Lilla fröken krångelbångel

I morse var det sannerligen sturm und drang i den moderna familjen. L fick ett smärre (läs: större) utbrott över precis varje klädesplagg som skulle på utom trosorna. Hon har valt kläder och klätt sig själv sen hon var drygt 3 år och det brukar inte vara några större problem förutom att hon ibland vill ha shorts i december eller täckjacka i juni, men idag var precis allt allt allt fel. Droppen var när till och med ryggsäcken var fel för att den var för lätt. Jag hoppas det går över och att hon landar i ”jag vill ha mysbyxor och cool t-shirt”-fasen ett tag till. Det känns för tidigt med tonårsproblem redan i sexårsåldern ”jag har iiiinget att ha på mig, allt sitter fel!”.

Man behöver väl inte vara utbildad psykolog för att misstänka att det egentligen nog handlar om allt det nya med skolan och kompisarna där och att hon fokuserar på det yttre – ”om jag har rätt kläder så kommer allt kännas bra i skolan” - och sen hittar något konkret att få ett utbrott över istället för alla de där svåridentifierbara känslorna som stormar runt i den lilla kroppen.

Vi stannade hemma en extra stund i morse när kläderna till slut kommit på och läste saga tillsammans i soffan. En kvart att tanka lite närhet när morgonen mest handlat om tårar och skrik. När vi kom till skolan så var tårarna nära igen och hon ville inte stanna. På dagis var det lätt – det fanns alltid en fröken till hands som verkligen tog emot barnen på morgonen, så att de kände att någon såg dem. Så är det inte på sexårs, i alla fall inte hos oss, och det känns inte helt bra. Som tur var för oss i morse så dök Ls älskade fadder upp just då när det var som jobbigast och Ls humör vände på en sekund och vinkade glatt och sprang iväg.