Jämställd med hus och barn?

Kan man vara jämställd och leva med man och barn och hus och hela kittet? Hur får folk det att funka?

Jag vill verkligen leva jämställt, men inom mig ligger de där dolda kraven på mig själv som Kvinna och lurar. Att det är jag som ska skämmas om vi får gäster och det inte är rent i huset. Att jag får dåligt samvete om R har städat badrummet två gånger i rad fast jag städat köket varenda gång sen vi flyttade in. Att jag tycker han är duktig om han tar fram dammsugaren på eget bevåg, men att det inte skulle falla mig in att tycka att jag är särskilt duktig när jag gör samma sak varenda vecka. Jag tränar på att berömma mig själv också. R och jag berömmer varandra när vi varit duktiga och gjort nytta, meninnerst inne tycker jag bara att det var han som var duktig, själv gjorde jag bara det självklara.

Fatta vad djupt såna här saker sitter, när man (dvs kvinna) till och med som medveten feminist inte riktigt kan frigöra sig från de här outtalade förväntningarna. Vilken lång väg vi har att gå.

Eller så är det personligt och handlar bara om att jag måste skaka av mig tankarna på vad omgivningen tror och förväntar sig. Jag och alla andra kvinnor med dåligt samvete.

One ring

I morse vaknade L, ställde sig upp i sängen, höjde en knytnäve och sa med mycket högtidligt röst: ”ONE RING TO RULE THEM ALL!”. Det känns som om Sagan om ringen dominerar hennes liv just nu.

För övrigt har jag joggat 10 gånger i år. Det är nog rekord i mitt liv.

Ancient

Pappa L ringde häromkvällen. Han och L hade just diskuterat Sagan om Ringen (jo jag vet, den är inte direkt avsedd för femåringar, men shit happens):

Pappa L: The Balrog was an ancient creature.
L: Ancient? Oh, like ancient Egypt. Very old!

Det är bra att vara två föräldrar, så man har någon att prata med om hur enormt begåvad ens unge är, någon som är precis lika intresserad och övertygad om ungens förträfflighet.

Ska vi tvinga mammor att ta barnen till doktorn?

Hanne Kjöller does it again. Skönt att någon reagerat på de mest absurda argumenten mot individuell föräldraförsäkring som presenterades i Dokument Inifråns "femini(s)terna":

Såhär skriver Kjöller bland annat:

"Tänk om man i söndagens "Dokument Inifrån" "femini(s)terna" bytt ut alla "mammor" mot "pappor" och alla "kvinnor" mot "män". Då hade en hel del konstigt blivit sagt. Eller vad sägs till exempel om det här:
- Ska man tvinga mammor att gå till doktorn med sina barn, även om de själva kanske inte vill?

Vad svarar man? Att nej, självklart inte. Att göra barn innebär ju inget som helst ansvar för att senare ta hand om dem. Visst måste varje mamma själv få avgöra om hon vill ta sitt sjuka barn till läkaren eller om hon vill låta det ligga och dö av en brusten blindtarm för att hon har något roligare för sig.

Nu var det ju förstås inte mammorna det handlade om. Det är papporna som åtskilliga s-kvinnor - de som säger sig "lyssna på sina medlemmar" - gång på gång reducerar till ointresserade, oengagerade och närmast oempatiska spermadonatorer.

Varför går så många män med på att förminskas? När ska män börja respekteras och behandlas som vuxna? När får vi sluta höra snyfthistorier om män som blivit pappor mot sin egen vilja (ursäkta, men hur gick det till? Handbojor, eller)? När ska vi sluta betrakta barn som enbart producerade av - och för - kvinnor?"

Det är så tydligt att män fortfarande kan välja om de vill vara förälder, medans kvinnor aldrig har det valet. Och nu pratar jag inte om det som händer innan barnet är fött, där kvinnan förvisso (än så länge) kan välja abort utan mannens inblandning, och där mannen kan dra all världens väg utan att ta bebismagen med sig. Jag pratar om att det fortfarande anses självklart att pappor bara behöver ta föräldraansvar om de VILL, medans mammor självklart inte kan säga "ja men jag VILLE inte vara föräldraledig" eller "jamen jag KAN inte VABa från mitt jobb, det funkar bara inte". Då undrar istället alla varför i allsin dar hon skaffade barn över huvud taget. Jag kan sätta en peng på att de där s-kvinnorna man såg i dokumentären skulle tycka en sådan kvinna var mot naturen.

Mer sommar

Sommarplanerna börjar arta sig!

