Åter i verkligheten!

En vecka i solen med R som sällskap var ljuvligare än jag kunnat föreställa mig (och då har jag ändå rätt bra fantasi).

Måste erkänna att jag hade fördomar om Teneriffa som resmål och att de kom helt på skam. Visst är Los Cristianos en turistort fullspäckad med menyer på alla tänkbara europeiska språk (de svenska menyerna är roligast, där kan man tex beställa friterade kräkor och annat gott). Men det fanns så mycket mer, och det var så fräscht.

Det kan vara så att jag bara blivit gammal. I och för sig var vi förutom ett fåtal barn de absolut yngsta turisterna på ön känns det som. Ön var späckfull av old-timers som hyrde små eldrivna rullstolar och körde fram och tillbaka på strandpromenaden. För tio år sen hade det varit ett öde värre än döden att hamna på en turistort som inte var fylld av vältränade läckra 25-åringar. Idag kändes det som en välsignelse. Fatta vad snygga vi kände oss!

Det bästa av allt var att bara kunna ta dagen helt som den kom, promenera fram och tillbaka längs stranden, sätta sig vid en bar med sköna fåtöljer och beställa in Sangria, strosa vidare, landa på nästa ställe och käka lunch, ner på stranden och somna en timme efter lunchen och så vidare.

Jag läste sju böcker på en vecka. Det har jag inte gjort sen jag var sju år och hade mitt första sportlov och läste syrrans alla Fem-böcker i rad.

Känner mig genuint utvilad och energifylld.