Saturday, December 31, 2005

Ny favoritblogg

Hittade via Exil-mamma till Husmusens blogg om inredning, design, pyssel och hemmatips och den är helt klart min nya favoritblogg. Så mycket enkla men jättesnygga tips. Lägger genast till på listan över bloggar jag gillar.

Idag sov vi helt sanslöst länge, till kvart över elva. Jag kan faktiskt inte minnas förra gången jag sov så länge, måste ha varit någon gång när jag hade jetlag. Gårkvällen ägnades till stor del med att R spelade Need for Speed (det gör han just nu också förresten) medans jag slet mitt hår med en pic-a-pix från Conceptis Puzzles. Superkul och helt beroendeframkallande (vilket Need for Speed uppenbarligen också är). Vi gjorde en paus för att äta smaskiga bakade potatisar med rökt lax, gräddfil, rödlök och rom. Mmmm. Gjorde dock misstaget att titta på Saw samtidigt. Ärligt talat så måste manusförfattaren till den filmen ha en allvarlig störning. Helt sjuk film och så uppenbart skapad för att man ska bli så äcklad det bara går att bli. Jag blir mörkrädd av skräckfilm och vågade inte gå ner i källaren efter mer öl när vi tittat på filmen. Avslutade med att läsa om ett riktigt blodigt yxmord i Minette Walters bok Skulptrisen, helt i kvällens anda.

Idag har vi inte hunnit med så mycket mer än att köpa champagne till i natt och skotta rent kring bilarna på gatan. Min bil hade blivit inplogad, men nu är den loss.

Friday, December 30, 2005

Shopping!




Kolla in min coola kappa och snyggobältet jag köpte på rean på Sisters idag. R körde övertalningskampanj för att jag skulle köpa kappan (ok, det behövdes inte så mycket övertalning) som faktiskt var på halva priset. Min mamma väntar alltid tills det blir halva reapriset. Hon kollar in plaggen redan när de kommer in, väntar sen in rean och sen tills det blir halva reapriset. Ni anar inte vad mycket fynd hon gjort på det viset! Själv har jag inte tålamodet.

Mmmm lediga!

Jag lyckades lätt övertyga R om att det var en bra idé att vi tog en extra semesterdag idag och aaaaah vad ljuvligt underbart det är att bara puttra omkring härhemma. Vi har ägnat en ansenlig del av dagen hittills åt att spela Need for Speed på PS2. Eventuellt blir det bio ikväll men jag kan inte komma på vad jag vill se så mest troligt laddar vi ner någon pay-per-view på kabeltv istället.

Det är extra perfekt underbart att stanna hemma när det är värsta snövädret ute. R fick skotta fram bilen i morse för att kunna skjutsa tre sötnosar till sin mamma. Kanske struntar vi att gå ut mer idag, eller möjligtvis åker vi in till stan för att byta det andra PS2 spel som vi gav varandra i julklapp (eller alltså såhär: jag fick ett bilspel av R och han fick ett annat bilspel av mig. Joo PS2 stationen var till barnen men det är ju synd att den bara står här och dammar igen när de inte är här, eller hur?)

Thursday, December 29, 2005

Nyårslöfte?

Jag inser att det är mer än lite patetiskt att komma med en massa nyårslöften om att börja träna och äta nyttigt och gå ner i vikt, men faktum är att jag verkligen behöver göra en förändring i mitt liv för att må bättre. Ett par år efter att L fötts så började jag träna regelbundet och gjorde ganska stora förändringar i kosten. Den bästa effekten av det var inte att jag blev smalare eller att kroppen blev snyggare i största allmänhet (fast det gjorde ju inte ont att det blev så också...) utan att jag blev så pigg. Jag hoppade ur sängen på mornarna och längtade efter att få åka iväg och träna. Livsenergin bara sprutade ur mig. Nu är jag trött trött trött. Jag är så trött på att vara trött.

Under julhelgen såg jag mig själv i spegeln. Jag har alltid undrat hur det går till när man låter sin kropp förfalla. Nu vet jag. Man märker inte att det händer helt enkelt, inte förrän man en dag står där framför spegeln och undrar vems sladdriga kropp det är man stirrar på egentligen. Jag tror jag vet ungefär vad som hände. Träningen avstannade när jag separerade och flyttade. Att vara kär är inte heller bra för träningen och matvanorna. Det finns alltid en anledning att fira med lite extra god mat när man är lycklig och kär.

Nu får det vara nog. Gymkort ska inhandlas. Det får vara slut med chips, dip och öl på vardagskvällarna. Vi får vara lyckliga och kära utan chips och choklad! Fast först måste vi äta upp den alldeles gudomliga chokladen vi fick i julklapp av Rs syster med familj...

Wednesday, December 28, 2005

Ordningen helt återställd

Äntligen har jag pratat med lilla L. Hon är fortfarande väldigt fokuserad på vad hon fick i julklapp lilla gullhönan. Och tänk, då väntar ändå en hög med paket från oss härhemma. Ungar med separerade föräldrar blir rätt bortskämda kring jul och födelsedagar, helt klart. I alla fall våra. En nästan lika stor hög hos varje förälder som båda föräldrarna skrapade ihop tillsammans tidigare.

Ledighetssug

Min hjärna vill ha semester. Mellandagsledighet. Jag vill sitta hemma i soffan och trycka i mig choklad och surfa på underliga bloggar och läsa mina julklappsböcker och äta lite mer choklad och spela vårt nya hockeyspel och sen krypa tillbaka upp i soffan till kvällen och ta en julöl och se en film under täcket med Rs armar omkring mig.

Ordningen nästan återställd

Ls pappa ringde tidigt i morse och bad om ursäkt för att de inte ringt tidigare. Rapport om de senaste dagarnas aktiviteter lämnades. L hade äntligen kommit in i rätt tidzon med hjälp av älskade och mycket saknade kusinen N. De hade lekt hela dagen och kvällen så L höll sig för första gången vaken tills det verkligen var läggdags. Löfte om att ringa i morgon när L vaknat igen utkrävdes och nu känns det bättre.

Tuesday, December 27, 2005

Ingen kontakt

Just nu är jag j-ligt irriterad och lessen på Ls pappa. Vår deal när han åker till USA med henne är att de ringer mig VARJE dag. Det är inte kul att skicka sin 5-åring över Atlanten och inte ha en vettig chans att nå henne, så vår deal är att de ringer varje dag. Nu har de inte ringt på två dagar och fine, det kan väl hända, men det jag inte behöver då är att ringa upp och få prata med min ex-svärmor, som aldrig gillat mig för övrigt, och höra henne gör ett lamt försök att få L till luren och sen "sorry, she doesn't want to talk to you". Jävla kärring. Det är klart en 5-åring inte vill sluta leka för att mamma ringer, men då säger man som vuxen till henne att göra det ÄNDÅ. Om Ls pappa varit hemma hade jag naturligtvis pratat med honom och kanske till och med nöjt mig med det, men nu var han i en annan jävla stad och jag har ingen aning om när han tänker komma tillbaka.

Det suger så fett att inte få prata med sitt barn.

Mellandagar

Tillbaka på jobbet efter intensivt julfirande. Jag hade svårt att uppbringa den där riktigt äkta julkänslan utan L, men det gick rätt bra ändå. Julafton tillbringades hemma hos mina föräldrar tillsammans med syster med familj. Mina föräldrar överträffade sig själva (de brukar vara bra på att hitta på julklappar, men detta var ett rekordår tror jag) och hade köpt ett hockeyspel till mig och R! Fatta vad ballt!

På juldagsmorgonen åkte vi tillbaka till Stockholm för att fira hemma i huset med Rs familj. Vi hade fixat julbord tillsammans med Rs mamma och det var riktigt smarrigt. Man måste säga att vårt hus är som gjort för att firas jul i, med det stora vardagsrummet med vitlaserat trägolv, enorm julgran i hörnet, stort rustikt matsalsbord, öppna spisen, ja ni greppar. K 9 år var jultomte och lilla söta kusinen på knappt 2 år blev totalt förtrollad både av att tomten kommit och av presenten han hade med sig. Gulligt. Jag saknade L omåttligt, det blir liksom mer påtagligt när de andra barnen är hemma, men det var ändå mysigt.

Idag har jag träningsvärk på grund av barnens gemensamma julklapp: en Playstation 2 med eyetoy. För er som inte är bevandrade inom tv-spelsvärlden så är en eyetoy en liten kamera som man ansluter till tv-spelet. När man spelar syns man i bild och använder helt enkelt sin kropp till att styra spelet med istället för en handcontroller. Jag är helt slut i kroppen. Tv-spel behöver inte innebära stillasittande kan vi konstatera.

Thursday, December 22, 2005

Harry Potter börjar få hormoner

Vi var med F(7) och K(9) och såg Harry Potter och den flammande bägaren igår kväll. Det märks att Harry Potter har blivit tonåring och jag tror att väldigt mycket av de menande blickarna, tonfallen och antydningarna i största allmänhet gick F och K förbi, men R och jag skrattade rätt mycket. Tror båda tjejerna tyckte det var läskigt men ändå kul att se filmen. Det var en skön avslutning på en rätt jobbig dag för mig.

I morse ringde jag hem till Ls farmor för att höra efter att de kommit fram som de skulle. Tänkte för mig själv i natt när jag vaknade och noterade att ingen hade ringt trots att de borde vara framme att risken fanns att Ls pappa lyckats tappa bort sin mobil på planet. Jag var inte helt fel ute eftersom han hade tappat den när han kom fram och displayen hade gått sönder, med resultatet att han inte kom åt mitt mobilnummer. Han lät mycket lättad när jag ringde upp ”Oh thank god” var den spontana kommentaren. Resan hade gått bra i alla fall och L var väldigt glad över att berätta att farmors hund Snoopia slickade på hennes händer hela tiden. Sötnosen.

Kvällen kommer ägnas åt att träffa gamla kollegor från förra jobbet. Både R och jag är före detta kollegor med de här killarna, så vi får tillfälle att gå ut ihop. Mysigt.

Wednesday, December 21, 2005

Godis och missad flight

Tack till mitt jobb som ställt ut 10 kilo smågodis 10 meter från mitt skrivbord. Mängden godis jag trycker i mig kompenseras säkert kalorimässigt av att jag springer fram och tillbaka till korgen. I vilket fall som helst har det uppiggande effekt på lessen mamma.

Pratade för en stund sen med Ls pappa som hade "fucked up big time" (hans ord, inte mina) och lyckats missa planet från Frankfurt till San Francisco. Stackars stackars honom. L hade tröstat och sagt att det ordnar sig. Skönt med 5-åringars tillförlit. Hon hade ju rätt dessutom och med hjälp av 200 dollar och hjälpsam personal kom de på en ny flight 5 timmar senare på ett annat bolag. Senaste livstecknet var ett sms om att de nu satt på planet till SF och att L somnat så snart de satt sig ner.

Värsta morgonen

Det är inte kul att gå från Arlanda när lilla älsklingen är kvar och går in i avresehallen. Jag vet att hon kommer ha världens mysigaste och härligaste jul och det är inte att jag är orolig för att något ska hända, men av rent egoistiska skäl så vill JAG fira jul med henne. Just nu vill jag bara krypa ner i sängen och ligga där tills hela julen är över.

Tuesday, December 20, 2005

Ledig

Jag har en dag ledigt med dottern innan hon åker till USA. Känns extra bra efter gårdagens besked om mormor. Nu sitter vi i soffan och myser och ska senare idag åka in till stan och se Pettson och Findus - Tomtemaskinen. I eftermiddag följer vi med R på julspel på tjejernas skola, F ska uppträda. Det blir mysigt. I natt ska L och jag gå upp 3.30 för att åka iväg till Arlanda. Ojojoj. Men först tänker jag faktiskt njuta av den här mysdagen med L och inte tänka på att hon ska åka bort över jul eller att mormor inte finns mer.

Monday, December 19, 2005

Nu är det slut

Nu fick lilla mormor somna in till slut. Jag tror hon har längtat ganska länge nu. 96 år blev hon. Det är ändå inte en dålig ålder på en liten dam. L tror att gammelmormor blivit frisk och vilken ålder hon ville vara när hon nu kommit till Nangijala.

Tack lilla mormor för alla fina stunder du gett oss!

Hutter

Det är så kallt på jobbet nu så jag sitter med dunjackan på och det är inte för varmt.

Jag tänker åka och hämta L snart och åka hem till vårt dragiga hus och värma mig. Det är faktiskt knäppt att vårt otäta hus från 1909 håller värmen bättre än den här halvmoderna industrilokalen jag jobbar i.

Ikväll ska barnen byta julklappar med varandra. Mysigt. Sen ska vi ha högläsning av sista kapitlen i Stenens öga i Spiderwickserien. Alla fyra är som trollbundna av de här böckerna, till och med lille D vill lyssna. Fast han tycker det är lite läskigt också.


Smygjul

Firade smygjul igår med mina föräldrar och R och L. Detta givetvis eftersom L reser till USA tidigt tidigt onsdag morgon (senast klockan 3.30 måste vi hasa oss upp för att hämta hennes pappa och åka till Arlande. jisses!). Hursomhelst så var smygjulen mysig. L var nöjd eftersom hon fick frossa i paket från släkten, och dessutom fick öppna allihop på raken till skillnad från vanliga jular när det är fler än hon som ska öppna paket.

För den som tröttnat på ädelost på pepparkakorna kan jag starkt rekommendera detta recept från Arla. Superenkelt och så jättegott. Vi har inte hittat kesella citrus (kanske inte finns längre?), men det går utmärkt att pressa i lite citron i vanlig kesella istället.

Ingredienser
25 st
25 pepparkakor
100 g kallrökt lax
250 g Kesella citrus
Gör så här
Finhacka laxen och blanda med Kesella. Klicka på pepparkakor.
Källa: Arlaköket nr 5 2002

Friday, December 16, 2005

Nattvandring

I natt var en riktig nattvandrarnatt. Ja, inte som när man har tonåringar och är ute på stan och nattvandrar, utan som när man har småbarn och vandrar från säng till säng.

Först vägrade L somna och kom upp kanske 5 gånger innan hon slutligen somnade för natten. Nån gång innan midnatt vaknade lille D och grät varpå R gick in till honom och somnade. Vid 2.30 ungefär kom R tillbaka till vår säng. Han hann knappt lägga sig så kom K tassandes och var lessen för hon hade drömt otäckt. R stoppade om K inne hos D (de sover ofta tillsammans) och kom tillbaka in till oss efter en stund. Vid 5.30 grät D för då hade han kissat i sängen. R upp igen och drog bort de våta lakanen. D vägrade somna om ifall inte R också lasig hos dem (det blir bara liiite trångt med en vuxen man, en nioåring och en treåring i samma 90-säng....). En kvart senare kom L upptassandes och fick krypa ner hos mig. 6.10 försökte R smita ut ur Ds rum, men lyckades inte så bra. Treåringar har starkare vilja än trötta föräldrar och D och R kom in i vår säng för att sova. Inte så stor chans att någon skulle somna om sådags och med så många i sängen, så L och jag gick upp och fem minuter senare kom R och D också ner.

Jag känner mig ändå förvånansvärt utvilad, men barnen verkade rätt trötta i morse och R har varit trött hela veckan stackarn, så jag misstänker att han kommer vara helt slut ikväll efter att ha flängt upp och ner halva natten. Jag får pyssla om honom lite i helgen. Kanske en värmande bastu ikväll...mysigt!

Thursday, December 15, 2005

Bilder!

Ok jag ska testa att posta lite bilder. Exilmamman har postat några julbilder och jag vill inte vara sämre. Och så MÅSTE ni såklart få se bilden på Darin när han signerar Ls skiva. Hon syns givetvis inte eftersom hon drabbades av akut blyghet och gömde sig i pappas famn.








Idolhets

Oj vilken dag min dotter hade igår.

Darin, den stora idolen, skulle komma till centrumet nära dagis för att signera skivor. L, fem år, kan varenda låt på skivan utantill och ägnar en ansenlig del av sin tid till att fantisera om Darin och skriva om honom i sin dagbok.

Ls Pappa hämtade tidigt från dagis och ställde sig i kö med lilla L, bland en mängd hysteriska tonårsstjejer. Jag anslöt en stund senare när jag hunnit från jobbet. Vi stod i kö i en och en halv timme och L var extremt tålmodig och superduktig. Jag ägnade mig åt att fräsa åt tonåringar som ville tränga sig förbi oss i kön *bitchig*.

Efter en och en halv timme var det äntligen vår tur. Då gick L från världens kaxigaste lilla femåring till världens blygaste på noll komma fem sekunder. Det var så bedårande. Darin var faktiskt världens sötaste och L var så nöjd med att ha fått hans autograf på sin skiva.

Väl hemma så ägnade vi kvällen åt att klä granen med de andra barnen och R. Jaja, det är väl tidigt, men L åker till USA på drygt två veckor på onsdag nästa vecka och vi vill ha granen uppe lite innan hon försvinner. Plus att mormor och morfar kommer och firar smygjul med oss på söndag. I vilket fall som helst så kan jag meddela att julgransgrejer från två hem plus en stor påse nyinköpta från IKEA ger en väldigt fullpyntad gran. Urläckert. Ska försöka posta en bild senare ikväll. Kanske kan ni få se bild på när Darin signerar Ls skiva också...

Wednesday, December 14, 2005

Stafettblogg igen

Snodde den från Marmelad som snott den från nån annan...

10 låtar du lyssnar på just nu:
Haha, lätt: alla låtarna på Darins skiva, som dottern lyssnar på varje dag i bilen till och från dagis.

9 saker du ser fram emot:
Att vi ska köpa gran i veckan och klä den med barnen
Att mina föräldrar kommer och firar förskottsjul med oss på söndag
Ha en skön fredagskväll med bara R nu på fredag
Gå på Disney on Ice med L när hon kommer hem från USA
Vara ledig några dagar i jul
Ha sovmorgon på lördag
Gå på bio och se Harry Potter med R och hans döttrar nästa vecka
Spendera mitt födelsedagspresentkort på Sisters
Få julklappar!

8 saker du har på dig dagligen:
Trosor
Linser
Glasögon (annars hittar jag inte fram till linserna)
Behå
Strumpor
Skor
T-shirt (inte nödvändigtvis hela dagen, men någon stund på dagen)
Jeans (se ovan)

7 saker som irriterar dig:
Bristande kommunikation på jobbet
Märkeshets och annat snobberi
Patriarkatet
Trångsynta puckon
Att min bil aldrig får vara ifred
Att vår hemtelefoni inte funkar som den ska
Könsroller

6 saker du rör varje dag:
Min dotter (ok två dagar av fjorton rör jag henne inte inte)
R
Mobiltelefonen
Fjärrkontrollen
Diskmaskinen
En kaffekopp

5 filmer du kan se om och om igen:
Pulp Fiction
Kill Bill 1
Kill Bill 2
O Brother Where Art Thou?
Bridget Jones

4 personer du vill spendera mer tid med:
Barnen

3 saker du gör varje dag:
Kramas
Skrattar
Äter

2 band du har sett live:
Eldkvarn
Trance Dance *asg*

1 person du kommer spendera resten av ditt liv med:
R. Såklart.

Monday, December 12, 2005

I don't like Mondays

Vad jag önskar mig i julklapp: en bil som ingen vill försöka bryta sig in i och som oärliga människor inte kör på när den står parkerad.

Senaste tillskottet till onödiga bilutgifter: ny låskolv till förardörren eftersom nåt pucko försökt ta sig in i bilen i natt. Kunde inte puckot åtminstone valt passagerardörren, så det inte blivit så jobbigt för mig innan jag får skiten fixad? Nä, inte det.

Friday, December 09, 2005

Lilla stackars gammelmormor

Jag vaknade av att min mage värkte vid tvåtiden i natt. Hade svårt att somna om. I morse ringde jag mamma på jobbet, men hon var inte där. När jag ringde hem till henne fick jag veta att min gamla sköra mormor hade ramlat i natt och brutit benet riktigt illa och att mamma fått samtal om det vid tvåtiden i natt. Inte för att jag tror på föraningar, magvärken var säkert julbordets fel, men lite ruggigt på något vis i alla fall. Stackars lilla gamla mormor, skröplig och skör och orolig i själen. Hennes kropp är så trött så trött. Hon som nyss mot alla odds fått ett stort sår på benet att läka och är helt slut efter en penicillinkur.

Nu är hon på sjukhuset och väntar på operation. Det är svårt att tro att hennes lilla svaga kropp och sjuka hjärta ska klara av ett så stort ingrepp.

Jag är glad att jag och dottern var hos henne och hälsade på förra gången vi var hemmavid. Jag är glad att hon fick två stora varma kramar av dottern. Jag är glad att min syster och hennes yngsta var förbi gamla mormor så sent som igår eftermiddag. Jag ångrar att jag inte ringde förra veckan som jag hade tänkt.

Globen Hall

Jag somnade inte. Men det hade inte skadat.

Globen Annexet har förresten blivit omdöpt till Globen Hall av mr Labero och mr Wells (jo de kallade varandra för det). Mr Wells inledde med att berätta att det där med Globen Hall var något de kommit på alldeles själva, inspirerade av Albert Hall (ja likheten mellan lokalerna är ju slående, det har de ju helt rätt i. Om man bortser från att Royal Albert Hall är en gammal klassisk lokal från 1871 med makalös interiör och historia, och att Globen Annexet helt enkelt är ett fyrkantigt rum som mer inger en känsla av att man är på konferens med jobbet än något glamoröst och kungligt).

Mr W informerade också om att det där med att klappa med och så kunde publiken lägga ner nu, för det här var tänkt att vara en mer glamorööös show. Underligt nog kantades kvällen därefter av ideliga uppmaningar till publiken från samme mr Wells om att klappa med och ställa sig upp. Mest av allt var det en trist show eftersom den var så totalt utan känsla. Som om de uppträtt så många gånger och gjort samma manövrar att det inte är kul längre, vare sig för publiken eller för dem själva.

Fick dock kändisspan på High Chaparall-Filip&Fredrik och Lattjolajban-Tobbe (jaja han har väl gjort Idol2005 och sånt efter det, men för alla småbarnsföräldrar så förblir han ändå Lattjolajban-Tobbe). Såg förresten att han smet direkt efter showen – han var tydligen inte lockad av att mingla med mr L och mr W i Rhapsody Loungen. Vad konstigt.

Thursday, December 08, 2005

Gratis är gott

Hade en trevlig kväll igår jag också och ska dessutom såsom Marmelad utsätta mig för det eventuellt tvivelaktiga nöjet att bevista Labero/Wells ikväll. R har fått mutbiljetter av en konsultfirma. Julbord ingår, vilket lockar mig. Labero och Wells....lockar inte riktigt lika mycket. Allvarligt talat, får man ha en så här tafflig hemsida som professionell artist? Och den här är rolig också, fast på ett helt annat sätt. Mest fastnar jag för (och skräms lite av) den här formuleringen: "Efter föreställningen böRrjar partyt! Ni kan välja att mingla med Joe Labero i hans egen VIP Lounge med ett glas cognac eller ett glas champagne eller lyssna till Robert Wells och hans gästartister i rockiga Rhapsody Lounge". Jag tror personligen att jag väljer att mingla med R i vår egen lyxiga Bedroom Lounge.

Men det kan bli kul i rent studiesyfte. Vi har tidigare skämtat om hur osannolikt det är att vi skulle lägga pengar på att se en trollerishow och så kommer R hem med erbjudandet om att få se den här showen och ja, det är faktiskt så att gratis är gott!

Dock berättade Marmelad igår att showen tydligen inte börjar förrän vid 22 och det är faktiskt bedtime för mig som går upp vid 5.30 för att hämta dotter, så jag är lite nervös för att faktiskt somna under showen. Eller är det rentav bra om jag gör det?

Wednesday, December 07, 2005

Kortblogg

Hittade en riktigt rolig julkalenderblogg här: Lottens julkalender.

Och den som letar nytt hus i närheten av Linköping, rekommenderas titta in här.

Det var allt.

Tuesday, December 06, 2005

Att äta

Jag glömmer äta frukost. Flera gånger i veckan. När jag sitter i bilen på väg till dotterns dagis kommer jag på att det känns helt tomt och ihåligt i magen och att jag glömt frukost till mig själv, igen. Ibland gör R mysiga mackor till mig på morgonen, då kommer jag ihåg att äta.

Behöver göra något åt mina matvanor. Vi äter mycket grönsaker nu när vi får hemleveranser, men det innebär inte att maten är särskilt nyttig i stort. Och oj vad mycket snacks vi äter på kvällarna, det går åt flera påsar chips i veckan, och då är det inte barnen som äter. Måste ändra de där vanorna nu. Måste äta nyttigare. Måste börja träna. Snart. Lovar.

Sunday, December 04, 2005

Julklappar...

Julklappshoppingen är i full gång. Det är faktiskt något av en utmaning att köpa julklappar till fyra barn och se till att det blir bra saker och lagom rättvist. Bara att bära hem alla grejer är ju ett helt företag. Första affären vi gick in i blev det mest grejer till oss själva, sen fick vi hejda oss.

Åt på TGIFriday's i Kungsträdgården igår eftermiddag. Det är gudomligt skönt med rökfritt på krogen, men såhär i vintertider så såg uteplatsen med eld att värma sig vid i mörkret, sköna korgstolar och filtar ganska inbjudande ut. Nästan så man önskade att någon i sällskapet rökte så man fick gå ut och sitta där en stund.

Thursday, December 01, 2005

Råkoll

Skulle ha ett viktigt möte med USA klockan 16 och har bett dotterns pappa hämta från dagis fast det egentligen är min dag att hämta. Så ringer inte snubben från USA in till mötet och inte svarar han i telefon heller. Hur irriterad blir man då? OK då, jag blir inte så irriterad för jag orkar inte, men rätt dålig stil ändå.

Dottern får bli hämtad av pappa i alla fall, för hon såg fram emot att få visa hur julfint hon gjort i sitt rum när jag hämtar henne senare, plus att om fel person hämtar på dagis kan det lätt bli för mycket för en trött femåring som gillar att ha koll på läget. Undrar vem hon fått det ifrån, för sån är ju inte jag...alls....eller...? Det är faktiskt en av de saker som jag har svårast att komma tillrätta med i livet med den moderna familjen – att man inte kan ha koll på läget, för det är alltid något som bestämts vid sidan av när det finns en hel familj till som faktiskt måste få fatta beslut som sen påverkar oss också. Egentligen finns det ju två familjer vid sidan av vår, men min dotters pappa är det ju jag som kommunicerar med så då kan jag fortsätta ha någon slags koll. Eller en illusion av koll i alla fall.

Tuesday, November 29, 2005

Kiss kiss bang bang

Vårt hus ser totalt idylliskt ut med all snö. I helgen hann vi med sånt som var viktigt att göra innan snön föll: bytte till vinterdäck, forslade bort allt skräp som legat under en presenning i trädgården, satte upp julkrans på dörren och ljusslingor i ett av äppelträden.

Igår kväll var vi barnfria och R drog med mig på bio. Jag plockade fram mina lurviga vinterboots och vi plumsade iväg till tunnelbanan. En mycket snabb kebab innan de obligatoriska popcornen och så in i värmen. Kiss kiss bang bang. Robert Downey Jr och Val Kilmer i en helt makalös kombination. Helt skruvad film.

Att minnas: kyssar i snöfall är makalöst romantiskt.

Friday, November 25, 2005

Nån som fattar hur JK menar...?

I DN kan man läsa att JK Göran Lambertz menar att media och politiker har misstolkat Svea hovrätts dom där man sänkte skadeståndet för våldtäkten av en 14-årig flicka. Hovrätten har ändrat sin dom bland annat baserat på att det "inte går att jämställa den kränkning som en våldtäkt mot en minderårig innebär med en våldtäkt mot en vuxen.” och inför medias och politikers kritik kring detta svarar Lambertz: ” Det står klart att den kritik som har riktats mot domen för att den skulle innebära att "barn inte anses lika kränkta som vuxna" är illa underbyggd och orättmätig”

Nån mer än jag som inte fattar hur han menar? Om kränkningen vid en våldtäkt av minderårig inte kan jämställas med en våldtäkt av en vuxen och man därför sänker skadeståndet så betyder det ändå inte att man anser att barn inte kränks lika mycket som vuxna. Men vad betyder det då, kan han inte förklara det?

Det här är samma JK som tycker att domaren i HD som fälldes för brott mot sexköpslagen inte är ”uppenbarligen olämplig” att sitta kvar i HD...

Thursday, November 24, 2005

Den som sover kan inte kränkas

Jag brukar inte vara den som skriker efter hårdare straff och jag inser att man inte alltid får hela bilden i en artikel i tidningen, men det är inte utan att jag tycker att det här luktar illa: Pedofil får sänkt straff.

Hur tänker domstolen när de menar att man inte kan bli kränkt när man sover? Är det samma resonemang som förts när man menat att fulla kvinnor inte kan våldtas eftersom de inte säger nej?

Jag vill absolut inte ha någon folkdomstol där mobbens åsikter om offentlig lynchning och kölhalning slår igenom, men det känns inte heller särskilt bra när domstolarnas beslut hamnar så långt ifrån den allmäna känslan för rätt.

Wednesday, November 23, 2005

Stafettblogg

Jag hänger på Thinkerbells stafettblogg:

1.Välj tre ord för att symbolisera dig själv i högstadiet: blyg, populär, sportig, rädd, gullig, smörig, lillgammal, duktig, tuff, teaterapa, ambitiös, plugghäst, hemmakär, aktiv, störig, högljudd, framåt, realistisk

7-8: blyg, rädd, plugghäst.
9 (i ny skola i ny stad): populär, ambitiös, högljudd.

2. Vilken bok läste du senast? Fem ORD för att beskriva varför jag ska, eller ska avstå att, läsa den.

Läs ”Den jag aldrig var” av Majgull Axelsson: Psykologisk, relationsskildring, tankelek, dramatiskt, tragiskt.

3. Finns det någon känd person som förändrat dig eller ditt liv på något sätt? Vem och hur har denna någon förändra dig?

Nej, ingen känd person. Däremot en hel massa okända...

4. Skriv tre saker som du och din partner tycker olika om (har du ingen aktuell partner kan du väl svara för nåt X)

- svartjobb
- friskolor kontra kommunala skolor
- mängden söta mellanmål och godis till barnen

5. Vad är det sista du skulle berätta för din mamma?

Om mitt sexliv?

6. Vem ringer du först när hela världen står på ända, allt är deppigt och inget funkar?

Min älskade sambo R. Jag tror jag kan prata om allt med honom, till och med om det är han som är ”problemet”...;-) Om han inte skulle vara tillgänglig så skulle jag ringa mamma eller min syster.

7. Vilken är din största personliga sorg?

Jag sörjer fortfarande litegrann att jag inte lyckades ge min dotter en uppväxt med båda sina föräldrar i samma hem. Lite knäppt eftersom jag egentligen tycker att kärnfamiljen är överskattad, men hjärtat och hjärnan hänger inte alltid med i samma takt.

