Lilla L har länge pratat om att hon vill börja på karate och idag fick hon äntligen äntligen testa, ja inte karate men taekwondo, som åtminstone i en femårings ögon absolut är tillräckligt likt. Jag och Pappa L var nog nästan lika förväntansfulla som hon själv var. Vi smygtittade såklart in under träningen och såg en mycket fokuserad tjej som lyssnade oerhört noga på instruktörerna och vars ansiktsuttryck växlade mellan ett stort leende och total koncentration.
En mäkta stolt tjej kom ut efter träningen och ville absolut vara med igen. Så mamma anmälde lydigt och pungade ut med terminsavgiften och så självklart, vem kan motså bedjande hundögon som vill ha en egen taekwondodräkt? Ja, inte den här mamman i alla fall.
På väg till tunnelbanan hem fantiserade L om hur det skulle bli nu när hon hade egen dräkt och skulle fortsätta träna:
- Mamma tänk om jag blir så bra nästa söndag så jag får svart bälte, och så bara kommer jag ut med det i handen och säger "Maaammaaa, kolla hääääär".
- Ja tänk om du gör det, då kommer jag svimma.
- Mmmm.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment