Thursday, March 30, 2006

Vårsol och vårskor

Ah solen tittar fram. Tänk så mycket lättare allt känns när solen skiner. Och hemma kan vi för första gången på många månader gå i våra två yttertrappor utan att riskera liv och lem. Härligt!

Det tre äldsta barnen fick nya fina basketkängor (rosa, med glitter och fjärilar, visst låter det underbart?) för ett par veckor sen och frågar flera gånger i veckan om de inte kan få ta dem till dagis/skolan nu. Kanske kanske försvinner äntligen snön snart så de kan få inviga nya vårskorna. Jag minns såväl den där känslan. Nya skor. Jag vill också ha nya skor. Ska absolut hitta ett par snygga basketkängor till mig själv också. Mest av allt vill jag ha rosa converse (utan glitter och fjärilar). Är det här en försenad 30-årskris?

Jag blir aldrig frisk känns det som. Kanske måste jag masa mig iväg till vårdcentralen i alla fall och få en penicillinkur snart, bihålorna mår inte bra och jag är trött på att vara trött. Förra året fick jag halsfluss lagom till midsommar och den penicillinkuren gav på sista dagen en allergisk reaktion som förde mig till huddinge sjukhus akutmottagning vid tretiden på natten. Mitt ansikte var helt sjukt svullet, läpparna minst tre gånger sin normala storlek och hela kroppen täckt av upphöjda röda kliande fläckar som såg ut som en världskarta över okända länder. Nu känner jag mig inte så jättepigg på att knapra penicillin igen. Det finns väl flera sorter i och för sig, men hypokondrisk som jag är misstänker jag att jag skulle få fantomsvullnader i ansiktet efter ett par dagar oavsett sort.

Monday, March 27, 2006

Sjuk shopping

Jag känner mig som världens evighetsgnällande sjukling, men jösses, kan det aldrig ta slut?

Orkade i alla fall ut på en intensiv shoppingspree igår eftermiddag (vi har ju fått lön!) och det gör ju att man känner sig lite bättre. Eller hur?

Köpte ett par ascoola mörkblå dieselstuprörsjeans som är så smickrande för figuren! Jag är enormt nöjd, trots att det var bland de dyraste jeans jag köpt någon gång. JC i Globen har för övrigt världens bästa expedit. Andra gången jag köper jeans av honom och han har ett helt fantastiskt sätt att bemöta kunderna. Man slipper känna sig som en totalt ute 35-åring som försöker poppa till sig (det vill säga som den man är), och istället känns det helt rätt att köpa just de där jeansen. Han är bäst. Hoppas han får provision.

Köpte en massa andra saker också: nya solglajjor, ny foundation (såndär mousse som de gör reklam för...påverkad av reklam, jag? Näää...), mörkgrå ögonskugga, stay-ups, leggings, cool röd och blårandig top, assnyggt långt stort halsband och så två paket alvedon. Sen var jag helt slut och somnade på soffan i två timmar när vi kom hem.

Friday, March 24, 2006

Ämlig

Jag är på jobbet idag. Det borde jag nog inte vara. Får bli en kort dag.

På den positiva sidan så blir det ju helg på riktigt när jag nu jobbat idag...! Jag vill äta hämtsushi ikväll. Misstänker att R blir lätt att övertala.

Tuesday, March 21, 2006

Helt sänkt

Ls sjukdom slog till hos mig i söndags kväll och hela gårdagen tillbringades i någon slags feberyra i soffan. Stackars L som fortfarande var hemma från dagis fick tillbringa hela dagen med att se på TV för jag orkade verkligen inte sysselsätta henne alls. Hon var så enormt tålmodig och duktig att hon borde få medalj. Idag är jag ensam hemma och L är hos pappa.

Återkommer när det finns mer ork...

Saturday, March 18, 2006

Sjuklingar

Lille D vaknade med feber igår och fick åka hem till farmor och farfar för omvårdnad och kärlek. Jag misstänker att de vill behålla honom en natt till.

L blev också sjuk igår och hade hög feber. I natt fick hon en slags feberkramper. Den lilla kroppen ryckte och hon ropade aaaaj. Helt plötsligt glömde hon bort att prata svenska och pratade förvirrat på engelska. I morse blandade hon för första gången på flera år mellan svenska och engelska "mamma jag måste pee". Ruggigt.

Nu sitter hon dock och äter makaroner och köttbullar med god aptit, språket är tillbaka och febern verkar ha lagt sig. Törs man pusta ut?

Wednesday, March 15, 2006

Egna barn och andras

Den här veckan har vi på grund av lite omplanering barn hemma varje kväll, fast inte riktigt alla samtidigt. Det är ovanligt! Å andra sidan hade jag extremt mycket ensamtid förra veckan, så jag klagar inte. Klagat skulle jag inte gjort annars heller i och för sig, det är mysigt att ha barnen hemma och de är alltid välkomna hos oss. Det är deras hem helt.

Jag funderar på hur det vore att ha fyra barn på heltid. Jag misstänker att vi kommer enkelt undan – att det är lätt för oss att säga att det funkar bra med fyra barn, vi har ju halva tiden att vila ut oss på och vara bara vuxna. Lallamen har nog inte samma bild av livet med fyra barn som jag har!

Å andra sidan är det skillnad på att leva med sina egna barn och någon annans. Hur mycket man än tycker om dem eller till och med älskar dem så är det annorlunda.

Man reagerar annorlunda. Då menar jag inte att man alltid reagerar bättre på sitt eget barn, vissa saker är mycket lättare att ha överseende med när det är nån annans barn, tro mig...Det är som att ens eget barn kan trigga något inom en som aldrig kan triggas av någon annan. Men på samma sätt som man kan bli argare än argast på sitt eget barn så finns det ingen man är beredd att göra mer för. Nåde den som rör min unge. Henne går jag i döden för.

Man har mer att säga till om. Hur mycket jag än tycker och tänker om vad som vore bäst för mina bonusar så är det faktiskt deras mamma och pappa som bestämmer vad som är bäst och viktigast för dem. Det kan gälla stora viktiga saker som var de ska gå i skolan eller små vardagsdetaljer som om det är ok att äta kakor varenda kväll i veckan.

Man är en viktigare person. Det är viktigare för barnen att bli omstoppade av sina föräldrar än av en bonusvuxen som råkar bo med mamma eller pappa. Det är mamma eller pappa man helst vill gråta ut hos om någon varit dum i skolan. Visst är det bra att det finns en extra vuxen till hands som bryr sig om, men det är pappas armar man vill bli kramad av när det gör ont.

Jag tror att kärnpunkten ligger här: sina egna barn måste man alltid finnas där för. Dem har man ett ansvar för som man aldrig får svika. Och det vet de. De vet att mamma och pappa alltid kommer finnas där. Man älskar dem ovillkorligt och utan sans. Det man som förälder får tillbaka av sina barn bara genom att de finns till, kan bära en framåt ett helt liv.

Som mamma känns det tryggt att veta att jag inte kan bli utkonkurrerad av någon ny kvinna som dyker upp i pappa Ls liv, hur mysig och fantastisk hon än skulle vara. Som bonusvuxen kan det hugga till i hjärtat av att veta att hur mycket jag än finns där och vad jag än gör för de här underbara bonusbarnen så kommer det aldrig vara lika viktigt för dem som det som mamma eller pappa gör. Två sidor av samma mynt.

Tuesday, March 14, 2006

Ingen rök...

Pappa L berättade en sak som hänt i helgen. L har fått en CD-spelare av farmor i USA.

I lördags pluggade Pappa L in den i Ls rum. Efter ett par låtar kom L springades och ropade ”Pappa det ryker ur CD-spelaren”. Jodå, det rök. CD-spelaren åkte ut, ingen annan skada skedd. L fick beröm för att hon så rådigt hämtat pappa.

Ls egen kommentar: ”Jaaa, jag vill verkligen inte att det ska börja brinna i mitt rum, jag har just städat!”.

Monday, March 13, 2006

Snöpromenad

Ok, hur trött jag än är på snön och vinterkylan nu så måste jag erkänna att när solen ligger på så här så är det ljuvligt med den gnistrande snön! R och jag gick för första gången från vårt nya hus in till Söder i söndags eftermiddag. Härligt! Det tog ungefär en halvtimme till Medborgarplatsen och då hade vi snurrat runt lite bland snövallarna vid Gullmarsplan ett tag också. Den där promenaden in till stan följd av en skönt sen lunch på nån restaurang har vi fantiserat om sedan vi köpte huset. ”Tänk, vi kan GÅ in till stan om vi vill!”. Fast jag bangade för promenaden hem. Måste klä mig bättre nästa gång.

Första promenaden avklarad.

