När F och K kom hem från skolan satt en kråka uppflugen på Ks garderob. Våra två katter satt nedanför och slickade sig om munnen. Golvet fläckades av blodstänk. Kråkblodstänk. Urk urk urk.
Första teorin var att ett fönster stått öppet och kråkan smitit in den vägen. Bara att det inte fanns något öppet fönster. Alltså måste kråkan på något sätt släpats in i huset av en av katterna, genom kattluckan. Hur äckligt kan det bli?
När jag kom hem hade kråkan flugit in i nästa rum. Jag öppnade två fönster och en dörr på vid gavel och sprang upp en våning tillsammans med barnen. När jag vågade mig ner satt katterna i fönstret och spanade ut efter kråkan. Pust.
Fatta hur stora kråkor är. Jättestora. Och deras näbbar är...ja, jättestora.
skip to main |
skip to sidebar
Den moderna familjen, en kvinna och en man, fyra ungar mellan 5 och 11 år från tidigare förhållanden och en helt nykläckt gemensam liten skrutt, tre katter, en bortsprungen kanin och ett hus i södra Stockholm.
1 comment:
Urk, jag har värsta fågelskräcken så jag förstår dig verkligen!
Post a Comment