Blott Sverige svenska krusbär...

På min arbetsplats som på många andra industrier i Sverige finns ett ökat krav att lägga ut såväl produktion som ingenjörsjobb i så kallade lågkostnadsregioner. Det vill säga länder med låga lönenivåer och massor av villig och kompetent arbetskraft. Hos oss har vi bland annat inlett ett samarbete med en ingenjörsfirma i Indien. Och det visar sig såklart att precis som de svenska ingenjörerna tror att de är enormt mycket mer begåvade än sina kollegor i Polen, så har de samma syn på kollegorna i Indien.

Jag har börjat reta mig mer och mer på tonen som används när en del av mina kollegor pratar om de indiska konsulterna. Man orkar inte bemöda sig med att lära sig personernas namn, trots att flera av dem suttit hos oss på plats i ett halvår eller mer och synen hos en del verkar vara att de indiska konsulterna är utbytbara ansiktslösa arbetare som inte innehar någon särskild kompetens men som vi måste dras med eftersom huvudkontoret i USA har bestämt att vi ska göra det. Och de ser ju ändå likadana ut allihop och har namn som inte går att uttala. De får ju liksom skylla sig själva att vi inte kan se dem som individer.

Droppen var igår när jag satt på ett resursmöte och en av projektledarna säger att hon behöver ”en liten rit-indier”. ”Ursäkta mig, men skulle vi kunna hitta ett lite bättre uttryck, som tex att vi behöver anlita en konsult från XX-firman”. Ingen kommentar. Förrän nästa möte, då samma projektledare säger ”ja, nu får jag ju inte säga rit-indier längre, men det är vad som behövs”. Vad är det för fel på folk egentligen? Hur svårt kan det vara att åtminstone anlägga en YTA av respekt. Jag skulle tro att den här personen är en av de som hävdar sin rätt att säga negerbollar också.