Befrielse

Skulle rest till USA nästa vecka, ut på måndag morgon hemma igen fredag morgon. Även om jag gillar att resa i allmänhet och till USA i synnerhet så kändes det sådär just för tillfället. Graviditetströtthet och ryggvärk i kombination med lång flygresa, jetlag och långa mötesdagar. Njä.

I morse kom befrielsen - jag behöver inte åka, det räcker om jag ringer in och är med via telefon nån timme en av dagarna. Aaaaah.

GI my ass!

Det här måste vara typ världens coolaste receptsite. Passar inte på något sätt in i vårt GI-samhälle, men ojojoj vilka härliga recept. Jag vill testa nästan allt. Tror jag ska passa på nu när jag är gravid, för då märks det ändå inte vilka kilon som beror på mitt välsignade tillstånd och vilka som beror på att jag helt enkelt håller på att bli fel. Jag är en mästare på självbedrägeri.

L is for Lincoln

L går i ettan nu och precis som på min tid får man rita något för varje bokstav i alfabetet. I måndags var det dags för bokstaven L och då ritade L (eh...min dotter, inte bokstaven) president Lincoln. Ett självklart val för varje ettagluttare.

Sömn och kungen

Här är uppenbarligen lösningen : jag måste börja optimera min sömn! Inte för mycket och inte för lite. Sju timmar ska det vara.

Fast jag tror jag väntar med det till efter graviditet (för mycket sömn) och amningsnätter och tassande barnfötter framåt småtimmarna (för lite sömn). Jag sätter upp det på min lista över långsiktiga mål, att vara uppfyllt år 2012 ungefär.

Och kungen tror att det enda alternativet till att ge medaljer till äldre män är att i jämställdhetens namn ge den till 25-åriga kvinnor utan meriter. Jo, just så ser ju världen ut. Det finns inga kvinnor som faktiskt har presterat något, bara unga tjejer som vill ha och vill ha. Att skylla på att kommittén inte presenterar annat än förtjänstfulla män är knappast en ursäkt heller. Det finns de som väljer att ifrågasätta och vara i framkant. Tänk vad synd att kungen bara måste rätta sig efter vad alla andra säger, stackarn, ingen egen förmåga att ifrågasätta eller leda. Jo förstås, när det gäller det där beslutet om kvinnlig tronföljd, då kunde han ifrågasätta. Det gäller ju att prioritera.

Så sjukt trött

Jag känner mig osannolikt trött. Det känns som när jag hade borrelia. Klarade mig genom gårdagen på ren vilja och ett par koppar kaffe och ungefär en liter varm choklad.

Igår kväll skulle katterna vaccineras. Vår stora hanne Prosac (jo, det känns ok att outa våra katter med deras riktiga namn) skulle egentligen ha vaccinerats redan i våras men bröt sig ut ur huset och smet just när vi skulle åka iväg. Igår skulle han äntligen iväg på en andra chans och vi tänkte passa på att dra med vår nya lilla Trixie också. Jo, tjena. Den lilla var föralldel inget problem, hon har inte lärt sig vad reseburen betyder ännu, men så snart Prosac märkte att kattluckan var låst så slet han loss den och drog iväg. Han blir som ett litet vilddjur och sliter loss luckan när den inte öppnar sig som tänkt. Undrar om man kan reklamera luckan till fabrikanten för sånt?

Hursomhelst så åkte jag iväg med bara en katt och just när jag kom till djursjukhuset insåg jag att jag glömt plånboken hemma. Kan man få betala mot faktura måntro? Nej, det går inte för sig, och förresten kostar det 150 kronor extra. ”Jaha, det spelar ju knappast någon roll vad det kostar extra om du ändå inte kan ge mig en faktura, eller hur?”. OK, jag vet att det förmodligen varit mer framgångsrikt att vara lite len på rösten och smeka medhårs men jag blir så trött på sånt där (och jag var ju redan trött). Antingen så går det väl att fakturera eller så går det inte. ”Kan du inte komma tillbaka senare ikväll..?” ”Neeeej, jag är gravid och sjukt j-la trött så jag orkar inte det.”

Men vi gör ett nytt försök idag då, så får vi se hur många katter som kommer med.

Stackars F vaknade med falsk krupp i natt. Det sägs att det ska växa bort innan skolåldern, men hon har haft otur och drabbats nån gång om året även de senaste åren, trots att hon fyller nio om en månad. Det låter hemskt läskigt, och jag är glad att jag slapp uppleva det själv med ett litet barn första gången.

Och i morse vaknade jag och kände mig...trött!

Ljuva helger

Ah vilken skön helg och åh vad vi har varit duktiga. Barnfri helg för R och mig och vi har hunnit med att njuta av att bara vara, se på film, sova mitt på dagen (3 timmar i mitt fall, jösses vad jag har varit trött!), äta lunch ute på Medborgarplatsen och ha det allmänt skönt. Duktigt va?

Sen har vi också hunnit med att fixa radion i min gamla bil (som SKA säljas om inte annat för att våra grannar verkligen börjar tröttna på att vi har tre bilar parkerade på gatan), lägga ut annons på vår gamla säng på Blocket OCH sälja den OCH montera ned den OCH få iväg den till köparen (sen fick vi snabba oss att ta ner annonsen, vi hade satt ett riktigt pangpris på grejerna för att vara säkra på att bli av med grejerna innan våra nya sängar kommer, och telefonen ringde i ett så snart annonsen gått ut), köpa ny dator (våra två gamla har varit trasiga i cirka ett år eller så) och sist men inte minst möblera om i Fs rum. Det blev sååå fint och när L fick se det i morse började hon gråta för att hon blev så avundsjuk. Exakt samma reaktion som F hade för två år sen när storasyster fick sitt rum fixat. Stackars bortskämda ungar *s*

Ny familjemedlem

Vi har fått en ny familjemedlem förresten. En styck bortsprungen kanin har ersatts med en styck illsöt kattunge. R och jag konstaterade snabbt att det är med katter som med barn, man glömmer snabbt bort hur intensiva de är när de är små...

Känns som att vi helt enkelt blivit påminda om att bebisar inte bara ligger och är söta utan kräver en massa uppmärksamhet också. Bäst att njuta av lugnet medans det varar så får vi njuta av andra saker sen när bebisen kommer. Eller ”ploppar ut” som L uttrycker det. ”Joo mamma, pappa sa att jag bara ploppade ut när jag kom” ”Mhm...jag tror att pappa och jag minns lite olika saker där...”.

Mitt nya kreativa jag

Jag har blivit med symaskin. En mycket enkel modell, men jag tänker mig att jag och barnen ska kunna leka lite med den. Jag har en ny ambition att göra annat än att se på TV på kvällarna och tänkte att jag kunde lära mig sy.

Det är som att jag läst för mycket bloggar och glömt hur jag tragglade på syslöjden och aldrig lyckades bli lika slipad som de andra tjejerna. Men så fick jag ju en anledning att beställa ett par böcker i ämnet också, eftersom jag inte alls kan sy, och allt som föranleder bokköp måste vara värt att göra.

Och så måste jag ju äntligen ta tag i det där med att göra i ordning gästrummet i källaren också, eftersom vi tänkte ställa maskinen där. Jag har en vision av en kreativ hörna med tyger och nålar och alla möjliga sybehör som jag för tillfället inte alls vet hur man använder men som jag säkert kommer lära mig hantera i ett nafs. Just nu är det rummet fortfarande belamrat med flyttkartonger som vi inte ”hunnit” packa upp efter att vi flyttade in för två år sen. Jo, och så hittade vi ju katternas skattgömma längst in i hörnet i det rummet också, i lördags när alla sprang runt som besatta och letade efter en styck försvunnen kattunge (som sedemera hittades djupt sovande i en byrålåda): en död mus och diverse rester efter uppätna småfåglar. Mmm, yummie!

Oskyddat sex hos de mycket unga 31-åringarna

Hörde på radion igår att klamydia sprider sig med ökad hastighet. En expert uttalade sig om att sjukdomen framförallt sprider sig bland som hon uttryckte det ”de mycket unga”, vilket hon sedan förtydligade genom att definiera detta som åldersgruppen 18-31 år. Mycket ungt sprider sig uppåt i åldrarna verkar det som. Därefter fortsatte hon med att förklara detta med att man i den åldersgruppen var dålig på att ha säkert sex, det vill säga att använda kondom (expertens definition).

Tillåt mig ifrågasätta om vi som är äldre än 31 verkligen är bättre på att använda kondom. Det lär väl snarare vara så att vi som inte längre är mycket unga, utan bara lite unga (?), byter partner mer sällan. Det känns dels rimligt att anta att fler personer över än under 31 har funnit en partner som de lever monogamt med under en längre period, och kanske även att om vi nu vill börja knulla runt så är vi helt enkelt inte lika attraktiva på marknaden. Eller är det bara jag som får färre snuskiga förslag nuförtiden...?

-Öh! -Åh, vill du ha mjölken, varsågod!

Jag gillar att det är just svenskan som satsar på en artikelserie om genuspedagogik i förskolan. Det brukar vara DN som skriver om den här typen av frågor, medans Svenskan gärna håller sig till artiklar om hur viktigt det är att barn får vara hemma med sin mamma i minst tre år eller om hur jämställdhet alltid går ut över barnen (och då beror det alltid på att mammorna är fräcka nog att vilja ha ett yrkesliv, aldrig på att papporna inte är villiga att dela ansvaret för familjelivet) und su weiter.

Men nu den här artikelserien, och även om det är mycket skåpmat så är det sånt som tål att upprepas. Hur pojkar och flickor medvetet men framförallt omedvetet bemöts så olika och formas utifrån våra förväntningar på hur vi tänker oss att de ska vara.

Jag kan till exempel känna igen situationen vid matbordet från vår egen familj. Nu är D i och för sig yngst av barnen (ett tag till), men vid 4.5 är man ändå tillräckligt stor för att prata med hela meningar. Ändå kommer det ”öh” eller ”mjölk!” eller viftande för att få det han vill vid matbordet. Och så fem övriga familjemedlemmar som direkt förstår vad han menar och skickar vidare. Fast vi jobbar på det, numera skickas ingenting vidare om man inte förklarar vad det är man vill. Jag undrar hur det ser ut på hans dagis, sitter alla pojkarna och ropar öh där också, som på Tittmyran?

Visst är det intressant hur lätt man faller in i mönster som man inte ens märker finns?

Halvvägs..

V20+0 idag. Halvvägs om vi har tur.

På jobbet börjar folk fråga om det är dags snart. Nej, jag är bara fet, får jag svara.

Jag får passa på att njuta av att jag faktiskt fått rejäla bröst för en gångs skull (ombyte förnöjer) och liksom ta den breda baken på köpet.

Blott Sverige svenska krusbär...

På min arbetsplats som på många andra industrier i Sverige finns ett ökat krav att lägga ut såväl produktion som ingenjörsjobb i så kallade lågkostnadsregioner. Det vill säga länder med låga lönenivåer och massor av villig och kompetent arbetskraft. Hos oss har vi bland annat inlett ett samarbete med en ingenjörsfirma i Indien. Och det visar sig såklart att precis som de svenska ingenjörerna tror att de är enormt mycket mer begåvade än sina kollegor i Polen, så har de samma syn på kollegorna i Indien.

Jag har börjat reta mig mer och mer på tonen som används när en del av mina kollegor pratar om de indiska konsulterna. Man orkar inte bemöda sig med att lära sig personernas namn, trots att flera av dem suttit hos oss på plats i ett halvår eller mer och synen hos en del verkar vara att de indiska konsulterna är utbytbara ansiktslösa arbetare som inte innehar någon särskild kompetens men som vi måste dras med eftersom huvudkontoret i USA har bestämt att vi ska göra det. Och de ser ju ändå likadana ut allihop och har namn som inte går att uttala. De får ju liksom skylla sig själva att vi inte kan se dem som individer.

Droppen var igår när jag satt på ett resursmöte och en av projektledarna säger att hon behöver ”en liten rit-indier”. ”Ursäkta mig, men skulle vi kunna hitta ett lite bättre uttryck, som tex att vi behöver anlita en konsult från XX-firman”. Ingen kommentar. Förrän nästa möte, då samma projektledare säger ”ja, nu får jag ju inte säga rit-indier längre, men det är vad som behövs”. Vad är det för fel på folk egentligen? Hur svårt kan det vara att åtminstone anlägga en YTA av respekt. Jag skulle tro att den här personen är en av de som hävdar sin rätt att säga negerbollar också.