8. Vad frambringar mest ångest:
inte ringt mamma på en vecka
dåligt städat eller ostädat
gått upp i vikt
larm om farliga livsmedel
boendet
räntehöjningar
välja fonder/telebolag/elbolag --X
för mycket på TV-tittande
tränat för liteär utomhus för lite
inte bytt till vinterdäck
annalkande sjukdomssäsong
ätit skräpmat/godis

Tuesday, November 22, 2005

Vardagsliv

DN har startat en artikelserie om hur familjer får ihop sitt vardagsliv och en mailkompis har hakat på med en beskrivning av ett dygn i sin familj. Jag gör ett försök också. Här är min gårdag:

06.00 Klockan ringer, R ska upp. Jag har fått sovmorgon eftersom dottern är hos pappa och inte behöver hämtas av mig på morgonen eftersom vi ska på utvecklingssamtal på dagis vid 9 (i vanliga fall skulle jag hämtat klockan 6 hos hennes pappa eftersom han måste åka till jobbet då).
06.30 R har inte stängt dörren till sovrummet och katterna tar chansen att leva rövare. Jag orkar inte gå upp och köra ut dem utan halvslumrar vidare.
07.00 Mobilens alarm ringer. Jag snoozar.
07.09 Mobilen ringer igen och jag går upp.
07.45 Har duschat och fixat till mig, plockar undan röran i vardagsrummet och i köket efter gårdagens måltider. Plockar ur diskmaskinen och fyller på med nytt.
08.00 Packar ur lilla Ls bilstol (som bytts mot bilkudde) ur bagaget, springer ner i källaren och hämtar tomma kartonger som ska med till Ls pappa för att hämta hem grejer som blivit kvar sen flytten för två år sen.
08.30 Framme hos Ls pappa. Han sätter på en kanna kaffe till, jag packar i kartonger. Slänger i mig en kopp kaffe innan vi måste åka till dagis.
09.00 Utvecklingssamtal på dagis. En kopp kaffe till. Allt fungerar fantastiskt, lilla L 5 år är ett solsken och en glädje att ha på dagis. Vi är så stolta så vi nästan spricker såklart. Får också beröm av dagis för att vi har ett så bra föräldrasamarbete trots att vi är separerade. Det känns så självklart för oss, men jag vet ju från min omgivning att det är långt ifrån normen för separerade föräldrar.
09.45 Skjutsar Ls pappa till hans jobb i stan, det tar en kvart extra men ger honom en extra halvtimme på jobbet.
10.25 Checkar in på jobbet. En kopp kaffe till. Kollar lite mail och tar en del viktiga samtal innan det är lunchdags.
11.00 Pastalunch. Jag måste lära mig att jag blir alldeles för trött av de där stabbiga luncherna, känner mig färdig att däcka när lunchen är uppäten.
12.00 Jobbar vidare. Inga möte i eftermiddag. Är lite halvseg, men jobbar lite på några processkartor som måste bli klara. Förebered ett möte som börjar direkt på morgonen i morgon.
15.59 Åker från jobbet för att hämta på dagis. Det blev en extremt kort dag idag. Tur jag inte har timlön...
16.40 Framme på dagis. L är superglad att se mig igen, som alltid. Inget slår känslan när man ser hennes glada ansikte och får den där härliga kramen.
17.19 Hemma. L klämmer handen i bildörren när hon ska ta ur sin älskade Darinskiva ur bilen. Stor förtvivlan och smärta, men inget blod och ingen allvarlig skada.
17.20 R har varit hemma en stund och kommit igång med matlagningen. 7 och 9-åringen har åkt hem själva från skolan och varit hemma sen halvfyra.
17.35 Lilla D 2,5 år är förtvivlad för att pappa inte har tid att leka. L och jag förhandlar om att det går bra att leka med oss också. Lagom till att han accepterar oss som leksällskap är maten klar. Nytt utbrott för att vi inte hinner leka.
17.45 Maten är klar. Vi testar ett nytt recept. Tre av fyra barn får mutas med löfte om glasspinne till efterätt om de smakar kycklingspetten. Lilla D är trött och gråter och vill inte ha något alls.
18.00 Barnen äter glass framför TVn.
18.10 Tömmer en diskmaskin och börjar fylla på med nytt.
18.40Tre av fyra barn vill bada. Vi tappar upp ett bad, släcker ner i badrummet och tänder levande ljus. Minispa för barnen.
19.10 Barnen äter kvällsmat, gröt och mackor. Eftersom ingen åt så mycket av maten tidigare är alla lite sugna redan nu.
19.20 Lilla D vill sova. R lägger sig med honom. De stora barnen bygger med lego. Jag sitter i soffan och ser på Bachelor och småpratar med barnen samtidigt.
20.00 Dags för de större barnen att borsta tänderna och lägga sig.
20.10 K 9 år lägger sig med lilla D som inte somnat än. Han somnar nästan alltid bäst när hon ligger hos honom. R läser bok med F 7 år.
20.15 Jag lägger mig med L och vi läser tre julsagor.
20.35 L har inte somnat, men jag går ut i vardagsrummet ändå och hon somnar snart själv.
20.45 R och jag snacksar på chips och dip i smyg när alla barnen sover. Slötittar på TV och kramas i soffan. Närhet.
21.00 Börjar kolla på Beckfilmen.
22.00 Nyheterna på fyran, vi inser att vi inte kommer orka se klart filmen utan går och lägger oss istället.
22.15 Ligger och läser böcker i sängen.
23.20 Släcker lampan.

Tillägg:
03.23 L kommer intassandes och jag går ner till hennes rum med henne. Vi somnar om i hennes säng och vaknar vid kvart i sju morgonen därpå.

Monday, November 21, 2005

Killingsågning

Ah nån mer än jag som tröttnat på Henrik Schyffert och de andra killingarna: Staffans blogg .

Utvilad

Aaaah vilken helg. Vilket liv. Vi har ätit goda meze, lånat Rs barn för ett besök på öppet hus på hans jobb, njutit av två härliga helgfrukostar med tända ljus och gott om tid till morgontidningarna, testat fonduegrytan som jag fick i julklapp av jobbet förra året, ätit den här supergoda soppan på jordärtskockor, sett fem filmer, sovit mitt på dagen och njutit i största allmänhet av livet. Och ändå har vi hunnit städa, planera maten för hela den här veckan och storhandla. Plus att jag har läst halva ”Män som hatar kvinnor”. Vi har så mycket tid sen vi flyttade ihop. Jag älskar det.

Friday, November 18, 2005

Trött trött trött

Varje kväll i ungefär två månader så har svaret från R på den obligatoriska frågan ”hur var det på jobbet idag?” varit ”Intensivt!”. Den här veckan är jag benägen att ge samma svar. Mörkret, intensiva arbetsdagar och en förkylning som varken vill bryta ut eller ge med sig gör att jag känner mig nästan lika trött när jag vaknar som när jag gick och la mig. Har dessutom sovit med lilla L de senaste nätterna, hon kommer tassande på natten, jag går ner med henne för att natta om och somnar själv i hennes säng (vem orkar gå upp till sin egen säng sen?). Vaknar på natten av intensiv svåridentifierbar smärta i mellangärdet och hittar ett femårsknä som letat sig upp mot mammas kropp. Det är trångt, men ändå mysigt. Tror inte samsovningen kommer fortsätta så länge till så jag passar ändå på att mysa lite extra medans jag får.

Barnfri helg och ikväll ska vi plocka hem lite turkiska meze och mysa framför TVn. Disney channel stängs äntligen av och på med något vuxet istället (fast när det riktigt barnförbjudna börjar på TV har vi alltid somnat för länge sen...).

Det är en härlig känsla att upptäcka att jag saknar sambons barn nästan lika mycket som min egen dotter när de inte är här. Att det känns i hela kroppen att jag älskar dem också. Skönt och härligt att få ha tre älsklingar till att tycka om och bli varm av.

Tuesday, November 15, 2005

Vem visste att brysselkål är gott?

När jag och R flyttade ihop började vi prenumerera på grönsaksleveranser varje vecka. För mig blev det som en symbol över vårt liv tillsammans, en låda fylld av fräscha frukter och grönsaker att laga god mat med till oss och barnen. Nu kan vi ha en välfylld kyl hela tiden utan att behöva slänga en massa utgången mjölk och halvruttna grönsaker för att man bott hos den andre några dagar. Jag blir glad varje gång den där lådan står på trappen.

En annan positiv effekt av att få de här grönsaksleveranserna är att vi måste leta upp en massa nya recept, eftersom ingen av oss använt jordärtskockor eller fänkål (herregud, vi trodde fänkålen var rotselleri båda två eftersom det såg ut som den suttit ihop med selleristjälkar, så lost är vi!) eller brysselkål eller nån annan kål för den delen förut.

Igår testade vi det här receptet (saxat ur Feminas novembernummer hemma hos mamma i helgen) och det bara måste spridas vidare. Ursimpelt (fast det var lite pilligt att strimla brysselkålen) och så väldigt gott.

Spagetti med chili och brysselkål
(4 portioner)

4 portioner nykokt spagetti (platt spagetti typ linguini var supergott!!!)
ca 500 g brysselkål
1 urkärnad och finhackad röd chilifrukt
1 krossad vitlöksklyfta
lite olivolja
1 glas vitt vin
1 dl grädde
salt och svartpeppar från kvarn

TIll servering: lite parmesanost

Beredning: strimla brysselkålen, sära på bladen ordentligt och kasta bort stjälkbiten. Fräs kålstrimlor, chili och vitlök i olja utan att bryna i 5 minuter. Häll på vin och grädde och låt koka i ca 10 minuter. Smaka av med salt och peppar. Blanda ner spagettin och låt puttra i 2 minuter. Servera genast tillsammans med riven parmesan.

Monday, November 14, 2005

Pissiga katter

Om någon vet hur man får katter att sluta betrakta sängar som toaletter så är det dags att säga till NU! Våra i övrigt underbara och fantastiska katter har fått för sig att allt som är mjukt och fluffigt och som någon kan tänkas sova på egentligen är till för att pissa på. Man orkar bara tvätta alla täcken och gosedjur x antal gånger och det blir dyrt i längden att slänga ut madrasser en gång i veckan eller så, så om inte situationen förändras inom kort så blir den moderna familjen mindre till antalet. Jag vill inte ens tänka på vilken sorg och vilket oerhört drama det skulle skapa i våra liv. Vi hoppas på att kastrering som ska ske nu i veckan kommer lösa problemet för gott, men ALLA andra tips emottages tacksamt.

Thursday, November 10, 2005

Prylsug och systerkärlek

R är fortfarande i USA och kommer förhoppningsvis hem med en ny superfin digitalkamera som jag suktat efter ett tag nu. Jag håller tummarna för att han hittar den till schysst pris, jag är sååå sugen på att ta fler och bättre bilder på barnen och huset och katterna och kanske till och med kaninen. Bloggar med foton i är roligare också.

Skickade min blogglänk till storasyster yster igår så hon kanske läser det här *vinkar*. Hon var här i helgen och vi hade en såndär aslyckad shoppingdag när nästan allt man rör vid är köpbart och man kommer hem med många sköna påsar och där köpen känns lika lyckade en vecka senare som de gjorde när man stod i affären. Nu ses vi till helgen igen eftersom jag och lilla L ska åka till hemstaden och hälsa på mormor och morfar och alla de andra. Längtar. Jag vill inte bo där men det är mysigt mysigt att komma hem ibland. Min syster och jag har fått en djupare relation efter att vi båda gick igenom skilsmässor nästan samtidigt. Nu känns det som jag kan berätta nästan vadsomhelst för henne och det är befriande och underbart skönt att ha såna personer i sin närhet.

Wednesday, November 09, 2005

Man blir lycklig när man slipper vara fet

I alla fall om man får tro viktväktarnas reklam som snurrar på bland annat femman just nu. Den där reklamsnutten irriterar ihjäl mig faktiskt och får mig att vilja bli fet av ren princip.

Först några snuttar som visar överviktiga olyckliga kvinnor som inte vågar visa sig bland folk, som undviker speglar och är allmänt olyckliga och inte vet vad de ska ta sig till. Och sen lycka över all lycka, så joinar man viktväktarna och vips blir man så otroligt lycklig och får vänner och allt blir bara så fräscht och vackert och bra. *spyr*

Jag fattar att deras business är att få folk att vilja gå ner i vikt, men det borde nånstans räcka med att fokusera på de som faktiskt redan vill gå ner i vikt, (för det är väl typ 90% av Sveriges kvinnliga befolkning som passar in där, så marknaden är ju rätt stor ändå, sorgligt nog) och satsa på att sälja in hur bra just viktväktarnas metod är. Men neeeeeej då, man måste måla upp nån slags bild av att feta kvinnor (för jag ser då inte en endaret och olycklig man i den där reklamfilmen) är olyckliga och saknar vänner och att det viktväktarna gör är snarare att skapa lyckliga kvinnor än att tillhandahålla en dyr metod att gå ner i vikt. Viktväktarna suger.

Gräsänka

Dottern och jag har varit hemma själva två kvällar i rad, R är bortrest på tjänsteresa i USA och hans barn är hos sin mamma. Egentligen tyckte dottern att det var supertråkigt att de andra var bortresta, men vi spelade spel, tittade på Disneychannel tillsammans, åt chips med dip till kvällsmat och så fick hon sova i min säng hela natten. Då var det rätt ok att vara ensam med mamma i alla fall.

Ikväll är jag helt ensam och det känns rätt konstigt. Jag passar väl på att se nån film som bara jag vill se och äta nån mat som bara jag vill ha. Kanske sitta med laptopen i soffan och surfa samtidigt som jag kollar på tv. Det gör jag nästan bara när jag är själv, R tycker det är lite irriterande om jag surfar när vi sitter framför tvn tror jag. Det är klart, man blir lite lätt frånvarande med datorn i knät.

I natt drabbades jag förresten av oförklarig sömnlöshet mitt i natten. Eller så oförklarlig var den kanske inte, jag somnade med dottern redan vid halv nio så vid ettiden kände jag mig rätt pigg när jag vaknade. Gick upp och kollade lite mail till slut och svarade på ett jobbmail 2:37 på natten. Undrar om mottagaren noterade den aningens underliga tiden mailet skickats på. Gick sen och la mig och läste en timme i Majgull Axelssons fantastiska bok Den jag aldrig var. Jag är helt förtrollad.

Monday, November 07, 2005

Heltidsarbetande kvinna = dålig mamma

Feminismen blir hårt åtgången i media mest varenda dag nuförtiden. Det senaste är diskussionerna kring barns välmående (som generellt verkar likställas med sen dagisstart och korta dagar på dagis, helst inget dagis alls) och kvinnans frigörelse. Man pratar om att kvinnor tvingas ljuga för sig själva om att det går att kombinera småbarnslivet med heltidsarbete (ett argument som är absolut omöjligt att bemöta, säger man emot så är det ju givetvis för att man ljuger för sig själv). Margareta Zetterström skriver ett långt inlägg i söndagens SvD om att barnen utmanar feminismen. En massa ord om hur mammor måste inse att de inte kan heltidsarbeta och ha barn, om hur det går ut över barnen och så vidare och så vidare, och så på slutet en liten brasklapp om att papporna också måste inse sin uppgift i livet (med tanke på allt hon skriver om mammornas ansvar för barnen så är det inte utan att man undrar om hon menar att pappornas uppgift är att försörja familjen...).

Jag blir så ställd och fullkomligt beklämd över att vi inte kommit längre än att barns välmående fortfarande är kvinnors angelägenhet. Jo jo, kvinnan får visst jobba och ha ett liv utanför hemmet, bara hon ser till att det inte går ut över barnen.

Det är inte feminismen som ska ställas till svars för om barn får vara för länge på dagis (vilket jag i och för sig tvivlar starkt på att de är) utan de män som inte tar sin del av föräldraansvaret. Det är befriande att läsa att det fortfarande finns de som anser att problemet inte ligger i att kvinnor arbetar utan i att ansvaret för barnens välmående fortfarande i huvudsak läggs på mammorna, läs Petra Ulmanen.

En undersökning för ett par år sedan visade att för män är det en kick för karriären att gifta sig och skaffa barn. Ingen blir väl förvånad när jag skriver att det visade sig vara tvärtom för kvinnor. De bäst betalda männen var gifta med barn. De bäst betalda kvinnorna var ensamstående utan barn. Det lär inte vara en slump att det ser ut så.

Sunday, November 06, 2005

Hockeykväll

Har just varit på mitt livs första hockeymatch. Det var ASKUL! Verkligen. Tänk om jag blir ett sånt där superhängivet fan som reser runt med laget och blir pissed på riktigt om någon smädar mitt lag...?

Nu väntar vi på att en snubbe ska leverera fyra kubik björkved till oss. När vi burit in det på tomten måste vi nog ta en bastu bara för att känna att det faktiskt är värt pengarna och besväret med veden. Vår bastu är superlyxig och har två aggregat, ett vedeldat och ett eldrivet. Vi känner oss väldigt nordiska och naturnära när vi kör den vedeldade.

Thursday, November 03, 2005

Bra arbetsdag idag...

NOT.

Har lämnat tillbaka hyrbilen och står utan bil ett par dagar eftersom skitplåtverkstan fortfarande inte är klar. Lånade Rs bil för att skjutsa lilla dottern till dagis i morse, sen hem och lämna tillbaka den till R som höstlovar med de andra tre ett par dagar. Ner till t-banan och åka ett par stationer och sen byta till bussen som går till jobbet. Var framme på jobbet 9.25. Jag var inte först där kan man väl säga.

Bestämde mig för att trots allt följa med kollegorna ut på lite långlunch vid 11. Väl tillbaka lyckas jag smälla igen bildörren på just den jackfickan som min mobiltelefone befann sig i. Den fick ett väldigt väldigt vackert mönster över hela skärmen, men funkade inte till mer än just att titta på. Min chef blev jätteglad när jag kom och visade.

I och för sig blev faktiskt JAG jätteglad en timme senare när vår fantastiska IT-support faktiskt visade sig ha mobiler på lager (alltså ett liv utan både bil och mobiltelefon kändes oerhört skrämmande...), och faktiskt en mycket ballare modell än den jag hade innan. Numera kan jag lyssna på radio i mobilen - hur bra som helst, särskilt en dag som denna när jag testade den kommunala trafiken grundligt.

Eftersom dagis hade drop-in fika idag (och maskerad för barnen, min kära dotter var utklädd till djävulstjej meddelade hon glatt när hon klev in på dagis i morse, och jag som trodde hon var Lavagirl som vi hade siktat på) och jag åkte kommunalt så kunde jag vara kvar på jobbet ända till klockan 14.

Ja, jag tror verkligen min chef var nöjd med min insats idag, typ fyra timmars aktiv närvaro och en pajjad mobil. Men vad gör det i det stora hela egentligen. Jag fick ju testa dagis fantastiska spöktunnel, sticka handen i en skål med sylt och min nya mobil är bättre än det gamla. Jag är nöjd.

Tuesday, November 01, 2005

Storhelgsplanering

När man lever i en sånhär modern familj så blir det rätt många inblandade när man ska planera för storhelgerna. Alla vill ju fira jul med barnen - föräldrar, morföräldrar, farföräldrar, fastrar och mostrar och katterna också.

I vårt fall kompliceras det ytterligare av att min dotters pappa är amerikan och har hela sin familj på andra sidan Atlanten. Det blir inte så lätt att dela upp julen då, det får bli mer av vartannat år. I år är det hans tur att ta med sig dottern till Kalifornien. Hon hävdar bestämt att i Kalifornien där farmor bor finns det snö på julen men det är inte kallt. Jag tror det är tvärtom. Hon oroar sig en hel del över hur jultomten ska hitta dit med klapparna och hur han ska veta exakt vilken Bratz hon vill ha. Jag försöker lugna henne med att jag hjälper till att skicka brev till tomten, men oron är där ändå. Kanske är hon egentligen lite orolig för hur det där med jul i USA ska vara, jag tror inte hon minns sin förra jul där eftersom de två senaste firats i Sverige hemma hos mormor och morfar. Det gäller att stålsätta sig och tänka på hur otroligt kul hon kommer att ha där och inte låta min egen saknad skina igenom. För jag saknar henne i förväg, att hon inte kommer vara hemma över jul. Är inte det galet?

På min sida blir det faktiskt ännu lite krångligare eftersom min syster också är separerad och kusinerna alltså ska dela upp sitt firande mellan släkterna också. Förra året införde vi julafton den 23:e december, för vad är egentligen ett datum annat än en siffra? Jag kan meddela att det gick hur bra som helst att fira jul den 23:e. Till och med TOMTEN visste att vi firade jul då, för han kom minsann hem till oss med klappar till barnen. De andra barnen på gatan fick vackert vänta till nästa dag, men våra kom han till med stora säcken. När den 24:e kom var det nästan svårt att förstå att andra faktiskt firade jul, för vi hade ju haft en fullödig julafton dagen innan.

R är en älskling och har erbjudit sina barns mamma att ha barnen hela julafton (förra året delade de upp firandet på julafton) och även på nyårsafton (hon hade dem förra året) eftersom min dotter inte kommer vara hemma. Det känns varmt och omtänksamt både mot mig och mot barnens mamma och barnen (som slipper dela upp julafton). Jag tänker mig att vi firar både jul och nyår tillsammans med alla fyra barnen nästa år. I år blir det konstigt - inga barn alls på julafton, vad gör man då? Vi får fundera vidare lite på det tror jag.

Saturday, October 29, 2005

Mästerkrattare

Jag har nu officiellt inlett min karriär som husägare, eller snarare som trädgårdsägare. Ägnade en timme igår och kanske det dubbla idag åt att kratta i trädgården och klippa ner en massa ris som jag tror inte borde vara kvar när snön kommer. Fast det kan vara så att jag har klippt ner en massa ovärderliga växter som aldrig går att ersätta, jag har egentligen ingen aning.

Jag har i alla fall träningsvärk i magen av krattandet, så nån nytta har jag ju gjort!

Vi har halloweenpyntat huset idag, små oranga lyktor och girlanger överallt och extremt fula plastdukar med halloweenmönster på köksbordet och i vardagsrummet. De tre äldsta barnen har varit ute och trakasserat grannarna också, efter att vi inhandlat hemska spökmasker åt dem (barnen, inte grannarna) tidigare idag. På yttertrappan har vi en yttepytteminimal röd pumpa som kom med en leverans av grönsaker för några veckor sen. Ingen av oss var sugen på att experimentera med pumprecept så det fick bli dekoration istället.

Det är nästan förunderligt hur harmoniskt livet har blivit sedan vi flyttade ihop. Det låg en anda av stress över barnhelgerna tidigare. Vi sov över hos varandra så ofta vi kunde och det var alltid någon som glömt något hemma eller saknade ett viktigt klädesplagg, och det kändes som att en väsentlig del av helgen gick åt att förflytta oss mellan våra hem. Eftersom båda våra lägenheter var ganska små så blev umgänget intensivt och vi såg oftast till att göra något utanför hemmet varje helg, tex gå på tom tits. Vi hade väldigt kul tillsammans, men livet nu går inte att jämföra. Det känns som vi fått en extra dag på helgen, så mycket tid har vi och tillvaron präglas av ett helt annat lugn. Vi kan vara hemma en hel helg utan att det känns tråkigt. När vi gör något utanför hemmet så är det inte för att vi inte orkar trängas hemma utan för att vi verkligen är sugna på att göra något annat.

OK, visst kan det bli lätt hysteriskt ibland med fyra barn, men på det stora hela är det ju härligt och kul och faktiskt harmoniskt. Kanske är min blogtitel helt fel. Får fundera ut en ny.

Friday, October 28, 2005

Äntligen fredag...

Jag höll på att somna bakom ratten på väg till jobbet i morse, tur det äntligen är fredag...! Den här veckan har varit rätt intensiv på jobbet, med en ständigt känsla av otillräcklighet och möten staplade på varandra (7 stycken i rad igår). Nu i eftermiddag skulle jag egentligen haft ett långkörarmöte, men två av de viktigaste deltagarna uteblev (utan förvarning, liiite bättre kalenderhantering än så skulle vi vilja se kanske...inte helt okaraktäristiskt för åtminstone en av dessa personer tyvärr att inte ha koll på vad man lovat) så mötet blev framflyttat ett par veckor. Då kan jag i alla fall glädja både personalfattigt dagis och hemsjuk dotter med tidigt hämtning idag, känns inte helt fel trots allt.

Kvällen blir lugn, tillsammans med barnen (Eller det där är väl ett helt motsägelsefullt uttalande, lugnt tillsammans med barnen? Njaa inte så troligt kanske.). De ska få grilla korv i öppna spisen och sen ska vi basta. R och jag gör nog en thaikyckling istället för grillkorv. Jag är trött. Misstänker att det blir en del tv-tittande ikväll eftersom vi just fått igång vår kabeltv (Viasat guld genom bredbandsbolagets ADSL, hur coolt som helst, heja bredbandsbolaget. Fast bu för deras IP-telefoni förresten, helt opålitlig, och vad har man för nytta av en opålitlig telefonlina egentligen om man ändå har mobil?). Jag vill sova nu.

Wednesday, October 26, 2005

Läskväll

Ska tillbringa kvällen med att försöka läsa ut den fantastiska boken Reading Lolita in Tehran. Egentligen borde jag ge mig själv mer tid att bli klar med boken eftersom den är så fantastisk och kräver en del eftertanke, men i morgon kväll ska bokcirkeln jag är med i träffas för att diskutera boken och då vill jag hunnit läsa så mycket som möjligt. Kan förresten passa på att rekommendera en annan serie böcker (serieböcker dessutom...) som också är självbiografiska om en kvinnas uppväxt under revolutionen i Iran. Fantastiska böcker: Persepolis, finns i 4 delar. Köp allihop på en gång, ni kommer ändå vilja läsa dem i ett svep...!

Bokcirkeln jag är med i är egentligen en spinoff från en mailinglista. Vi är en grupp människor vars enda gemensamma nämnare egentligen är att vi är feminister. Vi träffas mer eller mindre regelbundet och fikar eller tar en bit mat och pratar av oss. Det är snart två år sen första träffen nu och jag hoppas innerligt att vi fortsätter länge till. Det är en samling så fantastiska människor och jag känner mig stärkt och energifylld varje gång vi träffats. Så otroligt fascinerande att kunna träffa människor som man på ytan har så lite gemensamt med och sen ändå har så mycket man kan relatera till och som ger så mycket. Ah, mitt andningshål i livet. Ser fram emot morgondagens träff!

Monday, October 24, 2005

Men måste allt gå sönder samtidigt??

Alltså nu är jag trött på tråkutgifter!!

I fredags bytte jag till vinterdäck och åkte på att köpa nytt däck eftersom vänster fram var helt omöjligt att balansera efter en punka förra säsongen. Tjoff 1000 spänn. Lämnade in parkeringsskadan idag (tjoff 2000 spänn i självrisk eftersom den fege f-n som kört på min bil inte lämnade sina uppgifter). Sen åkte jag ju på att hyra bil eftersom jag var så puckad och bokade tid på en STOR verkstad gubevars (tjoff, 2500 spänn). Så för att toppa av den underbara utgiftsveckan så hittar jag mina glasögon på badrumsgolvet med ena glaset krossat. GAAAAAAAAH jag blir galen.

Fast mest blir jag galen för att det blir omöjligt att läsa mig själv till sömns innan jag fixat nya glasögon. Jag är så närsynt så jag kan bara läsa typ ett ord i taget utan brillor.

Man lever sitt liv framlänges men förstår det baklänges

Pjäsen i fredags var fantastisk, Gunilla Röör fullkomligt makalös i rollen som den från döden återvända Sabina Spielrein (rysk judinna, patient till Carl Jung och sedemera själv utbildad psykoanalytiker) som lever om sitt liv och försöker påverka den unga Sabina att göra andra val. ”Man lever sitt liv framlänges men förstår det baklänges” säger hon i början av pjäsen. Är inte det absolut sant? Samuel Fröler spelade en obehaglig Carl Jung. Mycket bra. Boka biljetter här: http://www.stadsteatern.stockholm.se/.

Resten av helgen har vi jobbat rätt hårt med att göra i ordning dotterns rum. Bland annat målat hennes bokhylla vit, målat tre väggar och så satt upp en helt fantastiskt psykedelisk tapet (som hon valt själv) på en vägg. Lite hyllor, ljusslingor och lampor på det. Det blev kanonbra. Vi kände oss som värsta inredarna när vi var klara. Vi hann dessutom Svenssonsvängen i söndags – först ett varv till miljöåtervinningsstationen för att slänga ut en massa skräp och sen vidare till IKEA för att inhandla nytt. Konsumtionen i Sverige måste vara på topp förresten. Varje gång man är på IKEA så känns det som att horder av människor bär ut hela varuhuset. Det fullkomlingen strömmar ut möbler och prylar ur det där huset.

Lämnade in bilen på verkstaden i morse förresten. Skulle äntligen få en parkeringsskada från förra julen åtgärdad (ve dig som körde på min bil utan att lämna namn och nummer!!!). Till min stora chock och förvåning så ska de ha 10-11 dagar på sig att fixa bilen. Jeeezus. Jag har fått tillbaka bilen samma dag på andra verkstäder, sa jag. Jo men vi är en så stor verkstad vet du. Eeeeh, jaha, så då tar alla saker 10 ggr längre tid att göra eller? Det borde väl fasen vara tvärtom, om de har mycket resurser så ska inte grejerna behöva stå och vänta? Dottern och jag fick traska över till macken rakt över gatan och fixa en hyrbil, för livet funkar bara inte i 10 dagar utan bil. Sad but true. Jag lovar dyrt och heligt att aldrig lämna min bil på den verkstaden igen. Dottern tyckte det var spännande med hyrbil i alla fall, alltid något.

Friday, October 21, 2005

Stukad dotter

Igår när jag hämtade dottern från dagis så hade hon ramlat och slagit i foten. Eftersom det brukar vara stort drama när hon slagit sig så trodde jag inte det var så illa, men när hon fortfarande envisades med att inte gå på foten i morse så insåg jag att jag kanske borde tro på att hon hade ont. *smart morsa*

Tre köer, ett par röntgenbilder och två timmar på vårdcentralen ledde i alla fall till en lindad fot och råd om att ta det lugnt (jo, lycka till!) tills foten inte gör ont längre.

Vi firade hemmavaron och dotterns otroliga uthållighet på vårdcentralen med att sticka in till stan och se Loranga, Masarin och Dartanjang. Det är rätt jobbigt att bära 20 kg unge från parkeringshuset under Hötorget upp till salong 14 på Sergelbion, kan jag upplysa om. Fick gå ett extra varv ner från salongen för att få med drickan och popcornen upp. Loranga, Masarin och Dartanjang är alltid sköna, men filmen slår inte parkteaterns uppsättning som vi såg på Vårbergstoppen för två somrar sen.

Snart ska dottern iväg till sin pappa. Kvällens vuxenplaner är att gå på stadsteatern och se Namn: Spielrein Sabina. Förmodligen fixar vi hem sushi innan som ligger och väntar när vi kommer hem från teatern. Man brukar vara rätt mör på fredagskvällen (fast i ärlighetens namn blundade jag fem minuter på bion.) och det är tveksamt om vi orkar äta ute efter teatern.

Thursday, October 20, 2005

Jag vill också ha en blog

Jag har tänkt rätt länge att jag också vill ha en blog. R (mannen i mitt liv, tillika min sambo sedan en och en halv månad) bara garvar, vem ska läsa den liksom? Men det spelar väl inte så stor roll, det roliga är väl att få skriva lite, tänker jag.

Den moderna familjen är jag och sambon, hans tre barn, mitt barn, våra två katter, kaninen och tja...det var väl det. Hälften av tiden bor vi tillsammans allihop, hälften av tiden är barnen hos sina mamma respektive pappa. Det är häftigt, spännande, utmattande och otroligt kul att bo tillsammans allihop.