Utmanad

Jag har blivit utmanad av Spenatmamman!

TRE Namn jag går under:
Mamma
Älskling
Moderna

TRE Saker som skrämmer mig:
Döden
Skräckfilmer
Kristdemokraterna

TRE saker jag har på mig:
Jeans
Vit skjorta
Beige scarf

TRE Sanningar:
Djur är mindre värda än människor
Jag duger
Livet är underbart

TRE Saker jag verkligen vill ha:
Choklad
Midja
Kul


TRE Personer jag utmanar:

Var dags glimt
Ina
och Lallamen eftersom jag saknar hennes bloggande!

To do

Vad som står på min att-göra-lista:
- rensa i förrådet
- strukturera om tvättstugan
- sätta upp hylla och städa i verkstan
- rensa och möblera om gästrummet
- olja om köksgolvet
- röj i köksskåpen
- sy en tunika till F
- sy en klänning till L

Vad jag tänker börja med:
- slappa i soffan
- slappa i soffan
- slappa i soffan

Movie star movie star, you think you are a movie star

Idag hånskrattar jag åt tanten i spegeln. Varför? Jag var inne på jobbet en sväng idag och fick kommentarerna "Du stormar in här som en filmstjärna" "Ja du ser så fräsch ut".

Fräsch filmstjärna, minsann!

Sprätta sprätta

Sydde klart Ls tights i förrgår kväll, igår morse provade hon dem och idag ska jag börja sprätta. "Mamma det sitter för löst här...och så går de för högt upp här...". Okidoki, inte helt oväntat.

Hittade å andra sidan en nästan färdig omlotthoodie i en låda. Den påbörjades innan lilla I var född och kändes enormt stor när hon föddes så jag tänkte att den skulle väl passa till sommaren ungefär och brydde mig inte om att sy klart den. Nu upptäckte jag att den nästan blivit för liten redan, så det var hög tid att sy klart fållarna och sätta på knapp och vad det nu var som återstod. Den blev sådär får man säga, sitter lite skumt kring ärmarna, men det beror nog främst på att jag inte följde mönstret utan klämde dit en luva och gjorde lite andra ändringar. Men det var mest tänkt som ett övningsobjekt i alla fall, sydde den av velourrester som fanns kvar och fodrade (fanns inte heller med i mönstret) med en reklamtröja från jobbet. Funkar att använda i alla fall.

Jag är fortfarande duktig..

Inte en enda godsak och åtminstone en liten promenad, till BVC och tillbaka, det kan väl vara tre kilometer eller något round trip. Inte så långt, men jag är ärligt helt trött i benen efter gårdagens megapromenad.

Jag vet inte om vikten är på väg ner - tänkte avstå från att väga mig på någon vecka - men det känns bra i alla fall.

Och dagens favorit...1 2 3 4...

Stora lillasyster

Det är inte lätt det där att hålla reda på vad som är en storasyster och vad som är en lillasyster. I alla fall inte när man är tre.

När D var tre år så vägrade han tro mig när jag sa att han hade två storasystrar. Han hade minsann en storasyster och en lillasyster. Ja, helt logiskt, den ena är mindre än den andra. Fast båda är större än D såklart.

För ett par veckor sen hade D (som numera är fem och vet att han har två storasystrar och dessutom själv numera är både storebror och lillebror) med sig en dagiskompis hem. Den här underbara lilla tjejen är tre och ett halvt och följande samtal utspelades mellan henne och R:

- Har du några fler syskon än din storasyster?
- Nä. Men om vi får en bebis som är en pojke så får jag en storebror också.
- Mmm fast då blir det väl en lillebror?
- Nä en storebror.
- Men han kommer ju vara mindre än du?
- Ja men han växer ju och blir större, då blir han ju en storebror vet du väl?

Det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst

L kollar på Hjärnkontoret där de pratar om att man blir smart av att äta fisk.

- Det är en sak som jag inte fattar. Jag äter nästan ingen fisk och ändå så är jag SUPERsmart!

Vilket skönt självförtroende!

Dag 2

Och jag har varit duktig idag också. Inte en enda sötsak och ungefär en och en halv timmes promenad. Heja heja mig!

Grym karaktär också, köpte just 20 st små kokosbollar för att stödja nån stackars unge som var ute och sålde till sin klassresa och åt jag någon? Näpp. L fick två stycken och sen la jag resten i frysen till de andra i familjen. Häpp, jag borde få medalj!

Dag 1

...av mitt nya projekt "Ta bort tanten från spegeln" och jag har varit mycket duktig. Inga sötsaker, bara vettig mat och över en timmes promenad i rask takt. Heja mig.

Och visst vet man att vi lever i en värld med ganska små problem när Expressens löpsedel är: "Polisen misstänker TV-kocken Per Myrbergs jaktlag sköt fridlyst fågel". Om det är den största nyheten så har det liksom inte hänt så mycket hemskt idag.

En hemsk nyhet är i och för sig att jag börjat tröttna på House och att det inte finns något annat att se på istället.

Svartfötter vet man ju vad det är...

...men blåfötter?

Hjärtbody

Det här håller på att bli en syblogg! Jag måste såklart visa upp mitt senaste alster, en hjärtbody. Tycker den blev superfin. Köpte tyget på Fabric Fairy - där vore det lätt att ruinera sig.

Nästa projekt är att försöka mig på ett par tights till L i samma tyg (enligt beställning från L själv). Det känns svårare att sy till ett större barn på något sätt. Kanske för att L är extremt petig med hur kläder känns på. Om jag berättar att vi provade ungefär 30 par olika vinterstövlar i vintras (Och nej, jag överdriver inte för effektens skull. Tyvärr.) och ändå inte hittade några som hon tyckte satt bra så fattar ni på ett ungefär hur petig hon är.

Framsteg

-Mamma mamma, hon sa GAH!

Stolt storasyster L rapporterar om lillbebis framsteg.

Nu är det dags!

Jag ser mig själv i spegeln och tillbaka glor en gammal tant. Vad jag än tar på mig så är det en gammal tant som stirrar tillbaka. (Hon ser rätt chockad ut). Uuuuuuurk. Nu är det definitivt dags att göra något åt mina 10 extra kilon. Det har gått 8 veckor sen bebisen kom så det finns liksom inga ursäkter längre. Slut på chokladdieten och dags för nyttig mat och långa promenader med vagnen. Det verkar som om våren kommit tillbaka också så om man bortser från den uschliga (jo jag är öschöte guschelöv!) vinden idag så ska jag nog lyckas pallra mig ut någon gång om dagen. Måste.

Nya sparkbyxor

Nya sparkbyxor och den här gången gick allt lättare, till och med kantbanden flöt på utan problem. De blev grymt mjuka och sköna, kanske lite stora i bredden eftersom jag struntade i sidsöm utan klippte hela stycken istället utan att minska måtten. Använde ett mönster från Gunthers Sy till barnen, och det var väl bra att den boken kom till användning eftersom jag ropade in den för sjukt mycket pengar på Tradera.

Storfamiljen

I söndags åt vi middag på Hard Rock Café hela familjen. Det är verkligen det ideala stället att käka på för en storfamilj som vi, schysst barnmeny, schysst vuxenmeny och fritt fram för barnen att faktiskt gå omkring i restaurangen. Idealt förutom att det blir rätt kostsamt då - i alla fall när man som vi inte kan låta bli de supersmarriga jättedesserterna à 99 kronor styck. Ja, ni kan själva räkna ut vad det blir för sex personer - bara efterrätten kostar som en lyxmiddag för en hel familj. Men det kan det vara värt någon gång ibland.

Hursomhelst så satt det en tvåbarnsfamilj bredvid oss och jag såg redan när vi kom in hur mamman i familjen tittade storögt på oss. "HUR fixar de det där?" lyste i hennes ögon. Och våra barn var på sina allra bästa humör och uppförde sig exemplariskt och jag kände mig som en superförälder. Man behöver ju inte låtsas om att man inte klämt ut alla fem på egen hand.

När den storögda mamman packade ihop sina barn för att gå hem pratade hon sådär högt med sin ettåring som man pratar med sina barn när man egentligen vänder sig till någon vuxen bredvid "ja vad MÅNGA barn det sitter där, JÄTTEMÅNGA!". Jepp. Jättemånga urmysiga ungar. Jag älskar dem allihop.

En minut...

...innan vi ska iväg till skolan kommer L på att det är skärtorsdagen idag och att de som ville fick klä ut sig till påskkärringar. Jippi, det hade mamma kommit ihåg, inte.

Måste dock ge min stora lilla dotter all cred i världen för hon var mycket medgörlig kring sin utstyrsel och köpte utan gnäll det jag rafsade fram ur garderoben. Hoppas hon är lika nöjd när hon kommer hem och att det var fler ungar än hon som inte hade perfekta påskkärringutstyrslar. Jag blev lite oroad när jag mötte en tjej i dörren till skolan som till och med hade kvast med fastsydd gosekatt på - nu när jag är hemmamamma kan jag ju inte ens skylla på att jag har ett jobb att sköta...

Lost and found

Mmm dagens favorit...

Mössa

Och D har fått en mössa som han verkade ganska nöjd med. Insåg lite försent att jag missat innersömmen på applikationen, men det får gå ändå. Har sytt en till L också fast i helt andra tyger, men den verkar ha rymt så jag kanske får sy en ny så småningom.

Säg hej till publiken

Jag har också sytt sparkbyxor som måste visas upp. Det tog ett tag för det var 1) svårt att sy kantbanden på själva hängselbyxorna och 2) tryckknapparna lossnade från velouren så jag fick sy in en liten förstärkning på hängslena där knapparna skulle sitta och det blev väl sådär bra. Men det syns inte nåtvärst när byxorna är knäppta så det får vara ok.

För varje plagg jag syr så lär jag mig något nytt, det är rätt kul!

Påskplaner

Kanske inte just i detta rum, men åtminstone i ett liknande ska vi (R, jag och lilla I som måste följa med vartän mamma beger sig) fira påsk - vi har just bokat påskmiddag och övernattning på Gripsholms Värdshus på påskafton. Myyyyysigt!

Paketdag!

Åh vad kul, idag fick vi två jättefina paket i posten. Dels har supersnälla Spenatmamman skickat ett par urgulliga hemsydda sparkbyxor och dels har Rs moster skickat jättefina byxor och body. Helt oväntat båda paketen och såå kul att få!

Får komma med bilder senare på bebis i nya kläder, just nu sover hon gott.

Update! Såhär fin blev hon i sina nya sparbyxor! De passar helt perfekt, med lagom mycket växmån.

Syskonångest

L har syskonångest. Hon uttrycker det såhär: "Mamma, jag älskar I men jag önskar ändå att du var bara min mamma" och "Mamma, om du får ett barn till sen, efter I, då spricker jag. Jag KLARAR inte att dela dig med en till".

Lilla pluttan, klart det är svårt att helt plötsligt behöva dela sin mamma med en liten skrutt - som dessutom sitter fast vid mammas bröst större delen av tiden - efter 7.5 år med egen äganderätt till mammaknät.

Jag är stolt och glad att hon pratar om det och att hon ändå så totalt har tagit lilla bebisen till sig. Helst skulle hon nog vilja slippa dela bebisen också. Bara min mamma. Bara min bebis. Det är inte lätt att vara liten.

Dubbla budskap

Sökte på förekommen anledning på skorv på nätet och fick bland annat följande goda råd:

" Oftast är det under sina första månader som barnet får skorv och man vet inte vad det beror på. Det går bort av sig själv, men det kan ta tid." ( handboken.infomedica.se )

"Skorv är väldigt vanligt. Det är ofarligt och kliar inte men det försvinner inte av sig själv. Därför är behandling alltid nödvändig" (www.barntotal.se).

Hm, det försvinner av sig själv, men behandling är alltid nödvändig?

Källkritik är nödvändig när man söker information på nätet, helt klart.

Drömmar om faderskap

Idag har R och jag varit på medborgarkontoret och skrivit på papper om faderskap och gemensam vårdnad. Sånt som förutsätts gälla per automatik när man är gift måste intygas när man bara är sambo. De räknar till och med ut när konceptionen ska ha skett och så får man intyga att man levde tillsammans då. Vår lilla bebis är så sjukt likt sin pappa så det råder inte någon tvekan där, men jag är tveksam om skatteverket nöjer sig med släktlikhet så det är väl bra att vi fått pappren påskrivna nu då.

Annars drömde R i natt att jag blivit gravid direkt igen. Fast med en annan man. Han hette tydligen Näslund, mer information än efternamnet hade jag inte att ge i drömmen tydligen. Låter lite lagom rörigt att bli gravid igen med okänd namn någon månad efter förlossningen.

Ok, jag tar tillbaka det

Chokladfrosseri och Operation Återfå Min Kropp är inte kompatibelt. För att inte tala om hur inkompatibelt chokladfrosseri och ammande bebismage är. Stånk och stön framåt natten hos stackars lilla bebisen som blir helt gasig när jag proppat i mig lyxchoklad.

Vilken tur då att vi hunnit äta upp åtminstone hälften av chokladen innan vi fattade hur sakerna hänger ihop.

It's all in your head

Tankens kraft! Sen jag bestämde mig för Operation Återfå Min Kropp har jag gått exakt en väldigt kort promenad, ätit precis som vanligt (dvs proppat i mig choklad på kvällarna - R fick med sig 6.5 kilo Godivachoklad hem från jobbet, ja ni fattar vad vi gör när barnen gått och lagt sig...) och på dessa dagar gått ner totalt ett kilo. Jag tror jag fortsätter med samma metod framöver.

Det går inte att förstå

Att bredvid mig här i soffan ligger ett litet liv och snusar och piper. Tryggt på rygg med armarna uppåt. Sover lugnt i förvissningen om att inget ont kan hända här. Och hon är så lik sin pappa och det gör mig så glad. Att vi kom hit. Att vi har fått det här lilla livet tillsammans att ta hand om och älska. Det går faktiskt inte att förstå.

Jag börjar i morgon...

Fem chokladtryfflar och inte en enda promenad senare så kanske jag bestämmer mig för att börja vägen mot beach 2008 i morgon. Tror jag.

Men jag kom i ett till par jeans idag! Det får räcka för idag...

Beach 2008

I några lustfyllda dagar första veckan efter att lilla kycklingen föddes så trodde jag att det där med amning och att kilona bara rasar av kanske faktiskt stämde den här gången. Varje dag när jag vägde mig hade jag gått ner ett halvt kilo till. Sen tog det tvärstopp och nu har vågen stått hånfullt stilla i över en vecka. Det skulle såklart kunna bero på att jag tryckt i mig rätt mycket godsaker varendaste dag (typ en semla, ett halv paket Häagen Daaz och ett paket Bragokex. Om dagen.) Och inte riktigt power walkat med vagnen så mycket som man skulle kunna önska. Men ändå.

Härmed inleder jag operation återfå min kropp. Eller egentligen så tänkte jag mig att jag skulle få en helt annan kropp än den jag började med. Wish me luck.

Kaninbody

OK, nu börjar jag bli grymt proffsig, kolla in bebisens nya snygga body som jag sytt. Det enda som strulade lite var att sätta i knapparna, allt annat gick som på räls. Och kolla in den snygga kantningen...måste visas i närbild!

Sentimental och gråtmild

Det är sinnesläget hos mig idag. Det är bara jag och bebis hemma och jag vill vara fler på allahjärtansdag. Så sitter jag där och tycker lite synd om mig själv när det ringer på dörren och jag får en bukett rosor och en låda full av olika sorters choklad levererad tillsammans med världens vackraste love note från världens underbaraste R. Så tårarna bara kommer.

Och sen tittar jag på vårt lilla underverk och gråter lite mer. För att hon är så ljuvlig och pyttig och vår.

Dagens outfit eller Dagens pyssel eller Dagens sötnos

Uppvisar härmed stolt ett styck bebis iförd mammasydda muddbrallor och en äkta sjuttiströja från när mamma själv var liten.

Åtta av sexton

Jag gick upp ungefär 16 kilo när jag var gravid och åtta av dem har jag tappat de här första dagarna. De resterande åtta hänger numera över linningen på mina jeans. Men vilken seger i sig - jag kunde knäppa jeansen utan att de riskerar att sprängas. Ok, mina stretchigaste (och jag har använt dem rätt flitigt under graviditeten också mha belly belt, så förmodligen har de töjts ut en del) men ändå.

Snart ska vi ut på promenad för att börja bearbeta säcken som hänger över jeanskanten.

Mormorsfilt à la mini

Har sytt ihop mormorsrutorna till en liten bebisfilt. Ambitionen är att göra lite fler rutor så att filten blir lite större - just nu är ju bebis rätt liten men hon lär växa har jag hört - men det kändes vettigt att sy ihop det som fanns så vi kan börja använda den. Jag är nöjd!

Oväntad förlossningsskada!

Häromdagen kände jag att jag hade ont på näsryggen. Det tog en stund innan jag fattade att det var för att jag under x antal timmar tryckt min bästa kompis lustgasmasken så hårt jag kunde mot ansiktet. En helt oväntad förlossningsskada alltså.

Tjejkläder?

Jag som är helt såld på 70-talsretro gillar en hel del av Lindex bebiskläder. De har verkligen gjort ett ryck, jag gillade aldrig Lindex när L var bebis för drygt 7 år sen, men nu hittar jag massor där som jag skulle vilja köpa. Jag kan ändå inte låta bli att irritera mig över denna helt onödiga indelning mellan flick- och pojkkläder. Som tur är måste man ju inte hålla sig inom de avdelningarna när man shoppar, men varför ens säga att det ena är pojk och det andra flick?

Någon som tex kan förklara varför Lindex har lagt den här bodyn i sin "tjejkollektion" av bebiskläder? Är det hjärtana som är för tjejiga för små tuffa grabbar att ha på sig, eller vad är det?

Hon är här!

Rs planering höll nästan in i minsta detalj, för tidigt på lördagmorgonen började värkarna och barnvakterna hann nästan hit innan vi behövde åka in till förlossningen.

Världens ljuvligaste lilla tjej kom sen äntligen ut vid 14-tiden i lördags. Fyra stolta syskon kom och hämtade hem oss från sjukhuset på söndagsförmiddagen. Nu är R och jag hemma med lilla kycklingen och det är bara så otroligt häftigt.

Åkpåse!

Fördelen med att bebisen inte kommer när den ska: mina syprojekt har en chans att bli klara!

Alltså, Moderna proudly presents - the ÅKPÅSE!

Uppräkning!!!

Aaaaah baby tickern har börjat räkna UPP istället för ner nu när bf är passerat. Idag säger den att det är 2 dagar kvar, igår var det ju bara en dag kvar. Ajajaj, bebisen kommer alltså aldrig komma ut! Taskigt läge.

Lite av varje

Bebisen har skärpt till sig och har sprallat lite mer. Det började 2 minuter efter att jag postade mitt förra inlägg. Bra.

Graviditetsräknaren från Babystrology verkar balla ur när man plussar. Idag indikerar den både att jag har en dag kvar och att jag har en vecka plus en dag kvar, beroende på vilken vy jag väljer. Hmmm, jag väljer vyn med en dag kvar tror jag...

L funderar mycket på bebisens ankomst nu. Hon undrar över navelsträngen, gör det inte ont när de klipper av den? Och varför måste man åka till sjukhuset för att föda barnet. Och haha, tänk om barnet föds härhemma och då klipper vi av navelsträngen med en mönstersax så blir det mönster på den där lilla skrotten som sitter kvar på bebisen!

D frågade pappa hur det där fungerar med maten till bebisen i magen - tar bebisen upp navelsträngen och suger i sig mat som genom ett sugrör? Och är det verkligen så att bebisen kommer ut genom snippan?

Jepp, så är det. Snart förhoppningsvis.

Nu rör det sig för lite

Jag är nojjig över att plussa och vill att bebisen kommer ut snart. Jag vill att det ska spralla massor därinne så jag kan känna mig någorlunda säker på att allt är som det ska, och nu har det varit alldeles för lugnt det senaste dygnet. Kom igen och spralla nu! Ohörsamma unge! Kommer inte på rätt dag och sprallar inte när mamma vill.

En dag kvar...

...I wish. Vi har ägnat helgen åt att testa färdknäppar och färsk ananas för att locka ut bebisen, men utan framgång.

Jag har någonstans inbillat mig att eftersom L kom tre dagar för tidigt så kommer nog även denna bebis innan beräknat datum, men njä det ser mörkt ut. Och nu kan den gärna få vänta till onsdag när barnen är hos sina andra föräldrar i alla fall. Ikväll ska vi ju ha tårtkalas för D, då kan vi inte bli störda av bebisar som vill ut.

R har beställt ankomst till lördag eftermiddag då hans föräldrar kommer vara på plats hos oss för att fira nyblivna femåringen. "Jättebra, då hinner jag jobba undan i veckan och så kan de ta hand om barnen när vi åker till BB." Mmm, jättebra för dig som inte bär omkring på den här magen...

Grattis D!

Och idag fyller D fem år! Han är hos mamma och har haft kalas nu i eftermiddag, medans vi har sprungit runt på Toys'R'Us och förberett för måndagens firande hemma hos oss.

Det verkar i alla fall säkert att säga att bebisen inte får samma födelsedag som storebror - inga tecken på ankomst ännu...

3 x film

Passade på att utnyttja min föräldraledighet utan barn till att gå på bio mitt på dagen igår. Såg Juno och åh så bra den var. Rekommenderas! En stillsam film men med de rappaste replikerna. Inte en tråkig sekund. Ellen Page är så skön.

Som kontrast såg vi en riktigt usel hyrfilm senare på kvällen, Tatuerad Torso. Något pucko till recensent hade uttalat sig om att det var den bästa svenska polisfilmen någonsin. Jeezus. Urusla skådisar och sådär övertydliga ledtrådar så man redan 10 minuter in i filmen identifierar mördaren. Hyr inte!

Avslutade kvällen med en bra hyrfilm, Bristande bevis med Anthony Hopkins och Ryan Gosling i huvudrollerna. Lite pusseldeckare, där åtminstone inte vi räknade ut hur det hängde ihop förrän mot slutet av filmen. Helt ok som fredagsunderhållning hemma i soffan.

Dagens tips!

När du är höggravid och känner dig fet och plufsig - välj något annat att titta på än America's Next Top Model.

AH vad jag vill få tillbaka min kropp (neeej, jag brukar inte se ut som de i America's Next men jag brukar ha en midja). Tänk om det vore sant att kilona bara rinner av när man ammar. Sweet dreams.

Jag har aldrig sett så mycket snygga kläder i affärerna som nu. Ska vi slå vad om att jag inte kommer hitta något när jag väl är ogravid igen...?

Föräldraledig utan barn...

...det är ett ganska schysst koncept. I alla fall när man är såhär trött som jag är just nu. I vanliga fall tror jag att jag skulle bli galen av att vara hemma själv hela dagarna, men nu är jag så himla trött hela tiden så det känns helt ok att mest sitta i soffan hela dagen. Fast idag har jag varit på stan och ätit supertrevlig långlunch (2 timmar!) med en kompis. Sånt får jag aldrig göra när jag jobbar eftersom jag jobbar en bra bit utanför stan, så det uppskattas verkligen.

Ikväll är R ute på jobbmiddag (På Grodan. För andra gången på två veckor. Stackars stackars.) och det är tur att jag har träffat folk på dagen idag för nu börjar det kännas som att jag bara sitter och väntar på att han ska komma hem. (Gah jag kommer bli outhärdlig om några veckor. Stackars R. På riktigt den här gången.) När jag var mammaledig med L så jobbade hennes pappa kväll/natt på bar, så vi var ju hemma tillsammans hela dagarna och jag behövde aldrig anstränga mig för att få lite vuxet socialt umgänge. Vi tittade på alla säsonger av Star Trek Voyager och gjorde andra viktiga saker ihop. Inser att det blir rätt annorlunda den här gången. Samtidigt kommer vi ju ha FEM barn halva tiden, så jag kanske kommer njuta ohämmat av den där ensamtiden med bara bebis och jag, vad vet jag.

Ensiffrigt!

Oj, ser på bebisräknaren att vi är nere på ensiffrigt nu, nio dagar till beräknat förlossningsdatum. Jösses. I praktiken kan det ju vara ett par veckor till i och för sig, men ändå, det känns nästan overkligt.

