I morgon börjar inskolningen på Ls sexårsverksamhet. Det är en MYCKET förväntansfull sexåring som hoppar omkring härhemma nu.
Samtidigt som hon är så glad att få börja skolan så är det så enormt mycket känslor som stormar inom henne just nu. Hon är känsligare än någonsin och minsta motgång resulterar i tårar och drama. Saknar pappa som hon inte träffat på två veckor och kanske inte tillräckligt i sommar över huvud taget. På tisdag får hon äntligen träffa honom igen, och jag misstänker att det kommer göra under för hennes humör.
Jag förbereder mig ändå mentalt för en kämpig höst. Det kommer vara så mycket nytt för henne. Ny lägenhet med pappa, ny skola med helt nya kompisar och inte en enda som hon känner sedan tidigare, tidiga mornar igen och ingen möjlighet att sova middag på sexårs, något hon faktiskt gjorde då och då på dagis ännu innan sommaren.
Jag hoppas att jag kommer orka finnas där för henne fullt ut. Att jag kommer minnas varför hon är gnällig eller ledsen eller arg, även om jag själv är helt slut efter en dag på jobbet och tycker att hon borde kunna bara skärpa sig och sluta gnälla.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Åh vi verkar befinna oss i samma "mamma fas". Ny skola, nya vänner, ny bostad. Även ny känslig fas, fast H verkar just nu vara ur den, men det återkommer det är jag säker på. Känsligheten är nog svår att ta när man tidigare haft en tuff kavat liten tjej, tror jag. Eller så känner jag. Hade hon alltid varit känslig så hade jag nog inte haft kort om tålamod. Kanske...? Sen märker jag att det är en pappafas med. Pappa är roligast, tacklar hennes "stormar" bäst. Men hon mig tankar hon kärlek och ärlighet. Så känns det.
Det kommer att gå bra, tror känslorna är ur dem när skolan "kommit på plats", faktiskt. Vår H börjar så smått längta, om än smått.
Jo L längtar massor till skolan, men det märks att det är så mycket känslor i henne just nu, och sååå nära till tårarna hela tiden. L har alltid haft starka känslor men det har mer varit ilsketårar och utbrott tidigare, nu känns hon så sårbar och det känns som jag måste vara så extra jätteförsiktig med hennes lilla hjärta.
Post a Comment