L ville inte gå till skolan igår. Grät innan vi gick till skolan, ringde till pappa och grät på väg till skolan och grät ännu mer när jag lämnade på skolgården. Jag berättade för en av lärarna att hon var jättelessen och inte ville gå till skolan alls. Han blev väldigt förvånad, ”men hon som är så populär och springer runt och leker hela tiden”. Skönt att höra i och för sig, men lessen var hon likväl. I bilen till jobbet grät jag också. Känslan satt i både mig och L hela dagen.
I morse möttes vi av en annan lärare på skolgården. L var jätteglad och studsade fram på gården (underbart!). Lärarens kommentar ”är du på bättre humör idag, du var ju så grinig hela dagen igår”. Eh, va? Hur kul är det att mötas av en sån kommentar och hur opsykologisk får man vara som pedagog? Jag fick bita mig i tungan för att inte säga något mycket otrevligt till henne.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Vad berodde det på då? En "låg" dag eller något att ta på? Den pedagogen borde ha fått en spark i ändalykten - så oerhört onödigt och dumt!
Tror att hon hade en låg dag helt enkelt. Trötthet och en allmän lessenhet. Igår och idag gick det som en dans att lämna och hon säger själv att det inte finns något särskilt som inte är bra. Det är ju mycket som händer i deras liv i den här åldern också.
Sexåringen är också inne i en inte-skoj-att-gå-till-skolan-fas. Jag tror att det är en kombination av åldern, att den första förtjusningen ver skolan har lagt sig, att han har upptäckt att det inte är ballt att gillla skolan, samt - vilket jag nog försöker tona ned för mig själv - att det finns några äldre killar som är lite stökiga.
Post a Comment