Äntligen!

Äntligen är alla barnen hemma samtidigt igen! Nog för att det är skönt att vara barnledig och kunna sova så länge man vill och göra precis som man vill i största allmänhet, men något saknas ändå när barnen inte är här.

R och jag sitter och gör veckomeny för första gången på säkert en månad men fastnar i fantasier om allt gott vi skulle kunna göra till nyårsmiddag. Det verkar landa på en klassiker med räktoast till förrätt, helstekt oxfilé med jordärtkockspuré till huvudrätt och någon smaskig chokladkaka till efterrätt.

Sen har vi förhandlat om hur mycket vi skulle köpa raketer för. Jag tänkte i mitt stilla sinne att 300 borde vara nog men sa högt att 500 kunde vara ok, och tyckte jag sträckt mig långt. R sa högt 700 men på något konstigt sätt så landade vi till slut på 800. Hur gick det till? Måste jobba på min förhandlingsteknik.

Utmanad!

Oj jag har blivit utmanad av fd Ensamma mamman! 5 saker som jag vill ska hända nästa år:

1. Jag slutar överanalysera allt som sker och bara låter saker hända lite mer (haha, fat chance!)
   
2. Min syster och hennes familj kommer på att de bara måste bo i Stockholm
   
3. Jag köper en ny bil som inte behöver lämnas på verkstan på åtminstone fem år
   
4. De nya cheferna på jobbet känner att de bevisat att de är bra så de kan lugna ner sig ett par hekto
   
5. Man upptäcker att Stieg Larsson har efterlämnat ytterligare tre publiceringsfärdiga deckarmanus som ges ut innan året är slut

Nu skickar jag vidare utmaningen till några bloggbekanta: var dags glimt, ina och sassamamma.

Självdiagnoser

Internet måste ökat självdiagnosticerandet något helt enormt. Själv har jag haft nytta av det ett flertal gånger när jag sökt läkarvård, tex när jag fick borrelia och distriktssköterskan tyckte att jag skulle badda lite med alsolsprit så skulle det nog gå över. Med ett antal internetartiklar om borrelia i bakhuvudet gick jag inte på den lätta. Samtidigt kan jag tänka mig att läkarna får rätt många fler inbillningssjuka till sina mottagningar. Det går ju att finna så många ovanliga sjukdomar beskrivna på nätet med diverse diffusa symptom och rätt vad det är har man (jag) inbillat sig att man (jag) har röd tyfusfeber eller gulprickig mässling.

Nyss gjorde jag en självdiagnos via google igen. Helt plötsligt när jag kom tilll jobbet började det flimra och blixtra framför ögonen. Ingen yrsel, ingen huvudvärk. Bara flimmer och blixtrar. Google säger mig att det handlade om ögonmigrän och nu 20 minuter senare när flimret lugnat ner sig är jag benägen att tro på det. Alternativet var näthinneavlossning och det vill jag inte veta av.

Julrapport

Tillbaka på jobbet några dagar. Känner mig riktigt utvilad efter julfirandet. Enormt skönt!

Första dagarna firade vi i Linköping hos min familj. Mamma ville inte berätta att hon hade ordnat jultomte och blev mycket förgrömmad när hon tvingades berätta för mig då jag ringde och erbjöd Rs tjänster som tomte. Sen tvingade hon mig att lova dyrt och heligt att inte säga något till min kära storasyster. Javisst, hon är ju bara 35+. Såklart vi måste hemlighålla det här med tomten för henne, så hon inte blir besviken när hon får veta att det bara är en granne och inte Mr Clause himself. Trodde jag ironiskt. När tomten väl dök upp skrek både storasyster och hennes bägge döttrar (12 och 14 år gamla) hysteriskt och vågade inte stå nära dörren när han skulle komma in. Helt klart årets höjdpunkt! Lilla L däremot (som faktiskt tror på tomten på riktigt) var betydligt mer cool och pratade på för fullt med tomten.

Julklappsöppningen tog drygt 2.5 timmar. Även om vi öppnar ett paket i taget (och alla andra utom R, jag och L hade skrivit rim som skulle läsas) så säger det en del om hur mycket paket som delades ut.

Väl tillbaka hemma i Stockholm några dagar senare möttes vi av fyra smärre katastrofer. Nej, jag överdriver såklart, men det kändes lite lätt kaotiskt en stund. Jag skulle skjutsa L till sin pappa men min bil visade inget livstecken över huvud taget. Så går det när man lämnar en liten lampa på i kupén i några dagar. Nere i källaren stod ena katten och jamade mot den mycket stängda dörren till gästrummet. Därinne fanns hans lilla kattsyster (jo, hon som välte granen), instängd sedan ett par dagar tillbaka då Rs föräldrar varit hos oss och fixat en överraskning (nej, kattbajset i gästrummet var inte de överraskning de hade tänkt sig).

Medans jag sen var och lämnade L hos sin pappa (med Rs bil då av förklarliga skäl) öppnade R dörren till kylen i källaren. Det skulle han inte gjort. Eller jo, det är klart han skulle, all vår julöl och julmat var ju därinne, men vi var kanske lite väl optimistiska när vi laddade kylen proppfull så när han nu öppnade dörren rasade mitthyllan ut över honom. När jag kom hem låg R och skurade upp öl i tvättstugan. Jag gick upp i vardagsrummet för att börja ordna inför julfirandet med Rs familj, och tror ni inte granen låg i soffan igen!

Men efter det har allt gått bara bra! *peppar peppar*

Grankatten

Igår morse lutade vår gran betänkligt och vi skojade med barnen om att vi skulle hitta granen i soffan när vi kom hem från jobbet. Ha ha, very funny. När R kom hem från jobbet låg granen i soffan.

Katterna däremot, som alltid brukar dyka upp sugna på kel, var mystiskt försvunna. Till slut återfanns de i källaren. Den keligaste av dem, hon som alltid hoppar upp i knät på vem som helst för att få lite kärlek, var plötsligt strykrädd och väste ilsket åt mig när jag strök henne över ryggen.

Man behöver inte vara översmart för att räkna ut att hon var inblandad i granens fall.

Nu vågar hon inte gå runt i vardagsrummet längre utan smiter in under soffan och lägger sig där. Vem vet när granen tänker attackera igen, liksom. Jag hoppas hon stannar där under soffan tills det är dags att städa ut julen.

Ge mig julledigt, någon - NU!

Jösses vad jag vill ha julledigt. Vi har två nya energiska chefer på jobbet (nej, jag är inte en av dem) som vill åstadkomma mirakel på tre veckor eller helst ännu snabbare, och jag känner mig helt slut bara av alla deras fantastiska ambitioner.

Jag längtar något helt enormt till torsdag kväll. Vill sätta mig i soffan och bara andas. Ser också fram emot att hämta L på fredag morgon och ha morgonmys med tända ljus och sen väcka R så att vi kan åka iväg till Linköping och påbörja julfirandet hos mormor och morfar.

Julstämning

Som den äkta moderna familj vi faktiskt är har vi tjuvstartat julfirandet ikväll medelst julgransklädning och utbyte av julklappar mellan barnen. Skälet är såklart att barnen snart ska till sina andra föräldrar och sen inte träffas förrän efter den större delen av julfirandet är avklarat redan. Hursomhelst så har vi haft en supermysig tjuvstart av julen och som bevis visar jag upp vår fantastiska gran. Kan tillägga att de stora paketen under granen inte öppnas ikväll till barnens stora förtret.

Passar även på att skrytvisa Rs pepparkakshus. Bilden visar inte riktigt hur stor huset är och därför måste jag påpeka att det är hela 46 cm högt och 25 cm brett. Quite impressive, eller hur?

Rymling

Vår kanin har varit rymningsbenägen ända sen han fick flytta ut i trädgården. Innan också förresten, han rev och slet i burluckan med imponerande envishet, men inne i huset kunde han ändå inte komma så långt. Bara bita av en massa sladdar. Vilket var en av anledningarna till att han fick flytta ut till att börja med.

Hela försommaren ägnades åt att rymningssäkra uteburen. Minsta lilla mushål har han lyckats klämma sig ut ur och när hålen täpptes till ett efter ett började han gräva gångar istället. Efter diverse förstärkningar av buren trodde vi ändå att vi hade lyckats täppa till alla rymningsvägar. Tills det började blåsa häromnatten. Taket blåste av och kaninen hoppade ut. Och hoppade vidare och hoppade vidare och hoppade vidare. Förmodar vi.

Borta är han i alla fall. Inte ens sökande medelst värmekamera runt hela kvarteret har gett något kaninresultat. Man får lyfta på hatten för att den envisa lilla rackaren verkar ha nått sitt mål i alla fall. Frihet.

Barnen sörjer. Jag är inte riktigt lika förkrossad om jag ska vara helt ärlig.

Vi lär få en ny familjemedlem till våren skulle jag tro. Med långa öron och lurvig rygg.

Det moderna livspusslet

Fd ensamma mamman har ramlat på en fantastisk artikel av Karolina Ramqvist. Läs om livspusslet!

Den goda husmodern

Efter att ha länkat till Anna Larssons kolumn måste ändå även jag visa på vilken god husmor jag trots allt är, yrkeskarriär till trots. Det ligger ju liksom inbyggt i mina gener sedan årtusenden att pyssla och vårda. Den här kransen gjorde jag till en julauktion på Zonta, till välgörande ändamål. Det känns nästan som jag håller på att förvandlas till en amerikansk hemmafru.

Men visst är den ursnygg?

Skön skön helg

R håller just på att göra världens maffigaste pepparkakshus, barnen har lekt hela hela dagen och livet känns bara enormt skönt.

Vi var på inflyttningsfest hos Rs syster med make igår kväll. Supertrevlig fest och jag hade enormt kul kväll trots att jag inte kände någon där utom värdparet. Inte särskilt likt mig som har roligast när jag känner de flesta, men igår kväll var ett sånt där berömt undantag antar jag. Eller början på ett nytt sätt att vara kanske, man kan ju alltid hoppas att man helt plötsligt blivit en fullfjädrad minglare...

Den kvinnliga bullmamman...

Anna Larsson är bara bäst! Tur för SvD att inte alla deras skribenter är biologistiska bakåtsträvare! Läs och njut.

Julkalendertips

Åh vad roligt! Lotten gör en julkalender även i år och jag njuter av att än en gång få imponeras av:

a) Lottens fantastiska hemlisbloggar
b) Alla begåvade och fyndiga hemlisbloggargissare
c) Mig själv när jag någon enstaka gång lyckas vara i närheten av att gissa rätt

Rekommenderar alla en titt på Lottens hemlisbloggarjulkalender alltså.

Julförberedelser

R och jag har ägnat helgen åt en massa mysiga julförberedelser och jag känner mig supernöjd eftersom jag i värsta Linda Skugge-stilen har gjort en ursnygg julkrans till ytterdörren. R hjälpte mig att plocka mossa i skogsdungen uppåt vägen, vi gick ut med ficklampa (det blir mörkt tidigt nu!!) och gummistövlar och plockade en plastkasse full av grönmossa. Jag dekorerade med nypon och röda band och det blev supersnyggt och jag är värsta pysseldrottningen. Någon gång kanske jag orkar posta en bild också.

En stor händelse i helgen måste annars vara att L har graderat på tae kwondon. Hon var enormt duktig och fokuserad och jag och pappa L höll på att spricka av stolthet.

Men helgens allra största händelse är helt klart att min syster och hennes fantastiska sambo har smygit iväg och gift sig. Jag är så enormt glad för deras skull och vet att de kommer få ett lyckligt liv tillsammans! Stort grattis, älskade storasyster!! Du är värd all lycka i världen!

Trött humor

Ibland när man är trött så kan det hända att ens sinne för humor påverkas. Till exempel tyckte jag i morse att det här hos Presidenten var bland det roligaste jag har läst någonsin. RIKTIGT så kul kanske det inte är egentligen?

Den osynliga klassdebatten

Åh, Anneli Jordahl skriver så bra. Läs själva i Klass - är du fin nog?










Men först den här krönikan i DN kanske.

Det är liksom inte jantelagen som är det största problemet i Sverige idag, hur populärt det än blivit att påstå det. ”Den svenska avundsjukan”. Lika uttjatat och tröttsamt som uttrycket ”men det får man inte säga” som används så flitigt när folk vill ventilera sina fördomar oemotsagt.

Det gäller att tänka på vad man äter

Har just ätit två stora fullkornspepparkakor. Idén med fullkorn i pepparkakor låter ju jävligt dum ärligt talat, men faktum är att de här peppisarna är enormt goda. Räknas det som ett GI-mellis tro?

Tusenbröder

R och jag har snart tittat igenom säsong ett och två av Tusenbröder. Ett avsnitt kvar. Jag blir så enormt frustrerad av alla korkade beslut som Hoffa tar att jag knappt kan sitta still i soffan. Jag missade den här serien helt när den gick på TV. Det är skönt att leva på 2000-talet när alla bra tv-serier finns att köpa på dvd. Och extra skönt att leva just år 2006 när Media Markt har öppnat i Kungens kurva och säljer dvd-er till internetpris eller lägre. Det ÄR roligare att gå i butiken och bläddra än att klicka sig fram genom en internetshop.

Trögblogg

Jag har tappat fart på bloggandet och läsandet av andra bloggar efter semestern, en vecka helt utan internet har fungerat som avgiftning tror jag.

L hårdtränar tae kwondo inför sin första gradering som är på söndag nästa vecka. Vi åkte hem från mormor och morfar i Linköping tidigt i söndags morse så att hon skulle hinna till sista träningen innan graderingen. Hon ser ut som värsta mini karate kid när de kör, förutom att hon blandar ihop höger och vänster hela tiden, och utför alla övningar åt andra hållet jämfört med resten av gruppen. Vi får se om det blir gult streck på bältet ändå. Jag hoppas innerligt det. Är övertygad om att hon kommer ge upp helt om hon inte får sitt hett eftertraktade gula streck, och det vore synd. Tae kwondo känns som den perfekta idrotten för barn. Träning i grupp men ändå helt på barnets egna villkor. Inga laguttagningar, stjärnor i laget eller någon som blir sittandes på bänken. Bra fysisk träning, med styrka, balans och koordination i kombination med ett lagom mått av disciplin.

Måste hejda mig själv i min iver att uppfostra en hälsosam själ i en hälsosam kropp. Mer dekadens åt barnen!

Åter i verkligheten!

En vecka i solen med R som sällskap var ljuvligare än jag kunnat föreställa mig (och då har jag ändå rätt bra fantasi).

Måste erkänna att jag hade fördomar om Teneriffa som resmål och att de kom helt på skam. Visst är Los Cristianos en turistort fullspäckad med menyer på alla tänkbara europeiska språk (de svenska menyerna är roligast, där kan man tex beställa friterade kräkor och annat gott). Men det fanns så mycket mer, och det var så fräscht.

Det kan vara så att jag bara blivit gammal. I och för sig var vi förutom ett fåtal barn de absolut yngsta turisterna på ön känns det som. Ön var späckfull av old-timers som hyrde små eldrivna rullstolar och körde fram och tillbaka på strandpromenaden. För tio år sen hade det varit ett öde värre än döden att hamna på en turistort som inte var fylld av vältränade läckra 25-åringar. Idag kändes det som en välsignelse. Fatta vad snygga vi kände oss!

Det bästa av allt var att bara kunna ta dagen helt som den kom, promenera fram och tillbaka längs stranden, sätta sig vid en bar med sköna fåtöljer och beställa in Sangria, strosa vidare, landa på nästa ställe och käka lunch, ner på stranden och somna en timme efter lunchen och så vidare.

Jag läste sju böcker på en vecka. Det har jag inte gjort sen jag var sju år och hade mitt första sportlov och läste syrrans alla Fem-böcker i rad.

Känner mig genuint utvilad och energifylld.

Beläst sexåring

Igår på väg hem från skolan började L deklamera:
"Two households, both alike in dignity, in fair Verona... "

Det känns rätt skumt att en sexåring deklamerar Shakespeare. Men blir lite mer samtida och begripligt när man inser att hon naturligtvis inte läst pjäsen utan sett Baz Luhrmanns underbara version med Leo di Caprio och Claire Danes. Självklart inte en film för sexåringar, men Pappa L och jag har inte riktigt samma syn på det där med vuxenfilmer för barn, och hey - hon känns rätt stabil, vampyrfilmer och våldsamma kärlekshistorier som R&J till trots.

"Och mamma vet du, det står Dagger på pistolen, visst är det coolt?".

Ja, det är rätt coolt.

Semester!

R och jag ska ha barnfri semester på Teneriffa en vecka. Vi åker tidigt i morgon bitti. Det känns enormt lyxigt och nästintill obegripligt. Fast jag vet att jag kommer längta mycket efter L.

Men först Monster Jam i Globen ikväll med alla barnen. Vet inte vem som är mest förväntansfull, jag eller barnen.

Kvotering

Lotta Fogde har skrivit en riktigt bra ledare kring könskvotering. Nog är det väl ändå rätt tänkvärt att det är helt acceptabelt att kvotera pga geografiskt, eller om man vill sträcka sig till kulturellt, urpsrung men inte pga kön?

Kulturella äventyr

Träffade några vänner på Hallongrottan igår och lyssnade på när Pija Lindenbaum intervjuades av Annika Roth Persson om sin senaste bok Lill-Zlatan och morbror Raring. Världens skönaste bok, som har sin enda konkurrens i Pijas tidigare produktion. Måste gå tillbaka till Hallongrottan en annan dag och titta på vuxenböcker i lugn och ro också, de har ett riktigt bra utbud.

Ikväll ska R och jag gå på teater igen, Jösses flickor - återkomsten. Insåg till min förskräckelse att föreställningen är ca 4 timmar lång. Inklusive paus i och för sig, men ändå. Jag är inte piggast i världen på fredagkvällar. Hoppas pjäsen är fängslande och högljudd så jag inte somnar´mitt i.

Skönt med höstlov

Idag har vi alla barnen hemma på lite höstlov. Vi började dagen med att åka in till Kulturhuset för att gå på barnteater, Else-Marie och småpapporna. Så mysigt, förutom att det var låst i varenda ingång till Kulturhuset, vilket kanske hade känts ok om det varit soligt och varmt, men kändes helt outhärdligt i dagens snålblåst och snöstorm. Hursomhelst så släpptes vi in till slut och alla fyra barnen tyckte om pjäsen. Rekommenderas alltså. Fast jag ska skriva och klaga till stadsteatern om att de låter sina besökare stå och frysa i snöyran.

(bild: stadsteatern i stockholm)

Efteråt gick vi och fikade på café, något som kändes riktigt lyxigt eftersom vi i princip aldrig gör det med alla barnen. Inte av princip, men kanske för att det blir rätt dyrt att fika med sex personer. Man kan baka rätt mycket kakor hemma för samma pengar.

Nu såsar vi omkring härhemma, L (som verkar helt återställd) och F leker helikopter i Ls loftsäng, D hittade ett oöppnat pussel i sitt rum och har fullt upp med det, K spelar Nintendogz och jag njuter i vår sköna fåtölj med en massa fåniga program på TV (som the Bondi Beach Block och Martha och Tyra Banks show - de går samtidigt och jag flippar mellan allihop eftersom ingen är tillräckligt intressant för att man ska se ett helt avsnitt i sträck) och laptopen i knät så att jag kan blogga och surfa runt samtidigt. R är mer seriös än jag och jobbmailar i köket.

Sjukling med misstänkt hjärnskakning

L och pappa L hade karusell på en kontorsstol igår kväll. Tyvärr slutade det med att stolen vippade och L dängde i huvudet med en smäll som hette duga. Jag tror hon har fått en lätt hjärnskakning, hon har varit enormt trött sen dess och kräktes ett par gånger i morse. Fast enligt sjukvårdsupplysningen kan kräkningarna lika gärna vara kräksjuka eftersom de kom så lång tid efter smällen mot huvudet.

Det är en stukad hjälte som ligger i soffan och sover nu i alla fall, och Halloweenfesten hon var bjuden till ikväll får gå av stapeln utan Häxan L.

Trick or treat...

...smell my feet, give me something good to eat!

Länkrens

Har just gjort en välbehövlig rensning bland mina blogglänkar. Har tagit bort bloggar som inte uppdateras längre och ett par som jag helt krasst har tröttnat på, och fyllt på med några nya favoriter.

Kyrkan + skolan = sant?

Skönt med människor som inser att vi faktiskt inte lever i en religiös stat och att det är viktigt att alla barn i skolan får känna samma tillhörighet, oavsett vad deras föräldrar tror på för gudar. Och är det inte underligt att de som brukar anklaga muslimer för att vara religiösa fanatiker så ofta är samma personer som protesterar högst när vi sakta men säkert separerar stat från kyrka i Sverige.

Jag är glad att det finns rektorer som vågar gå emot förlegade traditioner.

Kalashelg

Hela helgen har handlat om kalas. F fyller 8 år på tisdag och vi har tjuvstartat med både släktkalas igår och barnkalas idag. För att toppa av fixade K en Halloweenfest för barnen ikväll, med skattjakt i mörkret i trädgården och trick or treat hos grannarna i förskott. Jag är helt slut, och behöver en helg till nu för att vila upp mig.

Skulle posta bilder på de fina pumporna som R har ordnat, men blogger är inte med mig idag. Vi får se om det går bättre en annan dag.

Döda djur

Nästan allt som lilla L gör nuförtiden är ascoolt eller askul eller astråkigt.

- L, vet du vad as betyder? Det betyder ”döda djur”.
- Gör det? Wow.
Paus.
- Mamma, jag gillar den här låten döda-djur-mycket

Saker man inte vill att barnen ska säga i skolan

L och jag och pappa L var på utvecklingssamtal i skolan igår. Barnen hade fått med sig ett formulär hem där de fick färglägga olika ansikten beroende på hur de kände inför olika saker i skolan. L fyllde i pappret redan när vi fick med det hem för några veckor sedan, något som jag sedan i och för sig insåg var lite ostrategiskt eftersom det definitivt är dagsnoteringen som speglas när en sexåring får svara på frågor som ”vad tycker du om att ha utematematik”. Hursomhelst så hade vi med oss pappret till samtalet igår.

Första frågan var ”vad tycker du om att gå till skolan”. Där hade L fyllt i en likgiltig gubbe, vilket jag känner speglar hennes inställning till skolan ganska väl. Hon kan ha den och mista den om man tittar på en genomsnittlig dag. Mest vill hon bara träffa sina kompisar och leka.

Fröken hade velat se en glad gubbe på den frågan och undrade varför L bara hade en mittemellan-gubbe där. L tänkte efter noga så att hon skulle svara rätt:

”Jo...men det är så jobbigt att mamma och jag bråkar i bilen på väg till skolan”.

Jag kände mig jättebekväm resten av samtalet. Verkligen. Tur att pappa L vet att jag är en rätt bra mamma trots allt.

Stalkad...

Har fått överta (eller dela på...) en stalker på Aff. Spännande upplevelse. Inte. Ärligt talat är det riktigt obehagligt med en person som inte bara fått en hang-up på dig utan som också har en förvirrad hjärna som gör förvridna och obehagliga tolkningar av saker som skrevs för flera år sedan och som framförallt gång efter annan ger sig på mitt barn och hennes hudfärg. En riktig brunskjorta. Mest av allt blir jag frustrerad på Aff som inte lyckas stänga av henne en gång för alla.

På begäran (korrigerat)

Ok få se om jag minns nu...detta är fritt ur minnet!
(Kursiverat = korrigeringar efter titt i receptet)

Rödlöksbröd (från tidningen Laga Lätt)
5 dl vatten
50 g jäst
2 dl rågmjöl
13 dl vetemjöl eller dinkelmjöl (jag använde dinkel)
250 g kesella
3 msk honung
2-3 msk olivolja
1.5 tsk salt

4 stora rödlökar
1 msk honung
3 msk olivolja
1 tsk salt

Blanda jästen i det fingervarma vattnet. Blanda i övriga ingredienser och nästan allt mjöl. Arbeta degen väl tills den blir mjuk och smidig. Låt jäsa under duk i 30 minuter.

Fräs den hackade rödlöken i olivolja i ca 10 minuter. Den ska bli mjuk och fin. Blanda i honung och saltet på slutet.

Arbeta degen på mjölat bakbord, dela den i två bitar och kavla varje bit så den blir ca ½ cm tjocka.

Bred ut lökröran över degen och rulla sedan ihop degen som en rulltårta. Skär sedan i trekantiga bitar, ca 3-5 cm breda.

Lägg på bakplåtspapper på plåt och låt bullarna jäsa på plåten under duk i ytterligare ca 20 minuter.

Grädda i mitten av ugnen i 200 grader i ca 15-20 minuter.

Jag gjorde en halv sats och det blev en plåt, precis lagom. Brödet var gott uppvärmt med cream cheese på till lunchen dagen därpå. Nybakt behövs inget pålägg alls – lökröran blir som smör nästan.

Hemmagjord müsli
4 dl havregryn
4 dl rågflingor
1 dl linfrö
1 dl solroskärnor
1 dl pumpakärnor
1 dl kokos
1 dl hackade hasselnötter (el. mandel om man vill)

Blanda ihop alla ingredienserna. Olja en plåt med lite rapsolja och strö ut blandningen där. Fukta blandningen lätt, antingen med sprayflaska eller genom att skvätta lite vatten över med fingrarna.

Rosta müslin i ca 175 grader i ca 10-15 minuter. Var noga med att det inte bränns vid, särskilt vid kanterna – rör om några gånger under tiden!

När rostningen är klar kan man blanda i lite russin och/eller annan torkad frukt. Vi har det i små glasburkar bredvid, så kan man blanda efter egen smak.

Matlyx

Vi har lagat så mycket god mat på sistone. Som i söndags kväll. Jordärtskocksoppa med hembakt rödlöksbröd på sidan. Mat för gudar. Åts under ett evigt oh-ande och ah-ande.

Morgonen efter, hemlagad müsli, den godaste man nånsin ätit. Och nyttig! Bonus.

Eller igår kväll, hemmagjorda köttbullar i tomatsås (jo, hemmagjord den också såklart) med pasta (ok, inte hemmagjord). Lyxvarianten av findus köttbullar, ketchup och makaroner och så enormt mycket godare. Efteråt, smörstekta kaneläpplen med glass. Äpplen från den egna trädgården. Vardagslyx.

Ikväll blir det McD. Man vill ju inte bli för hemtrevlig liksom.

Drömhelg

Det går inte att beskriva hur ljuvlig vår helg var, så jag tänker inte ens försöka. Det enda bakslaget var att vi glömde kameran så jag kan inte posta en endaste skrytbild. OK då, ett annat bakslag var att R backade in i en bil på parkeringen när vi skulle åka hem. Det var inte särskilt trångt, men den stod ju faktiskt inte där när vi kom två dagar tidigare...

Om ni inte har lust att hosta upp pengar för en hel slottshelg men ändå är sugna på lite flärd så måste jag rekommendera ett besök på Sundbyholms slott för afternoon tea som serveras lördagar klockan 15. Det var helt makalöst lyxigt och överdådigt. Färskbakade scones, lemon curd och marmelader, snittar av olika slag som serveras vid bordet och ett alldeles enormt utbud av kakor och smaskigheter. Vi toppade med varsitt glas champagne. Livet när det är som bäst.

Äntligen äntligen

Äntligen äntligen fredag. Vädret är ruggigt och även om jag hoppas att vi får till en solig höstpromenad i morgon så är det inte helt omysigt att åka iväg på slottsweekend när det regnar och är allmänt blött och kallt. Sånt rusk uppmanar ju verkligen till användning av jacuzzin på rummet till exempel.

Innan vi lämnar stan ikväll ska vi åka förbi Press Stop och förköpa oss på glassiga (glansiga) magasin som vi kan ligga och bläddra i hela förmiddagen i morgon. Äkta lyx.

Men inte varje dag, väl?

I morse var jag olydig och åt min yogurt i soffan, något som är strängeligen förbjudet för barnen i familjen. L var på mig direkt såklart:

”Mamma, varför får DU sitta i soffan och äta?”
”För att jag är vuxen. Det är det som är så bra med att vara vuxen förstår du – man får göra som man vill” (nåja)
”Ja...." Lång eftertanke. "Men ni får ju inte äta godis varje dag”

Hon skulle bara veta.

Vad hände?

Vad hände med min träning? Jag som kom igång så bra med joggningen i våras och sen bara poff så dog det ut. Jag minns att det var för varmt att springa i somras, men det kan jag knappast skylla på nu...

Skulle vara roligt att testa någon organiserad aktivitetet, som yoga eller liknande. Fast lite svårt att få till med vårt pusselschema med kanske. En kompis med liknande barnpussel har övertalat en yogaledare i stan att hon får gå varannan vecka till halva priset. Bra förhandlat! Skulle vara riktigt kul att hänga på nästa termin. Haha, notera min förmåga att skjuta upp motionerande till NÄSTA termin istället för att ta tag i det nu...Nej, dags att rulla fram yogamattan jag fick av syster yster och plugga in yoga-dvdn. Annars är jag rätt sugen på något sånt här till Playstation 2. Lekar är ju alltid kul. Och självbedrägeri är kanske min bästa gren.

Är det helg snart?

R och jag ska åka till Sundbyholms slott hela helgen (hans födelsedagspresent till mig...underbara man!) och njuta av livet. Gud så jag längtar. Romantisk lyxweekend. Jacuzzi på rummet. Mmmm. Jag vill ha helg NU!

Och så är det bara tisdag.

Stackars Cecilia

Maken till snyfthistoria får man väl leta efter? Stackars, stackars Cecilia. Det måste ju vara fruktansvärt att på alla sätt försöka rätta till sina misstag och så utsättas för så illvilliga personer som Radiotjänst och Svenska Transportarbetarförbundet som polisanmäler. För det är ju inget konstigt alls med att man först efter 16 år och just i samband med statsrådsutnämningen kommer till insikt om att man inte kan skapa sina egna lagar bara för att man har lust.

Men värst är väl ändå detta ” Hur blir det med vår demokrati om politiken bara har plats för felfria människor? Det är en stor och svår fråga som jag inte kan diskutera här. Men jag hoppas att mina upplevelser inte ska avskräcka "sådana som jag", kvinnor, företagare, journalister och fria samhällsdebattörer från att utveckla sina tankar, följa sina övertygelser och engagera sig partipolitiskt.”

Ja, för att begära att minstrarna inte anlitar svart arbetskraft eller att kulturministern av alla människor struntat i tv-licensen i 16 år, det är ju verkligen samma sak som att kräva felfria människor i regeringen. Eller kanske inte? Snyggt drag också att antyda att det är fritänkande kvinnor som råkar illa ut när de vill engagera sig politiskt. Snyft snyft.

Nej, då var Ulf Adehlson mer inne på rätt spår när han kommenterade Maria Borelius avgång:
” - Hon insåg inte att det ställs högre moraliska krav på en politiker. Det är ett speciellt yrke i så motto att man dels måste vara oerhört hårdhudad och kunna utså svidande kritik, och dels inse att det ställs hårdare krav på en som människa, säger Ulf Adelsohn till DN.se.”

Motsvarande gäller väl i högsta grad Stegö Chilò.

Hur var det nu Stegö Chilò sa för en dryg vecka sen...”mig kommer det inte bli några kvittoskandaler kring”. Nej, hon lyckades komma med en helt egen skandal, var det så hon menade, tro?

Oväntat?

Snacka om kort karriär som minister. Undrar om det är rekord?

Äntligen tillbaka i rätt årtionde

Vårt WLAN har legat nere i säkert ett halvår. Idag stod jag inte ut längre och åkte till Elgiganten och införskaffade en ny router. Jösses så skönt det är att kunna ligga i fåtöljen och surfa! Det blir inte sämre av att R kom hem med en påse lördagsgodis även till mig. Choklad och WLAN är en ljuvlig kombination.

Ingen fågelinfluensa

Lilla L och jag skulle egentligen åkt till mormor och morfar i helgen, men tyvärr har morfar fått influensan som heter duga, så vi får vackert stanna hemma. L kommenterade gråtandes när hon fick beskedet: "Men...snyft....det finns bara EN influensa som är farlig och det är...snyft...fågelinfluensan...och den HAR inte morfar...snyft....för då skulle du ha sagt att det var allvarligt...så jag tänker åka ÄNDÅ...snyft”

Hon har onekligen en poäng.

Men nu får vi bli hemma istället, baka äppelkaka och gräva vidare i trädgården kanhända. Och följa Borelius/Stegö-Chilò dokusåpan på nätet såklart. What’s next, liksom?

Dagens boktips

Jag har läst mycket den senaste tiden (kanske därför det inte blivit så mycket bloggande) och konstaterar att många av böckerna varit fantastiska kärlekshistorier. Måste rekommendera några, inbördes väldigt olika, men var och en av dem en makalös beskrivning av kärleken:

När man skjuter arbetare..., Kerstin Thorvall.
Kärleken, Theodor Kalifatides
Ett år av magiskt tänkande, Joan Didion

Läs dem.

Hej drå Embryo!

Embryo avgrår. Och kommer ut. Jag blir mäkta sugen på att läsa Magnus Carlbrings övriga produktion också. Känner på mig att adlibris kommer tjäna några kronor på mig snart igen. Jag måste börja besöka biblioteket igen.

Det räcker inte att vara för jämställdhet

Reinfeldt inleder sitt arbete ”för jämställdhet” starkt med att slopa förslaget om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag gillar i synnerhet hans alternativa strategi för att få fler kvinnor i ledande ställning:

” Men han tillägger att Alliansen genom andra åtgärder ska försöka se till så att den könsmässiga balansen i näringslivet och därmed i bolagsstyrelserna blir bättre.
- Våra ansträngningar ligger på en bättre familjepolitik. Om vi ger kvinnor möjlighet att göra karriär så kommer det att avspegla sig i näringslivet. Alliansens förslag om en jämställdhetsbonus är en bärande grund för hur man ska möta problemet, säger Fredrik Reinfeldt. “

Ja, och vårdnadsbidraget är såklart också ett steg i samma riktning. Det kommer verkligen främja kvinnors möjligheter i näringslivet.

Visst håller jag med om att jämställdheten börjar i hemmet. Det privata är politiskt, det vet vi ju (även om jag inte insåg att Reinfeldt var av den skolan). Men det känns lite tröstlöst att vi ska vänta och se om en jämställdhetsbonus (skatteavdrag på 3000 kronor var det, va?) leder till fler kvinnor i näringslivet och bolagsstyrelserna. Känns ungefär lika troligt som att papporna självmant kommer börja plocka ut halva föräldraledigheten.

Nähä, är det sant?

Och bland dagens ”No shit, Sherlock”-nyheter tar nog den här priset. Psykiskt störd, jaså verkligen?

Kan man inte få vara något annat än ett kön?

Flera dagar i rad har L velat ha anmärkningsvärt mycket rosa på sig i skolan. Det känns inte helt osannolikt att det är relaterat till en kommentar som hon fått från nån kaxig kille i trean som tyckte att ”hon såg ut som en kille” eftersom hon hade något blått på sig. Var FÅR de här ungarna såna här idéer från? Inte så svårt att räkna ut i och för sig, men VARFÖR VARFÖR tutar föräldrarna i sina ungar såna här så kallade sanningar?

En mamma som jag pratade med på skolan tyckte synd om fröken som fått så många pojkar i klassen (tror de är 14 pojkar och 8 flickor) för pojkar är ju så vilda. ”Ja, då har du inte träffat min dotter” sa jag, i ett försök att antyda att det knappast har med kön att göra. ”Ja, och så flickor som ÄR som pojkar också då!”, var mammans svar på det. Jo, det var precis så jag menade. Och några lugna pojkar har man ju aldrig sett till heller.

Min dotter är en vild, prinsessig, monsterälskande, studsig, pysslig, hårdrockande och störtskön liten tjej. Varför måste alla hennes egenskaper och intressen kategoriseras som flickiga eller pojkiga? Kan det inte vara både och? Hon vill vara tjej för det är det hon är, klart hon inte vill höra att hon är som en kille då, och ja, det är lite mycket begärt att en sexåring själv ska kunna se igenom normen och gå emot den. Det värker i mig när jag ser att hon anpassar sig till hur andra tycker att hon borde vara. Är det så vi vill ha det, att styra in barn i olika beteenden och intressen utifrån vad vi inbillar oss att pojkar och flickor ska tycka om? Vore det inte mycket trevligare om de bara fick vara som de är?

Man får ofta höra att feminister vill att alla ska vara lika. Jo tjena. För att önska att varje individ får vara som de är istället för att tvingas in i en könsroll, det är ju verkligen samma sak som att vilja stöpa alla i samma form. Och att tycka att pojkar inte kan ha rosa eller dansa balett eller att flickor ska ha långt hår och kjol, ja det är ju verkligen att uppmuntra mångfald och individualitet.

Det är så viktigt att pojkar får vara pojkar och flickor får vara flickor, heter det. Ja, är det någon som försökt förhindra det? Men allt det här naturliga och oundvikliga beteendet som gör pojkar och flickor så olika – om det nu är så naturligt och självklart, måste det då förstärkas vareviga minut? Vilket naturligt beteende är det man är rädd ska förändras så radikalt om pojkarna får ha lite färgglada kläder för en gångs skull eller om vi helt enkelt slutar stämpla allt beteende med kön.

Min gissning är att det handlar om rädsla. Vad ska man ha att luta sig mot om man inte har en roll att uppfylla längre? Vad ska vara sanningen om det inte längre är sant att kvinnor är bra på relationer och män är bra på att snickra?

Ryggar

Ajajajaj jag är så stel i ryggen. Jag kan säga såhär, vi kunde inte följa Rs detaljplan till punkt och pricka under helgens trädgårdprojekt. När vi grävde en djup ränna för att lägga elkablarna till utebelysningen i så var tanken att den skulle gå rakt och fint på ena sidan av trädgårdsgången. Istället såg rännan ut som vi varit redlösa och grävt helt på måfå i sicksack över gången och gräsmattan. Det går liksom inte att gräva genom berg, hur mycket man än vill. Entreprenören som byggde området i början av förra seklet gick i konkurs av allt sprängarbete som behövde göras på berget. Nu förstår vi varför.

Det blev fint till slut i alla fall.

Och apropå ryggar så vidarebefodrade min syster det här från sin dotter. Kan bara konstatera att min humor är helt i nivå med 12-åringars:

- hej, hur är det med dig idag då?
-jo, det är bra, men jag har ett hål i ryggen.
-ett hål i ryggen?
-ja, men det sitter så långt ner så det skiter jag i !

Notis

Och priset för årets bästa rubrik går till...Full kines bet panda.

Svenskans hopp

Anna Larsson är tamejfan briljant. Tur för SvD som annars fullkomlingen druknar i biologistiskt dravel av stjärnor som Elise Claesson att de i alla fall har Anna Larsson som lyser vägen!

Helgplanen

R har varit enormt effektiv senaste veckan och inte bara bokat in möten med larmsnubbe (kom på besök i tisdags kväll och fick sälja en hel del larmprylar till oss) och bergvärmesnubbe (kommer ikväll med goda prognoser att också få sälja mycket prylar), utan även gjort den här superfina planen för vårt helgprojekt.

I helgen ska vi alltså påbörja projektet med att gräva ur vår befintliga gång genom trädgården, forsla jorden och gruset till baksidan där vi behöver fyllmassa till en ny terrassering (fick en mur byggd i somras), lägga i markduk och dra elkabel för att förbereda för trädgårdsbelysning och så det jag ser fram emot mest: basta och beställa hem massvis av god mat med hjälp av Hungriga Olle.

Senare nästa vecka får vi leverans av samkross (ett helt nytt ord för mig) och gångsingel så då får vi skotta lite till. Återstår att köpa pollare (ytterligare ett helt nytt ord) och kanske till och med en lite kitschig lyktstolpe. Ser fram emot att inte behöva snubbla fram genom trädgården i höstmörkret utan kunna skrida värdigt genom vår väl upplysta värld.

Törnrosahuset

Vårt sköna hus beskrevs förresten i senaste numret av Family Living som en riktig Törnrosadröm. Jag som köpt tidningen för att sitta hemma och förhäva mig lite över alla Stockholmsövremedelklassfamiljer med perfekta hem och superstajlade ungar blev lite ställd när vårt eget hem fanns med. Inte på bild eller så, men tillräckligt detaljerat beskrivet i en artikel för att vi som bor här skulle fatta att jo, det var just vårt hus den här journalisten hade varit på visning i och drömt om att köpa.

Jämställdhet i praktiken

R konstaterade förresten i helgen att ibland så lever vi faktiskt som vi lär. I lördags när nyblivna 10-åringen skulle firas av farmor och farfar (dvs vårt släktkalas, till skillnad från kompiskalaset eller familjekalaset eller det andra släktkalaset – är det något ungar i moderna familjer inte behöver sakna så är det kalas) så ägnade R förmiddagen åt att göra tårta, laga mat och hålla koll på barnen, medans jag röjde i trädgården med vår mäktiga grästrimmer och den något mindre mäktiga handjagaren. Jag måste säga att jag njuter betydligt mycket mer av att härja med trimmern än att vispa grädde.

Sen fick jag i alla fall alla frågor om hur maten hade tillagats, så jag fick både cred för den välsmakande måltiden och interna jämställdhetspoäng. Perfekt. Men det är ändå lite konstigt hur ofta jag får frågor om maten oavsett vilka gäster vi har, även när det helt uppenbart är R som har svettats vid spisen.

Saker man inte får göra, del 2

På Ls skola har de fått sätta upp kompisregler och rita och illustrera sina regler. De flesta barnen hade ritat och skrivit saker som ”man får inte säga dumma saker” eller ”man får inte slåss”.

På Ls teckning fanns en illgrön drake bredvid ett barn. Över draken hade hon skrivit ”Man får inte äta upp folk”. Mycket bra regel.

Saker man inte får göra, del 1

Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Det är oförlåtligt och hemskt och man inte bara känner sig som världens sämsta förälder, man är det också. Och hur mycket man än vill ha det ogjort så går det inte.

I boken Livet i familjen citerar Jesper Juul en femåring som säger att vuxna som skäller ”slår med rösten”. Det borde man tänka på innan rösten far iväg mot ett barn. Kan man få lova att bättra sig och hoppas att man inte förstört ungen för livet?

Vardagslyx

Äsch, nu kommer värmen igen. Jag som njöt i fulla drag i lördags kväll när vi plötsligt kände oss huttriga och frusna och kom på den briljanta idén att säsongsinviga bastun. Underbart härligt, även om jag kroknade snabbt när temperaturen nådde 100 grader. Vi lever värsta lyxlivet på riktigt – egen vedeldad bastu nästan mitt i stan, vem behöver åka på spa? Allt som behövs är lite mer äkta höst.

För att öka på lyxkänslan så beställde vi en ny fåtölj på IKEA igår, stor som en mindre soffa. R och jag fick plats tillsammans, men det krävs kanske att man vill vara nära varandra om man ska sitta två. En mycket efterlängtad läsplats i vardagsrummet, där vuxna kommer ha absolut företräde framför ungarna som får trängas vidare i gamla soffan. (Jo tjena, det lär ju funka)

Integrera Östermalm

Jag är inte ett stort fan av Lars Ohly, men här träffar han banne mig mitt i prick.

Nätet är fullt av idioter

Sitter på jobbet och längtar ihjäl mig efter R.

Var dum nog att ge mig in i en rastisk diskussion på ett välkänt föräldraforum där någon skrev ett rätt grovt inlägg om hur bara afrikaner antastade henne på stan och påpekade att det minsann INTE stod ”ja jag älskar n-kuk” i pannan på henne (så de där negrerna borde ju fattat att hon inte var intresserad)... Diskussionen ledde till att någon anonym idiot fann det givande att påpeka att jag ju minsann faktiskt älskade n-kuk om hon mindes rätt.

Vad är det för j-la värld befolkad av idioter som vi lever i egentligen?

Jag vet, man ska inte ta åt sig av anonyma efterblivna stackare på nätet, men jag blir så beklämd när en person i mitt liv blir reducerad till en negerkuk för att någon fått slut på argument. Jag blir beklämd för att jag blir påmind om att det är just så många ser på världen. Det är så sjukt.

Det underbara med en sexåring

I bilen på väg till skolan:

- Mamma, varför är jag jag? Ibland tänker jag på om jag kanske bara är en dröm. Och varför man lever?

På skolgården vid porten till skolan:

- Mamma, nu känner jag igen mig överallt på skolan. Det känns mysigt. Jag älskar lukten av min skola.

Ombytlighet

För ett år sen var L helt störtkär i Darin. Verkligen verkligen kär, på riktigt. Vi köade i typ två timmar i Skärholmen C för att få Darins autograf. Till och med jag blev lite kär när vi var där, han var ju så söööt.

I går sjöng L mycket stolt en ny sång som hon lärt sig av nya bästisens storebrorsa (tror ni fattar vilken melodi det ska vara) :

”Ont det gör ont,
det gör ont en stund om natten men inget på dan,
och alla omkring
dom hatar Darin
Håll käften Darin!”

Efteråt förklarade hon att när hon sjöng ”håll käften Darin” så menade hon att han skulle vara tyst för att han sjunger så himla dåligt. Bra att hon förklarade för jag kände inte alls till det uttrycket innan.

- Jaha, ska du ta ner alla Darinplanscherna i ditt rum nu då?
- Hm..ja, jag funderar på det. Darin suger, mamma.

Jaha, där ser man.

Relationsspel

I lördags var R och jag på 40-årsfest hos en gammal kompis till R. Jag hade shoppat nya kläder och de snyggaste festskor jag nånsin haft och kände mig allmänt urläcker. Kände hela tiden för att hångla upp R och gjorde det emellanåt också. Lite oftare ju senare på natten det blev. Dagen efter tillbringades i en lagom trötthet och baksmälla som gjorde att vi inte orkade göra något särskilt annat än att bara vara och dricka lite cocacola och äta nötter. Den överväldigande känslan hela dagen var att jag är så kär i R så jag kan dö. Mycket tonårigt sisådär.

När man känner så för sin sambo och det dessutom är söndag och man är alldeles för trött för att göra något annat och det senaste åskovädret dessutom slagit ut bredbandsbolagets skitmodem så filmkanalerna inte funkar så är det ett perfekt tillfälle att spela Orangino. Jag kan verkligen inte rekommendera det här spelet om ni har en svacka i förhållandet eller känner er allmänt nere eller usla som människor. Men om ni känner er stabila och fulla av kärlek med någon slags välvillig önskan om att fördjupa er relation ytterligare ett snäpp så kan jag verkligen rekommendera det här spelet. R instämmer för övrigt.

Lilla fröken krångelbångel

I morse var det sannerligen sturm und drang i den moderna familjen. L fick ett smärre (läs: större) utbrott över precis varje klädesplagg som skulle på utom trosorna. Hon har valt kläder och klätt sig själv sen hon var drygt 3 år och det brukar inte vara några större problem förutom att hon ibland vill ha shorts i december eller täckjacka i juni, men idag var precis allt allt allt fel. Droppen var när till och med ryggsäcken var fel för att den var för lätt. Jag hoppas det går över och att hon landar i ”jag vill ha mysbyxor och cool t-shirt”-fasen ett tag till. Det känns för tidigt med tonårsproblem redan i sexårsåldern ”jag har iiiinget att ha på mig, allt sitter fel!”.

Man behöver väl inte vara utbildad psykolog för att misstänka att det egentligen nog handlar om allt det nya med skolan och kompisarna där och att hon fokuserar på det yttre – ”om jag har rätt kläder så kommer allt kännas bra i skolan” - och sen hittar något konkret att få ett utbrott över istället för alla de där svåridentifierbara känslorna som stormar runt i den lilla kroppen.

Vi stannade hemma en extra stund i morse när kläderna till slut kommit på och läste saga tillsammans i soffan. En kvart att tanka lite närhet när morgonen mest handlat om tårar och skrik. När vi kom till skolan så var tårarna nära igen och hon ville inte stanna. På dagis var det lätt – det fanns alltid en fröken till hands som verkligen tog emot barnen på morgonen, så att de kände att någon såg dem. Så är det inte på sexårs, i alla fall inte hos oss, och det känns inte helt bra. Som tur var för oss i morse så dök Ls älskade fadder upp just då när det var som jobbigast och Ls humör vände på en sekund och vinkade glatt och sprang iväg.

Bloggtorka

Sommarens bloggtorka har hållt i sig. Mina få läsare kanske har tröttnat på min ouppdaterade blogg, men jag fortsätter ändå för min egen skull, precis som jag började för min egen skull.

Jag har haft fullt upp med att skola in L på sexårsverksamheten och mig själv i min nya tjänst som gruppchef. Plötsligt känns alla mina sanningar om hur en bra chef ska vara väldigt svåra att nå upp till. R är en bra chef. Den bästa faktiskt. Ja, för mig var han ju så bra chef så att jag flyttade ihop med honom. Riktigt så bra kanske jag inte vill bli?

För den som undrar så kan jag berätta är R inte min chef längre. Ingen av oss jobbar ens kvar på det företaget (haha, fast inte pga vår relation, shit, det här låter bara värre och värre ju mer jag försöker förtydliga). Fast det företaget jag jobbar på nu har R också jobbat på för typ 10 år sen eller nåt. Han hade faktiskt nästan exakt samma jobb som jag har nu. Ett par av mina anställda har alltså haft min sambo som chef tidigare. Min nuvarande chef också. Sverige är sjukt litet och industrisverige ännu mindre.

Förväntansfull sexåring

I morgon börjar inskolningen på Ls sexårsverksamhet. Det är en MYCKET förväntansfull sexåring som hoppar omkring härhemma nu.

Samtidigt som hon är så glad att få börja skolan så är det så enormt mycket känslor som stormar inom henne just nu. Hon är känsligare än någonsin och minsta motgång resulterar i tårar och drama. Saknar pappa som hon inte träffat på två veckor och kanske inte tillräckligt i sommar över huvud taget. På tisdag får hon äntligen träffa honom igen, och jag misstänker att det kommer göra under för hennes humör.

Jag förbereder mig ändå mentalt för en kämpig höst. Det kommer vara så mycket nytt för henne. Ny lägenhet med pappa, ny skola med helt nya kompisar och inte en enda som hon känner sedan tidigare, tidiga mornar igen och ingen möjlighet att sova middag på sexårs, något hon faktiskt gjorde då och då på dagis ännu innan sommaren.

Jag hoppas att jag kommer orka finnas där för henne fullt ut. Att jag kommer minnas varför hon är gnällig eller ledsen eller arg, även om jag själv är helt slut efter en dag på jobbet och tycker att hon borde kunna bara skärpa sig och sluta gnälla.

Hemma igen

...efter en vecka i Turkiet.

Det var första veckan med alla barnen på hela sommaren. Tror det var nästan 10 veckor sedan vi hade alla barnen alls innan dess. Jag känner mig...överväldigad. Från att ha haft alla barnen ett par dagar i taget (halva tiden förvisso, men sällan mer än tre dagar i sträck) till att inte träffats alls på ett par månader till att ha umgåtts väldigt intensivt i snart ett par veckor. Pust.

Helt ärligt så har det varit ganska jobbigt. Tror inte att R känner det på samma sätt (mer än att han såklart märker hur lättretlig jag blir och vrider sig in och ut för att rätta till vad det nu kan vara som jag verkar irriterad på, stackarn...), men det är väl kanske naturligt med tanke på att tre av fyra barn är hans? Jag antar att omställningen blir mindre för honom med en extra unge, men det kan såklart vara en fråga om synvinkel. L är minst sagt intensiv, så kanske är det än jobbigare för honom.

Missförstå mig inte, det har varit ljuvligt att åka iväg allihop på semester, men det har varit, ja, jobbigt också.

Känner att jag fastnar i någon slags internaliserad kvinnoroll där jag till och med själv förväntar mig att jag ska ta till mig alla barnen som vore de mina egna och inte göra minsta skillnad på hans barn och min unge, samtidigt som jag i praktiken har väldigt lite att säga till om när det gäller tre av dessa fyra barn, vilket naturligtvis omöjliggör den första ambitionen. Kanske inte så konstigt att den överväldigande känslan emellanåt är trötthet?

Så ja, det känns rätt skönt att vardagen är på ingång.

Trädfällning

Nu känner jag mig som en äkta husägare. Igår kväll fällde R ett träd i trädgården, bara sådär, med fogsvans! Visst är det sånt som riktiga husägare gör? Eller blandar jag ihop riktiga husägare med riktiga män nu?

Värme

R är den manligaste man jag vet. Om och om igen visar han mig vad äkta närhet är. Prestigelös, varm kärlek.

Det är så man kan gråta.

Vådan av att inte uppdatera sina länkar

...upptäckte jag just. Marmelad slutade blogga på sin gamla marmeladadress på grund av en otrevlig internetstalker (som sedemera letade upp henne även på den nya adressen, psychon ger sig aldrig!) för ganska länge sen. Den som klickar på länken nu hittar inte Marmeladskans gamla blogg utan något helt annat.

Innehållsglidning

När jag startade den här bloggen hade jag en tanke om att jag skulle ventilera de situationer som skulle uppstå i vår nybildade familj (därav titeln). Med barn från två håll och ex från två långa förhållanden i bakgrunden antog jag att det skulle bli en del att skriva om. Med snart ett år i vår nya familjekonstellation kan jag konstatera att visst finns det saker att skriva om, men jag gör det inte. Jag kan skriva om mig själv och om min dotter och möjligtvis sånt som rör relationen med hennes pappa, men det känns inte rätt på någotvis att skriva om situationer med sambons barn eller hans ex för den delen. Det blir för utlämnande. De är en stor del av mitt liv, påverkar min vardag, men det är inte rätt att skriva om dem här, så känns det tydligt.

Jag kanske får hitta på en ny titel på bloggen, som bättre speglar vad denna blogg blivit. Vild apa utan bananer kanske vore nåt.

L har blivit sex år

och firats med alldeles för många paket vid diverse olika tillfällen (ja, det blir ju så i moderna familjer). Själva födelsedagen tillbringades med mig och pappa L samt kompisar på Gröna Lund som vår tradition bjuder.

På färjan till Gröna Lund kom L med en underbar beskrivning av sig själv.
- Mamma, vet du varför jag är så smal? Det är för jag rör på mig hela tiden. Jag är som en vild apa när det är slut på bananer!

Ljuvliga semester

Satan i gatan vad skönt det är att vara ledig!

L och jag har nu hunnit besöka Astrid Lindgrens värld. Bäst var utan tvekan inte-nudda-marken-banan som L avverkade ett tjugotal gånger eller så. Vi har även ärat Eskilstuna Parken Zoo med ett besök. Här var det vikingaskeppet på nöjesparken som hon åkte 12 gånger. Ensam. Själv blir jag åksjuk.Fast hon hittade åksällskap i en sjuårig pojke, så helt själv var hon ju inte.

Ett annat stort nöje på ALV var att bli fotograferad i vartenda sånt där fotoplank som fanns. Ett smakprov syns nedan. Observera hur varje hål i varje plank måste testas.

Titta, det BLEV en sjöjungfru!!

Men eftersom skrivbordet är enormt så måste jag nog peta dit lite blommor eller något också. Annars ser lilla Ariel så ensam ut.

Helt slut!

Ls piratkalas gick av stapeln idag. Tyvärr glömde jag kameran, men när Pappa L mailat sina bilder (som vi hann ta innan batterierna dog...) kan jag posta en bild av dödskalletårtan som jag blev mäkta nöjd med.

Hela kalaset var mycket lyckat. Pinatan var en enorm succé, särskilt när vi gav upp idén om att slå sönder den hängandes utan drog ner den på golvet där Pappa L utsatte den lilla rosa enhörningen för inget mindre än regelrätt misshandel medelst trästav. Det var länge sen jag hörde 9 barn skrika så mycket på en gång. Det ringer fortfarande i mina öron.

Lilla L var mycket lycklig efteråt och alla gästerna verkade nöjda också.

Sista dagen 2

Det är förresten inte bara min sista dag idag, utan Ls sista dag på dagis någonsin. Det känns vemodigt och härligt på en och samma gång, så där som det ofta är med sista dagar.

Sista dagen

Sista dagen på jobbet innan semestern. Längtar enormt efter att sätta mig i bilen med L på måndag och köra ner till Vimmerby. Väderkartan lovar sol åtminstone till onsdag, kan det vara möjligt att vi har sån tur?

Men först sexårskalas i morgon. Ganska många av dagiskompisarna är bortresta för sommaren redan, men vi hoppas på ett lagom stort och lyckat piratkalas. I morgon ska jag göra dödskalletårta.

L vill ha en bikini och min magkänsla säger nej. Jag tycker bikinin signalerar sexualitet och en liten bh på en plattbröstad sexåring provocerar mig på ett helt annat sätt än en baddräkt. Det må vara ologiskt, men magkänslor är inte att förakta. SMS-diskuterade frågan med Pappa L igår och jag blir så glad när han avslutar med ”as a feminist I agree”. Min dotter växer upp med en feministisk pappa - det är riktigt bra.

Mjukmage

Allt min dotter säger är inte guld. I morse när vi för jag vet inte vilken gång i ordningen stod i en bilverkstad och väntade så lutade hon sig mot min mage och utbrast ”du är inte lika smal längre” tätt följt av ”men det är ok, men du har liksom en bulle här som buktar ut, fast jag tror inte att du har någon bebis där, eller...?”. Nej, det är inte någon bebis där.

Jag tröstar mig med att det faktiskt var mycket mjukare för henne att luta huvudet mot mig nu än för ett par år sen. Vad gör man inte för sina barn?

Sommarplaner

Snart kommer jag ta sommarlov och då blir det inget bloggande på ganska länge. Kanske kommer jag tillbaka alldeles nyinspirerad i augusti eller så kommer jag tillbaka ändå helt utan ny inspiration samma månad. Jag ska vara ledig länge i år. Först tre veckor i sträck, då jag och L bland annat ska åka till Astrid Lindgrens värld och till Eskilstuna Parken Zoo samt en del tid på mormor och morfars lantställe såklart. Sen ska jag jobba en vecka. Det är väl jag och tre till på hela företaget som ska jobba v31, men det blir nog bra.

Sen är jag ledig två veckor till. Då sker sommarens höjdpunkt och tillika utmaning – en chartervecka med alla barnen och R på Ving Resort i Side, Turkiet. Efteråt behövs en vecka för att vila ut lite på hemmaplan.

Som om inte dessa fem veckors semester räcker så har jag fullkomligen tvingats att ta halvledigt en vecka till då L skolas in i sin förskoleklass. Alldeles ädelt och helt utan baktankar erbjöd jag Pappa L att jag kan ta hand om inskolningen, eftersom det faktiskt är praktiskt möjligt för mig att jobba några timmar varje dag och samtidigt sköta inskolningen (det kan inte han). Bakom mitt erbjudande låg självklart inte minsta tanke om att en veckas inskolning på förskoleklass skulle kunna motsvara en veckas inskolning för mig på jobbet efter en lång sommarledighet, som en slags mjuk övergång i arbetslivet igen.

Löften man ångrar och ohämmad shopping

I ett svagt ögonblick lovade jag min dotter att när hon får eget skrivbord så ska jag måla något fint på det, som en sjöjungfru eller nån av Winxféerna. Nu fyller hon år snart och drömmen om skrivbord ska uppfyllas. Och jag måste måla en sjöjungfru. Plötsligt inser jag att det är ganska länge sen jag faktiskt var bra på att rita. Dags att börja bli kreativ alltså. Än så länge har jag målat hela skivan vit. Det gick ganska bra. Återstår sjöjungfrun...

R och jag var för övrigt på en mycket trevlig 40-årsfest i lördags. Innan det shoppade vi loss totalt - skjortor, skor, klänning, kostymbyxor, födelsedagspresenter både till 40-åringen och till min blivande sexåring och en enorm uppsättning piratkalsattiraljer till Ls piratkalas som går av stapeln på lördag. Säga vad man vill om kapitalism och materialism men det finns en särskild sorts (om än kortvarig) lycka i att sitta på tunnelbanan hem med så mycket påsar att man tar upp fyra platser istället för två.

Pontonen

R fyllde år igår och vi var på Pontonen, restaurang Kungsholmens flytande uteservering, och firade. Riktigt mysigt ställe och bra mat, fast rätt kass service. Vilket ställe med någon som helst klass serverar den ena huvudrätten tio minuter före den andra? Eller för all del den ena delen av en huvudrätt fem minuter före den andra delen? Lite mer än så kan man väl begära när cesarsalladen kostar 165 spänn?

Det var länge sen jag var på den typen av restaurang där det känns som att mina Dieseljeans var det absolut billigast klädesplagget någon därinne hade på sig. Mycket dyra kostymer och mjuka kashmirtröjor på den här krogen kan man säga. Och såklart några Henri Lloydjackor på de som gled upp till kajen i egen båt.

Vid bordet bredvid oss satt fyra medelålders män i dyra kostymer och uppfyllde varenda fördom jag har om hur medelålders män i dyr kostym beter sig när de är på krogen med andra medelålders män i dyr kostym. En av dem berättade högt och ljudligt för de andra (och oss som satt vid bordet bredvid då) om en kvinna på sitt jobb ”ja alltså, hon sköter räkningarna och sätter på kaffet till tvåfikat och sådär, ja hon är ju separerad och oj oj oj vad hon glor när mäklarna kommer in på kontoret...”. Ja, det vet vi ju alla hur de är de där kåta skilsmässokvinnorna som servar männen på kontoret. Allt de vill är att få sätta klorna i en välbetald mäklare så de får sitt på det torra. Jag tror jag spyr.

Midsommartur

Jag hade tur på midsommarafton. Vi hade missförstått tiden när dansen började så vi kom lagom till den avslutande raketen och slapp springa runt stången. L blev nöjd ändå eftersom hon fick delta i säcklöpning, mumsmumsätningsrace och annat ”kul”. R förtjänar medalj eftersom han ställde upp som vuxendeltagare i lekarna. Själv avskydde jag dansen runt stången och lekarna redan som barn, men det verkar inte ha gått i arv till L. Hon är överhuvudtaget mycket kaxigare och mer social än jag nånsin varit. Det känns rätt bra.

Gah jag vill inte äga bil

Det här ämnet har jag haft uppe förut, flera gånger till och med, men som jag önskar att jag inte behövde ha bil. Man vågar inte tänka efter på riktigt hur mycket pengar som går ner i den där plåtlådan.

Åkte och besiktigade (besiktade? vad heter det egentligen??) bilen igår och bilf-n blev underkänd. Måste ombesiktas inom en månad. Spindelleden vänster fram glappar. Så ny verkstadstid är bokad och jag förbereder ännu en brontoutgift.

Funderar på om det inte ändå skulle löna sig att börja jobba deltid och åka kommunalt till jobbet. Rent teoretiskt skulle det faktiskt kunna funka nu när L flyttar. Fantiserar om att bara behöva köpa ett månadskort på SL istället för att plöja ner pengar i bilen. Herregud, SLs månadskort motsvarar ju knappt vad jag betalar enbart i försäkring för bilen.

Men nä, jag får nog nöja mig med att glädjas över att de 40 mil i veckan jag åker nu kommer reduceras till kanske 15 mil när L börjar sexårs. Ha! bara där kommer jag ju spara in en semesterresa eller en väska från Prada.

Jag lever

Om någon undrar så har jag inte slutat blogga, bara varit bortrest!

Har varit på kurs i Köpenhamn sen förra söndagen och därefter tillbringat helgen som mentalt stöd under Vätternrundan. R gjorde en strålande insats och tangerade sin tid från förra året, men var arg som ett bi när han kom i mål eftersom han fått kramp i vaderna och fått stanna för massage fyra gånger under resans gång.

Nu måste jag jobba ikapp i tre dagar innan det är dags för långhelg igen. Lyxigt nog har vi fått ledigt på torsdag från jobbet också, skönt för privatlivet men ger pressade dagar på jobbet.

Drömliv

- Mamma, ibland undrar jag om hela livet är en dröm?
- Jaaa....Vems dröm skulle det vara då?
- Min! ...eller allas!

Stora steg

I morse skulle L på besök i sin blivande skola. Alla barnen i klassen skulle få träffa fröken en timme så här före sommaren. Lilla L som varit så entusiastisk och spänd inför skolstarten började plötsligt storgråta och hulkade förtvivlat: ”Jag vill inte gå till skolan, jag vill inte börja skolan, jag vill vara på dagis!”.

Hjärtat brister, jag förstår hur läskigt det måste kännas ändå med allt det nya. L ska dessutom börja på en skola där ingen av hennes gamla dagiskompisar går eftersom hon och Pappa L flyttar till ett nytt område. Inget barn man känner, ingen fröken man känner igen, nytt nytt nytt och bort med gamla trygga underbara dagisfröknarna.

Så pratade vi om hur vi skulle ta med ett foto till skolan, för det skulle fröken sätta upp på Ls hylla, precis som de gjort på dagis och plötsligt var det som om L kom på att det kanske inte var så himla farligt i skolan i alla fall, för så hade hon ju sett att det var på styvsyrrornas skola också. Och där fanns minst tusen hyllor berättade hon. Oj, så många, men på din skola går det ännu fler barn än på deras faktiskt. Åh...tänk vad bra, då kan ju jag få jättemånga nya kompisar.

Ja, så tror jag det blir. Den tanken satte sig.

När jag hämtade L efter en timme på skolan var det en otroligt stolt och glad tjej som kom från fröken med sin allra första läxa i handen. Tänk mamma, min första läxa.

Brutal ärlighet

Brutal ärlighet har blivit en dygd. Jag fattar inte hur det gick till.

”Jag säger bara vad jag tycker, och det står jag för!” Maken till missbrukad fras får man väl leta efter. Plötsligt har folk börjat rättfärdiga sina elakheter med att de minsann är ärliga och står för det. Är det ingen av de här överärliga människorna som har hört talesättet ”man ska mena det man säger men man behöver inte säga allt man menar” ? R och jag trummar in i våra barn att de faktiskt inte behöver säga allt de tänker. Om de tycker maten är äcklig så får de tycka det, men de behöver inte säga det. Om de tycker syrrans nya kjol är ful så får de tycka det, men de behöver inte säga det.

Jag stöter ideligen på vuxna människor som inte har lärt sig det där ännu. ”Men gud vad fet hon är, hon borde verkligen inte ha såna där stuprörsjeans” följt av ”Ja, jag säger bara vad jag tycker och det står jag för!”: Ja, gud så modigt att stå för sina elakheter. Det få personer står för är väl att såna där uttalanden inte har något alls med ärlighet att göra och väldigt mycket med elakhet att göra. Tänk så praktiskt att ha funnit en moralisk grund till sin illvilja.

Jämställd med hus och barn?

Kan man vara jämställd och leva med man och barn och hus och hela kittet? Hur får folk det att funka?

Jag vill verkligen leva jämställt, men inom mig ligger de där dolda kraven på mig själv som Kvinna och lurar. Att det är jag som ska skämmas om vi får gäster och det inte är rent i huset. Att jag får dåligt samvete om R har städat badrummet två gånger i rad fast jag städat köket varenda gång sen vi flyttade in. Att jag tycker han är duktig om han tar fram dammsugaren på eget bevåg, men att det inte skulle falla mig in att tycka att jag är särskilt duktig när jag gör samma sak varenda vecka. Jag tränar på att berömma mig själv också. R och jag berömmer varandra när vi varit duktiga och gjort nytta, meninnerst inne tycker jag bara att det var han som var duktig, själv gjorde jag bara det självklara.

Fatta vad djupt såna här saker sitter, när man (dvs kvinna) till och med som medveten feminist inte riktigt kan frigöra sig från de här outtalade förväntningarna. Vilken lång väg vi har att gå.

Eller så är det personligt och handlar bara om att jag måste skaka av mig tankarna på vad omgivningen tror och förväntar sig. Jag och alla andra kvinnor med dåligt samvete.

One ring

I morse vaknade L, ställde sig upp i sängen, höjde en knytnäve och sa med mycket högtidligt röst: ”ONE RING TO RULE THEM ALL!”. Det känns som om Sagan om ringen dominerar hennes liv just nu.

För övrigt har jag joggat 10 gånger i år. Det är nog rekord i mitt liv.

Ancient

Pappa L ringde häromkvällen. Han och L hade just diskuterat Sagan om Ringen (jo jag vet, den är inte direkt avsedd för femåringar, men shit happens):

Pappa L: The Balrog was an ancient creature.
L: Ancient? Oh, like ancient Egypt. Very old!

Det är bra att vara två föräldrar, så man har någon att prata med om hur enormt begåvad ens unge är, någon som är precis lika intresserad och övertygad om ungens förträfflighet.

Ska vi tvinga mammor att ta barnen till doktorn?

Hanne Kjöller does it again. Skönt att någon reagerat på de mest absurda argumenten mot individuell föräldraförsäkring som presenterades i Dokument Inifråns "femini(s)terna":

Såhär skriver Kjöller bland annat:

"Tänk om man i söndagens "Dokument Inifrån" "femini(s)terna" bytt ut alla "mammor" mot "pappor" och alla "kvinnor" mot "män". Då hade en hel del konstigt blivit sagt. Eller vad sägs till exempel om det här:
- Ska man tvinga mammor att gå till doktorn med sina barn, även om de själva kanske inte vill?

Vad svarar man? Att nej, självklart inte. Att göra barn innebär ju inget som helst ansvar för att senare ta hand om dem. Visst måste varje mamma själv få avgöra om hon vill ta sitt sjuka barn till läkaren eller om hon vill låta det ligga och dö av en brusten blindtarm för att hon har något roligare för sig.

Nu var det ju förstås inte mammorna det handlade om. Det är papporna som åtskilliga s-kvinnor - de som säger sig "lyssna på sina medlemmar" - gång på gång reducerar till ointresserade, oengagerade och närmast oempatiska spermadonatorer.

Varför går så många män med på att förminskas? När ska män börja respekteras och behandlas som vuxna? När får vi sluta höra snyfthistorier om män som blivit pappor mot sin egen vilja (ursäkta, men hur gick det till? Handbojor, eller)? När ska vi sluta betrakta barn som enbart producerade av - och för - kvinnor?"

Det är så tydligt att män fortfarande kan välja om de vill vara förälder, medans kvinnor aldrig har det valet. Och nu pratar jag inte om det som händer innan barnet är fött, där kvinnan förvisso (än så länge) kan välja abort utan mannens inblandning, och där mannen kan dra all världens väg utan att ta bebismagen med sig. Jag pratar om att det fortfarande anses självklart att pappor bara behöver ta föräldraansvar om de VILL, medans mammor självklart inte kan säga "ja men jag VILLE inte vara föräldraledig" eller "jamen jag KAN inte VABa från mitt jobb, det funkar bara inte". Då undrar istället alla varför i allsin dar hon skaffade barn över huvud taget. Jag kan sätta en peng på att de där s-kvinnorna man såg i dokumentären skulle tycka en sådan kvinna var mot naturen.

Mer sommar

Sommarplanerna börjar arta sig!

Nu har vi på de 10 dagar då vi har alla barnen lyckats klämma in en veckas resa till en äkta charterresort i Turkiet. Underbart! Gratis frukostbuffé till alla barnen (jag lovar, sån här ställen lönar sig när man har fyra barn), lekplats, fyra pooler och gångavstånd till stranden. Jag tror det blir bra.

Älskar tacky charter. Älskar inte turister som inbillar sig att de inte är turister. Backpackers, gubevars, är ju något heeeelt annat. Not. Turister som bara vill till ställen där ingen annan varit, där allt är genuint och orört. Javisst, genuint och orört tills du var där.

Backpackers som lägger stor vikt vid att inte vara turister, det är nog samma typ av människor som tror att just de inte är medräknade när man pratar om ”folk”. Som till exempel tror att just DE inte alls blir påverkade av reklam, sådär som "folk" blir.

I vilket fall som helst. Vi ska på semester och jag längtar! Särskilt efter den obligatoriska kvällsunderhållningen som reseledarna brukar stå för. Det är den timmen varje dag när barnen sitter som klistrade på var sin stol och R och jag sitter med varsin färgglad drink och njuter av att leva.

Ny upplevelse

Igår hände något riktigt konstigt när jag var ute och joggade (antal gånger jag varit ute och sprungit i år: 7!!!) – plötsligt gick det lätt att springa och det mest förvånande av allt: det var kul. Jag sprang tio minuter extra, bara sådär.

Nya tag

R och jag har bestämt oss för att göra en intensivsatsning inför beach 2006. Eller i ärlighetens namn: Rs cykelträning inför Vätternrundan gör att hans magmått krymper med skrämmande hastighet (inte så konstigt med tanke på att han cyklade typ 40 mil bara förra veckan) och jag måste göra något för att komma ikapp. Alla vet ju att man måste vara jämförligt väl(eller o-)tränade om man är ihop, annars vet man aldrig hur det går. Eller ok då, vi har bara kommit fram till att det finns ingen bättre tid att börja leva lite nyttigare än NU. Mycket nyttig meny planerad inför veckan alltså.

Som för att motivera mig lite extra inför veckan som kommer avslutade jag helgen med två skålar ostbågar och tre öl till kvällsmat igår. Idag blir det andra bullar. Eller inga bullar alls snarare.

Återigen lite statistik:
Antal gånger jag varit ute och sprungit i år: 6
Antal kilo jag gått ner i år: 0
Antal kilo jag gått upp i år: Ca 2 fortfarande, eventuellt lite mer efter helgen som gick i frosseriets tecken
Antal dubbelcenter jag köpt på jobbet den här veckan: 0 (Och då har jag ändå varit på jobbet i typ 2 timmar redan...)

En ny dag

Och plötsligt känner jag mig alldeles tillräckligt bra som jag är.

Så skönt.

Otillräcklig

Känner mig extremt otillräcklig.

Inte tillräckligt bra mamma. Inte tillräckligt bra sambo. Inte tillräckligt bra nånstans där det verkligen räknas.

Räcker inte till.

Min mamma, av L

Såhär beskriver L mig i sin scrapbook:

MIN MAMMA E N VELDIKT IVRIG TJEJ
HON ELSKAR R
HON JILAR AT DRIKA ÖL
HON SEJER ALTID AT JAG BHÖVER FLERA TROSER
HON BSTELER OFTA BUKER

Jag tror det är den mest träffsäkra beskrivning av mig själv jag sett någon gång faktiskt.

Semester semester semester...

Jag säger såhär: semesterplaneringen för moderna familjer är etter värre än julplaneringen.

Dagis och skolor som stänger, far- och morföräldrar som vill träffa barnen, föräldrar som måste jobba, kusiner som vill träffas, stugor som ska hyras, biljetter som ska bokas... Jag och mitt ex och hans nya och hennes ex och min sambo och hans ex och...man borde leja ut det här planerandet till någon oberoende part. Kanske en ny affärsidé?

Man behöver verkligen semester efter att ha planerat semestern.

Åh mamma vad jag önskar att mitt hår var rakt

Tänk dig att ditt barn önskar något av hela sitt hjärta. Något som du vet är omöjligt för dig att ge. Inte sådär ”mamma jag önskar mig den nya bratzdockan” eller ”mamma får jag äta godis tills jag spyr på min födelsedag” utan djupare och hetare än så. En sån där önskan som suttit i sen hon var tre, som uttalats med sorg i rösten varje vecka sen dess och som får hjärtat att värka både i dig och henne.

Tänk dig sen att du får vara med när den omöjliga drömmen blir sann.

Så var det för mig i helgen. Jag har aldrig sett en så lycklig unge.

Ordförråd

L imponerar mig med sitt ordförråd. I söndags på tae kwondo-träningen blev hon sur på mig mitt under pågående träning (fråga mig inte hur det gick till, jag bara satt där och tittade, men det räcker tydligen ibland). I bilen på väg hem sa jag att nästa gång stannar jag utanför, eftersom du så uppenbart blir distraherad när jag tittar. Jovisst, hon höll med. Då undrade jag om hon visste vad det betyder att bli distraherad. ”Ja, det är klart. Det är när min uppmärksamhet hamnar någon annanstans än där den ska vara”.

Jösses. OK hon är min unge och jag ser henne genom rosa glas, men nog är det rätt imponerande av en femåring att både förstå ordet och så klockrent kunna förklara vad det betyder?

Vi har varit duktiga

....i helgen. Byggt kaninbur, fixat tre nya rabatter, satt upp lampor och donat med att möjligt. Plus att diskmaskinen gått sönder så vi har diskat för hand i timtal känns det som - sex personer gör en del disk, om man säger så.

Odlingen med en rabatt fixad...














Och med alla tre färdiga...

Året i siffror

Antal...

...gånger jag bestämt mig för att gå ner i vikt: 107
...gånger jag varit ute och joggat: 4
...dagar i veckan jag trycker i mig en dubbelcenter på jobbet: 3
...kilo jag gått ner i år: 0
...kilo jag gått upp i år: 2 (minst)

Rensa ut

Ls pappa ska flytta i sommar och då kanske det såhär två och ett halvt år efter skilsmässan passar bra att vi rensar ur källarförrådet som vi inte ens orkade öppna när jag flyttade. Då fanns ingen energi över till sånt, men nu har såren börjat läka lite mer och det känns inte oöverstigligt att gå ner där i källaren och riva fram minnen.

Vi hade enormt mycket barnkläder i källaren som jag nu börjat gå igenom för att sortera och rensa, skänka bort, spara, ge tillbaka till moster H och kanske gråta en skvätt över. Hittade Ls första lilla sparkdräkt i storlek 50, som vi köpte med en liten hjälmmössa till när L fortfarande var den lilla sockerärtan i magen. Sånt måste man gråta lite över, för att den var så söt, för att den var så ofattbart liten, för att hon är så stor och vacker nu och för att livet inte riktigt blev som vi trodde då men väldigt bra ändå.

Nymöblerad altan

Såhär snyggt blev det!

Shopaholic sambo

R är bäst på att shoppa!

Han kom hem från USA med inte mindre än TVÅ nya digitalkameror (varav en var systemkameran som jag drömt om i ett år eller så, Nikon D50), trådlösa hörlurar till datorn (det var ju bra att han glömde de andra hemma – så fick vi en anledning att köpa trådlösa), presenter till barnen (fast här fastnar han faktiskt i könsrollsträsket – dockor till tjejerna och bilar till killen...?), fyra topar och två luvtröjor till mig (kunde inte passat bättre efter min rensning i garderoben häromdagen), en massa spaprodukter (body butter, scrubcrème etc) och ja, jag har säkert missat något. Jösses!

Vi fortsatte i samma anda på söndagen, med nya utemöbler till vår underbara altan samt en ursnygg grillbänk med infälld grill. Tillbringade hela eftermiddagen med att skruva och avslutade dagen med vår första grillning sen vi flyttade in i huset! Livet är härligt.

Rätten till negerbollar

Har följt och deltagit i ett stort antal diskussioner på Aff om rätten att använda orden neger och negerbollar. Det tycks finnas många svenskar som av ren princip vägrar ändra sitt språkbruk, för de menar minsann inget illa när de säger neger och de har alltid sagt negerbollar så det finns ingen anledning att säga något annat heller. Förresten känner de en neger som säger neger också. Så varför bry sig om att det finns många andra som tar illa upp? Snart får man ju inte säga någonting, eller hur?

Vad är det med folk egentligen? Varför är det viktigt att använda ett ord som andas av den tidsepok då det skapades? Är det någon som på allvar tror att svenskar i allmänhet på fyrtiotalet såg på "negrer" som jämställda dem själva? Vari ligger svårigheten att anpassa sig till en omgivning som inte längre ser ut som när man själv växte upp på sextio- och sjuttiotalet? Jag får en känsla av att det djupt inne handlar om just en ovilja att anpassa sig till det alltmer heterogena samhälle vi lever i: ”Räcker det inte med att de får komma hit, invandrarna, ska vi anpassa oss till dem också? De skulle minsann inte anpassa sig till mig om jag flyttade till Somalia. Varför ska jag behöva byta ord på mina negerbollar bara för att det bor negrer i Sverige nu.”

Tage Danielsson has it pegged, det är så uppenbart att man inte skulle kunna sätta in ordet "svart" här nedan och få samma effekt:

Om negrers lättja

Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat. Är du neger?
Det var mig en flitig neger. Han måste vara vit.

Det får man inte säga

”...men det får man inte säga för då blir man kallad rasist”. Nån som känner igen den? Vad är det man inte får säga egentligen? Att ”de där” är si eller så? Att ”de där” minsann begår brott och mördar sina döttrar och hatar svennar?

”Ja men invandrare är också rasister. ” Javisst. Absolut. Inget snack om saken. Är det inte jäkligt korkat att tro att rasism skulle ha något slags berättigande hos vissa men inte hos andra? Det är väl självklart att inte bara svenskar klarar av att vara rasister.

Fast hur hårt drabbas du helsvensk av den där rasismen– egentligen? Finns det inte en grundläggande skillnad i att inte bli kallad på anställningsintervju för att du har fel efternamn jämfört med om en tonårskille kallar dig för ”jävla svenne” på tunnelbanan?

Jag var gift med en svart man förut. Pappan till min dotter. Jag förlorade många så kallade vänner när jag träffade honom. Unga människor i 20-årsåldern såg en bild av min älskade och sa ”ja honom skulle man ju inte vilja möte i en mörk gränd” och skrattade menande. Vad tror ni den typen av uttalanden baserades på? Att jag hade berättat om vilken våldsam typ han var eller att de drog den slutsatsen när de såg hans hudfärg?

Den rasism han möter i det svenska samhället idag har väldigt lite med okvädesord på tunnelbanan att göra och väldigt mycket med vilka chanser han har i vårt land att göra.

Han får hejda många taxibilar innan någon vill stanna när han är ute på nätterna. Och nej, det är inte bara helvsvenska chaufförer som inte stannar, det är alla sorter. De svarta står längst ner på invandrarskalan också. Som sagt- rasism är inte helyllesvenskarna med blont hår och blå ögon enkom förunnat.

När han ringer för att felanmäla något i lägenheten han bor i (ägd av ett av Stockholms stora kommunala bostadsbolag) så noterar de inte ens ärendet, förrän jag som pratar svenska helt utan brytning ringer upp. Då kommer de samma dag och åtgärdar felet.

När han står i kö till krogen kommer hans svenska polare in, men han har fel färg på jeansen säger dörrvakten. Tror du att det handlar om jeansen, egentligen?

Det finns många fler exempel, men jag ska inte tråka ut er. Egentligen undrar jag bara vad det är för sanningar man inte får säga utan att bli kallad rasist.

Vårrensning

Jag rensar i min garderob och det är befriande!

Hittills fyra papperspåsar fyllda med såna där kläder som legat i garderoben bara för att nästa höst använder jag nog den där toppen och den där fula t-shirten kan nog vara bra att ha någon gång och de här brallorna kommer jag kanske i till sommaren igen om jag bara går ner de där kilona nån gång (nevermind att brallorna är apfula och inte kommer bäras ändå..). Passar på att slänga 10 års samling av vinterjackor också. Gud så skönt det är att rensa hyllorna! Ännu roligare är det att fylla upp med nya kläder!

Dagismiddag

Lilla L går på ett dagis där hon och en liten flicka till är de enda som har svenskt ursprung. I övrigt finns säkert 10 olika nationaliteter representerade. Det bär med sig den stora fördelen att när vi varje år har knytkalas så dukas en helt fantastisk buffé upp med mat från hela världen. Den traditionella knytisen går inte av stapeln förrän till sommarlovet, men igår hade vi en extra familjemiddag och herregud vilken upplevelse. Fat efter fat med hemmagjorda delikatesser som jag inte har en aning om vad de heter eller hur man tillagar men åh vad jag önskar att jag visste. Små vinbladsdolmar, afrikansk lammgryta, hoummos, couscous med en kryddning jag inte kan beskriva, grekisk pastitsio, små knyten och vårrullar i fyra, fem olika tappningar från olika länder, risröror, bröd.... Jag skulle vilja åka till dagis på lunchen idag och äta upp resterna!

Åh vad jag kommer sakna de här middagarna när L börjar förskoleklass till hösten i ett betydligt mer homogent bostadsområde.

Invasion!

Invasion! av Jonas Hassen Khemiri spelas på stadsteatern till mitten av juni. Den är lika bra som böckerna. Språket lika fascinerande, skådespelarna enormt bra och med ytterst små enkla medel tas publiken med från stimmiga barer till en stillsam sommarstig i skogen. Gå och se den, men skynda er, snart är alla biljetterna slut!

(jag har snott bilden från stadsteaterns hemsida...)

Dålig start på dagen!!!

Gah! Rutan på passagerarsidan inslagen, stereon borta och värst av allt faktiskt: alla mina bra CD-skivor BORTA!

Tycker tjuvjäveln kunde valt en dag med bättre väder också. Det snöade i morse när jag och L skulle till dagis. Det finns roligare väder att åka med rutan ”nervevad”.

Mutade en kollega med gratis lunch om han följde med till verkstan så jag slapp åka buss tillbaka till jobbet i alla fall. Förhoppningsvis får jag tillbaka en hel bil (fast fortfarande utan stereo och utan BÄSTA CD-SKIVORNA! ) redan i eftermiddag.

Och stackars R är hemma och sjuk. Fast plus för mig är att det innebär att han kan hämta mig på jobbet.

Långhelger gör under för själen!

Vilken underbar långhelg. Skönt påskväder, dörren har stått öppen nästan hela helgen och barnen har sprungit ut och in i huset, letat upp spännande ställen i trädgården som äntligen är snöfri och dragit ut en stor mängd leksaker i trädgården (konstigt hur leksaker är så lätta att bära ut och så tunga så tunga när de ska bäras in igen). F har lärt sig cykla och L har lärt sig åka sparkcykel. Ett antal plåster har gått åt, framförallt till L som är expert på att ramla men som inte låter sig avskräckas utan fortsätter införskaffa modighetsmedaljer (=blåmärken) och skrapsår i rasande fart. Barnen har tältat (inomhus!) och sovit över hos varandra i diverse kombinationer under helgen. Årets första Skansenbesök har också avklarats inklusive ponnyridning. K lagade lunch till hela familjen i måndags med den äran. Bästa korvstroganoffen jag ätit i alla fall!

Vi är så enormt lyckligt lottade. Vilket liv.

Jag tar tillbaka allt

Jag tar tillbaka det jag skrev om att Pernilla Glasers krönika inte skulle publicerats i en vanlig damtidning. I senaste numret av Elle finns en fantastisk artikel av Jessica Gedin, "Bevare oss för Bimbofeminismen", där hon totalt sågar konceptet om "girlpower" i formen "ja jag bygger min karriär på sexighet men det beror på att jag är så attans stark som kvinna och själv valt min sexighet" och blottar kvinnorna som så gärna vill vara en av grabbarna att de själva börjar förakta kvinnor. Och vem har inte hört det själv "jag umgås hellre med killar för tjejer är så skvallriga och killar är mycket rakare och..." och hela den raden av uttalanden som går ut på att visa att man själv minsann inte är en sån där töntig tjej utan är en av grabbarna.

Dessutom är det just den artikeln av hela numret som chefredaktör Kristina Adolfsson väljer att pusha i sin inledande kolumn. Det finns hopp om livet!!!

Blir väldigt sugen på att läsa boken som Gedin baserat sin artikel på, "Female chauvinist pigs" av Ariel Levy. Måste införskaffas.

Trött på rosa

Jag tröttnade igen. På bloggmallen alltså. Vi får se hur länge det håller den här gången, men vitt känns vårfräscht och rätt. Vi bytte förresten till det vita överdraget på soffan för ett par veckor sen. Inte av designskäl i första hand utan för att det andra överdraget var outhärdligt skitigt. Det vita såg superstajlat och sköna-hemmigt ut i ungefär en vecka. Inte nu längre.

Smaskig sallad

En sallad på broccoli och blomkål, låter det gott? Nä, inte så värst va? Men sjud lite broccoli och blomkål lätt, blanda med en näve halverade körsbärstomater och dressa med det här:
- 1 finhackad röd chili
- 1-2 pressade vitlöksklyftor
- 2 msk limejuice
- 4 msk olivolja
- salt/peppar
så har du en gudomlig ljummen sallad, perfekt att servera till en god köttbit eller kyckling. Receptet är snott från Elle A la carte. Har aldrig ätit så god blomkål förr.

Salong K

Har inte hunnit kolla in nya Salong K i detalj, men lite har jag varit inne och nosat. Första intrycket var mest ett ”Jaha?”. Det såg ju ut som Damernas eller Femina gjort en nätupplaga, vad var det som var så nytt? Men så klickade jag mig vidare till Pernilla Glasers krönika, och då förstod jag. Något sånt skulle ju aldrig publicerats i Damernas. Jag kommer garanterat klicka mig in på Salong K igen.

Befriande just idag med någon som vågar stå för sina ideal, nu när det blivit så ocoolt och karriärshämmande att vara feminist. Som om livet gick ut på att göra allt så lätt som möjligt för sig. Som om det inte fanns saker som är viktigare och större än att smälta in och segla med. Hur kan någon som älskar sina barn uppmuntra dem att inte sticka ut för annars kommer de bli behandlade sämre av lärarna och inte få några jobb? Skugges argument låter som de som inte vill att homosexuella ska adoptera. Det är de som sticker ut som ska ändra på sig, inte mobbarskitarna som kräver att man ska anpassa sig till normen. Kära godaste godhet, låt mig aldrig bli så bekväm.

Hemmaspa och uteöl

I lördags hade vi hemmaspa. Gudomligt skönt. Vi bastade, körde både kropps- och ansiktsscrub, gjorde fotbehandlingar, lade ansiktsmasker, smorde och oljade och kom ut på andra sidan som lena väldoftande nya människor. På kvällen latade vi oss ännu mer och beställde hem mat från Hungriga Olle. Vilken underbar tjänst, måtte det gå bra för det företaget!

Söndagens solsken lockade till promenad, och vi bestämde oss för att gå in till Söder. Väl där shoppade vi loss ganska rejält med allt från gamla serietidningar till vårt första gemensamma (och pyttelilla) konstverk att hänga därhemma. Första uteölen intogs på Medborgarplatsen. Lite lite kallt ännu, men man får ju offra sig. Promenerade hem och hyrde King Kong på vägen hem. Rekommenderas ej. Gud så seg den var.

Har varit en usel bloggare

Energin har inte varit på topp de senaste veckorna, influensan och vintern från helvetet har helt sugit musten ur mig. Nu har jag börjat komma igång ordentligt igen, behöver inte alvedon för att stå upprätt längre och börjar (naivt?) hoppas på att det faktiskt blir vår i år också. Jag känner att jag äntligen driver saker på jobbet igen istället för att bara flyta med. Att jag orkar annat än bara lägga mig i soffan när jag kommer hem. Saker blir fixade, jag somnar inte halvnio framför TVn utan orkar till och med läsa en del och umgås med älskade R. Ljuvligt.

Nu har vi den första helgen utan barn på rätt länge framför oss, och ärligt talat ska det bli asskönt! Inte för att jag inte älskar alla barnen och vill vara med dem, men för att det är så enormt lyxigt att få vara bara vuxen och ego en hel helg. Inleder ikväll med romantisk middag på icke-barnvänlig restaurang, med vin och vuxenmat och jag tänker inte skära upp någon annans mat eller torka någon annan om munnen eller blåsa på någon annans varma mat. Jag säger det en gång till: ljuvligt.

Kalas

Det firades tvåårskalas hemma hos oss i morse. För kaninen. Alla fyra barnen hade ritat grattiskort med kaniner och morötter på (jo, lille D hade ritat en bil, för det är vad han vill ha på sina grattiskort – jag misstänker starkt att det kvittar rätt mycket för kaninen om kortet föreställer en morot eller en bil), tillverkat låtsatsmorötter av tomma toarullar (som det praktiskt taget blev slagsmål om igår kväll – vi blev tvungna att rulla av pappret från två rätt så fulla rullar för att få ordning på torpet, vad gör man inte för lite lugn och ro?).

Alla barnen gick ner i källaren i samlad tropp i morse och sjöng jamåhanleva och grattade den förmodligen rätt förvånade födelsedagskaninen. Tydligen blev han väldigt glad, särskilt över låtsasmorötterna.

Undrar om man själv kan förvänta sig lika storartad uppvaktning när det är dags?

Vårsol och vårskor

Ah solen tittar fram. Tänk så mycket lättare allt känns när solen skiner. Och hemma kan vi för första gången på många månader gå i våra två yttertrappor utan att riskera liv och lem. Härligt!

Det tre äldsta barnen fick nya fina basketkängor (rosa, med glitter och fjärilar, visst låter det underbart?) för ett par veckor sen och frågar flera gånger i veckan om de inte kan få ta dem till dagis/skolan nu. Kanske kanske försvinner äntligen snön snart så de kan få inviga nya vårskorna. Jag minns såväl den där känslan. Nya skor. Jag vill också ha nya skor. Ska absolut hitta ett par snygga basketkängor till mig själv också. Mest av allt vill jag ha rosa converse (utan glitter och fjärilar). Är det här en försenad 30-årskris?

Jag blir aldrig frisk känns det som. Kanske måste jag masa mig iväg till vårdcentralen i alla fall och få en penicillinkur snart, bihålorna mår inte bra och jag är trött på att vara trött. Förra året fick jag halsfluss lagom till midsommar och den penicillinkuren gav på sista dagen en allergisk reaktion som förde mig till huddinge sjukhus akutmottagning vid tretiden på natten. Mitt ansikte var helt sjukt svullet, läpparna minst tre gånger sin normala storlek och hela kroppen täckt av upphöjda röda kliande fläckar som såg ut som en världskarta över okända länder. Nu känner jag mig inte så jättepigg på att knapra penicillin igen. Det finns väl flera sorter i och för sig, men hypokondrisk som jag är misstänker jag att jag skulle få fantomsvullnader i ansiktet efter ett par dagar oavsett sort.

Sjuk shopping

Jag känner mig som världens evighetsgnällande sjukling, men jösses, kan det aldrig ta slut?

Orkade i alla fall ut på en intensiv shoppingspree igår eftermiddag (vi har ju fått lön!) och det gör ju att man känner sig lite bättre. Eller hur?

Köpte ett par ascoola mörkblå dieselstuprörsjeans som är så smickrande för figuren! Jag är enormt nöjd, trots att det var bland de dyraste jeans jag köpt någon gång. JC i Globen har för övrigt världens bästa expedit. Andra gången jag köper jeans av honom och han har ett helt fantastiskt sätt att bemöta kunderna. Man slipper känna sig som en totalt ute 35-åring som försöker poppa till sig (det vill säga som den man är), och istället känns det helt rätt att köpa just de där jeansen. Han är bäst. Hoppas han får provision.

Köpte en massa andra saker också: nya solglajjor, ny foundation (såndär mousse som de gör reklam för...påverkad av reklam, jag? Näää...), mörkgrå ögonskugga, stay-ups, leggings, cool röd och blårandig top, assnyggt långt stort halsband och så två paket alvedon. Sen var jag helt slut och somnade på soffan i två timmar när vi kom hem.