Tågblogg - fast i Gnesta

Min första tågblogg! Och så fastnar tåget i Gnesta av alla ställen. Men nu har tågföraren rebootat tåget som han uttryckte det och vi är på väg till Stockholm fast på halv effekt.

Bara jag slipper sova mer på tåget så är jag nöjd - vaknade för en timme sen av att jag själv snarkade så jag hade kunnat väcka en mumie. Inget pinsamt alls.

Säng säng säng, sova sova sova...säng säng säng.

Nån annan som minns den hiten? Jösses vad trött jag är. Jag skulle lätt kunna åka hem och lägga mig och sova för natten nu på stört och klockan är bara kvart över tre. Dags att öka dosen på järntabletterna. Och tio oändliga veckor kvar av graviditeten, men bara fyra veckor kvar till jul, sen jullov och så någon veckas jobb i januari. Kanske får jag vara hemma och sova ett par veckor innan nästa familjemedlem vill titta ut.

Att googla

När jag skulle googla nyss avslöjade rullmenyn över tidigare sökningar följande: "monga hundar på sama bild". Kan inte tänka mig att L blev så nöjd över resultatet på den sökningen...

Julstämning

Jag åt risgrynsgröt till frukost i morse och oj vilken julstämning som infann sig med trädgården täckt av snö och tomtegröt i tallriken.

Undrar om det är för att jag är gravid som jag har så enormt mycket julkänslor i år. Jag har köpt inte mindre än fyra jultidningar, shoppat julpynt och förberett med julpyssel till barnen. Eller är det nu hemmafruomvandlingen som faktiskt fortskrider? Graviditeten gör mig till En Riktig Kvinna. Äntligen?

Kanske inte min nya stil trots allt?

Jag var och klippte mig igår och eftersom jag är grymt trött på att inte kunna handla schyssta kläder och över huvud urless taget på att känna mig som en stor oformlig blobb så tänkte jag att en ny frisyr kunde pigga upp. Min frisör har längtat efter att få klippa mig kortare, så något i axelhöjd gick jag med på.

I morse visade jag L min nya frisyr, varpå hon blev helt gråtfärdig. "Näää du ser inte ut som mammaaaa varför har du klippt av dig så mycket...???". Hon lugnade sig först när jag förklarade att hår faktiskt växer ut igen.

Själv var jag tveksam till den nya frisyren redan innan, men nu...hm, jag tror bestämt jag låter håret växa ut igen.

Second-hand marknaden är större än jag nånsin annat.

L har uttryckt visst intresse för att börja spela gitarr så jag googlade lite på gitarrlektioner och Stockholm. Då kom bland annat detta upp:

Undrar hur de fungerar egentligen , de där begagnade lektionerna?

Dophelg

Vi var på dop i lördags för min ljuvliga lilla systerdotter S. Det är verkligen stämningsfullt och högtidligt med dop, och för våra barn som aldrig deltar i religiösa högtider annars så var det spännande att vara i kyrkan över huvud taget.

En del funderingar dök upp under och efter högtiden.

L deltog aktivt i psalmsjungandet och lyckades till min förvåning hänga med såpass i texten i psalmboken att hon faktiskt kunde sjunga med även om texterna är rätt obegripliga. På trosbekännelsen tog det stopp. Hon kom ungefär till ”Vi tror ock på Jesus Kristus..” när hon rynkade på näsan och sa ”nää vad ÄR det här??”. Hm, bristen på tro hos föräldrarna avspeglas rätt snabbt hos barnen uppenbarligen.

D å sin sida undrade om det kostade pengar att få bebisen tvättad i kyrkan.

På mottagningen efteråt tyckte K att vi absolut borde döpa vår kommande bebis så att vi också kunde få presenter...

TV är inte på riktigt

R och jag var på Sci-Fi Convention i Älvsjömässan i helgen. Ok, egentligen åkte vi dit för att gå på Underbara barn och kanske shoppa loss lite inför bebisens ankomst, men vi var tvungna att gå in på grannmässan också när vi ändå var där. En ganska liten mässa, men ändå väl värd ett besök om man gillar såna här prylar.

För mig var helt klart den största behållningen, och även orsaken till att jag nästan fick hjärtstillestånd, ögonblicket när jag fick syn på Theodore T-Bag Bagwell i andra änden av rummet. Min instinktiva reaktion var ”SPRING spring! Farlig mördare och förrymd fånge i närheten”. Sen kom de mer rationella delarna av min hjärna ikapp och jag insåg att det faktiskt var skådespelaren Robert Knepper som stod där och skrev autografer.

Och L var bara 3 år när hon fattat att det man ser på TV inte är på riktigt. Då när hennes pappa träffat på Karro från Lattjolajban och hon hälsade hem till L och L med uppriktig förvåning utbrast "Jahaaa. Jag visste inte att hon fanns på riktigt...!".