Men ok, vi är ungefär så redo som vi behöver bli. Vi har alla prylar som behövs och lite till. Jag läser på Aff om alla som packar sina bb-väskor i god tid i förväg, så det kanske får bli morgondagens uppgift. Annars har jag börjat ett jättesyprojekt och försöker mig på att sy en åkpåse. Än så länge ser det lovande ut, men jag har i princip alla svåra moment kvar, så det kan bli oanvändbart också.

Måste hitta andra saker än boande och bebislängtan att skriva om. How about them Mets...?

Aaaah ledig!

Har lämnat L på skolan och åkt tillbaka ett varv med frukten som glömdes hemma, och nu frukost framför fyrans morgon-TV med laptopen i högsta hugg (tack chefen, för att jag fick med den hem under föräldraledigheten!) och färska dagstidningar och kaffe och aaaah vad skönt att bara vara.

Nu har jag tänkt mig att bebis ska stanna inne en vecka till ungefär, sen har jag nog vilat upp mig lagom mycket och tröttnat på att vänta.

Sista timmarna på jobbet

OK, dags för allra allra sista rycket på jobbet på väldigt länge. Vi snackar timmar nu, så det vore väl f-n om jag inte kunde fokusera lite under eftermiddagen och få undan det allra sista innan jag kan gå hem och vara ledig. See you in November, typ!

Jag inser också att jag inte riktigt vet eller möjligtvis inte riktigt minns hur förvärkar känns. Jag tror att det kan vara sånt jag får nu emellanåt, för magen blir hård som en boll som vid vanliga sammandragningar, men så gör det ont också. Fast inte föda-barn-ont. Kan det vara förvärkar då?

Trött trött trött

Idag har jag jobbat första dagen av fyra innan jag går på föräldraledighet och herregud vad trött jag är. Det kan i och för sig vara relaterat inte bara till chocken att vara tillbaka i verkligheten utan även till att jag sov som en kratta hela natten på grund av ryggvärk och höftvärk och avdomnade händer och halsbränna och så upp och kissa några gånger och så hjälp vad törstig jag är och så vidare.

Ikväll tror jag att jag somnar ovaggad. Förhoppningsvis tar jag mig genom dagen och sen väntar en barnfri helg då jag får vila hur mycket jag vill. Lyxen med att vara separerad.

Bordsskick

R och jag för en ständig kamp med barnen om bordsskick vid matbordet. Vi snackar inte krav om att sitta rakryggad och torka munnen med linneservett, mer nivån inga fingrar i maten och munnen stängd när man tuggar.

Igår slabbade lille D lite väl med spagettin och R bad honom tänka på bordsskicket, varpå D svarade "Bordsskick - det är när man skickar saker vid bordet!". Jajamensan!

Och nu dagens pysselblogg

Jag måste självklart visa upp mina syalster. Eftersom jag inte suttit vid en symaskin sen syslöjden i sjuan (och då var det inte mitt bästa ämne för att uttrycka det milt) så tycker jag själv att min prestation är enorm. Den röda sparkdräkten var mitt första försök i höstas (av en gammal t-shirt) och resten har jag i princip åstadkommit under jullovet. Mössan är också sydd av en gammal t-shirt förresten.

Jullov!!

Jobbade sista dagen innan jul igår och avslutade allt som måste utom en enda grej som jag kan göra hemifrån. Idag har L och jag jullov och vi ska vara lediga ända till den 10 januari när skolan börjar igen. Behöver jag säga att det är sååå skönt?

Idag har vi inlett starkt med att slå in paket till R, jag ska snart göra kavring och sen ska vi åka in till stan och kolla in NKs julskyltning, äta lunch och så ska L få shoppa sina små julklappar. När R kommer från jobbet ska vi åka till Linköping för första etappen julfirande. Happy happy joy joy!

The noble art of procrastination

Ska jobba halvdag idag och känner mig redan grymt nöjd med dagen eftersom jag tagit tag i en minst sex månader gammal surdeg och avslutat den. Det tog typ 20 minuter att göra, så att den blivit liggande i sex månader känns ju inte helt rimligt. Men varför förvänta sig att det finns någon slags logik i vilka arbetsuppgifter som man väntar oändligt länge med att utföra?

Istället för att jobba i eftermiddag ska jag träffa min syster och lilla lilla S som kommer på besök till storstan. Ska hämta L när hon slutar skolan också så hon får träffa sin pyttekusin litegrann. Myyysigt!

I väntans tider...

...innan bebisen ankommer, så ser barnen till att nya vagnen ändå utnyttjas till fullo. Trixie verkar mer än nöjd.

Julstämning igen

Vi är värsta pysselparet. R har gjort ett ÄNNU finare pepparkakshus än förra året och jag har gjort en vintrig krans till ytterdörren. Visst är vi väl riktigt duktiga? Fast ännu duktigare kanske Rs föräldrar är som gjort ett enormt fint vedställ till oss, svärmor har ritat och svärfar har snickrat. Det stod bara och väntade i hallen en dag förra veckan, och visst passar det väl grymt bra bredvid öppna spisen? Notera katten som ligger i fåtöljen för att få till den rätta Sköna Hem-känslan...

Tågblogg - fast i Gnesta

Min första tågblogg! Och så fastnar tåget i Gnesta av alla ställen. Men nu har tågföraren rebootat tåget som han uttryckte det och vi är på väg till Stockholm fast på halv effekt.

Bara jag slipper sova mer på tåget så är jag nöjd - vaknade för en timme sen av att jag själv snarkade så jag hade kunnat väcka en mumie. Inget pinsamt alls.

Säng säng säng, sova sova sova...säng säng säng.

Nån annan som minns den hiten? Jösses vad trött jag är. Jag skulle lätt kunna åka hem och lägga mig och sova för natten nu på stört och klockan är bara kvart över tre. Dags att öka dosen på järntabletterna. Och tio oändliga veckor kvar av graviditeten, men bara fyra veckor kvar till jul, sen jullov och så någon veckas jobb i januari. Kanske får jag vara hemma och sova ett par veckor innan nästa familjemedlem vill titta ut.

Att googla

När jag skulle googla nyss avslöjade rullmenyn över tidigare sökningar följande: "monga hundar på sama bild". Kan inte tänka mig att L blev så nöjd över resultatet på den sökningen...

Julstämning

Jag åt risgrynsgröt till frukost i morse och oj vilken julstämning som infann sig med trädgården täckt av snö och tomtegröt i tallriken.

Undrar om det är för att jag är gravid som jag har så enormt mycket julkänslor i år. Jag har köpt inte mindre än fyra jultidningar, shoppat julpynt och förberett med julpyssel till barnen. Eller är det nu hemmafruomvandlingen som faktiskt fortskrider? Graviditeten gör mig till En Riktig Kvinna. Äntligen?

Kanske inte min nya stil trots allt?

Jag var och klippte mig igår och eftersom jag är grymt trött på att inte kunna handla schyssta kläder och över huvud urless taget på att känna mig som en stor oformlig blobb så tänkte jag att en ny frisyr kunde pigga upp. Min frisör har längtat efter att få klippa mig kortare, så något i axelhöjd gick jag med på.

I morse visade jag L min nya frisyr, varpå hon blev helt gråtfärdig. "Näää du ser inte ut som mammaaaa varför har du klippt av dig så mycket...???". Hon lugnade sig först när jag förklarade att hår faktiskt växer ut igen.

Själv var jag tveksam till den nya frisyren redan innan, men nu...hm, jag tror bestämt jag låter håret växa ut igen.

Second-hand marknaden är större än jag nånsin annat.

L har uttryckt visst intresse för att börja spela gitarr så jag googlade lite på gitarrlektioner och Stockholm. Då kom bland annat detta upp:

Undrar hur de fungerar egentligen , de där begagnade lektionerna?

Dophelg

Vi var på dop i lördags för min ljuvliga lilla systerdotter S. Det är verkligen stämningsfullt och högtidligt med dop, och för våra barn som aldrig deltar i religiösa högtider annars så var det spännande att vara i kyrkan över huvud taget.

En del funderingar dök upp under och efter högtiden.

L deltog aktivt i psalmsjungandet och lyckades till min förvåning hänga med såpass i texten i psalmboken att hon faktiskt kunde sjunga med även om texterna är rätt obegripliga. På trosbekännelsen tog det stopp. Hon kom ungefär till ”Vi tror ock på Jesus Kristus..” när hon rynkade på näsan och sa ”nää vad ÄR det här??”. Hm, bristen på tro hos föräldrarna avspeglas rätt snabbt hos barnen uppenbarligen.

D å sin sida undrade om det kostade pengar att få bebisen tvättad i kyrkan.

På mottagningen efteråt tyckte K att vi absolut borde döpa vår kommande bebis så att vi också kunde få presenter...

TV är inte på riktigt

R och jag var på Sci-Fi Convention i Älvsjömässan i helgen. Ok, egentligen åkte vi dit för att gå på Underbara barn och kanske shoppa loss lite inför bebisens ankomst, men vi var tvungna att gå in på grannmässan också när vi ändå var där. En ganska liten mässa, men ändå väl värd ett besök om man gillar såna här prylar.

För mig var helt klart den största behållningen, och även orsaken till att jag nästan fick hjärtstillestånd, ögonblicket när jag fick syn på Theodore T-Bag Bagwell i andra änden av rummet. Min instinktiva reaktion var ”SPRING spring! Farlig mördare och förrymd fånge i närheten”. Sen kom de mer rationella delarna av min hjärna ikapp och jag insåg att det faktiskt var skådespelaren Robert Knepper som stod där och skrev autografer.

Och L var bara 3 år när hon fattat att det man ser på TV inte är på riktigt. Då när hennes pappa träffat på Karro från Lattjolajban och hon hälsade hem till L och L med uppriktig förvåning utbrast "Jahaaa. Jag visste inte att hon fanns på riktigt...!".

Jo jag ÄR pysselqueen ...

...och detta är mitt senaste projekt.



OK, inte en såndär jättestor filt men en liten till bebisen. Jag har virkat nästan tre rutor och behöver förmodligen typ 150 stycken bara till en bebisfilt så det känns som jag kommer hålla på ett tag. När den är klar (ungefär till att bebisen ska börja skolan kan man tippa) ska jag posta en bild på mitt eget alster och inte bara någon proffspysslares perfekta resultat.

R skrattar och säger att han tycker att jag alltid ska gå runt och vara gravid och pyssla så jag blir en riktig hemmafru. Ett internt skämt, baserat på att hans ex i ett mycket tidigt stadium av vår relation (kanske alltför snart efter att deras relation slutat kan man tänka sig) uttalade sig om att ”R äntligen fått den hemmafru han alltid velat ha”. Den som känner mig vet att det är ungefär så långt ifrån en riktig beskrivning av mig som man kan komma (och den som känner R vet att det är ungefär så långt ifrån vad han önskar sig som man kan komma också i och för sig). Men kanske har transformationen börjat nu...

Först hus, sen bebis, sen kommer hemmafrugenerna fram och jag blir äntligen en riktig kvinna. Snart kommer jag hävda att barn inte ska börja dagis förrän de är tre och att feminismen frigör kvinnorna på barnens bekostnad.

Ibland blir det lite fel...

Det är höstlov den här veckan och L vill gå och bowla på söndag när nu de vanliga aktiviteterna är inställda.

- Men mamma, då SKA jag se till att få minst en strike.
- Ja, det är ju rätt svårt, men du har ju fått det förut.
- Jaa...annars vill jag ha mycket sperma.
- ...eh...*mamma tänker så det knakar*...du menar spärrar? Du vet sperma är ju sånt det blir bebisar av..
- *rodnande L* ja, visst ja...spärrar, spärrar!

L skriver dagbok...

...och ikväll visade hon mig vad hon skrivit idag.

22 oktober
Visa dagar suger. men dom blir altid betre och betre för varje menut som går
hej då dagboken vi ses senare

Hejsan dagboken nu ska jag sckriva om sckolan Also min sckola suger det fins ingen rolig kleter stelning vi får kletra i Vi är för små man måste gå i tvåan minst så vi får nöja os med den tråckia kleter stelningnen hej då dagboken Vi ses

Det bådar gott

Bebisen måste ha legat vänd inåt några dagar, jag har inte kännt några rejäla sparkar alls, mest sånt där fladder som man känner i början när man knappt vet om det är lunchen som spökar eller om fostret faktiskt känns. Så sa jag högt i soffan i går – ”nä nu får du börja sparka lite mer så vi känner att du lever”. 10 sekunder senare böljade magen till av en såndär värstingspark. Världens smartaste bebis, det måste det vara. Och så lydig sen då. Nu röjer det runt i magen mest hela tiden.

Min nya kropp

Brösten växer med graviditeten och det känns konstigt och ovant fast för all del lite kul att testa. Så visar det sig när jag provar nya BH-ar på stan att det är en fullkomligt normal B-kupa. Mastodontstora känns de, men det kan man knappast, rent objektivt sådär, säga om en B-kupa kanske.

Aldrig är vin så gott som när man är gravid...

Dagsaktuella cravings:

Jag vill ha en bagel med rökt lax och cream cheese, ett glas rött vin, baguette med massor av brieost och salami, en flaska Samuel Adams Boston Lager, sushi på tonfisk och en hel hög pepparkakor med grönmögelost.

Äntligen!

Det här är något jag väntat på länge. Religiösa inslag förbjuds i skolornas undervisning. Det känns så totalt orimligt att vi i Sverige skulle ha statligt finansierade skolor som lär ut kvinnans underordning till mannen, att homosexualitet är en synd eller andra liknande bullshit som lärs ut under skyddet av religionens namn. Vi kan lika gärna kalla nazismen för religion och tillåta skolor där vi lär ut att judar är underordnade arier.

Jag gillar inte Jan Björklunds syn på skolan i allmänhet, men här är i alla fall en punkt där jag är helt på hans spår.

Claes Borgström, kom tillbaka!

I lördagens DN fanns en intervju med nya jämo, Anne-Marie Bergström. Nu hittar jag inte intervjun på nätet men det var mer än ett uttalande från henne som fick mig och R att hicka till vid frukostbordet (som just i lördags var förlagt till Wayne’s coffee i Götgatsbacken, åååh ljuvliga scones med sylt och cream cheese!).

Det första var att hon anser att kvotering av föräldraförsäkringen är en ”stagnation” och att förändringen måste komma innifrån. Ok, man behöver inte vara för kvoterad föräldraförsäkring ens som Jämo, men att sitta och tro att förändringen ska komma innifrån är väl inte alltför långt från att påstå att Jämo själv är rätt onödig och dessutom mer än lovligt naivt. Själva argumentet att kvoterad föräldraförsäkring skulle vara en stagnation känns aningen moment 22 också – ”i Sverige är vi så jämställda så vi behöver inte ha kvotering, fast det är klart att männen väljer fortfarande arbetet framför familjen, men det är för att vi är så jämställda så att de får välja själva”. Vi är så jämställda så vi klarar av att vara ojämställda? Typ. Jag skulle köpa hennes argument om stagnation om papporna tog ut ens i närheten av halva föräldraförsäkringen, eller om ökningstakten gått fortare än införandet av pappamånaderna, men så ser det ju inte ut.

Det andra uttalandet var att hon aldrig i hela sitt liv upplevt en situation där hon som kvinna diskriminerats. OK. Så vår nya Jämo, som ska driva jämställdheten i landet framåt har levt hela livet utan att nån endaste gång identifiera en situation där hon själv upplevt den icke-jämställdhet som hon är satt att driva opinion mot. Intressant. Undrar vad det är som driver henne i rollen som Jämo?

Jag säger det igen – Claes Borgström, kom tillbaka!!!

I am Queen of Pyssel

Mitt liv som pysslig har börjat. Igår packade jag äntligen upp symaskinen jag köpt och lyckades till min stora glädje och stolthet inte bara trä maskinen utan problem utan därefter också sy flera sömmar utan några stora haverier. Lite gnäll och stånk, men sånt får man räkna med. Jag lyckades till och med sy i en dragkedja, det tycker jag är snudd på överkurs med tanke på att jag inte suttit framför en symaskin sen mellanstadiet.

Det jag inte är så säker på är om plagget jag håller på med (att sy om en t-shirt till en overall/sparkdräkt) över huvud taget kommer att gå att få på en bebis, men jag ser det som så att med första försöket räcker det om det blir något som ser ut som ett plagg. Att räkna med att det ska gå att använda också tycker jag är lite väl mycket begärt.

Jippi!

Ah, den är så SNYGG och den är MIN!

För en månad sen ungefär skickade jag en länk till en rosa ipod till R och skrev sådär halvt på skämt och halvt på allvar att en sån här önskar jag mig till min födelsedag. Såklart jag fick en sån igår. Fast det allra bästa var att han hade köpt den INNAN jag skickade länken. Nu förstår jag varför han har gått runt och myst och varit så nöjd över sitt presentköp!

Äntligen min födelsedag!

Hurra hurra hurra, idag är Modernas födelsedag, hurra hurra hurra! Grattis till mig på 35-årsdagen..!

Och R har bokat bord på Kungsholmen ikväll så att jag också får gå ut och äta på något flashigare än TGIFriday’s som vi annars brukar landa på. R brukar nämligen frekventera den ena lyxkrogen efter den andra genom jobbet och jag grymtar emellanåt om att det är orättviiiist (fast jag egentligen inte alls gillar att tvingas ut på kvällstid med jobbet utan mycket hellre stannar hemma och slabbar i mig makaroner och köttbullar med ketchup med barnen). På ett sätt är det bra att R på sin arbetsgivares bekostnad får prova sig igenom Stockholms lyxkrogar, eftersom vi då vet exakt vilka krogar vi INTE ska gå till när det är vår egen plånbok som ska bekosta kalaset.

Hursomhelst så blir det Kungsholmen ikväll och jag längtar. Och nuförtiden får ju gravida äta sushi igen, så jag kanske till och med vågar mig på deras sushimeny.

För övrigt har R gått omkring och myst och sagt att han är så nöjd med sina presenter (plural!!) till mig, så jag är enormt nyfiken på vad det är också. Vem har bestämt att bara barn får njuta av att fylla år?

Den minstaste kusinen

Åh, i helgen fick L och jag äntligen träffa familjens nyaste tillskott, lillkusinen S. Så fin så fin så fin så man kan nästan inte tro att det är sant. Jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna när jag såg L sitta med henne i knät första gången. Varför gör man det förresten, envisas med att hålla tillbaka tårarna? Jag tror jag ska sluta med det.

Befrielse

Skulle rest till USA nästa vecka, ut på måndag morgon hemma igen fredag morgon. Även om jag gillar att resa i allmänhet och till USA i synnerhet så kändes det sådär just för tillfället. Graviditetströtthet och ryggvärk i kombination med lång flygresa, jetlag och långa mötesdagar. Njä.

I morse kom befrielsen - jag behöver inte åka, det räcker om jag ringer in och är med via telefon nån timme en av dagarna. Aaaaah.

GI my ass!

Det här måste vara typ världens coolaste receptsite. Passar inte på något sätt in i vårt GI-samhälle, men ojojoj vilka härliga recept. Jag vill testa nästan allt. Tror jag ska passa på nu när jag är gravid, för då märks det ändå inte vilka kilon som beror på mitt välsignade tillstånd och vilka som beror på att jag helt enkelt håller på att bli fel. Jag är en mästare på självbedrägeri.

L is for Lincoln

L går i ettan nu och precis som på min tid får man rita något för varje bokstav i alfabetet. I måndags var det dags för bokstaven L och då ritade L (eh...min dotter, inte bokstaven) president Lincoln. Ett självklart val för varje ettagluttare.

Sömn och kungen

Här är uppenbarligen lösningen : jag måste börja optimera min sömn! Inte för mycket och inte för lite. Sju timmar ska det vara.

Fast jag tror jag väntar med det till efter graviditet (för mycket sömn) och amningsnätter och tassande barnfötter framåt småtimmarna (för lite sömn). Jag sätter upp det på min lista över långsiktiga mål, att vara uppfyllt år 2012 ungefär.

Och kungen tror att det enda alternativet till att ge medaljer till äldre män är att i jämställdhetens namn ge den till 25-åriga kvinnor utan meriter. Jo, just så ser ju världen ut. Det finns inga kvinnor som faktiskt har presterat något, bara unga tjejer som vill ha och vill ha. Att skylla på att kommittén inte presenterar annat än förtjänstfulla män är knappast en ursäkt heller. Det finns de som väljer att ifrågasätta och vara i framkant. Tänk vad synd att kungen bara måste rätta sig efter vad alla andra säger, stackarn, ingen egen förmåga att ifrågasätta eller leda. Jo förstås, när det gäller det där beslutet om kvinnlig tronföljd, då kunde han ifrågasätta. Det gäller ju att prioritera.

Så sjukt trött

Jag känner mig osannolikt trött. Det känns som när jag hade borrelia. Klarade mig genom gårdagen på ren vilja och ett par koppar kaffe och ungefär en liter varm choklad.

Igår kväll skulle katterna vaccineras. Vår stora hanne Prosac (jo, det känns ok att outa våra katter med deras riktiga namn) skulle egentligen ha vaccinerats redan i våras men bröt sig ut ur huset och smet just när vi skulle åka iväg. Igår skulle han äntligen iväg på en andra chans och vi tänkte passa på att dra med vår nya lilla Trixie också. Jo, tjena. Den lilla var föralldel inget problem, hon har inte lärt sig vad reseburen betyder ännu, men så snart Prosac märkte att kattluckan var låst så slet han loss den och drog iväg. Han blir som ett litet vilddjur och sliter loss luckan när den inte öppnar sig som tänkt. Undrar om man kan reklamera luckan till fabrikanten för sånt?

Hursomhelst så åkte jag iväg med bara en katt och just när jag kom till djursjukhuset insåg jag att jag glömt plånboken hemma. Kan man få betala mot faktura måntro? Nej, det går inte för sig, och förresten kostar det 150 kronor extra. ”Jaha, det spelar ju knappast någon roll vad det kostar extra om du ändå inte kan ge mig en faktura, eller hur?”. OK, jag vet att det förmodligen varit mer framgångsrikt att vara lite len på rösten och smeka medhårs men jag blir så trött på sånt där (och jag var ju redan trött). Antingen så går det väl att fakturera eller så går det inte. ”Kan du inte komma tillbaka senare ikväll..?” ”Neeeej, jag är gravid och sjukt j-la trött så jag orkar inte det.”

Men vi gör ett nytt försök idag då, så får vi se hur många katter som kommer med.

Stackars F vaknade med falsk krupp i natt. Det sägs att det ska växa bort innan skolåldern, men hon har haft otur och drabbats nån gång om året även de senaste åren, trots att hon fyller nio om en månad. Det låter hemskt läskigt, och jag är glad att jag slapp uppleva det själv med ett litet barn första gången.

Och i morse vaknade jag och kände mig...trött!

Ljuva helger

Ah vilken skön helg och åh vad vi har varit duktiga. Barnfri helg för R och mig och vi har hunnit med att njuta av att bara vara, se på film, sova mitt på dagen (3 timmar i mitt fall, jösses vad jag har varit trött!), äta lunch ute på Medborgarplatsen och ha det allmänt skönt. Duktigt va?

Sen har vi också hunnit med att fixa radion i min gamla bil (som SKA säljas om inte annat för att våra grannar verkligen börjar tröttna på att vi har tre bilar parkerade på gatan), lägga ut annons på vår gamla säng på Blocket OCH sälja den OCH montera ned den OCH få iväg den till köparen (sen fick vi snabba oss att ta ner annonsen, vi hade satt ett riktigt pangpris på grejerna för att vara säkra på att bli av med grejerna innan våra nya sängar kommer, och telefonen ringde i ett så snart annonsen gått ut), köpa ny dator (våra två gamla har varit trasiga i cirka ett år eller så) och sist men inte minst möblera om i Fs rum. Det blev sååå fint och när L fick se det i morse började hon gråta för att hon blev så avundsjuk. Exakt samma reaktion som F hade för två år sen när storasyster fick sitt rum fixat. Stackars bortskämda ungar *s*

Ny familjemedlem

Vi har fått en ny familjemedlem förresten. En styck bortsprungen kanin har ersatts med en styck illsöt kattunge. R och jag konstaterade snabbt att det är med katter som med barn, man glömmer snabbt bort hur intensiva de är när de är små...

Känns som att vi helt enkelt blivit påminda om att bebisar inte bara ligger och är söta utan kräver en massa uppmärksamhet också. Bäst att njuta av lugnet medans det varar så får vi njuta av andra saker sen när bebisen kommer. Eller ”ploppar ut” som L uttrycker det. ”Joo mamma, pappa sa att jag bara ploppade ut när jag kom” ”Mhm...jag tror att pappa och jag minns lite olika saker där...”.

Mitt nya kreativa jag

Jag har blivit med symaskin. En mycket enkel modell, men jag tänker mig att jag och barnen ska kunna leka lite med den. Jag har en ny ambition att göra annat än att se på TV på kvällarna och tänkte att jag kunde lära mig sy.

Det är som att jag läst för mycket bloggar och glömt hur jag tragglade på syslöjden och aldrig lyckades bli lika slipad som de andra tjejerna. Men så fick jag ju en anledning att beställa ett par böcker i ämnet också, eftersom jag inte alls kan sy, och allt som föranleder bokköp måste vara värt att göra.

Och så måste jag ju äntligen ta tag i det där med att göra i ordning gästrummet i källaren också, eftersom vi tänkte ställa maskinen där. Jag har en vision av en kreativ hörna med tyger och nålar och alla möjliga sybehör som jag för tillfället inte alls vet hur man använder men som jag säkert kommer lära mig hantera i ett nafs. Just nu är det rummet fortfarande belamrat med flyttkartonger som vi inte ”hunnit” packa upp efter att vi flyttade in för två år sen. Jo, och så hittade vi ju katternas skattgömma längst in i hörnet i det rummet också, i lördags när alla sprang runt som besatta och letade efter en styck försvunnen kattunge (som sedemera hittades djupt sovande i en byrålåda): en död mus och diverse rester efter uppätna småfåglar. Mmm, yummie!

Oskyddat sex hos de mycket unga 31-åringarna

Hörde på radion igår att klamydia sprider sig med ökad hastighet. En expert uttalade sig om att sjukdomen framförallt sprider sig bland som hon uttryckte det ”de mycket unga”, vilket hon sedan förtydligade genom att definiera detta som åldersgruppen 18-31 år. Mycket ungt sprider sig uppåt i åldrarna verkar det som. Därefter fortsatte hon med att förklara detta med att man i den åldersgruppen var dålig på att ha säkert sex, det vill säga att använda kondom (expertens definition).

Tillåt mig ifrågasätta om vi som är äldre än 31 verkligen är bättre på att använda kondom. Det lär väl snarare vara så att vi som inte längre är mycket unga, utan bara lite unga (?), byter partner mer sällan. Det känns dels rimligt att anta att fler personer över än under 31 har funnit en partner som de lever monogamt med under en längre period, och kanske även att om vi nu vill börja knulla runt så är vi helt enkelt inte lika attraktiva på marknaden. Eller är det bara jag som får färre snuskiga förslag nuförtiden...?

-Öh! -Åh, vill du ha mjölken, varsågod!

Jag gillar att det är just svenskan som satsar på en artikelserie om genuspedagogik i förskolan. Det brukar vara DN som skriver om den här typen av frågor, medans Svenskan gärna håller sig till artiklar om hur viktigt det är att barn får vara hemma med sin mamma i minst tre år eller om hur jämställdhet alltid går ut över barnen (och då beror det alltid på att mammorna är fräcka nog att vilja ha ett yrkesliv, aldrig på att papporna inte är villiga att dela ansvaret för familjelivet) und su weiter.

Men nu den här artikelserien, och även om det är mycket skåpmat så är det sånt som tål att upprepas. Hur pojkar och flickor medvetet men framförallt omedvetet bemöts så olika och formas utifrån våra förväntningar på hur vi tänker oss att de ska vara.

Jag kan till exempel känna igen situationen vid matbordet från vår egen familj. Nu är D i och för sig yngst av barnen (ett tag till), men vid 4.5 är man ändå tillräckligt stor för att prata med hela meningar. Ändå kommer det ”öh” eller ”mjölk!” eller viftande för att få det han vill vid matbordet. Och så fem övriga familjemedlemmar som direkt förstår vad han menar och skickar vidare. Fast vi jobbar på det, numera skickas ingenting vidare om man inte förklarar vad det är man vill. Jag undrar hur det ser ut på hans dagis, sitter alla pojkarna och ropar öh där också, som på Tittmyran?

Visst är det intressant hur lätt man faller in i mönster som man inte ens märker finns?

Halvvägs..

V20+0 idag. Halvvägs om vi har tur.

På jobbet börjar folk fråga om det är dags snart. Nej, jag är bara fet, får jag svara.

Jag får passa på att njuta av att jag faktiskt fått rejäla bröst för en gångs skull (ombyte förnöjer) och liksom ta den breda baken på köpet.

Blott Sverige svenska krusbär...

På min arbetsplats som på många andra industrier i Sverige finns ett ökat krav att lägga ut såväl produktion som ingenjörsjobb i så kallade lågkostnadsregioner. Det vill säga länder med låga lönenivåer och massor av villig och kompetent arbetskraft. Hos oss har vi bland annat inlett ett samarbete med en ingenjörsfirma i Indien. Och det visar sig såklart att precis som de svenska ingenjörerna tror att de är enormt mycket mer begåvade än sina kollegor i Polen, så har de samma syn på kollegorna i Indien.

Jag har börjat reta mig mer och mer på tonen som används när en del av mina kollegor pratar om de indiska konsulterna. Man orkar inte bemöda sig med att lära sig personernas namn, trots att flera av dem suttit hos oss på plats i ett halvår eller mer och synen hos en del verkar vara att de indiska konsulterna är utbytbara ansiktslösa arbetare som inte innehar någon särskild kompetens men som vi måste dras med eftersom huvudkontoret i USA har bestämt att vi ska göra det. Och de ser ju ändå likadana ut allihop och har namn som inte går att uttala. De får ju liksom skylla sig själva att vi inte kan se dem som individer.

Droppen var igår när jag satt på ett resursmöte och en av projektledarna säger att hon behöver ”en liten rit-indier”. ”Ursäkta mig, men skulle vi kunna hitta ett lite bättre uttryck, som tex att vi behöver anlita en konsult från XX-firman”. Ingen kommentar. Förrän nästa möte, då samma projektledare säger ”ja, nu får jag ju inte säga rit-indier längre, men det är vad som behövs”. Vad är det för fel på folk egentligen? Hur svårt kan det vara att åtminstone anlägga en YTA av respekt. Jag skulle tro att den här personen är en av de som hävdar sin rätt att säga negerbollar också.

Shopping på hög nivå...

R och jag har kommit överens om att vi ska ligga lågt med större inköp ett tag. Åtminstone några månader. Det kom vi överens om för ungefär tre veckor sen.

Igår åkte vi till Barnens Hus och beställde en sprillans ny barnvagn för sisådär 6000. Fast vi hade bestämt att vi skulle köpa en begagnad vagn. Men de begagnade vagnarna var ju också så dyra. I alla fall de vi var intresserade av. Och så är det ju så kul att få välja färg själv. Typ.

Idag åkte vi till Sicka köpcentrum och kollade på nya sängar. Vi har nästan bestämt oss för två ställbara sängar för ungefär 10000 kronor styck. R sov på en grymt skön säng när han bodde på hotell häromnatten och jag har ont i ryggen. Det är såhär vi rationaliserar vår lyxkonsumtion.

Nästa månad ska vi sluta med större inköp igen.

Grattis grattis till storasyster och J!!!

Min storasyster och J fick en liten flicka igår, 3400 gram tung och 51 cm lång om jag minns rätt, och med huvudet fullt av mörkt hår. Åååh vad jag ser fram emot att få hälsa på och gosa med deras lilla nyföding.

Ajajaj.

Ont i ryggen, det är lätt att glömma hur begränsad man blir av det. Det började på ena sidan och mellan skulderbladen och sen kröp det istället ner i höften och korsryggen och nu är det liksom i hela ryggen. Jag stapplar fram som om jag vore i v40+ istället för v20 och det som mest skrämmer mig är tanken på att det skulle kunna vara såhär resten av graviditeten. Har i alla fall fått tid hos sjukgymnast på onsdag nästa vecka, hoppas de har hjälp att komma med.

Jag hade kallt räknat med att må precis lika bra hela graviditeten som när L var på gång. Jag vet att ingen graviditet är den andra lik och så vidare, men ja, jag hade väl räknat med att just den här skulle vara det...

Jag är flera dagar mer gravid än jag trodde

Så var vi på UL i morse och allt som kan ses såg bra ut. Små ben mättes upp, organen hittades och till och med de olika delarna av hjärnan kunde vi se. Skönt! Enormt engagerad barnmorska (eller var hon läkare?) också, som berättade om allt hon såg. Härligt när man känner sig riktigt nöjd med vården.

Vi blev framflyttade (eller blir det bakflyttade?) några dagar också, så beräknat födelsedatum är 29 januari istället för 2 februari. Jaja jag vet, bebisen kommer när den vill ändå, men det är rätt skönt att ha ett slutdatum, reellt eller ej, att fokusera på.

Pustar ut...

R har varit bortrest i helgen och jag saknar honom. Jag älskar att älska min sambo så mycket att en helg utan honom känns väldigt lång. Jag vet många som skulle tycka det är för beroende och att man måste kunna vara själv och yadiyadiyada. Jag kan vara själv en helg, men jag vill inte. Kanske fick jag en överdos av ensamma kvällar när pappa L och jag levde tillsammans och han jobbade kvällar och nätter och det kändes som jag alltid väntade på de där enstaka kvällarna han inte skulle jobba.

Men jag har inte varit helt själv, L har ju varit här och vi har varit hos frisören och hon har varit på kalas och vi har haft lugna kvällar med en hyrd film och pizza och så sover hon över i min säng och det är mysigt och det känns lite som när vi bodde ensamma fast ändå inte alls.

Och så ett mycket försenat födelsedagskalas idag med alldeles för många barn egentligen, men härligt ändå. Pappa L var här och hjälpte till och tur det för jag hade aldrig fixat det själv, 19 ungar med väldigt mycket energi och riktigt riktigt starka röster. Jag är helt slut nu och L är nöjd och det är det viktigaste.

Snart ska jag fösa fyra barn i säng och sen dröjer det nog inte länge innan jag däckar själv. Jag märker att jag påverkas fysiskt av graviditeten, får ont i bäckenet och är så trött så trött. Borde börja äta järntabletter antar jag.

Och längtar efter R som inte kommer hem förrän sent i natt. I morgon bitti ska vi på ultraljud. Längtar efter det också.

VAB

Är hemma och VABar idag. L klagade igår på att hon mådde illa i bilen på väg till skolan, ”jaja” sa jag. Tjugo över åtta, dvs en halvtimme senare, ringde pappa L och berättade att läraren ringt från skolan och att L spytt två gånger. Ooops. Till mitt försvar måste jag ändå säga att hon ofta tar till det där med ont i magen om hon inte har lust att göra något, sen går det över så snart något kul dyker upp. Vi gjorde till och med en utredning om magontet för ett år sen, den gången försvann det så fort hon fått gå till läkaren (placebo?).

Hursomhelst så slutade kräkningarna någon gång i går eftermiddag och nu har vi mest en extra mysdag hemma för att inte smitta någon på skolan i onödan och för att försäkra oss om att det inte kommer tillbaka. Är jag hemsk om jag tycker det är rätt soft?

Sparkar

Jag känner hur det rör sig i magen nästan varje dag nu. Det är en så otroligt häftig känsla. Just nu är det fortfarande spännande, det gör inte ont som det kan göra när barnet är större och det går inte att räkna med att känna något varje dag. Jag blir glad varje gång det rör sig, en påminnelse om att det faktiskt är något inne i den där redan stora magen.

Första dagen

Första arbetsdagen så gott som avklarad. Jag fick i och för sig en mjukstart eftersom dagen inleddes med skolstart för L som började första klass idag. Fast det var bara jag och pappa L som tyckte det var något märkvärdigt, L tycker hon har gått i skolan ett helt år redan.

Har berättat i ”min grupp” på jobbet om min graviditet också. Det börjar bli omöjligt att dölja ändå, så det var bra timing. Fick gratulationer och något höjt ögonbryn. Ska bli intressant att se hur och om det påverkar min roll som chef under hösten.

Vardagslängtan

Tidigare i somras kändes det som att jag aldrig aldrig nånsin mer ville att det skulle bli vardag med jobb och skola och allt vad det bär med sig. Nu har jag haft nästan fyra veckors semester och till min förvåning har en längtan efter vardagen börjat smyga sig på. Jag älskar hösten, har alltid gjort det, och skolstart har alltid varit mera nystart än nyår för mig. Nu vill jag börja röja härhemma, jag vill ta tag i saker som blivit liggande för länge på jobbet och jag ser fram emot ruggiga höstkvällar när vi eldar i öppna spisen och grillar marshmallows.

Jag vet att det kommer bli en intensiv höst, det är snarare mer än mindre att göra på jobbet än i våras och jag kommer dessutom bära omkring på en växande mage som kommer närma sig höggravid i slutet av året. Ändå ser jag fram emot detta. Det är en skön känsla.

(Jag inser också att det är dags för en höststädning härhemma. Ingen har städat ordentligt på hela sommaren och jag hittade just en sjukt stor men turligt nog intorkad spindel i en glasvas i fönstret...urk!).

Härliga sommarlov

L och jag är de enda som är hemma den här veckan, och i måndags och tisdags kväll var hon hos sin pappa. Jösses vad konstigt det var att vara helt ensam i huset. Jag pendlade mellan att tycka att det var grymt skönt och att känna mig ensammast i hela världen fast det bara rörde sig om några timmar.

På mornarna går L på simskola och hon har gått från att inte vilja gå alls till att tycka det är jättekul. Den dagen de skulle göra bröstsim ville hon inte alls gå eftersom hon inte kunde bröstsim. Ja, det är liksom därför ni ska träna på det. Efter tio minuter tittar jag bort mot bassängen och ser L simma bröstsim flera meter. Mycket stolt tjej.

Just nu spöregnar det, om en timme drygt är det tänkt att simskolan ska börja och L säger "men om det regnar bara liiite, då kan vi väl gå?".

Hemma

Det har varit semesterstängt på bloggen, men nu har vi landat i stan igen.

Rs syster har fått en härlig liten E som vi hälsade på när hon inte ens var en vecka gammal. Timingen kunde inte varit bättre - på torsdagen berättade vi för barnen om det nya syskonet vi väntar och på fredagen hälsade vi på lilla E. Alla barnen ville hålla och var fascinerade av det söta lilla knytet.

Sen har vi haft två sköna semesterveckor. En dryg vecka på mina föräldrars sommarställe i S:t Annas skärgård med tre av fyra barn (K var på gympaläger), besök på Kolmården med övernattning på Vildmarkshotellet, besök på Astrid Lindgrens värld med två övernattningar på Fredensborg herrgård och sen hem till Stockholm igen där vi haft några lugna dagar med bland annat bad och familjekräftskiva. Vi har haft omåttlig tur med vädret med tanke på hur den här sommaren har sett ut i övrigt. Badväder varje dag på landet och sköna dagar både på Kolmården och Astrid Lindgrens värld.

Idag går jag in i v16 och min mage känns enorm. Ska berätta för min grupp på jobbet om en dryg vecka när jag är tillbaka på jobbet igen. Det känns annorlunda att berätta som chef än som medarbetare. Folk har en benägenhet att se på gravida kvinnor på ett annat sätt, och jag undrar hur jag kommer bli bemött i höst. Minns själv hur det pratades om en kollega på mitt första jobb. Hon var känd för att vara bitchig (vilket egentligen betydde att hon betedde sig som alla de manliga projektledarna som bara var "handlingkraftiga" och "visste vad de ville"), men så snart hon blev gravid började snacket "hon har blivit mycket mjukare nu", "hon är inte så karriärinriktad längre" och annat bladder. En gravid kvinna är helt enkelt ofarlig. Inte för att jag nödvändigtvis vill vara farlig, men det är skönt att bli tagen på allvar på jobbet.