Det bådar gott

Bebisen måste ha legat vänd inåt några dagar, jag har inte kännt några rejäla sparkar alls, mest sånt där fladder som man känner i början när man knappt vet om det är lunchen som spökar eller om fostret faktiskt känns. Så sa jag högt i soffan i går – ”nä nu får du börja sparka lite mer så vi känner att du lever”. 10 sekunder senare böljade magen till av en såndär värstingspark. Världens smartaste bebis, det måste det vara. Och så lydig sen då. Nu röjer det runt i magen mest hela tiden.