Kiss kiss bang bang

Vårt hus ser totalt idylliskt ut med all snö. I helgen hann vi med sånt som var viktigt att göra innan snön föll: bytte till vinterdäck, forslade bort allt skräp som legat under en presenning i trädgården, satte upp julkrans på dörren och ljusslingor i ett av äppelträden.

Igår kväll var vi barnfria och R drog med mig på bio. Jag plockade fram mina lurviga vinterboots och vi plumsade iväg till tunnelbanan. En mycket snabb kebab innan de obligatoriska popcornen och så in i värmen. Kiss kiss bang bang. Robert Downey Jr och Val Kilmer i en helt makalös kombination. Helt skruvad film.

Att minnas: kyssar i snöfall är makalöst romantiskt.

Nån som fattar hur JK menar...?

I DN kan man läsa att JK Göran Lambertz menar att media och politiker har misstolkat Svea hovrätts dom där man sänkte skadeståndet för våldtäkten av en 14-årig flicka. Hovrätten har ändrat sin dom bland annat baserat på att det "inte går att jämställa den kränkning som en våldtäkt mot en minderårig innebär med en våldtäkt mot en vuxen.” och inför medias och politikers kritik kring detta svarar Lambertz: ” Det står klart att den kritik som har riktats mot domen för att den skulle innebära att "barn inte anses lika kränkta som vuxna" är illa underbyggd och orättmätig”

Nån mer än jag som inte fattar hur han menar? Om kränkningen vid en våldtäkt av minderårig inte kan jämställas med en våldtäkt av en vuxen och man därför sänker skadeståndet så betyder det ändå inte att man anser att barn inte kränks lika mycket som vuxna. Men vad betyder det då, kan han inte förklara det?

Det här är samma JK som tycker att domaren i HD som fälldes för brott mot sexköpslagen inte är ”uppenbarligen olämplig” att sitta kvar i HD...

Den som sover kan inte kränkas

Jag brukar inte vara den som skriker efter hårdare straff och jag inser att man inte alltid får hela bilden i en artikel i tidningen, men det är inte utan att jag tycker att det här luktar illa: Pedofil får sänkt straff.

Hur tänker domstolen när de menar att man inte kan bli kränkt när man sover? Är det samma resonemang som förts när man menat att fulla kvinnor inte kan våldtas eftersom de inte säger nej?

Jag vill absolut inte ha någon folkdomstol där mobbens åsikter om offentlig lynchning och kölhalning slår igenom, men det känns inte heller särskilt bra när domstolarnas beslut hamnar så långt ifrån den allmäna känslan för rätt.

Stafettblogg

Jag hänger på Thinkerbells stafettblogg:

1.Välj tre ord för att symbolisera dig själv i högstadiet: blyg, populär, sportig, rädd, gullig, smörig, lillgammal, duktig, tuff, teaterapa, ambitiös, plugghäst, hemmakär, aktiv, störig, högljudd, framåt, realistisk

7-8: blyg, rädd, plugghäst.
9 (i ny skola i ny stad): populär, ambitiös, högljudd.

2. Vilken bok läste du senast? Fem ORD för att beskriva varför jag ska, eller ska avstå att, läsa den.

Läs ”Den jag aldrig var” av Majgull Axelsson: Psykologisk, relationsskildring, tankelek, dramatiskt, tragiskt.

3. Finns det någon känd person som förändrat dig eller ditt liv på något sätt? Vem och hur har denna någon förändra dig?

Nej, ingen känd person. Däremot en hel massa okända...

4. Skriv tre saker som du och din partner tycker olika om (har du ingen aktuell partner kan du väl svara för nåt X)

- svartjobb
- friskolor kontra kommunala skolor
- mängden söta mellanmål och godis till barnen

5. Vad är det sista du skulle berätta för din mamma?

Om mitt sexliv?

6. Vem ringer du först när hela världen står på ända, allt är deppigt och inget funkar?

Min älskade sambo R. Jag tror jag kan prata om allt med honom, till och med om det är han som är ”problemet”...;-) Om han inte skulle vara tillgänglig så skulle jag ringa mamma eller min syster.

7. Vilken är din största personliga sorg?

Jag sörjer fortfarande litegrann att jag inte lyckades ge min dotter en uppväxt med båda sina föräldrar i samma hem. Lite knäppt eftersom jag egentligen tycker att kärnfamiljen är överskattad, men hjärtat och hjärnan hänger inte alltid med i samma takt.

8. Vad frambringar mest ångest:
inte ringt mamma på en vecka
dåligt städat eller ostädat
gått upp i vikt
larm om farliga livsmedel
boendet
räntehöjningar
välja fonder/telebolag/elbolag --X
för mycket på TV-tittande
tränat för liteär utomhus för lite
inte bytt till vinterdäck
annalkande sjukdomssäsong
ätit skräpmat/godis

Vardagsliv

DN har startat en artikelserie om hur familjer får ihop sitt vardagsliv och en mailkompis har hakat på med en beskrivning av ett dygn i sin familj. Jag gör ett försök också. Här är min gårdag:

06.00 Klockan ringer, R ska upp. Jag har fått sovmorgon eftersom dottern är hos pappa och inte behöver hämtas av mig på morgonen eftersom vi ska på utvecklingssamtal på dagis vid 9 (i vanliga fall skulle jag hämtat klockan 6 hos hennes pappa eftersom han måste åka till jobbet då).
06.30 R har inte stängt dörren till sovrummet och katterna tar chansen att leva rövare. Jag orkar inte gå upp och köra ut dem utan halvslumrar vidare.
07.00 Mobilens alarm ringer. Jag snoozar.
07.09 Mobilen ringer igen och jag går upp.
07.45 Har duschat och fixat till mig, plockar undan röran i vardagsrummet och i köket efter gårdagens måltider. Plockar ur diskmaskinen och fyller på med nytt.
08.00 Packar ur lilla Ls bilstol (som bytts mot bilkudde) ur bagaget, springer ner i källaren och hämtar tomma kartonger som ska med till Ls pappa för att hämta hem grejer som blivit kvar sen flytten för två år sen.
08.30 Framme hos Ls pappa. Han sätter på en kanna kaffe till, jag packar i kartonger. Slänger i mig en kopp kaffe innan vi måste åka till dagis.
09.00 Utvecklingssamtal på dagis. En kopp kaffe till. Allt fungerar fantastiskt, lilla L 5 år är ett solsken och en glädje att ha på dagis. Vi är så stolta så vi nästan spricker såklart. Får också beröm av dagis för att vi har ett så bra föräldrasamarbete trots att vi är separerade. Det känns så självklart för oss, men jag vet ju från min omgivning att det är långt ifrån normen för separerade föräldrar.
09.45 Skjutsar Ls pappa till hans jobb i stan, det tar en kvart extra men ger honom en extra halvtimme på jobbet.
10.25 Checkar in på jobbet. En kopp kaffe till. Kollar lite mail och tar en del viktiga samtal innan det är lunchdags.
11.00 Pastalunch. Jag måste lära mig att jag blir alldeles för trött av de där stabbiga luncherna, känner mig färdig att däcka när lunchen är uppäten.
12.00 Jobbar vidare. Inga möte i eftermiddag. Är lite halvseg, men jobbar lite på några processkartor som måste bli klara. Förebered ett möte som börjar direkt på morgonen i morgon.
15.59 Åker från jobbet för att hämta på dagis. Det blev en extremt kort dag idag. Tur jag inte har timlön...
16.40 Framme på dagis. L är superglad att se mig igen, som alltid. Inget slår känslan när man ser hennes glada ansikte och får den där härliga kramen.
17.19 Hemma. L klämmer handen i bildörren när hon ska ta ur sin älskade Darinskiva ur bilen. Stor förtvivlan och smärta, men inget blod och ingen allvarlig skada.
17.20 R har varit hemma en stund och kommit igång med matlagningen. 7 och 9-åringen har åkt hem själva från skolan och varit hemma sen halvfyra.
17.35 Lilla D 2,5 år är förtvivlad för att pappa inte har tid att leka. L och jag förhandlar om att det går bra att leka med oss också. Lagom till att han accepterar oss som leksällskap är maten klar. Nytt utbrott för att vi inte hinner leka.
17.45 Maten är klar. Vi testar ett nytt recept. Tre av fyra barn får mutas med löfte om glasspinne till efterätt om de smakar kycklingspetten. Lilla D är trött och gråter och vill inte ha något alls.
18.00 Barnen äter glass framför TVn.
18.10 Tömmer en diskmaskin och börjar fylla på med nytt.
18.40Tre av fyra barn vill bada. Vi tappar upp ett bad, släcker ner i badrummet och tänder levande ljus. Minispa för barnen.
19.10 Barnen äter kvällsmat, gröt och mackor. Eftersom ingen åt så mycket av maten tidigare är alla lite sugna redan nu.
19.20 Lilla D vill sova. R lägger sig med honom. De stora barnen bygger med lego. Jag sitter i soffan och ser på Bachelor och småpratar med barnen samtidigt.
20.00 Dags för de större barnen att borsta tänderna och lägga sig.
20.10 K 9 år lägger sig med lilla D som inte somnat än. Han somnar nästan alltid bäst när hon ligger hos honom. R läser bok med F 7 år.
20.15 Jag lägger mig med L och vi läser tre julsagor.
20.35 L har inte somnat, men jag går ut i vardagsrummet ändå och hon somnar snart själv.
20.45 R och jag snacksar på chips och dip i smyg när alla barnen sover. Slötittar på TV och kramas i soffan. Närhet.
21.00 Börjar kolla på Beckfilmen.
22.00 Nyheterna på fyran, vi inser att vi inte kommer orka se klart filmen utan går och lägger oss istället.
22.15 Ligger och läser böcker i sängen.
23.20 Släcker lampan.

