Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Det är oförlåtligt och hemskt och man inte bara känner sig som världens sämsta förälder, man är det också. Och hur mycket man än vill ha det ogjort så går det inte.
I boken Livet i familjen citerar Jesper Juul en femåring som säger att vuxna som skäller ”slår med rösten”. Det borde man tänka på innan rösten far iväg mot ett barn. Kan man få lova att bättra sig och hoppas att man inte förstört ungen för livet?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
del 1 skriver du. Ska det komma en del 2 som träffar rakt i mellangärdet också *duckar*
Tyvärr är även jag världens sämsta mamma stundtals. Då försöker jag minnas en barnpsykolog jag var på en föreläsning med. Han sa att även om man blir arg på sitt barn på helt fel sätt, kanske till och med obefogat, så behöver det inte innebära att man skadat dem för livet.
Det man behöver göra är att be om förlåtelse, inte skylla ifrån sig utan ta på sig hela skulden (svårt kan jag tycka ibland) och sedan visa hur mycket man älskar dem. Jag är helt säker på att du redan hunnit med allt det flera gånger om och jag tror din dotter är heltrygg i att hon är djupt och innerligt älskad. Det liksom lyser fram i allt man läser från dig :-)
Jag tror också mycket på att kunna säga förlåt till sina barn och ta på sig hela ansvaret för sin egen ilska. Så gör jag också, och så även i just detta specifika fall. Hoppas att det kompenserar åtminstone en del. Vi kramas mycket också när vi har bråkat, men bara när L vill.
Post a Comment