Dagismiddag

Lilla L går på ett dagis där hon och en liten flicka till är de enda som har svenskt ursprung. I övrigt finns säkert 10 olika nationaliteter representerade. Det bär med sig den stora fördelen att när vi varje år har knytkalas så dukas en helt fantastisk buffé upp med mat från hela världen. Den traditionella knytisen går inte av stapeln förrän till sommarlovet, men igår hade vi en extra familjemiddag och herregud vilken upplevelse. Fat efter fat med hemmagjorda delikatesser som jag inte har en aning om vad de heter eller hur man tillagar men åh vad jag önskar att jag visste. Små vinbladsdolmar, afrikansk lammgryta, hoummos, couscous med en kryddning jag inte kan beskriva, grekisk pastitsio, små knyten och vårrullar i fyra, fem olika tappningar från olika länder, risröror, bröd.... Jag skulle vilja åka till dagis på lunchen idag och äta upp resterna!

Åh vad jag kommer sakna de här middagarna när L börjar förskoleklass till hösten i ett betydligt mer homogent bostadsområde.

Invasion!

Invasion! av Jonas Hassen Khemiri spelas på stadsteatern till mitten av juni. Den är lika bra som böckerna. Språket lika fascinerande, skådespelarna enormt bra och med ytterst små enkla medel tas publiken med från stimmiga barer till en stillsam sommarstig i skogen. Gå och se den, men skynda er, snart är alla biljetterna slut!

(jag har snott bilden från stadsteaterns hemsida...)

Dålig start på dagen!!!

Gah! Rutan på passagerarsidan inslagen, stereon borta och värst av allt faktiskt: alla mina bra CD-skivor BORTA!

Tycker tjuvjäveln kunde valt en dag med bättre väder också. Det snöade i morse när jag och L skulle till dagis. Det finns roligare väder att åka med rutan ”nervevad”.

Mutade en kollega med gratis lunch om han följde med till verkstan så jag slapp åka buss tillbaka till jobbet i alla fall. Förhoppningsvis får jag tillbaka en hel bil (fast fortfarande utan stereo och utan BÄSTA CD-SKIVORNA! ) redan i eftermiddag.

Och stackars R är hemma och sjuk. Fast plus för mig är att det innebär att han kan hämta mig på jobbet.

Långhelger gör under för själen!

Vilken underbar långhelg. Skönt påskväder, dörren har stått öppen nästan hela helgen och barnen har sprungit ut och in i huset, letat upp spännande ställen i trädgården som äntligen är snöfri och dragit ut en stor mängd leksaker i trädgården (konstigt hur leksaker är så lätta att bära ut och så tunga så tunga när de ska bäras in igen). F har lärt sig cykla och L har lärt sig åka sparkcykel. Ett antal plåster har gått åt, framförallt till L som är expert på att ramla men som inte låter sig avskräckas utan fortsätter införskaffa modighetsmedaljer (=blåmärken) och skrapsår i rasande fart. Barnen har tältat (inomhus!) och sovit över hos varandra i diverse kombinationer under helgen. Årets första Skansenbesök har också avklarats inklusive ponnyridning. K lagade lunch till hela familjen i måndags med den äran. Bästa korvstroganoffen jag ätit i alla fall!

Vi är så enormt lyckligt lottade. Vilket liv.

Jag tar tillbaka allt

Jag tar tillbaka det jag skrev om att Pernilla Glasers krönika inte skulle publicerats i en vanlig damtidning. I senaste numret av Elle finns en fantastisk artikel av Jessica Gedin, "Bevare oss för Bimbofeminismen", där hon totalt sågar konceptet om "girlpower" i formen "ja jag bygger min karriär på sexighet men det beror på att jag är så attans stark som kvinna och själv valt min sexighet" och blottar kvinnorna som så gärna vill vara en av grabbarna att de själva börjar förakta kvinnor. Och vem har inte hört det själv "jag umgås hellre med killar för tjejer är så skvallriga och killar är mycket rakare och..." och hela den raden av uttalanden som går ut på att visa att man själv minsann inte är en sån där töntig tjej utan är en av grabbarna.

Dessutom är det just den artikeln av hela numret som chefredaktör Kristina Adolfsson väljer att pusha i sin inledande kolumn. Det finns hopp om livet!!!

Blir väldigt sugen på att läsa boken som Gedin baserat sin artikel på, "Female chauvinist pigs" av Ariel Levy. Måste införskaffas.

Trött på rosa

Jag tröttnade igen. På bloggmallen alltså. Vi får se hur länge det håller den här gången, men vitt känns vårfräscht och rätt. Vi bytte förresten till det vita överdraget på soffan för ett par veckor sen. Inte av designskäl i första hand utan för att det andra överdraget var outhärdligt skitigt. Det vita såg superstajlat och sköna-hemmigt ut i ungefär en vecka. Inte nu längre.

