R konstaterade förresten i helgen att ibland så lever vi faktiskt som vi lär. I lördags när nyblivna 10-åringen skulle firas av farmor och farfar (dvs vårt släktkalas, till skillnad från kompiskalaset eller familjekalaset eller det andra släktkalaset – är det något ungar i moderna familjer inte behöver sakna så är det kalas) så ägnade R förmiddagen åt att göra tårta, laga mat och hålla koll på barnen, medans jag röjde i trädgården med vår mäktiga grästrimmer och den något mindre mäktiga handjagaren. Jag måste säga att jag njuter betydligt mycket mer av att härja med trimmern än att vispa grädde.
Sen fick jag i alla fall alla frågor om hur maten hade tillagats, så jag fick både cred för den välsmakande måltiden och interna jämställdhetspoäng. Perfekt. Men det är ändå lite konstigt hur ofta jag får frågor om maten oavsett vilka gäster vi har, även när det helt uppenbart är R som har svettats vid spisen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment