One ring

I morse vaknade L, ställde sig upp i sängen, höjde en knytnäve och sa med mycket högtidligt röst: ”ONE RING TO RULE THEM ALL!”. Det känns som om Sagan om ringen dominerar hennes liv just nu.

För övrigt har jag joggat 10 gånger i år. Det är nog rekord i mitt liv.

Ancient

Pappa L ringde häromkvällen. Han och L hade just diskuterat Sagan om Ringen (jo jag vet, den är inte direkt avsedd för femåringar, men shit happens):

Pappa L: The Balrog was an ancient creature.
L: Ancient? Oh, like ancient Egypt. Very old!

Det är bra att vara två föräldrar, så man har någon att prata med om hur enormt begåvad ens unge är, någon som är precis lika intresserad och övertygad om ungens förträfflighet.

Ska vi tvinga mammor att ta barnen till doktorn?

Hanne Kjöller does it again. Skönt att någon reagerat på de mest absurda argumenten mot individuell föräldraförsäkring som presenterades i Dokument Inifråns "femini(s)terna":

Såhär skriver Kjöller bland annat:

"Tänk om man i söndagens "Dokument Inifrån" "femini(s)terna" bytt ut alla "mammor" mot "pappor" och alla "kvinnor" mot "män". Då hade en hel del konstigt blivit sagt. Eller vad sägs till exempel om det här:
- Ska man tvinga mammor att gå till doktorn med sina barn, även om de själva kanske inte vill?

Vad svarar man? Att nej, självklart inte. Att göra barn innebär ju inget som helst ansvar för att senare ta hand om dem. Visst måste varje mamma själv få avgöra om hon vill ta sitt sjuka barn till läkaren eller om hon vill låta det ligga och dö av en brusten blindtarm för att hon har något roligare för sig.

Nu var det ju förstås inte mammorna det handlade om. Det är papporna som åtskilliga s-kvinnor - de som säger sig "lyssna på sina medlemmar" - gång på gång reducerar till ointresserade, oengagerade och närmast oempatiska spermadonatorer.

Varför går så många män med på att förminskas? När ska män börja respekteras och behandlas som vuxna? När får vi sluta höra snyfthistorier om män som blivit pappor mot sin egen vilja (ursäkta, men hur gick det till? Handbojor, eller)? När ska vi sluta betrakta barn som enbart producerade av - och för - kvinnor?"

Det är så tydligt att män fortfarande kan välja om de vill vara förälder, medans kvinnor aldrig har det valet. Och nu pratar jag inte om det som händer innan barnet är fött, där kvinnan förvisso (än så länge) kan välja abort utan mannens inblandning, och där mannen kan dra all världens väg utan att ta bebismagen med sig. Jag pratar om att det fortfarande anses självklart att pappor bara behöver ta föräldraansvar om de VILL, medans mammor självklart inte kan säga "ja men jag VILLE inte vara föräldraledig" eller "jamen jag KAN inte VABa från mitt jobb, det funkar bara inte". Då undrar istället alla varför i allsin dar hon skaffade barn över huvud taget. Jag kan sätta en peng på att de där s-kvinnorna man såg i dokumentären skulle tycka en sådan kvinna var mot naturen.

Mer sommar

Sommarplanerna börjar arta sig!

Nu har vi på de 10 dagar då vi har alla barnen lyckats klämma in en veckas resa till en äkta charterresort i Turkiet. Underbart! Gratis frukostbuffé till alla barnen (jag lovar, sån här ställen lönar sig när man har fyra barn), lekplats, fyra pooler och gångavstånd till stranden. Jag tror det blir bra.

Älskar tacky charter. Älskar inte turister som inbillar sig att de inte är turister. Backpackers, gubevars, är ju något heeeelt annat. Not. Turister som bara vill till ställen där ingen annan varit, där allt är genuint och orört. Javisst, genuint och orört tills du var där.

Backpackers som lägger stor vikt vid att inte vara turister, det är nog samma typ av människor som tror att just de inte är medräknade när man pratar om ”folk”. Som till exempel tror att just DE inte alls blir påverkade av reklam, sådär som "folk" blir.

I vilket fall som helst. Vi ska på semester och jag längtar! Särskilt efter den obligatoriska kvällsunderhållningen som reseledarna brukar stå för. Det är den timmen varje dag när barnen sitter som klistrade på var sin stol och R och jag sitter med varsin färgglad drink och njuter av att leva.

Ny upplevelse

Igår hände något riktigt konstigt när jag var ute och joggade (antal gånger jag varit ute och sprungit i år: 7!!!) – plötsligt gick det lätt att springa och det mest förvånande av allt: det var kul. Jag sprang tio minuter extra, bara sådär.

Nya tag

R och jag har bestämt oss för att göra en intensivsatsning inför beach 2006. Eller i ärlighetens namn: Rs cykelträning inför Vätternrundan gör att hans magmått krymper med skrämmande hastighet (inte så konstigt med tanke på att han cyklade typ 40 mil bara förra veckan) och jag måste göra något för att komma ikapp. Alla vet ju att man måste vara jämförligt väl(eller o-)tränade om man är ihop, annars vet man aldrig hur det går. Eller ok då, vi har bara kommit fram till att det finns ingen bättre tid att börja leva lite nyttigare än NU. Mycket nyttig meny planerad inför veckan alltså.

Som för att motivera mig lite extra inför veckan som kommer avslutade jag helgen med två skålar ostbågar och tre öl till kvällsmat igår. Idag blir det andra bullar. Eller inga bullar alls snarare.

Återigen lite statistik:
Antal gånger jag varit ute och sprungit i år: 6
Antal kilo jag gått ner i år: 0
Antal kilo jag gått upp i år: Ca 2 fortfarande, eventuellt lite mer efter helgen som gick i frosseriets tecken
Antal dubbelcenter jag köpt på jobbet den här veckan: 0 (Och då har jag ändå varit på jobbet i typ 2 timmar redan...)

En ny dag

Och plötsligt känner jag mig alldeles tillräckligt bra som jag är.

Så skönt.

Otillräcklig

Känner mig extremt otillräcklig.

Inte tillräckligt bra mamma. Inte tillräckligt bra sambo. Inte tillräckligt bra nånstans där det verkligen räknas.

Räcker inte till.

Min mamma, av L

Såhär beskriver L mig i sin scrapbook:

MIN MAMMA E N VELDIKT IVRIG TJEJ
HON ELSKAR R
HON JILAR AT DRIKA ÖL
HON SEJER ALTID AT JAG BHÖVER FLERA TROSER
HON BSTELER OFTA BUKER

Jag tror det är den mest träffsäkra beskrivning av mig själv jag sett någon gång faktiskt.

Semester semester semester...

Jag säger såhär: semesterplaneringen för moderna familjer är etter värre än julplaneringen.

Dagis och skolor som stänger, far- och morföräldrar som vill träffa barnen, föräldrar som måste jobba, kusiner som vill träffas, stugor som ska hyras, biljetter som ska bokas... Jag och mitt ex och hans nya och hennes ex och min sambo och hans ex och...man borde leja ut det här planerandet till någon oberoende part. Kanske en ny affärsidé?

Man behöver verkligen semester efter att ha planerat semestern.

Åh mamma vad jag önskar att mitt hår var rakt

Tänk dig att ditt barn önskar något av hela sitt hjärta. Något som du vet är omöjligt för dig att ge. Inte sådär ”mamma jag önskar mig den nya bratzdockan” eller ”mamma får jag äta godis tills jag spyr på min födelsedag” utan djupare och hetare än så. En sån där önskan som suttit i sen hon var tre, som uttalats med sorg i rösten varje vecka sen dess och som får hjärtat att värka både i dig och henne.

Tänk dig sen att du får vara med när den omöjliga drömmen blir sann.

Så var det för mig i helgen. Jag har aldrig sett en så lycklig unge.

Ordförråd

L imponerar mig med sitt ordförråd. I söndags på tae kwondo-träningen blev hon sur på mig mitt under pågående träning (fråga mig inte hur det gick till, jag bara satt där och tittade, men det räcker tydligen ibland). I bilen på väg hem sa jag att nästa gång stannar jag utanför, eftersom du så uppenbart blir distraherad när jag tittar. Jovisst, hon höll med. Då undrade jag om hon visste vad det betyder att bli distraherad. ”Ja, det är klart. Det är när min uppmärksamhet hamnar någon annanstans än där den ska vara”.

Jösses. OK hon är min unge och jag ser henne genom rosa glas, men nog är det rätt imponerande av en femåring att både förstå ordet och så klockrent kunna förklara vad det betyder?

Vi har varit duktiga

....i helgen. Byggt kaninbur, fixat tre nya rabatter, satt upp lampor och donat med att möjligt. Plus att diskmaskinen gått sönder så vi har diskat för hand i timtal känns det som - sex personer gör en del disk, om man säger så.

Odlingen med en rabatt fixad...














Och med alla tre färdiga...

Året i siffror

Antal...

...gånger jag bestämt mig för att gå ner i vikt: 107
...gånger jag varit ute och joggat: 4
...dagar i veckan jag trycker i mig en dubbelcenter på jobbet: 3
...kilo jag gått ner i år: 0
...kilo jag gått upp i år: 2 (minst)

Rensa ut

Ls pappa ska flytta i sommar och då kanske det såhär två och ett halvt år efter skilsmässan passar bra att vi rensar ur källarförrådet som vi inte ens orkade öppna när jag flyttade. Då fanns ingen energi över till sånt, men nu har såren börjat läka lite mer och det känns inte oöverstigligt att gå ner där i källaren och riva fram minnen.

Vi hade enormt mycket barnkläder i källaren som jag nu börjat gå igenom för att sortera och rensa, skänka bort, spara, ge tillbaka till moster H och kanske gråta en skvätt över. Hittade Ls första lilla sparkdräkt i storlek 50, som vi köpte med en liten hjälmmössa till när L fortfarande var den lilla sockerärtan i magen. Sånt måste man gråta lite över, för att den var så söt, för att den var så ofattbart liten, för att hon är så stor och vacker nu och för att livet inte riktigt blev som vi trodde då men väldigt bra ändå.

Nymöblerad altan

Såhär snyggt blev det!

Shopaholic sambo

R är bäst på att shoppa!

Han kom hem från USA med inte mindre än TVÅ nya digitalkameror (varav en var systemkameran som jag drömt om i ett år eller så, Nikon D50), trådlösa hörlurar till datorn (det var ju bra att han glömde de andra hemma – så fick vi en anledning att köpa trådlösa), presenter till barnen (fast här fastnar han faktiskt i könsrollsträsket – dockor till tjejerna och bilar till killen...?), fyra topar och två luvtröjor till mig (kunde inte passat bättre efter min rensning i garderoben häromdagen), en massa spaprodukter (body butter, scrubcrème etc) och ja, jag har säkert missat något. Jösses!

Vi fortsatte i samma anda på söndagen, med nya utemöbler till vår underbara altan samt en ursnygg grillbänk med infälld grill. Tillbringade hela eftermiddagen med att skruva och avslutade dagen med vår första grillning sen vi flyttade in i huset! Livet är härligt.

Rätten till negerbollar

Har följt och deltagit i ett stort antal diskussioner på Aff om rätten att använda orden neger och negerbollar. Det tycks finnas många svenskar som av ren princip vägrar ändra sitt språkbruk, för de menar minsann inget illa när de säger neger och de har alltid sagt negerbollar så det finns ingen anledning att säga något annat heller. Förresten känner de en neger som säger neger också. Så varför bry sig om att det finns många andra som tar illa upp? Snart får man ju inte säga någonting, eller hur?

Vad är det med folk egentligen? Varför är det viktigt att använda ett ord som andas av den tidsepok då det skapades? Är det någon som på allvar tror att svenskar i allmänhet på fyrtiotalet såg på "negrer" som jämställda dem själva? Vari ligger svårigheten att anpassa sig till en omgivning som inte längre ser ut som när man själv växte upp på sextio- och sjuttiotalet? Jag får en känsla av att det djupt inne handlar om just en ovilja att anpassa sig till det alltmer heterogena samhälle vi lever i: ”Räcker det inte med att de får komma hit, invandrarna, ska vi anpassa oss till dem också? De skulle minsann inte anpassa sig till mig om jag flyttade till Somalia. Varför ska jag behöva byta ord på mina negerbollar bara för att det bor negrer i Sverige nu.”

Tage Danielsson has it pegged, det är så uppenbart att man inte skulle kunna sätta in ordet "svart" här nedan och få samma effekt:

Om negrers lättja

Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat. Är du neger?
Det var mig en flitig neger. Han måste vara vit.

Det får man inte säga

”...men det får man inte säga för då blir man kallad rasist”. Nån som känner igen den? Vad är det man inte får säga egentligen? Att ”de där” är si eller så? Att ”de där” minsann begår brott och mördar sina döttrar och hatar svennar?

”Ja men invandrare är också rasister. ” Javisst. Absolut. Inget snack om saken. Är det inte jäkligt korkat att tro att rasism skulle ha något slags berättigande hos vissa men inte hos andra? Det är väl självklart att inte bara svenskar klarar av att vara rasister.

Fast hur hårt drabbas du helsvensk av den där rasismen– egentligen? Finns det inte en grundläggande skillnad i att inte bli kallad på anställningsintervju för att du har fel efternamn jämfört med om en tonårskille kallar dig för ”jävla svenne” på tunnelbanan?

Jag var gift med en svart man förut. Pappan till min dotter. Jag förlorade många så kallade vänner när jag träffade honom. Unga människor i 20-årsåldern såg en bild av min älskade och sa ”ja honom skulle man ju inte vilja möte i en mörk gränd” och skrattade menande. Vad tror ni den typen av uttalanden baserades på? Att jag hade berättat om vilken våldsam typ han var eller att de drog den slutsatsen när de såg hans hudfärg?

Den rasism han möter i det svenska samhället idag har väldigt lite med okvädesord på tunnelbanan att göra och väldigt mycket med vilka chanser han har i vårt land att göra.

Han får hejda många taxibilar innan någon vill stanna när han är ute på nätterna. Och nej, det är inte bara helvsvenska chaufförer som inte stannar, det är alla sorter. De svarta står längst ner på invandrarskalan också. Som sagt- rasism är inte helyllesvenskarna med blont hår och blå ögon enkom förunnat.

När han ringer för att felanmäla något i lägenheten han bor i (ägd av ett av Stockholms stora kommunala bostadsbolag) så noterar de inte ens ärendet, förrän jag som pratar svenska helt utan brytning ringer upp. Då kommer de samma dag och åtgärdar felet.

När han står i kö till krogen kommer hans svenska polare in, men han har fel färg på jeansen säger dörrvakten. Tror du att det handlar om jeansen, egentligen?

Det finns många fler exempel, men jag ska inte tråka ut er. Egentligen undrar jag bara vad det är för sanningar man inte får säga utan att bli kallad rasist.

Vårrensning

Jag rensar i min garderob och det är befriande!

Hittills fyra papperspåsar fyllda med såna där kläder som legat i garderoben bara för att nästa höst använder jag nog den där toppen och den där fula t-shirten kan nog vara bra att ha någon gång och de här brallorna kommer jag kanske i till sommaren igen om jag bara går ner de där kilona nån gång (nevermind att brallorna är apfula och inte kommer bäras ändå..). Passar på att slänga 10 års samling av vinterjackor också. Gud så skönt det är att rensa hyllorna! Ännu roligare är det att fylla upp med nya kläder!