Nyårslöfte?

Jag inser att det är mer än lite patetiskt att komma med en massa nyårslöften om att börja träna och äta nyttigt och gå ner i vikt, men faktum är att jag verkligen behöver göra en förändring i mitt liv för att må bättre. Ett par år efter att L fötts så började jag träna regelbundet och gjorde ganska stora förändringar i kosten. Den bästa effekten av det var inte att jag blev smalare eller att kroppen blev snyggare i största allmänhet (fast det gjorde ju inte ont att det blev så också...) utan att jag blev så pigg. Jag hoppade ur sängen på mornarna och längtade efter att få åka iväg och träna. Livsenergin bara sprutade ur mig. Nu är jag trött trött trött. Jag är så trött på att vara trött.

Under julhelgen såg jag mig själv i spegeln. Jag har alltid undrat hur det går till när man låter sin kropp förfalla. Nu vet jag. Man märker inte att det händer helt enkelt, inte förrän man en dag står där framför spegeln och undrar vems sladdriga kropp det är man stirrar på egentligen. Jag tror jag vet ungefär vad som hände. Träningen avstannade när jag separerade och flyttade. Att vara kär är inte heller bra för träningen och matvanorna. Det finns alltid en anledning att fira med lite extra god mat när man är lycklig och kär.

Nu får det vara nog. Gymkort ska inhandlas. Det får vara slut med chips, dip och öl på vardagskvällarna. Vi får vara lyckliga och kära utan chips och choklad! Fast först måste vi äta upp den alldeles gudomliga chokladen vi fick i julklapp av Rs syster med familj...