Vaknade i morse av ett rejält brak och hörde sen att lille D började gråta och så att R ropade högt. Jag flög nästan ut ur sängen samtidigt som K kom in för att hämta mig. Ute i hallen låg R rakång på golvet och lille D satt bredvid. De hade ramlat i trappan. Det går inte att beskriva hur hemskt det var att se R ligga där. De där sekunderna innan man förstår vad som hänt, innan man hör om han är vid medvetande över huvud taget, om han blöder, om han är allvarligt skadad.
R kom upp till slut i alla fall, med vansinnigt stel rygg. Lille D verkar ha stukat foten och skjutsades till farmor och farfar som ändå var barnvakt hemma hos Rs syster.
Mental note: köp halkskydd till trapporna!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment