Tillbaka på jobbet efter intensivt julfirande. Jag hade svårt att uppbringa den där riktigt äkta julkänslan utan L, men det gick rätt bra ändå. Julafton tillbringades hemma hos mina föräldrar tillsammans med syster med familj. Mina föräldrar överträffade sig själva (de brukar vara bra på att hitta på julklappar, men detta var ett rekordår tror jag) och hade köpt ett hockeyspel till mig och R! Fatta vad ballt!
På juldagsmorgonen åkte vi tillbaka till Stockholm för att fira hemma i huset med Rs familj. Vi hade fixat julbord tillsammans med Rs mamma och det var riktigt smarrigt. Man måste säga att vårt hus är som gjort för att firas jul i, med det stora vardagsrummet med vitlaserat trägolv, enorm julgran i hörnet, stort rustikt matsalsbord, öppna spisen, ja ni greppar. K 9 år var jultomte och lilla söta kusinen på knappt 2 år blev totalt förtrollad både av att tomten kommit och av presenten han hade med sig. Gulligt. Jag saknade L omåttligt, det blir liksom mer påtagligt när de andra barnen är hemma, men det var ändå mysigt.
Idag har jag träningsvärk på grund av barnens gemensamma julklapp: en Playstation 2 med eyetoy. För er som inte är bevandrade inom tv-spelsvärlden så är en eyetoy en liten kamera som man ansluter till tv-spelet. När man spelar syns man i bild och använder helt enkelt sin kropp till att styra spelet med istället för en handcontroller. Jag är helt slut i kroppen. Tv-spel behöver inte innebära stillasittande kan vi konstatera.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment