Friday, June 02, 2006

Brutal ärlighet

Brutal ärlighet har blivit en dygd. Jag fattar inte hur det gick till.

”Jag säger bara vad jag tycker, och det står jag för!” Maken till missbrukad fras får man väl leta efter. Plötsligt har folk börjat rättfärdiga sina elakheter med att de minsann är ärliga och står för det. Är det ingen av de här överärliga människorna som har hört talesättet ”man ska mena det man säger men man behöver inte säga allt man menar” ? R och jag trummar in i våra barn att de faktiskt inte behöver säga allt de tänker. Om de tycker maten är äcklig så får de tycka det, men de behöver inte säga det. Om de tycker syrrans nya kjol är ful så får de tycka det, men de behöver inte säga det.

Jag stöter ideligen på vuxna människor som inte har lärt sig det där ännu. ”Men gud vad fet hon är, hon borde verkligen inte ha såna där stuprörsjeans” följt av ”Ja, jag säger bara vad jag tycker och det står jag för!”: Ja, gud så modigt att stå för sina elakheter. Det få personer står för är väl att såna där uttalanden inte har något alls med ärlighet att göra och väldigt mycket med elakhet att göra. Tänk så praktiskt att ha funnit en moralisk grund till sin illvilja.

2 comments:

Var dags glimtarn said...

Jag håller med dig helt. Tycker det är rätt provocerande ibland att säga vad man tycker när det handlar om smak och tycke. Åsikter är en annan sak, även om de med är subjektiva. Men det är inte min åsikt att x har en ful kjol eller klär sig illa, det är min högst personliga smak och det kan jag inte tro är bättre än X:s. Modigt nej, rätt omoget att kasta ur sig sånt. Här säger vi med att är maten äcklig enligt ditt tycke får du hålla det för dig själv, ät det du vill och lämna resten, man behöver inte "trampa på" kocken.

Ilva said...

Haller helt med dig! Battre att stro positiva kommentarer kring sig istallet ar vad jag forsoker fa mina barn att ga efter, det och att allt ar relativt, vad en tycker ar fult, tycker en annan ar vackert!