Rymling

Vår kanin har varit rymningsbenägen ända sen han fick flytta ut i trädgården. Innan också förresten, han rev och slet i burluckan med imponerande envishet, men inne i huset kunde han ändå inte komma så långt. Bara bita av en massa sladdar. Vilket var en av anledningarna till att han fick flytta ut till att börja med.

Hela försommaren ägnades åt att rymningssäkra uteburen. Minsta lilla mushål har han lyckats klämma sig ut ur och när hålen täpptes till ett efter ett började han gräva gångar istället. Efter diverse förstärkningar av buren trodde vi ändå att vi hade lyckats täppa till alla rymningsvägar. Tills det började blåsa häromnatten. Taket blåste av och kaninen hoppade ut. Och hoppade vidare och hoppade vidare och hoppade vidare. Förmodar vi.

Borta är han i alla fall. Inte ens sökande medelst värmekamera runt hela kvarteret har gett något kaninresultat. Man får lyfta på hatten för att den envisa lilla rackaren verkar ha nått sitt mål i alla fall. Frihet.

Barnen sörjer. Jag är inte riktigt lika förkrossad om jag ska vara helt ärlig.

Vi lär få en ny familjemedlem till våren skulle jag tro. Med långa öron och lurvig rygg.