Smaskig sallad

En sallad på broccoli och blomkål, låter det gott? Nä, inte så värst va? Men sjud lite broccoli och blomkål lätt, blanda med en näve halverade körsbärstomater och dressa med det här:
- 1 finhackad röd chili
- 1-2 pressade vitlöksklyftor
- 2 msk limejuice
- 4 msk olivolja
- salt/peppar
så har du en gudomlig ljummen sallad, perfekt att servera till en god köttbit eller kyckling. Receptet är snott från Elle A la carte. Har aldrig ätit så god blomkål förr.

Salong K

Har inte hunnit kolla in nya Salong K i detalj, men lite har jag varit inne och nosat. Första intrycket var mest ett ”Jaha?”. Det såg ju ut som Damernas eller Femina gjort en nätupplaga, vad var det som var så nytt? Men så klickade jag mig vidare till Pernilla Glasers krönika, och då förstod jag. Något sånt skulle ju aldrig publicerats i Damernas. Jag kommer garanterat klicka mig in på Salong K igen.

Befriande just idag med någon som vågar stå för sina ideal, nu när det blivit så ocoolt och karriärshämmande att vara feminist. Som om livet gick ut på att göra allt så lätt som möjligt för sig. Som om det inte fanns saker som är viktigare och större än att smälta in och segla med. Hur kan någon som älskar sina barn uppmuntra dem att inte sticka ut för annars kommer de bli behandlade sämre av lärarna och inte få några jobb? Skugges argument låter som de som inte vill att homosexuella ska adoptera. Det är de som sticker ut som ska ändra på sig, inte mobbarskitarna som kräver att man ska anpassa sig till normen. Kära godaste godhet, låt mig aldrig bli så bekväm.

Hemmaspa och uteöl

I lördags hade vi hemmaspa. Gudomligt skönt. Vi bastade, körde både kropps- och ansiktsscrub, gjorde fotbehandlingar, lade ansiktsmasker, smorde och oljade och kom ut på andra sidan som lena väldoftande nya människor. På kvällen latade vi oss ännu mer och beställde hem mat från Hungriga Olle. Vilken underbar tjänst, måtte det gå bra för det företaget!

Söndagens solsken lockade till promenad, och vi bestämde oss för att gå in till Söder. Väl där shoppade vi loss ganska rejält med allt från gamla serietidningar till vårt första gemensamma (och pyttelilla) konstverk att hänga därhemma. Första uteölen intogs på Medborgarplatsen. Lite lite kallt ännu, men man får ju offra sig. Promenerade hem och hyrde King Kong på vägen hem. Rekommenderas ej. Gud så seg den var.

Har varit en usel bloggare

Energin har inte varit på topp de senaste veckorna, influensan och vintern från helvetet har helt sugit musten ur mig. Nu har jag börjat komma igång ordentligt igen, behöver inte alvedon för att stå upprätt längre och börjar (naivt?) hoppas på att det faktiskt blir vår i år också. Jag känner att jag äntligen driver saker på jobbet igen istället för att bara flyta med. Att jag orkar annat än bara lägga mig i soffan när jag kommer hem. Saker blir fixade, jag somnar inte halvnio framför TVn utan orkar till och med läsa en del och umgås med älskade R. Ljuvligt.

Nu har vi den första helgen utan barn på rätt länge framför oss, och ärligt talat ska det bli asskönt! Inte för att jag inte älskar alla barnen och vill vara med dem, men för att det är så enormt lyxigt att få vara bara vuxen och ego en hel helg. Inleder ikväll med romantisk middag på icke-barnvänlig restaurang, med vin och vuxenmat och jag tänker inte skära upp någon annans mat eller torka någon annan om munnen eller blåsa på någon annans varma mat. Jag säger det en gång till: ljuvligt.

Kalas

Det firades tvåårskalas hemma hos oss i morse. För kaninen. Alla fyra barnen hade ritat grattiskort med kaniner och morötter på (jo, lille D hade ritat en bil, för det är vad han vill ha på sina grattiskort – jag misstänker starkt att det kvittar rätt mycket för kaninen om kortet föreställer en morot eller en bil), tillverkat låtsatsmorötter av tomma toarullar (som det praktiskt taget blev slagsmål om igår kväll – vi blev tvungna att rulla av pappret från två rätt så fulla rullar för att få ordning på torpet, vad gör man inte för lite lugn och ro?).

Alla barnen gick ner i källaren i samlad tropp i morse och sjöng jamåhanleva och grattade den förmodligen rätt förvånade födelsedagskaninen. Tydligen blev han väldigt glad, särskilt över låtsasmorötterna.

Undrar om man själv kan förvänta sig lika storartad uppvaktning när det är dags?