Shopping på hög nivå...

R och jag har kommit överens om att vi ska ligga lågt med större inköp ett tag. Åtminstone några månader. Det kom vi överens om för ungefär tre veckor sen.

Igår åkte vi till Barnens Hus och beställde en sprillans ny barnvagn för sisådär 6000. Fast vi hade bestämt att vi skulle köpa en begagnad vagn. Men de begagnade vagnarna var ju också så dyra. I alla fall de vi var intresserade av. Och så är det ju så kul att få välja färg själv. Typ.

Idag åkte vi till Sicka köpcentrum och kollade på nya sängar. Vi har nästan bestämt oss för två ställbara sängar för ungefär 10000 kronor styck. R sov på en grymt skön säng när han bodde på hotell häromnatten och jag har ont i ryggen. Det är såhär vi rationaliserar vår lyxkonsumtion.

Nästa månad ska vi sluta med större inköp igen.

Grattis grattis till storasyster och J!!!

Min storasyster och J fick en liten flicka igår, 3400 gram tung och 51 cm lång om jag minns rätt, och med huvudet fullt av mörkt hår. Åååh vad jag ser fram emot att få hälsa på och gosa med deras lilla nyföding.

Ajajaj.

Ont i ryggen, det är lätt att glömma hur begränsad man blir av det. Det började på ena sidan och mellan skulderbladen och sen kröp det istället ner i höften och korsryggen och nu är det liksom i hela ryggen. Jag stapplar fram som om jag vore i v40+ istället för v20 och det som mest skrämmer mig är tanken på att det skulle kunna vara såhär resten av graviditeten. Har i alla fall fått tid hos sjukgymnast på onsdag nästa vecka, hoppas de har hjälp att komma med.

Jag hade kallt räknat med att må precis lika bra hela graviditeten som när L var på gång. Jag vet att ingen graviditet är den andra lik och så vidare, men ja, jag hade väl räknat med att just den här skulle vara det...

Jag är flera dagar mer gravid än jag trodde

Så var vi på UL i morse och allt som kan ses såg bra ut. Små ben mättes upp, organen hittades och till och med de olika delarna av hjärnan kunde vi se. Skönt! Enormt engagerad barnmorska (eller var hon läkare?) också, som berättade om allt hon såg. Härligt när man känner sig riktigt nöjd med vården.

Vi blev framflyttade (eller blir det bakflyttade?) några dagar också, så beräknat födelsedatum är 29 januari istället för 2 februari. Jaja jag vet, bebisen kommer när den vill ändå, men det är rätt skönt att ha ett slutdatum, reellt eller ej, att fokusera på.

Pustar ut...

R har varit bortrest i helgen och jag saknar honom. Jag älskar att älska min sambo så mycket att en helg utan honom känns väldigt lång. Jag vet många som skulle tycka det är för beroende och att man måste kunna vara själv och yadiyadiyada. Jag kan vara själv en helg, men jag vill inte. Kanske fick jag en överdos av ensamma kvällar när pappa L och jag levde tillsammans och han jobbade kvällar och nätter och det kändes som jag alltid väntade på de där enstaka kvällarna han inte skulle jobba.

Men jag har inte varit helt själv, L har ju varit här och vi har varit hos frisören och hon har varit på kalas och vi har haft lugna kvällar med en hyrd film och pizza och så sover hon över i min säng och det är mysigt och det känns lite som när vi bodde ensamma fast ändå inte alls.

Och så ett mycket försenat födelsedagskalas idag med alldeles för många barn egentligen, men härligt ändå. Pappa L var här och hjälpte till och tur det för jag hade aldrig fixat det själv, 19 ungar med väldigt mycket energi och riktigt riktigt starka röster. Jag är helt slut nu och L är nöjd och det är det viktigaste.

Snart ska jag fösa fyra barn i säng och sen dröjer det nog inte länge innan jag däckar själv. Jag märker att jag påverkas fysiskt av graviditeten, får ont i bäckenet och är så trött så trött. Borde börja äta järntabletter antar jag.

Och längtar efter R som inte kommer hem förrän sent i natt. I morgon bitti ska vi på ultraljud. Längtar efter det också.