Njuter

av att ha L hemma igen. Det är konstigt att två veckor känns så otroligt mycket längre när hon är i USA än när hon är i Sverige eller åtminstone Europa! I höstas var hennes farmor, farfar och faster på besök i två veckor och då sågs vi inte alls på hela den tiden, men eftersom de höll sig i Stockholm (och ett par dagar i Rom) så kändes det inte alls lika jobbigt som när hon nu var i USA. Det är tidsskillnaden och den långa resan. Att jag inte kan rusa dit om något händer. Tror jag.

Vi har haft en skön helg, snabbt tillbaka i gamla gängor. Alla barnen är glada att återses. De har saknat varandra på varsitt håll och frågat om varandra när L varit bortrest. Det känns härligt att de faktiskt saknar varandra och att de tycker om varandra mycket. Det känns som en bra grund i den moderna familjen som ju trots allt kan vara lite mer komplicerad än kärnfamiljen.

Vi har ätit god kvällsmat och dansat vilt i vardagsrummet tillsammans. Nu sover ett barn, två badar och en testar sin godistillverkningsjulklapp. Ikväll får det bli läggdags lite tidigare, dags att fasa in dem i vardagsvanor igen.