För mig var helt klart den största behållningen, och även orsaken till att jag nästan fick hjärtstillestånd, ögonblicket när jag fick syn på Theodore T-Bag Bagwell i andra änden av rummet. Min instinktiva reaktion var ”SPRING spring! Farlig mördare och förrymd fånge i närheten”. Sen kom de mer rationella delarna av min hjärna ikapp och jag insåg att det faktiskt var skådespelaren Robert Knepper som stod där och skrev autografer.Och L var bara 3 år när hon fattat att det man ser på TV inte är på riktigt. Då när hennes pappa träffat på Karro från Lattjolajban och hon hälsade hem till L och L med uppriktig förvåning utbrast "Jahaaa. Jag visste inte att hon fanns på riktigt...!".
No comments:
Post a Comment