Vårens första barnhelg

Vilken skön helg!

Den började så mysigt med att hämta hem inte mindre än fem ungar på fredagseftermiddagen. Väl hemma åt vi middagen i bakvänd ordning. Först grillade vi marshmallows och sen åt vi äkta lättlagad fredagsmiddag i form av grillkorv och pommes. R dök upp framåt åttatiden med mysiga resepresenter och det var så underbart skönt att äntligen ha hela familjen hemma.

Lördagen och söndagen ägnades framförallt åt diverse barnaktiviteter: gympatävlingar, kalas, ridning och tae kwondo. Köp av vårskor till två av fyra ungar. Cykelträning på gatan (L cyklade till sin stora förvåning och glädje utan att mamma höll i, fast det där med att styra funkar inte riktigt än) och sparkcykel fram och tillbaka på trottoaren. Lite grävning av lerig jord för att täppa till diket från installation av bergvärme.

Och så har jag tvättat bilen. Vårkänsla!!

En mammas regelbok

L skrev en regelbok till mig igår. x betyder att mamman brutit mot regeln och v betyder att hon klarat av att hålla regeln.

Lysna på dit barn xxxx
Scrik inte på dit barn xx
Krama dit barn vvvvvvvv
Scrik inte alls
Var snel mot dit barn vvvvxxx
gosa med dit barn vvvvvvvvvv
Söp inte för monga kläder xxvvvvv
ha inte kontact linser för mycet vv
dric inte för mycet öll
Se inte för mycet screk filmer

tillhör L

Ah, nu kan jag vara lung!

Dagens rubrik från Svenskans hemsida:

Var lung pensionspengarnaräcker till alla. Det hävdar Försäkringskassan. Men vi kan behöva arbeta längre.

Men pengarna till undervisning i svenska har tagit slut kanske...?

Favorit i repris

OK, jag vet att jag skrev det här förra året också, men jag måste faktiskt börja träna. Det är förresten ännu värre i år än förra året. Jag blir helt slut av att gå upp i trapporna på jobbet (fast de ÄR faktiskt många, eller i alla fall tre, och branta...rätt så...) och vikten ska vi inte prata om.

Eller låt oss göra det. Vi säger såhär: Förra gången vi var ute med jobbet så var det en kollega till mig (som uppenbarligen missat att jag dragit i mig tre öl) som mycket försynt undrade om jag var gravid. Nä inte så värst. Just då kändes det som en rätt kul fråga i och för sig, jag tyckte synd om honom och skrattade ganska mycket och länge (nä, ölen hade inget med det att göra), men i grunden så är det ju rätt deprimerande att jag gått upp så mycket att folk tror att jag är gravid. Det känns inte helt klockrent.

Måste börja springa igen. Ikväll.

Orkante

Vilken underbar idé! Orkar inte.

Längtan

R är i USA på tjänsteresa en vecka och jag längtar ihjäl mig efter att han ska komma hem. Ändå känns det bra att det blir så tomt när han inte är hemma. Jag är glad att jag inte lever i en relation där det känns skönt att få vara själv.

Visst, det är skönt att ha en kväll helt själv nån gång ibland, men sen räcker det liksom. Nu vill jag ha hem honom. NU NU NU! I morgon kväll kommer han äntligen hem.

Mamma, vet du...?

- Mamma, vet du vad Englands statsminister heter?
- Eh, jaa...?
- Tony BLÄ!

VÅR!

Nu känner jag suget efter att blogga igen, vad kul! Det kanske är våren som krupit in i mitt sinne och släppt fram lite ork. Trots att vintern varit extremt kort (den slog ju inte till förrän mitten av januari) så känns våren så ofattbart välkommen.

I morse var första dagen på jag vet inte hur länge som det gick som en dans att lämna L ute på skolgården. Hennes klass är ute mellan 8 och 9 varje morgon och nästan hela vintern har hon avskytt avskytt avskytt denna påtvingade utevistelse. Varje morgon som uteleken har ställts in och jag fått lämna L inomhus har varit en välkommen paus för oss båda från det där trista avlämnandet av ett barn som inte vill bli lämnat. För det är inte skolan i sig hon vill undvika, bara den i hennes ögon urtrista morgonen på skolgården.

I morse var det en underbart glad tjej som lämnades på skolgården och som direkt gav sig in i leken. I vanliga fall brukar hon demonstrativt sätta sig på trappen och se sur ut, för hon vill inte vill inte vill inte vara ute. Idag ropade hon glatt (efter att vinterjackan åkt av) ”jag älskar att vara ute när solen skiner!”. Sköna unge. Måste vara ett arv från hennes pappa från soliga LA som blir deprimerad varje svensk vinter och inte blir människa igen förrän framåt april/maj sådär. (När vi separerade i november sa han bittert ”kunde du inte lämnat mig på sommaren åtminstone, när man orkar leva”)

Stillestånd

All work and no blogg makes me a dull girl, eller nåt sånt...

Jag hinner inte reflektera eller stanna upp just nu. När jag stannar upp så njuter jag så av att bara vara att jag inte har någon lust att blogga om det heller.

Jag lovar bättring, men kan inte säga när. Så skönt att kunna göra något utan att speca en deadline. Mitt liv består till alldeles för stor del av tidplaner och färdigdatum just nu.

Elva svanar är fler än en kråka

Ok, jag ger mig. Vad är en ynka kråka flaxandes i källaren mot elva svanar i en lägenhet?

Undrar vad hans plan var på sikt? Vad tänkte han göra med sin flock svanar? Min fantasi räcker liksom inte till här.

Duktiga matplanerare

R och jag har varit fasligt duktiga på att göra veckomenyer och storhandla nästan ända sen vi flyttade ihop. Ibland blir det ett uppehåll på en eller ett par veckor, men det är så himla jobbigt att vara sådär oplanerade när man har fyra ungar i huset så vi börjar alltid igen med vår planeringsrutin.

Nyligen hörde vi på radion att man ekonomiskt nästan alltid förlorar på att storhandla, tvärtom mot vad de flesta tror alltså. Det första rådet man brukar få om man vill spara pengar är ju att börja storhandla. I verkligheten är det tydligen så att man handlar för mycket och får slänga en massa matvaror som hunnit bli dåliga innan man ätit upp dem.

Det må vara hänt, men oj så avstressande det varit för oss att ha en veckomeny att luta oss emot. Att slippa svänga förbi mataffären när man hämtat barn på skola och dagis, och att slippa försöka vara kreativ klockan kvart över fem efter en pressad dag på jobbet. För oss är det värt några ruttna äpplen.

Sen tvivlar jag i och för sig på att de som förlorar på att storhandla väljer mellan att småhandla på ICA Globen (Shit, vilken pretentiös snobbinriktning den affären har och shit shit så höga priser de har. Till och med potatisen är dyr.) eller att storhandla på Willys i Länna. Man kan slänga rätt mycket mat för den prisskillnaden.

Själv har jag aldrig lyckats veckoplanera eller storhandla tidigare, så jag känner mig enormt duktig och präktig. R likaså.

Barnen uppskattar det nästan lika mycket som vi. På måndagar när den nya menyn kommit upp på anslagstavlan rusar de in i köket efter skolan för att se vad vi ska äta i veckan. ”Åååh ska vi ha varma mackor på söndag” och ”Mmmm ikväll blir det hemmagjorda chicken nuggets, DET låter gott”. Mysigt.

OK då, ibland säger de ”Uuuuu är det minestronesoppa ikväll, jag tänker INTE smaka”. Men entusiasmen för menyn i sig kvarstår.

Sexårings funderingar

Tandborstning med lätt distraherad sexåring:

- L, koncentrera dig nu! Vet du vad koncentrera sig betyder?
- Ja, när man koncentrerar sig så koncentrerar man sig!
- Haha, ja det var en bra förklaring. Men vet du egentligen vad det betyder? Du vet, när man tänker på den saken man ska tänka på just då?
- Ja, men det är klart jag vet, att koncentrera sig är att fokusera.

Jepp. Det ärär något oroande när min sexåring är bättre på synonymer än vad jag själv är.

På väg till skolan:
- Mamma, ibland tänker jag på saker som...finns jag egentligen? Tänk om jag inte finns på riktigt. Varför är saker som de är? Och varför kan jag frysa?

Filmen om Fi

På grund av diverse barnnattningar missade vi tyvärr början av dokumentären om Fi igår kväll, men såg andra halvan. Ser fram emot andra delen nästa vecka.

Jag uppfattade dokumentären som icke-värderande och det om något kändes befriande efter all skum vinkling i media det senaste året av feminismen i allmänhet och Fi i synnerhet. Kameran observerade och man fick äntligen se en hel del skeenden som tidigare vinklats i media på allehanda underliga sätt. Ulrika Kärnborg kommenterar dokumentären så mycket bättre än vad jag kan göra, så jag väljer att länka till henne istället för att orda mer: Initiativet som sprack.

Manlig poesi

Den här diktsamlingen blir jag enormt sugen på att läsa.

Stephan Mendel-Enks bok om manligheten var briljant i all sin enkelhet och Tom Malmquists diktsamling verkar lovande på samma sätt, åtminstone om man ska tro recensenten och de korta utdrag som kan läsas i recensionen. Det är så otroligt glädjande när någon från machomanlighetens tyngsta postering, hockeyvärlden, kliver fram och tar ställning mot det förvridna manlighetsidealet.

Det är tungt helt enkelt. Eller värsta fett bra som L skulle uttryckt det.

Ett jämställt arbetsliv börjar hemma

Jag är helt övertygad om att vi inte får ett jämställt samhälle och arbetsmarknad om vi inte börjar i hemmet. Kristina Axén Olins berättelse om hur hon närmat sig väggen känns som en ytterligare bekräftelse på det:

"- Det kan verka skrytigt för att jag är höginkomsttagare, men för första gången lämnade jag in 20 skjortor på tvätt och hämtade dem, snyggt strukna i plastpåsar. Det kostade i och för sig 500 kronor och det är mycket pengar för en del, men för mig är det värt det. Att lära sig ett sätt att leva som gör att jag kan sätta mig och läsa en tidning eller ta en promenad. Det är ingen lätt sak att lära sig.
Ursäkta, men är det din uppgift att hämta skjortor på tvätten?
- Hrm, det var några volangblusar också. Vi har en väldigt traditionell arbetsfördelning hemma. Barnen förväntar sig att det är jag som gör saker."

Barnen förväntar sig att det är jag som gör saker.

Men va? Är det konstigt att hon bränner ut sig när hon är hemmafru och heltidspolitiker på samma gång?

Och oavsett vad man själv orkar eller inte, vill man verkligen ge sina barn den bilden av verkligheten? Nä tack.

Det privata är politiskt, aldrig har det känts mer sant än nu.

Lessen unge och sur fröken

L ville inte gå till skolan igår. Grät innan vi gick till skolan, ringde till pappa och grät på väg till skolan och grät ännu mer när jag lämnade på skolgården. Jag berättade för en av lärarna att hon var jättelessen och inte ville gå till skolan alls. Han blev väldigt förvånad, ”men hon som är så populär och springer runt och leker hela tiden”. Skönt att höra i och för sig, men lessen var hon likväl. I bilen till jobbet grät jag också. Känslan satt i både mig och L hela dagen.

I morse möttes vi av en annan lärare på skolgården. L var jätteglad och studsade fram på gården (underbart!). Lärarens kommentar ”är du på bättre humör idag, du var ju så grinig hela dagen igår”. Eh, va? Hur kul är det att mötas av en sån kommentar och hur opsykologisk får man vara som pedagog? Jag fick bita mig i tungan för att inte säga något mycket otrevligt till henne.

Uäääääärk

När F och K kom hem från skolan satt en kråka uppflugen på Ks garderob. Våra två katter satt nedanför och slickade sig om munnen. Golvet fläckades av blodstänk. Kråkblodstänk. Urk urk urk.

Första teorin var att ett fönster stått öppet och kråkan smitit in den vägen. Bara att det inte fanns något öppet fönster. Alltså måste kråkan på något sätt släpats in i huset av en av katterna, genom kattluckan. Hur äckligt kan det bli?

När jag kom hem hade kråkan flugit in i nästa rum. Jag öppnade två fönster och en dörr på vid gavel och sprang upp en våning tillsammans med barnen. När jag vågade mig ner satt katterna i fönstret och spanade ut efter kråkan. Pust.

Fatta hur stora kråkor är. Jättestora. Och deras näbbar är...ja, jättestora.

Be careful what you wish for

Nu börjar min lista på önskningar inför året infrias...! Eller nästan i alla fall.

Här kan man läsa att ett nästan färdigt fjärde manus av Stieg Larsson finns i hans arbetsdator och han hade även femte och sjätte manuset planerat.

"I samband med att Stieg Larssons tredje bok släpps kommer Norstedts
att publicera en mailkorrespondens på sin hemsida mellan biträdande
förlagschefen Eva Gedin och Stieg Larsson, där Larsson beskrev hur han tänkte
sig fortsättningen av deckarsviten.- Han var långt inne i del fyra, fem och sex.
Han visste precis hur han skulle lägga upp det, säger Eva Gedin.

Det är nästan lite läskigt.

Att söka jobb och vara över 50

Vi håller på med en rekrytering på jobbet, min första som chef, och jag känner mig som en ofrivillig gud som styr över människors liv. Ansökningar från högt (över)kvalificerade människor med gedigen CV, en hel karriär på ett papper, och så avslutad med ett par års arbetslöshet och man vet att det har inte med annat än födelseåret att göra. Det gör ont att lägga dem i nej-högen. Och min känsla är knappast jämförbar med hur det känns att få ännu ett tack-men-nej-tack-brev.

Ledig igen!

Jobba tre dagar, ledig sex, jobba en, ledig fem.

Rätt skönt liv.

När L dessutom gett mig sovmornar till 9 känns det orimligt skönt att vara ledig. Dåligt-samvete-skönt.

Är det fler än jag som drabbas av dåligt samvete för att livet är så himla bra? Det är sjukt, jag vet.

Äntligen!

Äntligen är alla barnen hemma samtidigt igen! Nog för att det är skönt att vara barnledig och kunna sova så länge man vill och göra precis som man vill i största allmänhet, men något saknas ändå när barnen inte är här.

R och jag sitter och gör veckomeny för första gången på säkert en månad men fastnar i fantasier om allt gott vi skulle kunna göra till nyårsmiddag. Det verkar landa på en klassiker med räktoast till förrätt, helstekt oxfilé med jordärtkockspuré till huvudrätt och någon smaskig chokladkaka till efterrätt.

Sen har vi förhandlat om hur mycket vi skulle köpa raketer för. Jag tänkte i mitt stilla sinne att 300 borde vara nog men sa högt att 500 kunde vara ok, och tyckte jag sträckt mig långt. R sa högt 700 men på något konstigt sätt så landade vi till slut på 800. Hur gick det till? Måste jobba på min förhandlingsteknik.

Utmanad!

Oj jag har blivit utmanad av fd Ensamma mamman! 5 saker som jag vill ska hända nästa år:

1. Jag slutar överanalysera allt som sker och bara låter saker hända lite mer (haha, fat chance!)
   
2. Min syster och hennes familj kommer på att de bara måste bo i Stockholm
   
3. Jag köper en ny bil som inte behöver lämnas på verkstan på åtminstone fem år
   
4. De nya cheferna på jobbet känner att de bevisat att de är bra så de kan lugna ner sig ett par hekto
   
5. Man upptäcker att Stieg Larsson har efterlämnat ytterligare tre publiceringsfärdiga deckarmanus som ges ut innan året är slut

Nu skickar jag vidare utmaningen till några bloggbekanta: var dags glimt, ina och sassamamma.

Självdiagnoser

Internet måste ökat självdiagnosticerandet något helt enormt. Själv har jag haft nytta av det ett flertal gånger när jag sökt läkarvård, tex när jag fick borrelia och distriktssköterskan tyckte att jag skulle badda lite med alsolsprit så skulle det nog gå över. Med ett antal internetartiklar om borrelia i bakhuvudet gick jag inte på den lätta. Samtidigt kan jag tänka mig att läkarna får rätt många fler inbillningssjuka till sina mottagningar. Det går ju att finna så många ovanliga sjukdomar beskrivna på nätet med diverse diffusa symptom och rätt vad det är har man (jag) inbillat sig att man (jag) har röd tyfusfeber eller gulprickig mässling.

Nyss gjorde jag en självdiagnos via google igen. Helt plötsligt när jag kom tilll jobbet började det flimra och blixtra framför ögonen. Ingen yrsel, ingen huvudvärk. Bara flimmer och blixtrar. Google säger mig att det handlade om ögonmigrän och nu 20 minuter senare när flimret lugnat ner sig är jag benägen att tro på det. Alternativet var näthinneavlossning och det vill jag inte veta av.

Julrapport

Tillbaka på jobbet några dagar. Känner mig riktigt utvilad efter julfirandet. Enormt skönt!

Första dagarna firade vi i Linköping hos min familj. Mamma ville inte berätta att hon hade ordnat jultomte och blev mycket förgrömmad när hon tvingades berätta för mig då jag ringde och erbjöd Rs tjänster som tomte. Sen tvingade hon mig att lova dyrt och heligt att inte säga något till min kära storasyster. Javisst, hon är ju bara 35+. Såklart vi måste hemlighålla det här med tomten för henne, så hon inte blir besviken när hon får veta att det bara är en granne och inte Mr Clause himself. Trodde jag ironiskt. När tomten väl dök upp skrek både storasyster och hennes bägge döttrar (12 och 14 år gamla) hysteriskt och vågade inte stå nära dörren när han skulle komma in. Helt klart årets höjdpunkt! Lilla L däremot (som faktiskt tror på tomten på riktigt) var betydligt mer cool och pratade på för fullt med tomten.

Julklappsöppningen tog drygt 2.5 timmar. Även om vi öppnar ett paket i taget (och alla andra utom R, jag och L hade skrivit rim som skulle läsas) så säger det en del om hur mycket paket som delades ut.

Väl tillbaka hemma i Stockholm några dagar senare möttes vi av fyra smärre katastrofer. Nej, jag överdriver såklart, men det kändes lite lätt kaotiskt en stund. Jag skulle skjutsa L till sin pappa men min bil visade inget livstecken över huvud taget. Så går det när man lämnar en liten lampa på i kupén i några dagar. Nere i källaren stod ena katten och jamade mot den mycket stängda dörren till gästrummet. Därinne fanns hans lilla kattsyster (jo, hon som välte granen), instängd sedan ett par dagar tillbaka då Rs föräldrar varit hos oss och fixat en överraskning (nej, kattbajset i gästrummet var inte de överraskning de hade tänkt sig).

Medans jag sen var och lämnade L hos sin pappa (med Rs bil då av förklarliga skäl) öppnade R dörren till kylen i källaren. Det skulle han inte gjort. Eller jo, det är klart han skulle, all vår julöl och julmat var ju därinne, men vi var kanske lite väl optimistiska när vi laddade kylen proppfull så när han nu öppnade dörren rasade mitthyllan ut över honom. När jag kom hem låg R och skurade upp öl i tvättstugan. Jag gick upp i vardagsrummet för att börja ordna inför julfirandet med Rs familj, och tror ni inte granen låg i soffan igen!

Men efter det har allt gått bara bra! *peppar peppar*

Grankatten

Igår morse lutade vår gran betänkligt och vi skojade med barnen om att vi skulle hitta granen i soffan när vi kom hem från jobbet. Ha ha, very funny. När R kom hem från jobbet låg granen i soffan.

Katterna däremot, som alltid brukar dyka upp sugna på kel, var mystiskt försvunna. Till slut återfanns de i källaren. Den keligaste av dem, hon som alltid hoppar upp i knät på vem som helst för att få lite kärlek, var plötsligt strykrädd och väste ilsket åt mig när jag strök henne över ryggen.

Man behöver inte vara översmart för att räkna ut att hon var inblandad i granens fall.

Nu vågar hon inte gå runt i vardagsrummet längre utan smiter in under soffan och lägger sig där. Vem vet när granen tänker attackera igen, liksom. Jag hoppas hon stannar där under soffan tills det är dags att städa ut julen.

Ge mig julledigt, någon - NU!

Jösses vad jag vill ha julledigt. Vi har två nya energiska chefer på jobbet (nej, jag är inte en av dem) som vill åstadkomma mirakel på tre veckor eller helst ännu snabbare, och jag känner mig helt slut bara av alla deras fantastiska ambitioner.

Jag längtar något helt enormt till torsdag kväll. Vill sätta mig i soffan och bara andas. Ser också fram emot att hämta L på fredag morgon och ha morgonmys med tända ljus och sen väcka R så att vi kan åka iväg till Linköping och påbörja julfirandet hos mormor och morfar.

Julstämning

Som den äkta moderna familj vi faktiskt är har vi tjuvstartat julfirandet ikväll medelst julgransklädning och utbyte av julklappar mellan barnen. Skälet är såklart att barnen snart ska till sina andra föräldrar och sen inte träffas förrän efter den större delen av julfirandet är avklarat redan. Hursomhelst så har vi haft en supermysig tjuvstart av julen och som bevis visar jag upp vår fantastiska gran. Kan tillägga att de stora paketen under granen inte öppnas ikväll till barnens stora förtret.

Passar även på att skrytvisa Rs pepparkakshus. Bilden visar inte riktigt hur stor huset är och därför måste jag påpeka att det är hela 46 cm högt och 25 cm brett. Quite impressive, eller hur?

Rymling

Vår kanin har varit rymningsbenägen ända sen han fick flytta ut i trädgården. Innan också förresten, han rev och slet i burluckan med imponerande envishet, men inne i huset kunde han ändå inte komma så långt. Bara bita av en massa sladdar. Vilket var en av anledningarna till att han fick flytta ut till att börja med.

Hela försommaren ägnades åt att rymningssäkra uteburen. Minsta lilla mushål har han lyckats klämma sig ut ur och när hålen täpptes till ett efter ett började han gräva gångar istället. Efter diverse förstärkningar av buren trodde vi ändå att vi hade lyckats täppa till alla rymningsvägar. Tills det började blåsa häromnatten. Taket blåste av och kaninen hoppade ut. Och hoppade vidare och hoppade vidare och hoppade vidare. Förmodar vi.

Borta är han i alla fall. Inte ens sökande medelst värmekamera runt hela kvarteret har gett något kaninresultat. Man får lyfta på hatten för att den envisa lilla rackaren verkar ha nått sitt mål i alla fall. Frihet.

Barnen sörjer. Jag är inte riktigt lika förkrossad om jag ska vara helt ärlig.

Vi lär få en ny familjemedlem till våren skulle jag tro. Med långa öron och lurvig rygg.

Det moderna livspusslet

Fd ensamma mamman har ramlat på en fantastisk artikel av Karolina Ramqvist. Läs om livspusslet!

Den goda husmodern

Efter att ha länkat till Anna Larssons kolumn måste ändå även jag visa på vilken god husmor jag trots allt är, yrkeskarriär till trots. Det ligger ju liksom inbyggt i mina gener sedan årtusenden att pyssla och vårda. Den här kransen gjorde jag till en julauktion på Zonta, till välgörande ändamål. Det känns nästan som jag håller på att förvandlas till en amerikansk hemmafru.

Men visst är den ursnygg?

Skön skön helg

R håller just på att göra världens maffigaste pepparkakshus, barnen har lekt hela hela dagen och livet känns bara enormt skönt.

Vi var på inflyttningsfest hos Rs syster med make igår kväll. Supertrevlig fest och jag hade enormt kul kväll trots att jag inte kände någon där utom värdparet. Inte särskilt likt mig som har roligast när jag känner de flesta, men igår kväll var ett sånt där berömt undantag antar jag. Eller början på ett nytt sätt att vara kanske, man kan ju alltid hoppas att man helt plötsligt blivit en fullfjädrad minglare...

Den kvinnliga bullmamman...

Anna Larsson är bara bäst! Tur för SvD att inte alla deras skribenter är biologistiska bakåtsträvare! Läs och njut.

Julkalendertips

Åh vad roligt! Lotten gör en julkalender även i år och jag njuter av att än en gång få imponeras av:

a) Lottens fantastiska hemlisbloggar
b) Alla begåvade och fyndiga hemlisbloggargissare
c) Mig själv när jag någon enstaka gång lyckas vara i närheten av att gissa rätt

Rekommenderar alla en titt på Lottens hemlisbloggarjulkalender alltså.

Julförberedelser

R och jag har ägnat helgen åt en massa mysiga julförberedelser och jag känner mig supernöjd eftersom jag i värsta Linda Skugge-stilen har gjort en ursnygg julkrans till ytterdörren. R hjälpte mig att plocka mossa i skogsdungen uppåt vägen, vi gick ut med ficklampa (det blir mörkt tidigt nu!!) och gummistövlar och plockade en plastkasse full av grönmossa. Jag dekorerade med nypon och röda band och det blev supersnyggt och jag är värsta pysseldrottningen. Någon gång kanske jag orkar posta en bild också.

En stor händelse i helgen måste annars vara att L har graderat på tae kwondon. Hon var enormt duktig och fokuserad och jag och pappa L höll på att spricka av stolthet.

Men helgens allra största händelse är helt klart att min syster och hennes fantastiska sambo har smygit iväg och gift sig. Jag är så enormt glad för deras skull och vet att de kommer få ett lyckligt liv tillsammans! Stort grattis, älskade storasyster!! Du är värd all lycka i världen!

Trött humor

Ibland när man är trött så kan det hända att ens sinne för humor påverkas. Till exempel tyckte jag i morse att det här hos Presidenten var bland det roligaste jag har läst någonsin. RIKTIGT så kul kanske det inte är egentligen?

Den osynliga klassdebatten

Åh, Anneli Jordahl skriver så bra. Läs själva i Klass - är du fin nog?










Men först den här krönikan i DN kanske.

Det är liksom inte jantelagen som är det största problemet i Sverige idag, hur populärt det än blivit att påstå det. ”Den svenska avundsjukan”. Lika uttjatat och tröttsamt som uttrycket ”men det får man inte säga” som används så flitigt när folk vill ventilera sina fördomar oemotsagt.

Det gäller att tänka på vad man äter

Har just ätit två stora fullkornspepparkakor. Idén med fullkorn i pepparkakor låter ju jävligt dum ärligt talat, men faktum är att de här peppisarna är enormt goda. Räknas det som ett GI-mellis tro?

Tusenbröder

R och jag har snart tittat igenom säsong ett och två av Tusenbröder. Ett avsnitt kvar. Jag blir så enormt frustrerad av alla korkade beslut som Hoffa tar att jag knappt kan sitta still i soffan. Jag missade den här serien helt när den gick på TV. Det är skönt att leva på 2000-talet när alla bra tv-serier finns att köpa på dvd. Och extra skönt att leva just år 2006 när Media Markt har öppnat i Kungens kurva och säljer dvd-er till internetpris eller lägre. Det ÄR roligare att gå i butiken och bläddra än att klicka sig fram genom en internetshop.

Trögblogg

Jag har tappat fart på bloggandet och läsandet av andra bloggar efter semestern, en vecka helt utan internet har fungerat som avgiftning tror jag.

L hårdtränar tae kwondo inför sin första gradering som är på söndag nästa vecka. Vi åkte hem från mormor och morfar i Linköping tidigt i söndags morse så att hon skulle hinna till sista träningen innan graderingen. Hon ser ut som värsta mini karate kid när de kör, förutom att hon blandar ihop höger och vänster hela tiden, och utför alla övningar åt andra hållet jämfört med resten av gruppen. Vi får se om det blir gult streck på bältet ändå. Jag hoppas innerligt det. Är övertygad om att hon kommer ge upp helt om hon inte får sitt hett eftertraktade gula streck, och det vore synd. Tae kwondo känns som den perfekta idrotten för barn. Träning i grupp men ändå helt på barnets egna villkor. Inga laguttagningar, stjärnor i laget eller någon som blir sittandes på bänken. Bra fysisk träning, med styrka, balans och koordination i kombination med ett lagom mått av disciplin.

Måste hejda mig själv i min iver att uppfostra en hälsosam själ i en hälsosam kropp. Mer dekadens åt barnen!

Åter i verkligheten!

En vecka i solen med R som sällskap var ljuvligare än jag kunnat föreställa mig (och då har jag ändå rätt bra fantasi).

Måste erkänna att jag hade fördomar om Teneriffa som resmål och att de kom helt på skam. Visst är Los Cristianos en turistort fullspäckad med menyer på alla tänkbara europeiska språk (de svenska menyerna är roligast, där kan man tex beställa friterade kräkor och annat gott). Men det fanns så mycket mer, och det var så fräscht.

Det kan vara så att jag bara blivit gammal. I och för sig var vi förutom ett fåtal barn de absolut yngsta turisterna på ön känns det som. Ön var späckfull av old-timers som hyrde små eldrivna rullstolar och körde fram och tillbaka på strandpromenaden. För tio år sen hade det varit ett öde värre än döden att hamna på en turistort som inte var fylld av vältränade läckra 25-åringar. Idag kändes det som en välsignelse. Fatta vad snygga vi kände oss!

Det bästa av allt var att bara kunna ta dagen helt som den kom, promenera fram och tillbaka längs stranden, sätta sig vid en bar med sköna fåtöljer och beställa in Sangria, strosa vidare, landa på nästa ställe och käka lunch, ner på stranden och somna en timme efter lunchen och så vidare.

Jag läste sju böcker på en vecka. Det har jag inte gjort sen jag var sju år och hade mitt första sportlov och läste syrrans alla Fem-böcker i rad.

Känner mig genuint utvilad och energifylld.

Beläst sexåring

Igår på väg hem från skolan började L deklamera:
"Two households, both alike in dignity, in fair Verona... "

Det känns rätt skumt att en sexåring deklamerar Shakespeare. Men blir lite mer samtida och begripligt när man inser att hon naturligtvis inte läst pjäsen utan sett Baz Luhrmanns underbara version med Leo di Caprio och Claire Danes. Självklart inte en film för sexåringar, men Pappa L och jag har inte riktigt samma syn på det där med vuxenfilmer för barn, och hey - hon känns rätt stabil, vampyrfilmer och våldsamma kärlekshistorier som R&J till trots.

"Och mamma vet du, det står Dagger på pistolen, visst är det coolt?".

Ja, det är rätt coolt.

Semester!

R och jag ska ha barnfri semester på Teneriffa en vecka. Vi åker tidigt i morgon bitti. Det känns enormt lyxigt och nästintill obegripligt. Fast jag vet att jag kommer längta mycket efter L.

Men först Monster Jam i Globen ikväll med alla barnen. Vet inte vem som är mest förväntansfull, jag eller barnen.

Kvotering

Lotta Fogde har skrivit en riktigt bra ledare kring könskvotering. Nog är det väl ändå rätt tänkvärt att det är helt acceptabelt att kvotera pga geografiskt, eller om man vill sträcka sig till kulturellt, urpsrung men inte pga kön?

Kulturella äventyr

Träffade några vänner på Hallongrottan igår och lyssnade på när Pija Lindenbaum intervjuades av Annika Roth Persson om sin senaste bok Lill-Zlatan och morbror Raring. Världens skönaste bok, som har sin enda konkurrens i Pijas tidigare produktion. Måste gå tillbaka till Hallongrottan en annan dag och titta på vuxenböcker i lugn och ro också, de har ett riktigt bra utbud.

Ikväll ska R och jag gå på teater igen, Jösses flickor - återkomsten. Insåg till min förskräckelse att föreställningen är ca 4 timmar lång. Inklusive paus i och för sig, men ändå. Jag är inte piggast i världen på fredagkvällar. Hoppas pjäsen är fängslande och högljudd så jag inte somnar´mitt i.

Skönt med höstlov

Idag har vi alla barnen hemma på lite höstlov. Vi började dagen med att åka in till Kulturhuset för att gå på barnteater, Else-Marie och småpapporna. Så mysigt, förutom att det var låst i varenda ingång till Kulturhuset, vilket kanske hade känts ok om det varit soligt och varmt, men kändes helt outhärdligt i dagens snålblåst och snöstorm. Hursomhelst så släpptes vi in till slut och alla fyra barnen tyckte om pjäsen. Rekommenderas alltså. Fast jag ska skriva och klaga till stadsteatern om att de låter sina besökare stå och frysa i snöyran.

(bild: stadsteatern i stockholm)

Efteråt gick vi och fikade på café, något som kändes riktigt lyxigt eftersom vi i princip aldrig gör det med alla barnen. Inte av princip, men kanske för att det blir rätt dyrt att fika med sex personer. Man kan baka rätt mycket kakor hemma för samma pengar.

Nu såsar vi omkring härhemma, L (som verkar helt återställd) och F leker helikopter i Ls loftsäng, D hittade ett oöppnat pussel i sitt rum och har fullt upp med det, K spelar Nintendogz och jag njuter i vår sköna fåtölj med en massa fåniga program på TV (som the Bondi Beach Block och Martha och Tyra Banks show - de går samtidigt och jag flippar mellan allihop eftersom ingen är tillräckligt intressant för att man ska se ett helt avsnitt i sträck) och laptopen i knät så att jag kan blogga och surfa runt samtidigt. R är mer seriös än jag och jobbmailar i köket.

Sjukling med misstänkt hjärnskakning

L och pappa L hade karusell på en kontorsstol igår kväll. Tyvärr slutade det med att stolen vippade och L dängde i huvudet med en smäll som hette duga. Jag tror hon har fått en lätt hjärnskakning, hon har varit enormt trött sen dess och kräktes ett par gånger i morse. Fast enligt sjukvårdsupplysningen kan kräkningarna lika gärna vara kräksjuka eftersom de kom så lång tid efter smällen mot huvudet.

Det är en stukad hjälte som ligger i soffan och sover nu i alla fall, och Halloweenfesten hon var bjuden till ikväll får gå av stapeln utan Häxan L.

Trick or treat...

...smell my feet, give me something good to eat!

Länkrens

Har just gjort en välbehövlig rensning bland mina blogglänkar. Har tagit bort bloggar som inte uppdateras längre och ett par som jag helt krasst har tröttnat på, och fyllt på med några nya favoriter.

Kyrkan + skolan = sant?

Skönt med människor som inser att vi faktiskt inte lever i en religiös stat och att det är viktigt att alla barn i skolan får känna samma tillhörighet, oavsett vad deras föräldrar tror på för gudar. Och är det inte underligt att de som brukar anklaga muslimer för att vara religiösa fanatiker så ofta är samma personer som protesterar högst när vi sakta men säkert separerar stat från kyrka i Sverige.

Jag är glad att det finns rektorer som vågar gå emot förlegade traditioner.

Kalashelg

Hela helgen har handlat om kalas. F fyller 8 år på tisdag och vi har tjuvstartat med både släktkalas igår och barnkalas idag. För att toppa av fixade K en Halloweenfest för barnen ikväll, med skattjakt i mörkret i trädgården och trick or treat hos grannarna i förskott. Jag är helt slut, och behöver en helg till nu för att vila upp mig.

Skulle posta bilder på de fina pumporna som R har ordnat, men blogger är inte med mig idag. Vi får se om det går bättre en annan dag.

Döda djur

Nästan allt som lilla L gör nuförtiden är ascoolt eller askul eller astråkigt.

- L, vet du vad as betyder? Det betyder ”döda djur”.
- Gör det? Wow.
Paus.
- Mamma, jag gillar den här låten döda-djur-mycket

Saker man inte vill att barnen ska säga i skolan

L och jag och pappa L var på utvecklingssamtal i skolan igår. Barnen hade fått med sig ett formulär hem där de fick färglägga olika ansikten beroende på hur de kände inför olika saker i skolan. L fyllde i pappret redan när vi fick med det hem för några veckor sedan, något som jag sedan i och för sig insåg var lite ostrategiskt eftersom det definitivt är dagsnoteringen som speglas när en sexåring får svara på frågor som ”vad tycker du om att ha utematematik”. Hursomhelst så hade vi med oss pappret till samtalet igår.

Första frågan var ”vad tycker du om att gå till skolan”. Där hade L fyllt i en likgiltig gubbe, vilket jag känner speglar hennes inställning till skolan ganska väl. Hon kan ha den och mista den om man tittar på en genomsnittlig dag. Mest vill hon bara träffa sina kompisar och leka.

Fröken hade velat se en glad gubbe på den frågan och undrade varför L bara hade en mittemellan-gubbe där. L tänkte efter noga så att hon skulle svara rätt:

”Jo...men det är så jobbigt att mamma och jag bråkar i bilen på väg till skolan”.

Jag kände mig jättebekväm resten av samtalet. Verkligen. Tur att pappa L vet att jag är en rätt bra mamma trots allt.

Stalkad...

Har fått överta (eller dela på...) en stalker på Aff. Spännande upplevelse. Inte. Ärligt talat är det riktigt obehagligt med en person som inte bara fått en hang-up på dig utan som också har en förvirrad hjärna som gör förvridna och obehagliga tolkningar av saker som skrevs för flera år sedan och som framförallt gång efter annan ger sig på mitt barn och hennes hudfärg. En riktig brunskjorta. Mest av allt blir jag frustrerad på Aff som inte lyckas stänga av henne en gång för alla.

På begäran (korrigerat)

Ok få se om jag minns nu...detta är fritt ur minnet!
(Kursiverat = korrigeringar efter titt i receptet)

Rödlöksbröd (från tidningen Laga Lätt)
5 dl vatten
50 g jäst
2 dl rågmjöl
13 dl vetemjöl eller dinkelmjöl (jag använde dinkel)
250 g kesella
3 msk honung
2-3 msk olivolja
1.5 tsk salt

4 stora rödlökar
1 msk honung
3 msk olivolja
1 tsk salt

Blanda jästen i det fingervarma vattnet. Blanda i övriga ingredienser och nästan allt mjöl. Arbeta degen väl tills den blir mjuk och smidig. Låt jäsa under duk i 30 minuter.

Fräs den hackade rödlöken i olivolja i ca 10 minuter. Den ska bli mjuk och fin. Blanda i honung och saltet på slutet.

Arbeta degen på mjölat bakbord, dela den i två bitar och kavla varje bit så den blir ca ½ cm tjocka.

Bred ut lökröran över degen och rulla sedan ihop degen som en rulltårta. Skär sedan i trekantiga bitar, ca 3-5 cm breda.

Lägg på bakplåtspapper på plåt och låt bullarna jäsa på plåten under duk i ytterligare ca 20 minuter.

Grädda i mitten av ugnen i 200 grader i ca 15-20 minuter.

Jag gjorde en halv sats och det blev en plåt, precis lagom. Brödet var gott uppvärmt med cream cheese på till lunchen dagen därpå. Nybakt behövs inget pålägg alls – lökröran blir som smör nästan.

Hemmagjord müsli
4 dl havregryn
4 dl rågflingor
1 dl linfrö
1 dl solroskärnor
1 dl pumpakärnor
1 dl kokos
1 dl hackade hasselnötter (el. mandel om man vill)

Blanda ihop alla ingredienserna. Olja en plåt med lite rapsolja och strö ut blandningen där. Fukta blandningen lätt, antingen med sprayflaska eller genom att skvätta lite vatten över med fingrarna.

Rosta müslin i ca 175 grader i ca 10-15 minuter. Var noga med att det inte bränns vid, särskilt vid kanterna – rör om några gånger under tiden!

När rostningen är klar kan man blanda i lite russin och/eller annan torkad frukt. Vi har det i små glasburkar bredvid, så kan man blanda efter egen smak.

Matlyx

Vi har lagat så mycket god mat på sistone. Som i söndags kväll. Jordärtskocksoppa med hembakt rödlöksbröd på sidan. Mat för gudar. Åts under ett evigt oh-ande och ah-ande.

Morgonen efter, hemlagad müsli, den godaste man nånsin ätit. Och nyttig! Bonus.

Eller igår kväll, hemmagjorda köttbullar i tomatsås (jo, hemmagjord den också såklart) med pasta (ok, inte hemmagjord). Lyxvarianten av findus köttbullar, ketchup och makaroner och så enormt mycket godare. Efteråt, smörstekta kaneläpplen med glass. Äpplen från den egna trädgården. Vardagslyx.

Ikväll blir det McD. Man vill ju inte bli för hemtrevlig liksom.

Drömhelg

Det går inte att beskriva hur ljuvlig vår helg var, så jag tänker inte ens försöka. Det enda bakslaget var att vi glömde kameran så jag kan inte posta en endaste skrytbild. OK då, ett annat bakslag var att R backade in i en bil på parkeringen när vi skulle åka hem. Det var inte särskilt trångt, men den stod ju faktiskt inte där när vi kom två dagar tidigare...

Om ni inte har lust att hosta upp pengar för en hel slottshelg men ändå är sugna på lite flärd så måste jag rekommendera ett besök på Sundbyholms slott för afternoon tea som serveras lördagar klockan 15. Det var helt makalöst lyxigt och överdådigt. Färskbakade scones, lemon curd och marmelader, snittar av olika slag som serveras vid bordet och ett alldeles enormt utbud av kakor och smaskigheter. Vi toppade med varsitt glas champagne. Livet när det är som bäst.

Äntligen äntligen

Äntligen äntligen fredag. Vädret är ruggigt och även om jag hoppas att vi får till en solig höstpromenad i morgon så är det inte helt omysigt att åka iväg på slottsweekend när det regnar och är allmänt blött och kallt. Sånt rusk uppmanar ju verkligen till användning av jacuzzin på rummet till exempel.

Innan vi lämnar stan ikväll ska vi åka förbi Press Stop och förköpa oss på glassiga (glansiga) magasin som vi kan ligga och bläddra i hela förmiddagen i morgon. Äkta lyx.

Men inte varje dag, väl?

I morse var jag olydig och åt min yogurt i soffan, något som är strängeligen förbjudet för barnen i familjen. L var på mig direkt såklart:

”Mamma, varför får DU sitta i soffan och äta?”
”För att jag är vuxen. Det är det som är så bra med att vara vuxen förstår du – man får göra som man vill” (nåja)
”Ja...." Lång eftertanke. "Men ni får ju inte äta godis varje dag”

Hon skulle bara veta.

Vad hände?

Vad hände med min träning? Jag som kom igång så bra med joggningen i våras och sen bara poff så dog det ut. Jag minns att det var för varmt att springa i somras, men det kan jag knappast skylla på nu...

Skulle vara roligt att testa någon organiserad aktivitetet, som yoga eller liknande. Fast lite svårt att få till med vårt pusselschema med kanske. En kompis med liknande barnpussel har övertalat en yogaledare i stan att hon får gå varannan vecka till halva priset. Bra förhandlat! Skulle vara riktigt kul att hänga på nästa termin. Haha, notera min förmåga att skjuta upp motionerande till NÄSTA termin istället för att ta tag i det nu...Nej, dags att rulla fram yogamattan jag fick av syster yster och plugga in yoga-dvdn. Annars är jag rätt sugen på något sånt här till Playstation 2. Lekar är ju alltid kul. Och självbedrägeri är kanske min bästa gren.

Är det helg snart?

R och jag ska åka till Sundbyholms slott hela helgen (hans födelsedagspresent till mig...underbara man!) och njuta av livet. Gud så jag längtar. Romantisk lyxweekend. Jacuzzi på rummet. Mmmm. Jag vill ha helg NU!

Och så är det bara tisdag.

Stackars Cecilia

Maken till snyfthistoria får man väl leta efter? Stackars, stackars Cecilia. Det måste ju vara fruktansvärt att på alla sätt försöka rätta till sina misstag och så utsättas för så illvilliga personer som Radiotjänst och Svenska Transportarbetarförbundet som polisanmäler. För det är ju inget konstigt alls med att man först efter 16 år och just i samband med statsrådsutnämningen kommer till insikt om att man inte kan skapa sina egna lagar bara för att man har lust.

Men värst är väl ändå detta ” Hur blir det med vår demokrati om politiken bara har plats för felfria människor? Det är en stor och svår fråga som jag inte kan diskutera här. Men jag hoppas att mina upplevelser inte ska avskräcka "sådana som jag", kvinnor, företagare, journalister och fria samhällsdebattörer från att utveckla sina tankar, följa sina övertygelser och engagera sig partipolitiskt.”

Ja, för att begära att minstrarna inte anlitar svart arbetskraft eller att kulturministern av alla människor struntat i tv-licensen i 16 år, det är ju verkligen samma sak som att kräva felfria människor i regeringen. Eller kanske inte? Snyggt drag också att antyda att det är fritänkande kvinnor som råkar illa ut när de vill engagera sig politiskt. Snyft snyft.

Nej, då var Ulf Adehlson mer inne på rätt spår när han kommenterade Maria Borelius avgång:
” - Hon insåg inte att det ställs högre moraliska krav på en politiker. Det är ett speciellt yrke i så motto att man dels måste vara oerhört hårdhudad och kunna utså svidande kritik, och dels inse att det ställs hårdare krav på en som människa, säger Ulf Adelsohn till DN.se.”

Motsvarande gäller väl i högsta grad Stegö Chilò.

Hur var det nu Stegö Chilò sa för en dryg vecka sen...”mig kommer det inte bli några kvittoskandaler kring”. Nej, hon lyckades komma med en helt egen skandal, var det så hon menade, tro?

Oväntat?

Snacka om kort karriär som minister. Undrar om det är rekord?

Äntligen tillbaka i rätt årtionde

Vårt WLAN har legat nere i säkert ett halvår. Idag stod jag inte ut längre och åkte till Elgiganten och införskaffade en ny router. Jösses så skönt det är att kunna ligga i fåtöljen och surfa! Det blir inte sämre av att R kom hem med en påse lördagsgodis även till mig. Choklad och WLAN är en ljuvlig kombination.

Ingen fågelinfluensa

Lilla L och jag skulle egentligen åkt till mormor och morfar i helgen, men tyvärr har morfar fått influensan som heter duga, så vi får vackert stanna hemma. L kommenterade gråtandes när hon fick beskedet: "Men...snyft....det finns bara EN influensa som är farlig och det är...snyft...fågelinfluensan...och den HAR inte morfar...snyft....för då skulle du ha sagt att det var allvarligt...så jag tänker åka ÄNDÅ...snyft”

Hon har onekligen en poäng.

Men nu får vi bli hemma istället, baka äppelkaka och gräva vidare i trädgården kanhända. Och följa Borelius/Stegö-Chilò dokusåpan på nätet såklart. What’s next, liksom?

Dagens boktips

Jag har läst mycket den senaste tiden (kanske därför det inte blivit så mycket bloggande) och konstaterar att många av böckerna varit fantastiska kärlekshistorier. Måste rekommendera några, inbördes väldigt olika, men var och en av dem en makalös beskrivning av kärleken:

När man skjuter arbetare..., Kerstin Thorvall.
Kärleken, Theodor Kalifatides
Ett år av magiskt tänkande, Joan Didion

Läs dem.

Hej drå Embryo!

Embryo avgrår. Och kommer ut. Jag blir mäkta sugen på att läsa Magnus Carlbrings övriga produktion också. Känner på mig att adlibris kommer tjäna några kronor på mig snart igen. Jag måste börja besöka biblioteket igen.

Det räcker inte att vara för jämställdhet

Reinfeldt inleder sitt arbete ”för jämställdhet” starkt med att slopa förslaget om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag gillar i synnerhet hans alternativa strategi för att få fler kvinnor i ledande ställning:

” Men han tillägger att Alliansen genom andra åtgärder ska försöka se till så att den könsmässiga balansen i näringslivet och därmed i bolagsstyrelserna blir bättre.
- Våra ansträngningar ligger på en bättre familjepolitik. Om vi ger kvinnor möjlighet att göra karriär så kommer det att avspegla sig i näringslivet. Alliansens förslag om en jämställdhetsbonus är en bärande grund för hur man ska möta problemet, säger Fredrik Reinfeldt. “

Ja, och vårdnadsbidraget är såklart också ett steg i samma riktning. Det kommer verkligen främja kvinnors möjligheter i näringslivet.

Visst håller jag med om att jämställdheten börjar i hemmet. Det privata är politiskt, det vet vi ju (även om jag inte insåg att Reinfeldt var av den skolan). Men det känns lite tröstlöst att vi ska vänta och se om en jämställdhetsbonus (skatteavdrag på 3000 kronor var det, va?) leder till fler kvinnor i näringslivet och bolagsstyrelserna. Känns ungefär lika troligt som att papporna självmant kommer börja plocka ut halva föräldraledigheten.

Nähä, är det sant?

Och bland dagens ”No shit, Sherlock”-nyheter tar nog den här priset. Psykiskt störd, jaså verkligen?

Kan man inte få vara något annat än ett kön?

Flera dagar i rad har L velat ha anmärkningsvärt mycket rosa på sig i skolan. Det känns inte helt osannolikt att det är relaterat till en kommentar som hon fått från nån kaxig kille i trean som tyckte att ”hon såg ut som en kille” eftersom hon hade något blått på sig. Var FÅR de här ungarna såna här idéer från? Inte så svårt att räkna ut i och för sig, men VARFÖR VARFÖR tutar föräldrarna i sina ungar såna här så kallade sanningar?

En mamma som jag pratade med på skolan tyckte synd om fröken som fått så många pojkar i klassen (tror de är 14 pojkar och 8 flickor) för pojkar är ju så vilda. ”Ja, då har du inte träffat min dotter” sa jag, i ett försök att antyda att det knappast har med kön att göra. ”Ja, och så flickor som ÄR som pojkar också då!”, var mammans svar på det. Jo, det var precis så jag menade. Och några lugna pojkar har man ju aldrig sett till heller.

Min dotter är en vild, prinsessig, monsterälskande, studsig, pysslig, hårdrockande och störtskön liten tjej. Varför måste alla hennes egenskaper och intressen kategoriseras som flickiga eller pojkiga? Kan det inte vara både och? Hon vill vara tjej för det är det hon är, klart hon inte vill höra att hon är som en kille då, och ja, det är lite mycket begärt att en sexåring själv ska kunna se igenom normen och gå emot den. Det värker i mig när jag ser att hon anpassar sig till hur andra tycker att hon borde vara. Är det så vi vill ha det, att styra in barn i olika beteenden och intressen utifrån vad vi inbillar oss att pojkar och flickor ska tycka om? Vore det inte mycket trevligare om de bara fick vara som de är?

Man får ofta höra att feminister vill att alla ska vara lika. Jo tjena. För att önska att varje individ får vara som de är istället för att tvingas in i en könsroll, det är ju verkligen samma sak som att vilja stöpa alla i samma form. Och att tycka att pojkar inte kan ha rosa eller dansa balett eller att flickor ska ha långt hår och kjol, ja det är ju verkligen att uppmuntra mångfald och individualitet.

Det är så viktigt att pojkar får vara pojkar och flickor får vara flickor, heter det. Ja, är det någon som försökt förhindra det? Men allt det här naturliga och oundvikliga beteendet som gör pojkar och flickor så olika – om det nu är så naturligt och självklart, måste det då förstärkas vareviga minut? Vilket naturligt beteende är det man är rädd ska förändras så radikalt om pojkarna får ha lite färgglada kläder för en gångs skull eller om vi helt enkelt slutar stämpla allt beteende med kön.

Min gissning är att det handlar om rädsla. Vad ska man ha att luta sig mot om man inte har en roll att uppfylla längre? Vad ska vara sanningen om det inte längre är sant att kvinnor är bra på relationer och män är bra på att snickra?

Ryggar

Ajajajaj jag är så stel i ryggen. Jag kan säga såhär, vi kunde inte följa Rs detaljplan till punkt och pricka under helgens trädgårdprojekt. När vi grävde en djup ränna för att lägga elkablarna till utebelysningen i så var tanken att den skulle gå rakt och fint på ena sidan av trädgårdsgången. Istället såg rännan ut som vi varit redlösa och grävt helt på måfå i sicksack över gången och gräsmattan. Det går liksom inte att gräva genom berg, hur mycket man än vill. Entreprenören som byggde området i början av förra seklet gick i konkurs av allt sprängarbete som behövde göras på berget. Nu förstår vi varför.

Det blev fint till slut i alla fall.

Och apropå ryggar så vidarebefodrade min syster det här från sin dotter. Kan bara konstatera att min humor är helt i nivå med 12-åringars:

- hej, hur är det med dig idag då?
-jo, det är bra, men jag har ett hål i ryggen.
-ett hål i ryggen?
-ja, men det sitter så långt ner så det skiter jag i !

Notis

Och priset för årets bästa rubrik går till...Full kines bet panda.

Svenskans hopp

Anna Larsson är tamejfan briljant. Tur för SvD som annars fullkomlingen druknar i biologistiskt dravel av stjärnor som Elise Claesson att de i alla fall har Anna Larsson som lyser vägen!

Helgplanen

R har varit enormt effektiv senaste veckan och inte bara bokat in möten med larmsnubbe (kom på besök i tisdags kväll och fick sälja en hel del larmprylar till oss) och bergvärmesnubbe (kommer ikväll med goda prognoser att också få sälja mycket prylar), utan även gjort den här superfina planen för vårt helgprojekt.

I helgen ska vi alltså påbörja projektet med att gräva ur vår befintliga gång genom trädgården, forsla jorden och gruset till baksidan där vi behöver fyllmassa till en ny terrassering (fick en mur byggd i somras), lägga i markduk och dra elkabel för att förbereda för trädgårdsbelysning och så det jag ser fram emot mest: basta och beställa hem massvis av god mat med hjälp av Hungriga Olle.

Senare nästa vecka får vi leverans av samkross (ett helt nytt ord för mig) och gångsingel så då får vi skotta lite till. Återstår att köpa pollare (ytterligare ett helt nytt ord) och kanske till och med en lite kitschig lyktstolpe. Ser fram emot att inte behöva snubbla fram genom trädgården i höstmörkret utan kunna skrida värdigt genom vår väl upplysta värld.

Törnrosahuset

Vårt sköna hus beskrevs förresten i senaste numret av Family Living som en riktig Törnrosadröm. Jag som köpt tidningen för att sitta hemma och förhäva mig lite över alla Stockholmsövremedelklassfamiljer med perfekta hem och superstajlade ungar blev lite ställd när vårt eget hem fanns med. Inte på bild eller så, men tillräckligt detaljerat beskrivet i en artikel för att vi som bor här skulle fatta att jo, det var just vårt hus den här journalisten hade varit på visning i och drömt om att köpa.

Jämställdhet i praktiken

R konstaterade förresten i helgen att ibland så lever vi faktiskt som vi lär. I lördags när nyblivna 10-åringen skulle firas av farmor och farfar (dvs vårt släktkalas, till skillnad från kompiskalaset eller familjekalaset eller det andra släktkalaset – är det något ungar i moderna familjer inte behöver sakna så är det kalas) så ägnade R förmiddagen åt att göra tårta, laga mat och hålla koll på barnen, medans jag röjde i trädgården med vår mäktiga grästrimmer och den något mindre mäktiga handjagaren. Jag måste säga att jag njuter betydligt mycket mer av att härja med trimmern än att vispa grädde.

Sen fick jag i alla fall alla frågor om hur maten hade tillagats, så jag fick både cred för den välsmakande måltiden och interna jämställdhetspoäng. Perfekt. Men det är ändå lite konstigt hur ofta jag får frågor om maten oavsett vilka gäster vi har, även när det helt uppenbart är R som har svettats vid spisen.

Saker man inte får göra, del 2

På Ls skola har de fått sätta upp kompisregler och rita och illustrera sina regler. De flesta barnen hade ritat och skrivit saker som ”man får inte säga dumma saker” eller ”man får inte slåss”.

På Ls teckning fanns en illgrön drake bredvid ett barn. Över draken hade hon skrivit ”Man får inte äta upp folk”. Mycket bra regel.

Saker man inte får göra, del 1

Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Det är oförlåtligt och hemskt och man inte bara känner sig som världens sämsta förälder, man är det också. Och hur mycket man än vill ha det ogjort så går det inte.

I boken Livet i familjen citerar Jesper Juul en femåring som säger att vuxna som skäller ”slår med rösten”. Det borde man tänka på innan rösten far iväg mot ett barn. Kan man få lova att bättra sig och hoppas att man inte förstört ungen för livet?

Vardagslyx

Äsch, nu kommer värmen igen. Jag som njöt i fulla drag i lördags kväll när vi plötsligt kände oss huttriga och frusna och kom på den briljanta idén att säsongsinviga bastun. Underbart härligt, även om jag kroknade snabbt när temperaturen nådde 100 grader. Vi lever värsta lyxlivet på riktigt – egen vedeldad bastu nästan mitt i stan, vem behöver åka på spa? Allt som behövs är lite mer äkta höst.

För att öka på lyxkänslan så beställde vi en ny fåtölj på IKEA igår, stor som en mindre soffa. R och jag fick plats tillsammans, men det krävs kanske att man vill vara nära varandra om man ska sitta två. En mycket efterlängtad läsplats i vardagsrummet, där vuxna kommer ha absolut företräde framför ungarna som får trängas vidare i gamla soffan. (Jo tjena, det lär ju funka)

Integrera Östermalm

Jag är inte ett stort fan av Lars Ohly, men här träffar han banne mig mitt i prick.

Nätet är fullt av idioter

Sitter på jobbet och längtar ihjäl mig efter R.

Var dum nog att ge mig in i en rastisk diskussion på ett välkänt föräldraforum där någon skrev ett rätt grovt inlägg om hur bara afrikaner antastade henne på stan och påpekade att det minsann INTE stod ”ja jag älskar n-kuk” i pannan på henne (så de där negrerna borde ju fattat att hon inte var intresserad)... Diskussionen ledde till att någon anonym idiot fann det givande att påpeka att jag ju minsann faktiskt älskade n-kuk om hon mindes rätt.

Vad är det för j-la värld befolkad av idioter som vi lever i egentligen?

Jag vet, man ska inte ta åt sig av anonyma efterblivna stackare på nätet, men jag blir så beklämd när en person i mitt liv blir reducerad till en negerkuk för att någon fått slut på argument. Jag blir beklämd för att jag blir påmind om att det är just så många ser på världen. Det är så sjukt.

Det underbara med en sexåring

I bilen på väg till skolan:

- Mamma, varför är jag jag? Ibland tänker jag på om jag kanske bara är en dröm. Och varför man lever?

På skolgården vid porten till skolan:

- Mamma, nu känner jag igen mig överallt på skolan. Det känns mysigt. Jag älskar lukten av min skola.

Ombytlighet

För ett år sen var L helt störtkär i Darin. Verkligen verkligen kär, på riktigt. Vi köade i typ två timmar i Skärholmen C för att få Darins autograf. Till och med jag blev lite kär när vi var där, han var ju så söööt.

I går sjöng L mycket stolt en ny sång som hon lärt sig av nya bästisens storebrorsa (tror ni fattar vilken melodi det ska vara) :

”Ont det gör ont,
det gör ont en stund om natten men inget på dan,
och alla omkring
dom hatar Darin
Håll käften Darin!”

Efteråt förklarade hon att när hon sjöng ”håll käften Darin” så menade hon att han skulle vara tyst för att han sjunger så himla dåligt. Bra att hon förklarade för jag kände inte alls till det uttrycket innan.

- Jaha, ska du ta ner alla Darinplanscherna i ditt rum nu då?
- Hm..ja, jag funderar på det. Darin suger, mamma.

Jaha, där ser man.

Relationsspel

I lördags var R och jag på 40-årsfest hos en gammal kompis till R. Jag hade shoppat nya kläder och de snyggaste festskor jag nånsin haft och kände mig allmänt urläcker. Kände hela tiden för att hångla upp R och gjorde det emellanåt också. Lite oftare ju senare på natten det blev. Dagen efter tillbringades i en lagom trötthet och baksmälla som gjorde att vi inte orkade göra något särskilt annat än att bara vara och dricka lite cocacola och äta nötter. Den överväldigande känslan hela dagen var att jag är så kär i R så jag kan dö. Mycket tonårigt sisådär.

När man känner så för sin sambo och det dessutom är söndag och man är alldeles för trött för att göra något annat och det senaste åskovädret dessutom slagit ut bredbandsbolagets skitmodem så filmkanalerna inte funkar så är det ett perfekt tillfälle att spela Orangino. Jag kan verkligen inte rekommendera det här spelet om ni har en svacka i förhållandet eller känner er allmänt nere eller usla som människor. Men om ni känner er stabila och fulla av kärlek med någon slags välvillig önskan om att fördjupa er relation ytterligare ett snäpp så kan jag verkligen rekommendera det här spelet. R instämmer för övrigt.

Lilla fröken krångelbångel

I morse var det sannerligen sturm und drang i den moderna familjen. L fick ett smärre (läs: större) utbrott över precis varje klädesplagg som skulle på utom trosorna. Hon har valt kläder och klätt sig själv sen hon var drygt 3 år och det brukar inte vara några större problem förutom att hon ibland vill ha shorts i december eller täckjacka i juni, men idag var precis allt allt allt fel. Droppen var när till och med ryggsäcken var fel för att den var för lätt. Jag hoppas det går över och att hon landar i ”jag vill ha mysbyxor och cool t-shirt”-fasen ett tag till. Det känns för tidigt med tonårsproblem redan i sexårsåldern ”jag har iiiinget att ha på mig, allt sitter fel!”.

Man behöver väl inte vara utbildad psykolog för att misstänka att det egentligen nog handlar om allt det nya med skolan och kompisarna där och att hon fokuserar på det yttre – ”om jag har rätt kläder så kommer allt kännas bra i skolan” - och sen hittar något konkret att få ett utbrott över istället för alla de där svåridentifierbara känslorna som stormar runt i den lilla kroppen.

Vi stannade hemma en extra stund i morse när kläderna till slut kommit på och läste saga tillsammans i soffan. En kvart att tanka lite närhet när morgonen mest handlat om tårar och skrik. När vi kom till skolan så var tårarna nära igen och hon ville inte stanna. På dagis var det lätt – det fanns alltid en fröken till hands som verkligen tog emot barnen på morgonen, så att de kände att någon såg dem. Så är det inte på sexårs, i alla fall inte hos oss, och det känns inte helt bra. Som tur var för oss i morse så dök Ls älskade fadder upp just då när det var som jobbigast och Ls humör vände på en sekund och vinkade glatt och sprang iväg.

Bloggtorka

Sommarens bloggtorka har hållt i sig. Mina få läsare kanske har tröttnat på min ouppdaterade blogg, men jag fortsätter ändå för min egen skull, precis som jag började för min egen skull.

Jag har haft fullt upp med att skola in L på sexårsverksamheten och mig själv i min nya tjänst som gruppchef. Plötsligt känns alla mina sanningar om hur en bra chef ska vara väldigt svåra att nå upp till. R är en bra chef. Den bästa faktiskt. Ja, för mig var han ju så bra chef så att jag flyttade ihop med honom. Riktigt så bra kanske jag inte vill bli?

För den som undrar så kan jag berätta är R inte min chef längre. Ingen av oss jobbar ens kvar på det företaget (haha, fast inte pga vår relation, shit, det här låter bara värre och värre ju mer jag försöker förtydliga). Fast det företaget jag jobbar på nu har R också jobbat på för typ 10 år sen eller nåt. Han hade faktiskt nästan exakt samma jobb som jag har nu. Ett par av mina anställda har alltså haft min sambo som chef tidigare. Min nuvarande chef också. Sverige är sjukt litet och industrisverige ännu mindre.

Förväntansfull sexåring

I morgon börjar inskolningen på Ls sexårsverksamhet. Det är en MYCKET förväntansfull sexåring som hoppar omkring härhemma nu.

Samtidigt som hon är så glad att få börja skolan så är det så enormt mycket känslor som stormar inom henne just nu. Hon är känsligare än någonsin och minsta motgång resulterar i tårar och drama. Saknar pappa som hon inte träffat på två veckor och kanske inte tillräckligt i sommar över huvud taget. På tisdag får hon äntligen träffa honom igen, och jag misstänker att det kommer göra under för hennes humör.

Jag förbereder mig ändå mentalt för en kämpig höst. Det kommer vara så mycket nytt för henne. Ny lägenhet med pappa, ny skola med helt nya kompisar och inte en enda som hon känner sedan tidigare, tidiga mornar igen och ingen möjlighet att sova middag på sexårs, något hon faktiskt gjorde då och då på dagis ännu innan sommaren.

Jag hoppas att jag kommer orka finnas där för henne fullt ut. Att jag kommer minnas varför hon är gnällig eller ledsen eller arg, även om jag själv är helt slut efter en dag på jobbet och tycker att hon borde kunna bara skärpa sig och sluta gnälla.

Hemma igen

...efter en vecka i Turkiet.

Det var första veckan med alla barnen på hela sommaren. Tror det var nästan 10 veckor sedan vi hade alla barnen alls innan dess. Jag känner mig...överväldigad. Från att ha haft alla barnen ett par dagar i taget (halva tiden förvisso, men sällan mer än tre dagar i sträck) till att inte träffats alls på ett par månader till att ha umgåtts väldigt intensivt i snart ett par veckor. Pust.

Helt ärligt så har det varit ganska jobbigt. Tror inte att R känner det på samma sätt (mer än att han såklart märker hur lättretlig jag blir och vrider sig in och ut för att rätta till vad det nu kan vara som jag verkar irriterad på, stackarn...), men det är väl kanske naturligt med tanke på att tre av fyra barn är hans? Jag antar att omställningen blir mindre för honom med en extra unge, men det kan såklart vara en fråga om synvinkel. L är minst sagt intensiv, så kanske är det än jobbigare för honom.

Missförstå mig inte, det har varit ljuvligt att åka iväg allihop på semester, men det har varit, ja, jobbigt också.

Känner att jag fastnar i någon slags internaliserad kvinnoroll där jag till och med själv förväntar mig att jag ska ta till mig alla barnen som vore de mina egna och inte göra minsta skillnad på hans barn och min unge, samtidigt som jag i praktiken har väldigt lite att säga till om när det gäller tre av dessa fyra barn, vilket naturligtvis omöjliggör den första ambitionen. Kanske inte så konstigt att den överväldigande känslan emellanåt är trötthet?

Så ja, det känns rätt skönt att vardagen är på ingång.

Trädfällning

Nu känner jag mig som en äkta husägare. Igår kväll fällde R ett träd i trädgården, bara sådär, med fogsvans! Visst är det sånt som riktiga husägare gör? Eller blandar jag ihop riktiga husägare med riktiga män nu?

Värme

R är den manligaste man jag vet. Om och om igen visar han mig vad äkta närhet är. Prestigelös, varm kärlek.

Det är så man kan gråta.

Vådan av att inte uppdatera sina länkar

...upptäckte jag just. Marmelad slutade blogga på sin gamla marmeladadress på grund av en otrevlig internetstalker (som sedemera letade upp henne även på den nya adressen, psychon ger sig aldrig!) för ganska länge sen. Den som klickar på länken nu hittar inte Marmeladskans gamla blogg utan något helt annat.

Innehållsglidning

När jag startade den här bloggen hade jag en tanke om att jag skulle ventilera de situationer som skulle uppstå i vår nybildade familj (därav titeln). Med barn från två håll och ex från två långa förhållanden i bakgrunden antog jag att det skulle bli en del att skriva om. Med snart ett år i vår nya familjekonstellation kan jag konstatera att visst finns det saker att skriva om, men jag gör det inte. Jag kan skriva om mig själv och om min dotter och möjligtvis sånt som rör relationen med hennes pappa, men det känns inte rätt på någotvis att skriva om situationer med sambons barn eller hans ex för den delen. Det blir för utlämnande. De är en stor del av mitt liv, påverkar min vardag, men det är inte rätt att skriva om dem här, så känns det tydligt.

Jag kanske får hitta på en ny titel på bloggen, som bättre speglar vad denna blogg blivit. Vild apa utan bananer kanske vore nåt.

L har blivit sex år

och firats med alldeles för många paket vid diverse olika tillfällen (ja, det blir ju så i moderna familjer). Själva födelsedagen tillbringades med mig och pappa L samt kompisar på Gröna Lund som vår tradition bjuder.

På färjan till Gröna Lund kom L med en underbar beskrivning av sig själv.
- Mamma, vet du varför jag är så smal? Det är för jag rör på mig hela tiden. Jag är som en vild apa när det är slut på bananer!

Ljuvliga semester

Satan i gatan vad skönt det är att vara ledig!

L och jag har nu hunnit besöka Astrid Lindgrens värld. Bäst var utan tvekan inte-nudda-marken-banan som L avverkade ett tjugotal gånger eller så. Vi har även ärat Eskilstuna Parken Zoo med ett besök. Här var det vikingaskeppet på nöjesparken som hon åkte 12 gånger. Ensam. Själv blir jag åksjuk.Fast hon hittade åksällskap i en sjuårig pojke, så helt själv var hon ju inte.

Ett annat stort nöje på ALV var att bli fotograferad i vartenda sånt där fotoplank som fanns. Ett smakprov syns nedan. Observera hur varje hål i varje plank måste testas.

Titta, det BLEV en sjöjungfru!!

Men eftersom skrivbordet är enormt så måste jag nog peta dit lite blommor eller något också. Annars ser lilla Ariel så ensam ut.

Helt slut!

Ls piratkalas gick av stapeln idag. Tyvärr glömde jag kameran, men när Pappa L mailat sina bilder (som vi hann ta innan batterierna dog...) kan jag posta en bild av dödskalletårtan som jag blev mäkta nöjd med.

Hela kalaset var mycket lyckat. Pinatan var en enorm succé, särskilt när vi gav upp idén om att slå sönder den hängandes utan drog ner den på golvet där Pappa L utsatte den lilla rosa enhörningen för inget mindre än regelrätt misshandel medelst trästav. Det var länge sen jag hörde 9 barn skrika så mycket på en gång. Det ringer fortfarande i mina öron.

Lilla L var mycket lycklig efteråt och alla gästerna verkade nöjda också.

Sista dagen 2

Det är förresten inte bara min sista dag idag, utan Ls sista dag på dagis någonsin. Det känns vemodigt och härligt på en och samma gång, så där som det ofta är med sista dagar.

Sista dagen

Sista dagen på jobbet innan semestern. Längtar enormt efter att sätta mig i bilen med L på måndag och köra ner till Vimmerby. Väderkartan lovar sol åtminstone till onsdag, kan det vara möjligt att vi har sån tur?

Men först sexårskalas i morgon. Ganska många av dagiskompisarna är bortresta för sommaren redan, men vi hoppas på ett lagom stort och lyckat piratkalas. I morgon ska jag göra dödskalletårta.

L vill ha en bikini och min magkänsla säger nej. Jag tycker bikinin signalerar sexualitet och en liten bh på en plattbröstad sexåring provocerar mig på ett helt annat sätt än en baddräkt. Det må vara ologiskt, men magkänslor är inte att förakta. SMS-diskuterade frågan med Pappa L igår och jag blir så glad när han avslutar med ”as a feminist I agree”. Min dotter växer upp med en feministisk pappa - det är riktigt bra.

Mjukmage

Allt min dotter säger är inte guld. I morse när vi för jag vet inte vilken gång i ordningen stod i en bilverkstad och väntade så lutade hon sig mot min mage och utbrast ”du är inte lika smal längre” tätt följt av ”men det är ok, men du har liksom en bulle här som buktar ut, fast jag tror inte att du har någon bebis där, eller...?”. Nej, det är inte någon bebis där.

Jag tröstar mig med att det faktiskt var mycket mjukare för henne att luta huvudet mot mig nu än för ett par år sen. Vad gör man inte för sina barn?

Sommarplaner

Snart kommer jag ta sommarlov och då blir det inget bloggande på ganska länge. Kanske kommer jag tillbaka alldeles nyinspirerad i augusti eller så kommer jag tillbaka ändå helt utan ny inspiration samma månad. Jag ska vara ledig länge i år. Först tre veckor i sträck, då jag och L bland annat ska åka till Astrid Lindgrens värld och till Eskilstuna Parken Zoo samt en del tid på mormor och morfars lantställe såklart. Sen ska jag jobba en vecka. Det är väl jag och tre till på hela företaget som ska jobba v31, men det blir nog bra.

Sen är jag ledig två veckor till. Då sker sommarens höjdpunkt och tillika utmaning – en chartervecka med alla barnen och R på Ving Resort i Side, Turkiet. Efteråt behövs en vecka för att vila ut lite på hemmaplan.

Som om inte dessa fem veckors semester räcker så har jag fullkomligen tvingats att ta halvledigt en vecka till då L skolas in i sin förskoleklass. Alldeles ädelt och helt utan baktankar erbjöd jag Pappa L att jag kan ta hand om inskolningen, eftersom det faktiskt är praktiskt möjligt för mig att jobba några timmar varje dag och samtidigt sköta inskolningen (det kan inte han). Bakom mitt erbjudande låg självklart inte minsta tanke om att en veckas inskolning på förskoleklass skulle kunna motsvara en veckas inskolning för mig på jobbet efter en lång sommarledighet, som en slags mjuk övergång i arbetslivet igen.

Löften man ångrar och ohämmad shopping

I ett svagt ögonblick lovade jag min dotter att när hon får eget skrivbord så ska jag måla något fint på det, som en sjöjungfru eller nån av Winxféerna. Nu fyller hon år snart och drömmen om skrivbord ska uppfyllas. Och jag måste måla en sjöjungfru. Plötsligt inser jag att det är ganska länge sen jag faktiskt var bra på att rita. Dags att börja bli kreativ alltså. Än så länge har jag målat hela skivan vit. Det gick ganska bra. Återstår sjöjungfrun...

R och jag var för övrigt på en mycket trevlig 40-årsfest i lördags. Innan det shoppade vi loss totalt - skjortor, skor, klänning, kostymbyxor, födelsedagspresenter både till 40-åringen och till min blivande sexåring och en enorm uppsättning piratkalsattiraljer till Ls piratkalas som går av stapeln på lördag. Säga vad man vill om kapitalism och materialism men det finns en särskild sorts (om än kortvarig) lycka i att sitta på tunnelbanan hem med så mycket påsar att man tar upp fyra platser istället för två.