Tillägg:
03.23 L kommer intassandes och jag går ner till hennes rum med henne. Vi somnar om i hennes säng och vaknar vid kvart i sju morgonen därpå.

Killingsågning

Ah nån mer än jag som tröttnat på Henrik Schyffert och de andra killingarna: Staffans blogg .

Utvilad

Aaaah vilken helg. Vilket liv. Vi har ätit goda meze, lånat Rs barn för ett besök på öppet hus på hans jobb, njutit av två härliga helgfrukostar med tända ljus och gott om tid till morgontidningarna, testat fonduegrytan som jag fick i julklapp av jobbet förra året, ätit den här supergoda soppan på jordärtskockor, sett fem filmer, sovit mitt på dagen och njutit i största allmänhet av livet. Och ändå har vi hunnit städa, planera maten för hela den här veckan och storhandla. Plus att jag har läst halva ”Män som hatar kvinnor”. Vi har så mycket tid sen vi flyttade ihop. Jag älskar det.

Trött trött trött

Varje kväll i ungefär två månader så har svaret från R på den obligatoriska frågan ”hur var det på jobbet idag?” varit ”Intensivt!”. Den här veckan är jag benägen att ge samma svar. Mörkret, intensiva arbetsdagar och en förkylning som varken vill bryta ut eller ge med sig gör att jag känner mig nästan lika trött när jag vaknar som när jag gick och la mig. Har dessutom sovit med lilla L de senaste nätterna, hon kommer tassande på natten, jag går ner med henne för att natta om och somnar själv i hennes säng (vem orkar gå upp till sin egen säng sen?). Vaknar på natten av intensiv svåridentifierbar smärta i mellangärdet och hittar ett femårsknä som letat sig upp mot mammas kropp. Det är trångt, men ändå mysigt. Tror inte samsovningen kommer fortsätta så länge till så jag passar ändå på att mysa lite extra medans jag får.

Barnfri helg och ikväll ska vi plocka hem lite turkiska meze och mysa framför TVn. Disney channel stängs äntligen av och på med något vuxet istället (fast när det riktigt barnförbjudna börjar på TV har vi alltid somnat för länge sen...).

Det är en härlig känsla att upptäcka att jag saknar sambons barn nästan lika mycket som min egen dotter när de inte är här. Att det känns i hela kroppen att jag älskar dem också. Skönt och härligt att få ha tre älsklingar till att tycka om och bli varm av.

Vem visste att brysselkål är gott?

När jag och R flyttade ihop började vi prenumerera på grönsaksleveranser varje vecka. För mig blev det som en symbol över vårt liv tillsammans, en låda fylld av fräscha frukter och grönsaker att laga god mat med till oss och barnen. Nu kan vi ha en välfylld kyl hela tiden utan att behöva slänga en massa utgången mjölk och halvruttna grönsaker för att man bott hos den andre några dagar. Jag blir glad varje gång den där lådan står på trappen.

En annan positiv effekt av att få de här grönsaksleveranserna är att vi måste leta upp en massa nya recept, eftersom ingen av oss använt jordärtskockor eller fänkål (herregud, vi trodde fänkålen var rotselleri båda två eftersom det såg ut som den suttit ihop med selleristjälkar, så lost är vi!) eller brysselkål eller nån annan kål för den delen förut.

Igår testade vi det här receptet (saxat ur Feminas novembernummer hemma hos mamma i helgen) och det bara måste spridas vidare. Ursimpelt (fast det var lite pilligt att strimla brysselkålen) och så väldigt gott.

Spagetti med chili och brysselkål
(4 portioner)

4 portioner nykokt spagetti (platt spagetti typ linguini var supergott!!!)
ca 500 g brysselkål
1 urkärnad och finhackad röd chilifrukt
1 krossad vitlöksklyfta
lite olivolja
1 glas vitt vin
1 dl grädde
salt och svartpeppar från kvarn

TIll servering: lite parmesanost

Beredning: strimla brysselkålen, sära på bladen ordentligt och kasta bort stjälkbiten. Fräs kålstrimlor, chili och vitlök i olja utan att bryna i 5 minuter. Häll på vin och grädde och låt koka i ca 10 minuter. Smaka av med salt och peppar. Blanda ner spagettin och låt puttra i 2 minuter. Servera genast tillsammans med riven parmesan.

Pissiga katter

Om någon vet hur man får katter att sluta betrakta sängar som toaletter så är det dags att säga till NU! Våra i övrigt underbara och fantastiska katter har fått för sig att allt som är mjukt och fluffigt och som någon kan tänkas sova på egentligen är till för att pissa på. Man orkar bara tvätta alla täcken och gosedjur x antal gånger och det blir dyrt i längden att slänga ut madrasser en gång i veckan eller så, så om inte situationen förändras inom kort så blir den moderna familjen mindre till antalet. Jag vill inte ens tänka på vilken sorg och vilket oerhört drama det skulle skapa i våra liv. Vi hoppas på att kastrering som ska ske nu i veckan kommer lösa problemet för gott, men ALLA andra tips emottages tacksamt.

Prylsug och systerkärlek

R är fortfarande i USA och kommer förhoppningsvis hem med en ny superfin digitalkamera som jag suktat efter ett tag nu. Jag håller tummarna för att han hittar den till schysst pris, jag är sååå sugen på att ta fler och bättre bilder på barnen och huset och katterna och kanske till och med kaninen. Bloggar med foton i är roligare också.

Skickade min blogglänk till storasyster yster igår så hon kanske läser det här *vinkar*. Hon var här i helgen och vi hade en såndär aslyckad shoppingdag när nästan allt man rör vid är köpbart och man kommer hem med många sköna påsar och där köpen känns lika lyckade en vecka senare som de gjorde när man stod i affären. Nu ses vi till helgen igen eftersom jag och lilla L ska åka till hemstaden och hälsa på mormor och morfar och alla de andra. Längtar. Jag vill inte bo där men det är mysigt mysigt att komma hem ibland. Min syster och jag har fått en djupare relation efter att vi båda gick igenom skilsmässor nästan samtidigt. Nu känns det som jag kan berätta nästan vadsomhelst för henne och det är befriande och underbart skönt att ha såna personer i sin närhet.

Man blir lycklig när man slipper vara fet

I alla fall om man får tro viktväktarnas reklam som snurrar på bland annat femman just nu. Den där reklamsnutten irriterar ihjäl mig faktiskt och får mig att vilja bli fet av ren princip.

Först några snuttar som visar överviktiga olyckliga kvinnor som inte vågar visa sig bland folk, som undviker speglar och är allmänt olyckliga och inte vet vad de ska ta sig till. Och sen lycka över all lycka, så joinar man viktväktarna och vips blir man så otroligt lycklig och får vänner och allt blir bara så fräscht och vackert och bra. *spyr*

Jag fattar att deras business är att få folk att vilja gå ner i vikt, men det borde nånstans räcka med att fokusera på de som faktiskt redan vill gå ner i vikt, (för det är väl typ 90% av Sveriges kvinnliga befolkning som passar in där, så marknaden är ju rätt stor ändå, sorgligt nog) och satsa på att sälja in hur bra just viktväktarnas metod är. Men neeeeeej då, man måste måla upp nån slags bild av att feta kvinnor (för jag ser då inte en endaret och olycklig man i den där reklamfilmen) är olyckliga och saknar vänner och att det viktväktarna gör är snarare att skapa lyckliga kvinnor än att tillhandahålla en dyr metod att gå ner i vikt. Viktväktarna suger.

Gräsänka

Dottern och jag har varit hemma själva två kvällar i rad, R är bortrest på tjänsteresa i USA och hans barn är hos sin mamma. Egentligen tyckte dottern att det var supertråkigt att de andra var bortresta, men vi spelade spel, tittade på Disneychannel tillsammans, åt chips med dip till kvällsmat och så fick hon sova i min säng hela natten. Då var det rätt ok att vara ensam med mamma i alla fall.

Ikväll är jag helt ensam och det känns rätt konstigt. Jag passar väl på att se nån film som bara jag vill se och äta nån mat som bara jag vill ha. Kanske sitta med laptopen i soffan och surfa samtidigt som jag kollar på tv. Det gör jag nästan bara när jag är själv, R tycker det är lite irriterande om jag surfar när vi sitter framför tvn tror jag. Det är klart, man blir lite lätt frånvarande med datorn i knät.

I natt drabbades jag förresten av oförklarig sömnlöshet mitt i natten. Eller så oförklarlig var den kanske inte, jag somnade med dottern redan vid halv nio så vid ettiden kände jag mig rätt pigg när jag vaknade. Gick upp och kollade lite mail till slut och svarade på ett jobbmail 2:37 på natten. Undrar om mottagaren noterade den aningens underliga tiden mailet skickats på. Gick sen och la mig och läste en timme i Majgull Axelssons fantastiska bok Den jag aldrig var. Jag är helt förtrollad.

Heltidsarbetande kvinna = dålig mamma

Feminismen blir hårt åtgången i media mest varenda dag nuförtiden. Det senaste är diskussionerna kring barns välmående (som generellt verkar likställas med sen dagisstart och korta dagar på dagis, helst inget dagis alls) och kvinnans frigörelse. Man pratar om att kvinnor tvingas ljuga för sig själva om att det går att kombinera småbarnslivet med heltidsarbete (ett argument som är absolut omöjligt att bemöta, säger man emot så är det ju givetvis för att man ljuger för sig själv). Margareta Zetterström skriver ett långt inlägg i söndagens SvD om att barnen utmanar feminismen. En massa ord om hur mammor måste inse att de inte kan heltidsarbeta och ha barn, om hur det går ut över barnen och så vidare och så vidare, och så på slutet en liten brasklapp om att papporna också måste inse sin uppgift i livet (med tanke på allt hon skriver om mammornas ansvar för barnen så är det inte utan att man undrar om hon menar att pappornas uppgift är att försörja familjen...).

Jag blir så ställd och fullkomligt beklämd över att vi inte kommit längre än att barns välmående fortfarande är kvinnors angelägenhet. Jo jo, kvinnan får visst jobba och ha ett liv utanför hemmet, bara hon ser till att det inte går ut över barnen.

Det är inte feminismen som ska ställas till svars för om barn får vara för länge på dagis (vilket jag i och för sig tvivlar starkt på att de är) utan de män som inte tar sin del av föräldraansvaret. Det är befriande att läsa att det fortfarande finns de som anser att problemet inte ligger i att kvinnor arbetar utan i att ansvaret för barnens välmående fortfarande i huvudsak läggs på mammorna, läs Petra Ulmanen.

En undersökning för ett par år sedan visade att för män är det en kick för karriären att gifta sig och skaffa barn. Ingen blir väl förvånad när jag skriver att det visade sig vara tvärtom för kvinnor. De bäst betalda männen var gifta med barn. De bäst betalda kvinnorna var ensamstående utan barn. Det lär inte vara en slump att det ser ut så.

Hockeykväll

Har just varit på mitt livs första hockeymatch. Det var ASKUL! Verkligen. Tänk om jag blir ett sånt där superhängivet fan som reser runt med laget och blir pissed på riktigt om någon smädar mitt lag...?

Nu väntar vi på att en snubbe ska leverera fyra kubik björkved till oss. När vi burit in det på tomten måste vi nog ta en bastu bara för att känna att det faktiskt är värt pengarna och besväret med veden. Vår bastu är superlyxig och har två aggregat, ett vedeldat och ett eldrivet. Vi känner oss väldigt nordiska och naturnära när vi kör den vedeldade.

Bra arbetsdag idag...

NOT.

Har lämnat tillbaka hyrbilen och står utan bil ett par dagar eftersom skitplåtverkstan fortfarande inte är klar. Lånade Rs bil för att skjutsa lilla dottern till dagis i morse, sen hem och lämna tillbaka den till R som höstlovar med de andra tre ett par dagar. Ner till t-banan och åka ett par stationer och sen byta till bussen som går till jobbet. Var framme på jobbet 9.25. Jag var inte först där kan man väl säga.

Bestämde mig för att trots allt följa med kollegorna ut på lite långlunch vid 11. Väl tillbaka lyckas jag smälla igen bildörren på just den jackfickan som min mobiltelefone befann sig i. Den fick ett väldigt väldigt vackert mönster över hela skärmen, men funkade inte till mer än just att titta på. Min chef blev jätteglad när jag kom och visade.

I och för sig blev faktiskt JAG jätteglad en timme senare när vår fantastiska IT-support faktiskt visade sig ha mobiler på lager (alltså ett liv utan både bil och mobiltelefon kändes oerhört skrämmande...), och faktiskt en mycket ballare modell än den jag hade innan. Numera kan jag lyssna på radio i mobilen - hur bra som helst, särskilt en dag som denna när jag testade den kommunala trafiken grundligt.

Eftersom dagis hade drop-in fika idag (och maskerad för barnen, min kära dotter var utklädd till djävulstjej meddelade hon glatt när hon klev in på dagis i morse, och jag som trodde hon var Lavagirl som vi hade siktat på) och jag åkte kommunalt så kunde jag vara kvar på jobbet ända till klockan 14.

Ja, jag tror verkligen min chef var nöjd med min insats idag, typ fyra timmars aktiv närvaro och en pajjad mobil. Men vad gör det i det stora hela egentligen. Jag fick ju testa dagis fantastiska spöktunnel, sticka handen i en skål med sylt och min nya mobil är bättre än det gamla. Jag är nöjd.

Storhelgsplanering

När man lever i en sånhär modern familj så blir det rätt många inblandade när man ska planera för storhelgerna. Alla vill ju fira jul med barnen - föräldrar, morföräldrar, farföräldrar, fastrar och mostrar och katterna också.

I vårt fall kompliceras det ytterligare av att min dotters pappa är amerikan och har hela sin familj på andra sidan Atlanten. Det blir inte så lätt att dela upp julen då, det får bli mer av vartannat år. I år är det hans tur att ta med sig dottern till Kalifornien. Hon hävdar bestämt att i Kalifornien där farmor bor finns det snö på julen men det är inte kallt. Jag tror det är tvärtom. Hon oroar sig en hel del över hur jultomten ska hitta dit med klapparna och hur han ska veta exakt vilken Bratz hon vill ha. Jag försöker lugna henne med att jag hjälper till att skicka brev till tomten, men oron är där ändå. Kanske är hon egentligen lite orolig för hur det där med jul i USA ska vara, jag tror inte hon minns sin förra jul där eftersom de två senaste firats i Sverige hemma hos mormor och morfar. Det gäller att stålsätta sig och tänka på hur otroligt kul hon kommer att ha där och inte låta min egen saknad skina igenom. För jag saknar henne i förväg, att hon inte kommer vara hemma över jul. Är inte det galet?

På min sida blir det faktiskt ännu lite krångligare eftersom min syster också är separerad och kusinerna alltså ska dela upp sitt firande mellan släkterna också. Förra året införde vi julafton den 23:e december, för vad är egentligen ett datum annat än en siffra? Jag kan meddela att det gick hur bra som helst att fira jul den 23:e. Till och med TOMTEN visste att vi firade jul då, för han kom minsann hem till oss med klappar till barnen. De andra barnen på gatan fick vackert vänta till nästa dag, men våra kom han till med stora säcken. När den 24:e kom var det nästan svårt att förstå att andra faktiskt firade jul, för vi hade ju haft en fullödig julafton dagen innan.

R är en älskling och har erbjudit sina barns mamma att ha barnen hela julafton (förra året delade de upp firandet på julafton) och även på nyårsafton (hon hade dem förra året) eftersom min dotter inte kommer vara hemma. Det känns varmt och omtänksamt både mot mig och mot barnens mamma och barnen (som slipper dela upp julafton). Jag tänker mig att vi firar både jul och nyår tillsammans med alla fyra barnen nästa år. I år blir det konstigt - inga barn alls på julafton, vad gör man då? Vi får fundera vidare lite på det tror jag.