Stukad dotter

Igår när jag hämtade dottern från dagis så hade hon ramlat och slagit i foten. Eftersom det brukar vara stort drama när hon slagit sig så trodde jag inte det var så illa, men när hon fortfarande envisades med att inte gå på foten i morse så insåg jag att jag kanske borde tro på att hon hade ont. *smart morsa*

Tre köer, ett par röntgenbilder och två timmar på vårdcentralen ledde i alla fall till en lindad fot och råd om att ta det lugnt (jo, lycka till!) tills foten inte gör ont längre.

Vi firade hemmavaron och dotterns otroliga uthållighet på vårdcentralen med att sticka in till stan och se Loranga, Masarin och Dartanjang. Det är rätt jobbigt att bära 20 kg unge från parkeringshuset under Hötorget upp till salong 14 på Sergelbion, kan jag upplysa om. Fick gå ett extra varv ner från salongen för att få med drickan och popcornen upp. Loranga, Masarin och Dartanjang är alltid sköna, men filmen slår inte parkteaterns uppsättning som vi såg på Vårbergstoppen för två somrar sen.

Snart ska dottern iväg till sin pappa. Kvällens vuxenplaner är att gå på stadsteatern och se Namn: Spielrein Sabina. Förmodligen fixar vi hem sushi innan som ligger och väntar när vi kommer hem från teatern. Man brukar vara rätt mör på fredagskvällen (fast i ärlighetens namn blundade jag fem minuter på bion.) och det är tveksamt om vi orkar äta ute efter teatern.