L har syskonångest. Hon uttrycker det såhär: "Mamma, jag älskar I men jag önskar ändå att du var bara min mamma" och "Mamma, om du får ett barn till sen, efter I, då spricker jag. Jag KLARAR inte att dela dig med en till".
Lilla pluttan, klart det är svårt att helt plötsligt behöva dela sin mamma med en liten skrutt - som dessutom sitter fast vid mammas bröst större delen av tiden - efter 7.5 år med egen äganderätt till mammaknät.
Jag är stolt och glad att hon pratar om det och att hon ändå så totalt har tagit lilla bebisen till sig. Helst skulle hon nog vilja slippa dela bebisen också. Bara min mamma. Bara min bebis. Det är inte lätt att vara liten.
skip to main |
skip to sidebar
Den moderna familjen, en kvinna och en man, fyra ungar mellan 5 och 11 år från tidigare förhållanden och en helt nykläckt gemensam liten skrutt, tre katter, en bortsprungen kanin och ett hus i södra Stockholm.
3 comments:
Men lilla (stora) skrutt... nej, det är inte lätt!
Håll utkik i din brevlåda de närmaste dagarna. Din yngsta dotter ska ju inte behöva lida bara för att du inte vann auktionen med tyget *flin*
Men oj vad spännande!!!
Ja *morr* jag kunde inte vara inloggad när det gällde så jag missade ju det superfina tyget.Men kanske lika bra, jag hade nog aldrig våga klippa i det, och lillskruttan har inget eget rum det kunde hängas upp i heller.
Smulan! Så reagerar ju även små små barn, det måste man nog igenom sas. Våra små frågar ibland hur jag kan älska både lika mycket. Så sa jag en gång att när man får ett till barn får man som ett nytt hjärta, man behöver inte dela kärleken, det kommer bara mer....
Post a Comment