VAB

Är hemma och VABar idag. L klagade igår på att hon mådde illa i bilen på väg till skolan, ”jaja” sa jag. Tjugo över åtta, dvs en halvtimme senare, ringde pappa L och berättade att läraren ringt från skolan och att L spytt två gånger. Ooops. Till mitt försvar måste jag ändå säga att hon ofta tar till det där med ont i magen om hon inte har lust att göra något, sen går det över så snart något kul dyker upp. Vi gjorde till och med en utredning om magontet för ett år sen, den gången försvann det så fort hon fått gå till läkaren (placebo?).

Hursomhelst så slutade kräkningarna någon gång i går eftermiddag och nu har vi mest en extra mysdag hemma för att inte smitta någon på skolan i onödan och för att försäkra oss om att det inte kommer tillbaka. Är jag hemsk om jag tycker det är rätt soft?