Varje kväll i ungefär två månader så har svaret från R på den obligatoriska frågan ”hur var det på jobbet idag?” varit ”Intensivt!”. Den här veckan är jag benägen att ge samma svar. Mörkret, intensiva arbetsdagar och en förkylning som varken vill bryta ut eller ge med sig gör att jag känner mig nästan lika trött när jag vaknar som när jag gick och la mig. Har dessutom sovit med lilla L de senaste nätterna, hon kommer tassande på natten, jag går ner med henne för att natta om och somnar själv i hennes säng (vem orkar gå upp till sin egen säng sen?). Vaknar på natten av intensiv svåridentifierbar smärta i mellangärdet och hittar ett femårsknä som letat sig upp mot mammas kropp. Det är trångt, men ändå mysigt. Tror inte samsovningen kommer fortsätta så länge till så jag passar ändå på att mysa lite extra medans jag får.
Barnfri helg och ikväll ska vi plocka hem lite turkiska meze och mysa framför TVn. Disney channel stängs äntligen av och på med något vuxet istället (fast när det riktigt barnförbjudna börjar på TV har vi alltid somnat för länge sen...).
Det är en härlig känsla att upptäcka att jag saknar sambons barn nästan lika mycket som min egen dotter när de inte är här. Att det känns i hela kroppen att jag älskar dem också. Skönt och härligt att få ha tre älsklingar till att tycka om och bli varm av.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment