Jo jag ÄR pysselqueen ...

...och detta är mitt senaste projekt.



OK, inte en såndär jättestor filt men en liten till bebisen. Jag har virkat nästan tre rutor och behöver förmodligen typ 150 stycken bara till en bebisfilt så det känns som jag kommer hålla på ett tag. När den är klar (ungefär till att bebisen ska börja skolan kan man tippa) ska jag posta en bild på mitt eget alster och inte bara någon proffspysslares perfekta resultat.

R skrattar och säger att han tycker att jag alltid ska gå runt och vara gravid och pyssla så jag blir en riktig hemmafru. Ett internt skämt, baserat på att hans ex i ett mycket tidigt stadium av vår relation (kanske alltför snart efter att deras relation slutat kan man tänka sig) uttalade sig om att ”R äntligen fått den hemmafru han alltid velat ha”. Den som känner mig vet att det är ungefär så långt ifrån en riktig beskrivning av mig som man kan komma (och den som känner R vet att det är ungefär så långt ifrån vad han önskar sig som man kan komma också i och för sig). Men kanske har transformationen börjat nu...

Först hus, sen bebis, sen kommer hemmafrugenerna fram och jag blir äntligen en riktig kvinna. Snart kommer jag hävda att barn inte ska börja dagis förrän de är tre och att feminismen frigör kvinnorna på barnens bekostnad.

Ibland blir det lite fel...

Det är höstlov den här veckan och L vill gå och bowla på söndag när nu de vanliga aktiviteterna är inställda.

- Men mamma, då SKA jag se till att få minst en strike.
- Ja, det är ju rätt svårt, men du har ju fått det förut.
- Jaa...annars vill jag ha mycket sperma.
- ...eh...*mamma tänker så det knakar*...du menar spärrar? Du vet sperma är ju sånt det blir bebisar av..
- *rodnande L* ja, visst ja...spärrar, spärrar!

L skriver dagbok...

...och ikväll visade hon mig vad hon skrivit idag.

22 oktober
Visa dagar suger. men dom blir altid betre och betre för varje menut som går
hej då dagboken vi ses senare

Hejsan dagboken nu ska jag sckriva om sckolan Also min sckola suger det fins ingen rolig kleter stelning vi får kletra i Vi är för små man måste gå i tvåan minst så vi får nöja os med den tråckia kleter stelningnen hej då dagboken Vi ses

Det bådar gott

Bebisen måste ha legat vänd inåt några dagar, jag har inte kännt några rejäla sparkar alls, mest sånt där fladder som man känner i början när man knappt vet om det är lunchen som spökar eller om fostret faktiskt känns. Så sa jag högt i soffan i går – ”nä nu får du börja sparka lite mer så vi känner att du lever”. 10 sekunder senare böljade magen till av en såndär värstingspark. Världens smartaste bebis, det måste det vara. Och så lydig sen då. Nu röjer det runt i magen mest hela tiden.

Min nya kropp

Brösten växer med graviditeten och det känns konstigt och ovant fast för all del lite kul att testa. Så visar det sig när jag provar nya BH-ar på stan att det är en fullkomligt normal B-kupa. Mastodontstora känns de, men det kan man knappast, rent objektivt sådär, säga om en B-kupa kanske.

Aldrig är vin så gott som när man är gravid...

Dagsaktuella cravings:

Jag vill ha en bagel med rökt lax och cream cheese, ett glas rött vin, baguette med massor av brieost och salami, en flaska Samuel Adams Boston Lager, sushi på tonfisk och en hel hög pepparkakor med grönmögelost.

Äntligen!

Det här är något jag väntat på länge. Religiösa inslag förbjuds i skolornas undervisning. Det känns så totalt orimligt att vi i Sverige skulle ha statligt finansierade skolor som lär ut kvinnans underordning till mannen, att homosexualitet är en synd eller andra liknande bullshit som lärs ut under skyddet av religionens namn. Vi kan lika gärna kalla nazismen för religion och tillåta skolor där vi lär ut att judar är underordnade arier.

Jag gillar inte Jan Björklunds syn på skolan i allmänhet, men här är i alla fall en punkt där jag är helt på hans spår.

Claes Borgström, kom tillbaka!

I lördagens DN fanns en intervju med nya jämo, Anne-Marie Bergström. Nu hittar jag inte intervjun på nätet men det var mer än ett uttalande från henne som fick mig och R att hicka till vid frukostbordet (som just i lördags var förlagt till Wayne’s coffee i Götgatsbacken, åååh ljuvliga scones med sylt och cream cheese!).

Det första var att hon anser att kvotering av föräldraförsäkringen är en ”stagnation” och att förändringen måste komma innifrån. Ok, man behöver inte vara för kvoterad föräldraförsäkring ens som Jämo, men att sitta och tro att förändringen ska komma innifrån är väl inte alltför långt från att påstå att Jämo själv är rätt onödig och dessutom mer än lovligt naivt. Själva argumentet att kvoterad föräldraförsäkring skulle vara en stagnation känns aningen moment 22 också – ”i Sverige är vi så jämställda så vi behöver inte ha kvotering, fast det är klart att männen väljer fortfarande arbetet framför familjen, men det är för att vi är så jämställda så att de får välja själva”. Vi är så jämställda så vi klarar av att vara ojämställda? Typ. Jag skulle köpa hennes argument om stagnation om papporna tog ut ens i närheten av halva föräldraförsäkringen, eller om ökningstakten gått fortare än införandet av pappamånaderna, men så ser det ju inte ut.

Det andra uttalandet var att hon aldrig i hela sitt liv upplevt en situation där hon som kvinna diskriminerats. OK. Så vår nya Jämo, som ska driva jämställdheten i landet framåt har levt hela livet utan att nån endaste gång identifiera en situation där hon själv upplevt den icke-jämställdhet som hon är satt att driva opinion mot. Intressant. Undrar vad det är som driver henne i rollen som Jämo?

Jag säger det igen – Claes Borgström, kom tillbaka!!!

I am Queen of Pyssel

Mitt liv som pysslig har börjat. Igår packade jag äntligen upp symaskinen jag köpt och lyckades till min stora glädje och stolthet inte bara trä maskinen utan problem utan därefter också sy flera sömmar utan några stora haverier. Lite gnäll och stånk, men sånt får man räkna med. Jag lyckades till och med sy i en dragkedja, det tycker jag är snudd på överkurs med tanke på att jag inte suttit framför en symaskin sen mellanstadiet.

Det jag inte är så säker på är om plagget jag håller på med (att sy om en t-shirt till en overall/sparkdräkt) över huvud taget kommer att gå att få på en bebis, men jag ser det som så att med första försöket räcker det om det blir något som ser ut som ett plagg. Att räkna med att det ska gå att använda också tycker jag är lite väl mycket begärt.

Jippi!

Ah, den är så SNYGG och den är MIN!

För en månad sen ungefär skickade jag en länk till en rosa ipod till R och skrev sådär halvt på skämt och halvt på allvar att en sån här önskar jag mig till min födelsedag. Såklart jag fick en sån igår. Fast det allra bästa var att han hade köpt den INNAN jag skickade länken. Nu förstår jag varför han har gått runt och myst och varit så nöjd över sitt presentköp!

Äntligen min födelsedag!

Hurra hurra hurra, idag är Modernas födelsedag, hurra hurra hurra! Grattis till mig på 35-årsdagen..!

Och R har bokat bord på Kungsholmen ikväll så att jag också får gå ut och äta på något flashigare än TGIFriday’s som vi annars brukar landa på. R brukar nämligen frekventera den ena lyxkrogen efter den andra genom jobbet och jag grymtar emellanåt om att det är orättviiiist (fast jag egentligen inte alls gillar att tvingas ut på kvällstid med jobbet utan mycket hellre stannar hemma och slabbar i mig makaroner och köttbullar med ketchup med barnen). På ett sätt är det bra att R på sin arbetsgivares bekostnad får prova sig igenom Stockholms lyxkrogar, eftersom vi då vet exakt vilka krogar vi INTE ska gå till när det är vår egen plånbok som ska bekosta kalaset.

Hursomhelst så blir det Kungsholmen ikväll och jag längtar. Och nuförtiden får ju gravida äta sushi igen, så jag kanske till och med vågar mig på deras sushimeny.

För övrigt har R gått omkring och myst och sagt att han är så nöjd med sina presenter (plural!!) till mig, så jag är enormt nyfiken på vad det är också. Vem har bestämt att bara barn får njuta av att fylla år?

Den minstaste kusinen

Åh, i helgen fick L och jag äntligen träffa familjens nyaste tillskott, lillkusinen S. Så fin så fin så fin så man kan nästan inte tro att det är sant. Jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna när jag såg L sitta med henne i knät första gången. Varför gör man det förresten, envisas med att hålla tillbaka tårarna? Jag tror jag ska sluta med det.