Är det helg snart...?

Det brukar nog vara jag som suktar mest efter helgerna i vår familj, men den här veckan suckade R redan i tisdags..."åååh vad skönt det ska bli med helg!". Jag förstår honom, efter en vecka i USA med påföljande jetlag och framförallt backlog på jobbet så har det varit en grymt hektisk vecka för honom. Själv fick jag en liten oplanerad paus i möteshetsen i onsdags då lilla L blev kräksjuk i tisdags. Hämtade upp en mycket pigg tjej från pappa på onsdag morgon så vi hade en riktigt mysig återhämtningsdag hemma den dagen som till och med inkluderade en tupplur efter maten.

Nu såhär på torsdagskvällen börjar jag också längta efter helgen.

Lässugen

Den här Bitterfittan vill jag läsa. Bara titeln!

Och sammanfattningen som finns på omslaget av boken ""Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?"

Ja, hur ska det gå till?

Vårens första barnhelg

Vilken skön helg!

Den började så mysigt med att hämta hem inte mindre än fem ungar på fredagseftermiddagen. Väl hemma åt vi middagen i bakvänd ordning. Först grillade vi marshmallows och sen åt vi äkta lättlagad fredagsmiddag i form av grillkorv och pommes. R dök upp framåt åttatiden med mysiga resepresenter och det var så underbart skönt att äntligen ha hela familjen hemma.

Lördagen och söndagen ägnades framförallt åt diverse barnaktiviteter: gympatävlingar, kalas, ridning och tae kwondo. Köp av vårskor till två av fyra ungar. Cykelträning på gatan (L cyklade till sin stora förvåning och glädje utan att mamma höll i, fast det där med att styra funkar inte riktigt än) och sparkcykel fram och tillbaka på trottoaren. Lite grävning av lerig jord för att täppa till diket från installation av bergvärme.

Och så har jag tvättat bilen. Vårkänsla!!

En mammas regelbok

L skrev en regelbok till mig igår. x betyder att mamman brutit mot regeln och v betyder att hon klarat av att hålla regeln.

Lysna på dit barn xxxx
Scrik inte på dit barn xx
Krama dit barn vvvvvvvv
Scrik inte alls
Var snel mot dit barn vvvvxxx
gosa med dit barn vvvvvvvvvv
Söp inte för monga kläder xxvvvvv
ha inte kontact linser för mycet vv
dric inte för mycet öll
Se inte för mycet screk filmer

tillhör L

Ah, nu kan jag vara lung!

Dagens rubrik från Svenskans hemsida:

Var lung pensionspengarnaräcker till alla. Det hävdar Försäkringskassan. Men vi kan behöva arbeta längre.

Men pengarna till undervisning i svenska har tagit slut kanske...?

Favorit i repris

OK, jag vet att jag skrev det här förra året också, men jag måste faktiskt börja träna. Det är förresten ännu värre i år än förra året. Jag blir helt slut av att gå upp i trapporna på jobbet (fast de ÄR faktiskt många, eller i alla fall tre, och branta...rätt så...) och vikten ska vi inte prata om.

Eller låt oss göra det. Vi säger såhär: Förra gången vi var ute med jobbet så var det en kollega till mig (som uppenbarligen missat att jag dragit i mig tre öl) som mycket försynt undrade om jag var gravid. Nä inte så värst. Just då kändes det som en rätt kul fråga i och för sig, jag tyckte synd om honom och skrattade ganska mycket och länge (nä, ölen hade inget med det att göra), men i grunden så är det ju rätt deprimerande att jag gått upp så mycket att folk tror att jag är gravid. Det känns inte helt klockrent.

Måste börja springa igen. Ikväll.

Orkante

Vilken underbar idé! Orkar inte.

Längtan

R är i USA på tjänsteresa en vecka och jag längtar ihjäl mig efter att han ska komma hem. Ändå känns det bra att det blir så tomt när han inte är hemma. Jag är glad att jag inte lever i en relation där det känns skönt att få vara själv.

Visst, det är skönt att ha en kväll helt själv nån gång ibland, men sen räcker det liksom. Nu vill jag ha hem honom. NU NU NU! I morgon kväll kommer han äntligen hem.

Mamma, vet du...?

- Mamma, vet du vad Englands statsminister heter?
- Eh, jaa...?
- Tony BLÄ!

VÅR!

Nu känner jag suget efter att blogga igen, vad kul! Det kanske är våren som krupit in i mitt sinne och släppt fram lite ork. Trots att vintern varit extremt kort (den slog ju inte till förrän mitten av januari) så känns våren så ofattbart välkommen.

I morse var första dagen på jag vet inte hur länge som det gick som en dans att lämna L ute på skolgården. Hennes klass är ute mellan 8 och 9 varje morgon och nästan hela vintern har hon avskytt avskytt avskytt denna påtvingade utevistelse. Varje morgon som uteleken har ställts in och jag fått lämna L inomhus har varit en välkommen paus för oss båda från det där trista avlämnandet av ett barn som inte vill bli lämnat. För det är inte skolan i sig hon vill undvika, bara den i hennes ögon urtrista morgonen på skolgården.

I morse var det en underbart glad tjej som lämnades på skolgården och som direkt gav sig in i leken. I vanliga fall brukar hon demonstrativt sätta sig på trappen och se sur ut, för hon vill inte vill inte vill inte vara ute. Idag ropade hon glatt (efter att vinterjackan åkt av) ”jag älskar att vara ute när solen skiner!”. Sköna unge. Måste vara ett arv från hennes pappa från soliga LA som blir deprimerad varje svensk vinter och inte blir människa igen förrän framåt april/maj sådär. (När vi separerade i november sa han bittert ”kunde du inte lämnat mig på sommaren åtminstone, när man orkar leva”)