när det finns tuttar. Det är vad I tycker. Och så börjar tummen slinka in, jag vaknade häromnatten av att det smaskade bredvid mig och där låg hon och sög så förnöjt på tummen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det där. Jag är ingen stor nappälskare, särskilt inte på större barn som börjar närma sig tre årsåldern, eller när den sitter i hela tiden och blir just vad den heter i USA - "pacifier". Men det är onekligen ganska bekvämt om något annat än tutten funkar när bebisen behöver komma till ro.
Så slinker den där tummen in. Praktiskt, den finns ju alltid där och man behöver inte leta efter den om nätterna och kan inte glömma den nånstans. Men sen är det just det att den finns ju alltid där. Hur vänjer man av barn från att suga på tummen?
En sak är säker - det ser omåttligt sött ut när en tvåmånaders suger på tummen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment