Flera dagar i rad har L velat ha anmärkningsvärt mycket rosa på sig i skolan. Det känns inte helt osannolikt att det är relaterat till en kommentar som hon fått från nån kaxig kille i trean som tyckte att ”hon såg ut som en kille” eftersom hon hade något blått på sig. Var FÅR de här ungarna såna här idéer från? Inte så svårt att räkna ut i och för sig, men VARFÖR VARFÖR tutar föräldrarna i sina ungar såna här så kallade sanningar?
En mamma som jag pratade med på skolan tyckte synd om fröken som fått så många pojkar i klassen (tror de är 14 pojkar och 8 flickor) för pojkar är ju så vilda. ”Ja, då har du inte träffat min dotter” sa jag, i ett försök att antyda att det knappast har med kön att göra. ”Ja, och så flickor som ÄR som pojkar också då!”, var mammans svar på det. Jo, det var precis så jag menade. Och några lugna pojkar har man ju aldrig sett till heller.
Min dotter är en vild, prinsessig, monsterälskande, studsig, pysslig, hårdrockande och störtskön liten tjej. Varför måste alla hennes egenskaper och intressen kategoriseras som flickiga eller pojkiga? Kan det inte vara både och? Hon vill vara tjej för det är det hon är, klart hon inte vill höra att hon är som en kille då, och ja, det är lite mycket begärt att en sexåring själv ska kunna se igenom normen och gå emot den. Det värker i mig när jag ser att hon anpassar sig till hur andra tycker att hon borde vara. Är det så vi vill ha det, att styra in barn i olika beteenden och intressen utifrån vad vi inbillar oss att pojkar och flickor ska tycka om? Vore det inte mycket trevligare om de bara fick vara som de är?
Man får ofta höra att feminister vill att alla ska vara lika. Jo tjena. För att önska att varje individ får vara som de är istället för att tvingas in i en könsroll, det är ju verkligen samma sak som att vilja stöpa alla i samma form. Och att tycka att pojkar inte kan ha rosa eller dansa balett eller att flickor ska ha långt hår och kjol, ja det är ju verkligen att uppmuntra mångfald och individualitet.
Det är så viktigt att pojkar får vara pojkar och flickor får vara flickor, heter det. Ja, är det någon som försökt förhindra det? Men allt det här naturliga och oundvikliga beteendet som gör pojkar och flickor så olika – om det nu är så naturligt och självklart, måste det då förstärkas vareviga minut? Vilket naturligt beteende är det man är rädd ska förändras så radikalt om pojkarna får ha lite färgglada kläder för en gångs skull eller om vi helt enkelt slutar stämpla allt beteende med kön.
Min gissning är att det handlar om rädsla. Vad ska man ha att luta sig mot om man inte har en roll att uppfylla längre? Vad ska vara sanningen om det inte längre är sant att kvinnor är bra på relationer och män är bra på att snickra?
Wednesday, September 27, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Så som jag tänker, säger nog inte feminister att alla ska vara lika men att alla ska behandlas lika, det tycker jag är en stor skillnad. Men då måste man också fråga sig vad detta innebär, tja det handlar väl kanske om att alla ges samma förutsättningar, att det ska finnas förutsättningar för ALLA att lära sig oavsett vilken lärstil, vilket kön, vilken nationalitet man har. Det handlar ju om kompetens hos andra än barnen. Man undrar inte längre när det ska komma skolmogna barn till skolan utan när skolan ska bli barnmogen.
Post a Comment