Råkoll

Skulle ha ett viktigt möte med USA klockan 16 och har bett dotterns pappa hämta från dagis fast det egentligen är min dag att hämta. Så ringer inte snubben från USA in till mötet och inte svarar han i telefon heller. Hur irriterad blir man då? OK då, jag blir inte så irriterad för jag orkar inte, men rätt dålig stil ändå.

Dottern får bli hämtad av pappa i alla fall, för hon såg fram emot att få visa hur julfint hon gjort i sitt rum när jag hämtar henne senare, plus att om fel person hämtar på dagis kan det lätt bli för mycket för en trött femåring som gillar att ha koll på läget. Undrar vem hon fått det ifrån, för sån är ju inte jag...alls....eller...? Det är faktiskt en av de saker som jag har svårast att komma tillrätta med i livet med den moderna familjen – att man inte kan ha koll på läget, för det är alltid något som bestämts vid sidan av när det finns en hel familj till som faktiskt måste få fatta beslut som sen påverkar oss också. Egentligen finns det ju två familjer vid sidan av vår, men min dotters pappa är det ju jag som kommunicerar med så då kan jag fortsätta ha någon slags koll. Eller en illusion av koll i alla fall.