Grankatten

Igår morse lutade vår gran betänkligt och vi skojade med barnen om att vi skulle hitta granen i soffan när vi kom hem från jobbet. Ha ha, very funny. När R kom hem från jobbet låg granen i soffan.

Katterna däremot, som alltid brukar dyka upp sugna på kel, var mystiskt försvunna. Till slut återfanns de i källaren. Den keligaste av dem, hon som alltid hoppar upp i knät på vem som helst för att få lite kärlek, var plötsligt strykrädd och väste ilsket åt mig när jag strök henne över ryggen.

Man behöver inte vara översmart för att räkna ut att hon var inblandad i granens fall.

Nu vågar hon inte gå runt i vardagsrummet längre utan smiter in under soffan och lägger sig där. Vem vet när granen tänker attackera igen, liksom. Jag hoppas hon stannar där under soffan tills det är dags att städa ut julen.