Friday, March 10, 2006

Jag tänker inte på jämställdhet

Bakgrund: Jag jobbar i princip enbart med män, klassiskt litet industriföretag där kvinnorna jobbar antingen på ekonomiavdelningen, personalavdelningen eller i receptionen (undertecknad är ett av fyra undantag på totalt ca 150 anställda). Kärnverksamheten drivs alltså av män och makten innehas av män. Kort sagt, det finns en del problem med jämställdhet på det här företaget.

Idag hade vi en "intressant" diskussion på lunchen. Vi kom in på ämnet jämställdhet, nakenbilder (jo vi är kvar på den nivån, visst känns det 70-tal?) och kommentarer med sexuella anspelningar på jobbet.

Då är det inte utan att man blir full i skratt (färgat av uppgivenhet) när en av mina kollegor, en man i medelåldern tillika fackrepresentant, tydligt deklarerar att han tänker helt enkelt inte på sånt där som jämställdhet och han har aldrig märkt av såna där kommentarer, och han skulle inte ta illa upp om någon av tjejerna sätter upp nakenbilder på män på jobbet. Och det där med nakenbilder på jobbet, det har ju alltid varit så i tex verktygsbranschen, det kommer ju aldrig försvinna, och varför skulle det inte vara ok egentligen?

Att han själv faktiskt är en av de som fäller sexistiska kommentarer (undertecknad som tex är allt annat än en liten gumma har vid flera tillfällen blivit tilltalad just med ”lilla gumman” av honom) och att han som medelålders man knappast är den som är mest utsatt i den här typen av frågor slår honom inte.

Detta att tillhöra normen. Man ser det inte. Det är så komiskt och självillustrerande så man kan knappt tro det är sant!

Thursday, March 09, 2006

Lättja och frosseri

Jag måste faktiskt ta tag i min kropp.

En gång för några år sen gjorde jag ett megaryck för att få bort graviditetskilona. Tränade sex dagar i veckan och åt väldigt kontrollerat och sunt sex dagar i veckan. Sedan total frossa och lättja en dag i veckan. Det fungerade hur bra som helst. Mycket strukturerat och enkelt att följa, när man nu kunde se fram emot att få frossa den där sjunde dagen. Jag höll i stenhårt i 12 veckor, sen lite halvhårt i kanske 12 veckor till och sen började frossan och lättjan spilla över ganska mycket på de andra dagarna, och nu skulle man nog kunna säga att jag kanske kanske låter bli att frossa den sjunde dagen men lättjan har tagit över mitt liv helt och hållet.

Jag bestämmer mig härmed för att jag ska bli en hängiven joggare. Det är billigt och går att göra närsomhelst och varsomhelst. Till och med på kvällen när barnen somnat. Men kanske borde jag invänta våren först? (ja ni ser, lättjan har mig verkligen i sitt grepp). Ok, vi säger såhär. Jag börjar med att gå långa promenader medans snön finns kvar, och så lovar jag att börja jogga när vägarna är rena igen?

Wednesday, March 08, 2006

Minitjejkväll

Tjejernas mamma ringde och undrade om hon kunde ha dem hos sig ikväll så kommer de som planerat i morgon. Klart hon kan och klart det är skönast för dem att vara hemma med mamma! Men gulligt att lägga fram det så, hon tänkte på om vi hade planerat någont särskilt. Det är mäkta skönt att både R och jag har så vettiga ex!

Men lite besviken är jag, det hade varit mysigt med alla tjejerna hemma. I morgon har K gympa så det blir inte samma mysfaktor de kvällarna, när man ska skjutsa och hämta, och stress i säng med alla barnen när man kommer hem.

Det får bli minitjejkväll med L då. Hon blev dock inte alls särskilt förtjust i min eminenta idé om våffelmiddag så det får bli pannkaksrullar med socker i istället, hennes stora passion. Det är väl samma sak egentligen.

Tuesday, March 07, 2006

8 mars i morgon

Nu är det kallt som f-n igen. Minus 14 grader visade termometern i bilen i morse. Det är inget bra att vara ensam hemma när det är så här kallt – jag behöver någon hjälper mig att hålla sängen varm. På kvällen brukar R ligga och värma min sida av sängen medans jag borstar tänderna och gör mig i ordning. Visst är det äkta kärlek? I går kväll saknades han mycket och sängen var kall nästan hela natten.

I morgon har jag alla tre tjejerna hemma och så är det internationella kvinnodagen till på köpet. Det måste uppmärksammas såklart. Tänkte överraska dem med att göra våfflor med sylt och grädde till kvällsmat. Hoppas det går hem. Kanske kostar jag på dem en liten föreläsning om internationella kvinnodagen också.

Förra året den 8 mars var jag ute och åt med några feministvänner. Efter en mycket trevlig kväll stötte jag på stans skummaste och otrevligaste taxichaufför på vägen hem:

När jag klev in i taxin satt chauffören i telefon. Så snart han lagt på bad han om ursäkt för att han pratat i telefon och började snacka om hur fascinerad han var över det här nypåfunna behovet av att kommunicera hela tiden och hur trafikfarliga fotgängare som pratade i telefon och inte hade reflexer på sig var. "Jaa för att inte tala om alla som kör bil och pratar i telefon" sa jag, dumdristigt nog.

"JAAA", svarade gubben, "jag är verkligen inte nån feminist" "NÄÄ men det är jag så det jämnar ut sig", svarade jag, "du vet väl att det är internationella kvinnodagen idag, jag har just varit och ätit mat med andra feminister förstår du. "Eeh jaha, men en sak ska jag säga, jag har kört bil länge och det är helt fantastiskt vad kvinnor har bra simultanförmåga som min fru säger, det ska jag säga att jag har åkt många gånger bakom de som kör i 40 och över tre filer på motorvägen och då tänker jag alltid att antingen är han full eller så är det en neger"....

Är det inte helt otroligt vad folk kan vräka ur sig utan att ha nån som helst aning om vem de pratar med. Jag borde ha sagt som det var "jaha du snubben, jag är inte bara feminist, jag har barn med en neger också och jag tycker du borde hålla käften!". Typ. Men som vanligt finner man sig inte förrän efteråt. Jag borde bett honom släppa av mig och vägrat betala. Inte ska man behöva stå ut med vad som helst?

Monday, March 06, 2006

Extra gott

L och jag trotsade snöstormen i lördags och kom ut oskadda på andra sidan redan i Södertälje där vädret var betydligt mer humant än i Stockholm. L var för övrigt på ett strålande soligt humör så det kan ha varit så att hon alldeles själv blidkade vädergudarna så vi fick vettigt väglag de tjugo milen till Linköping. Och vem kan vara på annat än soligt humör när man nyss varit på femårskalas och därefter får åka raka vägen till älskade mormor och morfar och träffa älskade kusinerna och moster och morbror?

Elvaåriga kusinen tar chansen att leka med riktiga barnleksaker när L dyker upp och L njuter i fulla drag av kusinleken. Hon har inte ens tid att kissa eftersom man faktiskt kan missa något kul då.

Nu är jag gräsänka nästan en vecka och ikväll utan barn också. Känns ovant även om det händer då och då. Visst borde jag få äta något extra gott och se på nån riktigt tårdrypande film ikväll? Mmm så får det bli. Och sen måste vi naturligtvis äta något extra gott på onsdag när jag är ensam med tjejerna och så självklart något extra gott på fredag när jag också är själv och sen något extra gott på lördag när R är hemma igen. Hrm. Det är exakt såhär jag har gått upp ungefär 5 kilo det senaste året.

Friday, March 03, 2006

Minisportlov

Skolbarnen har sportlov, D har feber och L fick stanna hemma från dagis för ett minisportlov. Jag och tjejerna har varit på Barnadiset i två och en halv timma. Nu sitter alla fyra barnen och tittar på Peter Pan och R bakar bullar. Mysfaktorn är hög alltså.

I morgon ska L på kalas hos en dagiskompis och efter det åker vi till mormor och morfar i Linköping för resten av helgen. Åker inte tillbaka till Stockholm förrän måndag morgon, och då är R redan på väg till USA för en veckas jobbresa. Extra mysigt att få en dag tillsammans idag alltså.

Ikväll blir det pizza på lokala pizzerian. Vi har varit lite restriktiva med att äta ute med barnen den sista tiden - för att det gick slentrian i det, kostar en hel del när man är sex personer och dessutom för att vi helt enkelt lagat en massa god mat hemma istället - så det känns extra festligt att gå ut ikväll!

Wednesday, March 01, 2006

Snöhelvete

Tar det aldrig slut? Jag höll på att börja gråta i morse när jag såg att det snöade massor IGEN! Och det håller fortfarande på. Jag vill ha vår nu! Jag är trött på vinterjackor, att skrapa bilen (till och med på insidan!), hala vägar, hal trappa, blöta skor och sura kläder i hallen. Jag vill ha vårjackor, gympaskor och grus överallt istället! Jag vill ha försommar och grillning på altanen. Och sommarlov. Gud vad jag vill ha sommarlov!