Nu har vi på de 10 dagar då vi har alla barnen lyckats klämma in en veckas resa till en äkta charterresort i Turkiet. Underbart! Gratis frukostbuffé till alla barnen (jag lovar, sån här ställen lönar sig när man har fyra barn), lekplats, fyra pooler och gångavstånd till stranden. Jag tror det blir bra.

Älskar tacky charter. Älskar inte turister som inbillar sig att de inte är turister. Backpackers, gubevars, är ju något heeeelt annat. Not. Turister som bara vill till ställen där ingen annan varit, där allt är genuint och orört. Javisst, genuint och orört tills du var där.

Backpackers som lägger stor vikt vid att inte vara turister, det är nog samma typ av människor som tror att just de inte är medräknade när man pratar om ”folk”. Som till exempel tror att just DE inte alls blir påverkade av reklam, sådär som "folk" blir.

I vilket fall som helst. Vi ska på semester och jag längtar! Särskilt efter den obligatoriska kvällsunderhållningen som reseledarna brukar stå för. Det är den timmen varje dag när barnen sitter som klistrade på var sin stol och R och jag sitter med varsin färgglad drink och njuter av att leva.

Ny upplevelse

Igår hände något riktigt konstigt när jag var ute och joggade (antal gånger jag varit ute och sprungit i år: 7!!!) – plötsligt gick det lätt att springa och det mest förvånande av allt: det var kul. Jag sprang tio minuter extra, bara sådär.

Nya tag

R och jag har bestämt oss för att göra en intensivsatsning inför beach 2006. Eller i ärlighetens namn: Rs cykelträning inför Vätternrundan gör att hans magmått krymper med skrämmande hastighet (inte så konstigt med tanke på att han cyklade typ 40 mil bara förra veckan) och jag måste göra något för att komma ikapp. Alla vet ju att man måste vara jämförligt väl(eller o-)tränade om man är ihop, annars vet man aldrig hur det går. Eller ok då, vi har bara kommit fram till att det finns ingen bättre tid att börja leva lite nyttigare än NU. Mycket nyttig meny planerad inför veckan alltså.

Som för att motivera mig lite extra inför veckan som kommer avslutade jag helgen med två skålar ostbågar och tre öl till kvällsmat igår. Idag blir det andra bullar. Eller inga bullar alls snarare.

Återigen lite statistik:
Antal gånger jag varit ute och sprungit i år: 6
Antal kilo jag gått ner i år: 0
Antal kilo jag gått upp i år: Ca 2 fortfarande, eventuellt lite mer efter helgen som gick i frosseriets tecken
Antal dubbelcenter jag köpt på jobbet den här veckan: 0 (Och då har jag ändå varit på jobbet i typ 2 timmar redan...)

En ny dag

Och plötsligt känner jag mig alldeles tillräckligt bra som jag är.

Så skönt.

Otillräcklig

Känner mig extremt otillräcklig.

Inte tillräckligt bra mamma. Inte tillräckligt bra sambo. Inte tillräckligt bra nånstans där det verkligen räknas.

Räcker inte till.

Min mamma, av L

Såhär beskriver L mig i sin scrapbook:

MIN MAMMA E N VELDIKT IVRIG TJEJ
HON ELSKAR R
HON JILAR AT DRIKA ÖL
HON SEJER ALTID AT JAG BHÖVER FLERA TROSER
HON BSTELER OFTA BUKER

Jag tror det är den mest träffsäkra beskrivning av mig själv jag sett någon gång faktiskt.

Semester semester semester...

Jag säger såhär: semesterplaneringen för moderna familjer är etter värre än julplaneringen.

Dagis och skolor som stänger, far- och morföräldrar som vill träffa barnen, föräldrar som måste jobba, kusiner som vill träffas, stugor som ska hyras, biljetter som ska bokas... Jag och mitt ex och hans nya och hennes ex och min sambo och hans ex och...man borde leja ut det här planerandet till någon oberoende part. Kanske en ny affärsidé?

Man behöver verkligen semester efter att ha planerat semestern.

Åh mamma vad jag önskar att mitt hår var rakt

Tänk dig att ditt barn önskar något av hela sitt hjärta. Något som du vet är omöjligt för dig att ge. Inte sådär ”mamma jag önskar mig den nya bratzdockan” eller ”mamma får jag äta godis tills jag spyr på min födelsedag” utan djupare och hetare än så. En sån där önskan som suttit i sen hon var tre, som uttalats med sorg i rösten varje vecka sen dess och som får hjärtat att värka både i dig och henne.

Tänk dig sen att du får vara med när den omöjliga drömmen blir sann.

Så var det för mig i helgen. Jag har aldrig sett en så lycklig unge.

Ordförråd

L imponerar mig med sitt ordförråd. I söndags på tae kwondo-träningen blev hon sur på mig mitt under pågående träning (fråga mig inte hur det gick till, jag bara satt där och tittade, men det räcker tydligen ibland). I bilen på väg hem sa jag att nästa gång stannar jag utanför, eftersom du så uppenbart blir distraherad när jag tittar. Jovisst, hon höll med. Då undrade jag om hon visste vad det betyder att bli distraherad. ”Ja, det är klart. Det är när min uppmärksamhet hamnar någon annanstans än där den ska vara”.

Jösses. OK hon är min unge och jag ser henne genom rosa glas, men nog är det rätt imponerande av en femåring att både förstå ordet och så klockrent kunna förklara vad det betyder?

Vi har varit duktiga

....i helgen. Byggt kaninbur, fixat tre nya rabatter, satt upp lampor och donat med att möjligt. Plus att diskmaskinen gått sönder så vi har diskat för hand i timtal känns det som - sex personer gör en del disk, om man säger så.

Odlingen med en rabatt fixad...














Och med alla tre färdiga...

Året i siffror

Antal...

...gånger jag bestämt mig för att gå ner i vikt: 107
...gånger jag varit ute och joggat: 4
...dagar i veckan jag trycker i mig en dubbelcenter på jobbet: 3
...kilo jag gått ner i år: 0
...kilo jag gått upp i år: 2 (minst)

Rensa ut

Ls pappa ska flytta i sommar och då kanske det såhär två och ett halvt år efter skilsmässan passar bra att vi rensar ur källarförrådet som vi inte ens orkade öppna när jag flyttade. Då fanns ingen energi över till sånt, men nu har såren börjat läka lite mer och det känns inte oöverstigligt att gå ner där i källaren och riva fram minnen.

Vi hade enormt mycket barnkläder i källaren som jag nu börjat gå igenom för att sortera och rensa, skänka bort, spara, ge tillbaka till moster H och kanske gråta en skvätt över. Hittade Ls första lilla sparkdräkt i storlek 50, som vi köpte med en liten hjälmmössa till när L fortfarande var den lilla sockerärtan i magen. Sånt måste man gråta lite över, för att den var så söt, för att den var så ofattbart liten, för att hon är så stor och vacker nu och för att livet inte riktigt blev som vi trodde då men väldigt bra ändå.

Nymöblerad altan

Såhär snyggt blev det!

Shopaholic sambo

R är bäst på att shoppa!

Han kom hem från USA med inte mindre än TVÅ nya digitalkameror (varav en var systemkameran som jag drömt om i ett år eller så, Nikon D50), trådlösa hörlurar till datorn (det var ju bra att han glömde de andra hemma – så fick vi en anledning att köpa trådlösa), presenter till barnen (fast här fastnar han faktiskt i könsrollsträsket – dockor till tjejerna och bilar till killen...?), fyra topar och två luvtröjor till mig (kunde inte passat bättre efter min rensning i garderoben häromdagen), en massa spaprodukter (body butter, scrubcrème etc) och ja, jag har säkert missat något. Jösses!

Vi fortsatte i samma anda på söndagen, med nya utemöbler till vår underbara altan samt en ursnygg grillbänk med infälld grill. Tillbringade hela eftermiddagen med att skruva och avslutade dagen med vår första grillning sen vi flyttade in i huset! Livet är härligt.

Rätten till negerbollar

Har följt och deltagit i ett stort antal diskussioner på Aff om rätten att använda orden neger och negerbollar. Det tycks finnas många svenskar som av ren princip vägrar ändra sitt språkbruk, för de menar minsann inget illa när de säger neger och de har alltid sagt negerbollar så det finns ingen anledning att säga något annat heller. Förresten känner de en neger som säger neger också. Så varför bry sig om att det finns många andra som tar illa upp? Snart får man ju inte säga någonting, eller hur?

Vad är det med folk egentligen? Varför är det viktigt att använda ett ord som andas av den tidsepok då det skapades? Är det någon som på allvar tror att svenskar i allmänhet på fyrtiotalet såg på "negrer" som jämställda dem själva? Vari ligger svårigheten att anpassa sig till en omgivning som inte längre ser ut som när man själv växte upp på sextio- och sjuttiotalet? Jag får en känsla av att det djupt inne handlar om just en ovilja att anpassa sig till det alltmer heterogena samhälle vi lever i: ”Räcker det inte med att de får komma hit, invandrarna, ska vi anpassa oss till dem också? De skulle minsann inte anpassa sig till mig om jag flyttade till Somalia. Varför ska jag behöva byta ord på mina negerbollar bara för att det bor negrer i Sverige nu.”

Tage Danielsson has it pegged, det är så uppenbart att man inte skulle kunna sätta in ordet "svart" här nedan och få samma effekt:

Om negrers lättja

Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat. Är du neger?
Det var mig en flitig neger. Han måste vara vit.

Det får man inte säga

”...men det får man inte säga för då blir man kallad rasist”. Nån som känner igen den? Vad är det man inte får säga egentligen? Att ”de där” är si eller så? Att ”de där” minsann begår brott och mördar sina döttrar och hatar svennar?

”Ja men invandrare är också rasister. ” Javisst. Absolut. Inget snack om saken. Är det inte jäkligt korkat att tro att rasism skulle ha något slags berättigande hos vissa men inte hos andra? Det är väl självklart att inte bara svenskar klarar av att vara rasister.

Fast hur hårt drabbas du helsvensk av den där rasismen– egentligen? Finns det inte en grundläggande skillnad i att inte bli kallad på anställningsintervju för att du har fel efternamn jämfört med om en tonårskille kallar dig för ”jävla svenne” på tunnelbanan?

Jag var gift med en svart man förut. Pappan till min dotter. Jag förlorade många så kallade vänner när jag träffade honom. Unga människor i 20-årsåldern såg en bild av min älskade och sa ”ja honom skulle man ju inte vilja möte i en mörk gränd” och skrattade menande. Vad tror ni den typen av uttalanden baserades på? Att jag hade berättat om vilken våldsam typ han var eller att de drog den slutsatsen när de såg hans hudfärg?

Den rasism han möter i det svenska samhället idag har väldigt lite med okvädesord på tunnelbanan att göra och väldigt mycket med vilka chanser han har i vårt land att göra.

Han får hejda många taxibilar innan någon vill stanna när han är ute på nätterna. Och nej, det är inte bara helvsvenska chaufförer som inte stannar, det är alla sorter. De svarta står längst ner på invandrarskalan också. Som sagt- rasism är inte helyllesvenskarna med blont hår och blå ögon enkom förunnat.

När han ringer för att felanmäla något i lägenheten han bor i (ägd av ett av Stockholms stora kommunala bostadsbolag) så noterar de inte ens ärendet, förrän jag som pratar svenska helt utan brytning ringer upp. Då kommer de samma dag och åtgärdar felet.

När han står i kö till krogen kommer hans svenska polare in, men han har fel färg på jeansen säger dörrvakten. Tror du att det handlar om jeansen, egentligen?

Det finns många fler exempel, men jag ska inte tråka ut er. Egentligen undrar jag bara vad det är för sanningar man inte får säga utan att bli kallad rasist.

Vårrensning

Jag rensar i min garderob och det är befriande!

Hittills fyra papperspåsar fyllda med såna där kläder som legat i garderoben bara för att nästa höst använder jag nog den där toppen och den där fula t-shirten kan nog vara bra att ha någon gång och de här brallorna kommer jag kanske i till sommaren igen om jag bara går ner de där kilona nån gång (nevermind att brallorna är apfula och inte kommer bäras ändå..). Passar på att slänga 10 års samling av vinterjackor också. Gud så skönt det är att rensa hyllorna! Ännu roligare är det att fylla upp med nya kläder!

Dagismiddag

Lilla L går på ett dagis där hon och en liten flicka till är de enda som har svenskt ursprung. I övrigt finns säkert 10 olika nationaliteter representerade. Det bär med sig den stora fördelen att när vi varje år har knytkalas så dukas en helt fantastisk buffé upp med mat från hela världen. Den traditionella knytisen går inte av stapeln förrän till sommarlovet, men igår hade vi en extra familjemiddag och herregud vilken upplevelse. Fat efter fat med hemmagjorda delikatesser som jag inte har en aning om vad de heter eller hur man tillagar men åh vad jag önskar att jag visste. Små vinbladsdolmar, afrikansk lammgryta, hoummos, couscous med en kryddning jag inte kan beskriva, grekisk pastitsio, små knyten och vårrullar i fyra, fem olika tappningar från olika länder, risröror, bröd.... Jag skulle vilja åka till dagis på lunchen idag och äta upp resterna!

Åh vad jag kommer sakna de här middagarna när L börjar förskoleklass till hösten i ett betydligt mer homogent bostadsområde.

Invasion!

Invasion! av Jonas Hassen Khemiri spelas på stadsteatern till mitten av juni. Den är lika bra som böckerna. Språket lika fascinerande, skådespelarna enormt bra och med ytterst små enkla medel tas publiken med från stimmiga barer till en stillsam sommarstig i skogen. Gå och se den, men skynda er, snart är alla biljetterna slut!

(jag har snott bilden från stadsteaterns hemsida...)

Dålig start på dagen!!!

Gah! Rutan på passagerarsidan inslagen, stereon borta och värst av allt faktiskt: alla mina bra CD-skivor BORTA!

Tycker tjuvjäveln kunde valt en dag med bättre väder också. Det snöade i morse när jag och L skulle till dagis. Det finns roligare väder att åka med rutan ”nervevad”.

Mutade en kollega med gratis lunch om han följde med till verkstan så jag slapp åka buss tillbaka till jobbet i alla fall. Förhoppningsvis får jag tillbaka en hel bil (fast fortfarande utan stereo och utan BÄSTA CD-SKIVORNA! ) redan i eftermiddag.

Och stackars R är hemma och sjuk. Fast plus för mig är att det innebär att han kan hämta mig på jobbet.

Långhelger gör under för själen!

Vilken underbar långhelg. Skönt påskväder, dörren har stått öppen nästan hela helgen och barnen har sprungit ut och in i huset, letat upp spännande ställen i trädgården som äntligen är snöfri och dragit ut en stor mängd leksaker i trädgården (konstigt hur leksaker är så lätta att bära ut och så tunga så tunga när de ska bäras in igen). F har lärt sig cykla och L har lärt sig åka sparkcykel. Ett antal plåster har gått åt, framförallt till L som är expert på att ramla men som inte låter sig avskräckas utan fortsätter införskaffa modighetsmedaljer (=blåmärken) och skrapsår i rasande fart. Barnen har tältat (inomhus!) och sovit över hos varandra i diverse kombinationer under helgen. Årets första Skansenbesök har också avklarats inklusive ponnyridning. K lagade lunch till hela familjen i måndags med den äran. Bästa korvstroganoffen jag ätit i alla fall!

Vi är så enormt lyckligt lottade. Vilket liv.

Jag tar tillbaka allt

Jag tar tillbaka det jag skrev om att Pernilla Glasers krönika inte skulle publicerats i en vanlig damtidning. I senaste numret av Elle finns en fantastisk artikel av Jessica Gedin, "Bevare oss för Bimbofeminismen", där hon totalt sågar konceptet om "girlpower" i formen "ja jag bygger min karriär på sexighet men det beror på att jag är så attans stark som kvinna och själv valt min sexighet" och blottar kvinnorna som så gärna vill vara en av grabbarna att de själva börjar förakta kvinnor. Och vem har inte hört det själv "jag umgås hellre med killar för tjejer är så skvallriga och killar är mycket rakare och..." och hela den raden av uttalanden som går ut på att visa att man själv minsann inte är en sån där töntig tjej utan är en av grabbarna.

Dessutom är det just den artikeln av hela numret som chefredaktör Kristina Adolfsson väljer att pusha i sin inledande kolumn. Det finns hopp om livet!!!

Blir väldigt sugen på att läsa boken som Gedin baserat sin artikel på, "Female chauvinist pigs" av Ariel Levy. Måste införskaffas.

Trött på rosa

Jag tröttnade igen. På bloggmallen alltså. Vi får se hur länge det håller den här gången, men vitt känns vårfräscht och rätt. Vi bytte förresten till det vita överdraget på soffan för ett par veckor sen. Inte av designskäl i första hand utan för att det andra överdraget var outhärdligt skitigt. Det vita såg superstajlat och sköna-hemmigt ut i ungefär en vecka. Inte nu längre.

Smaskig sallad

En sallad på broccoli och blomkål, låter det gott? Nä, inte så värst va? Men sjud lite broccoli och blomkål lätt, blanda med en näve halverade körsbärstomater och dressa med det här:
- 1 finhackad röd chili
- 1-2 pressade vitlöksklyftor
- 2 msk limejuice
- 4 msk olivolja
- salt/peppar
så har du en gudomlig ljummen sallad, perfekt att servera till en god köttbit eller kyckling. Receptet är snott från Elle A la carte. Har aldrig ätit så god blomkål förr.

Salong K

Har inte hunnit kolla in nya Salong K i detalj, men lite har jag varit inne och nosat. Första intrycket var mest ett ”Jaha?”. Det såg ju ut som Damernas eller Femina gjort en nätupplaga, vad var det som var så nytt? Men så klickade jag mig vidare till Pernilla Glasers krönika, och då förstod jag. Något sånt skulle ju aldrig publicerats i Damernas. Jag kommer garanterat klicka mig in på Salong K igen.

Befriande just idag med någon som vågar stå för sina ideal, nu när det blivit så ocoolt och karriärshämmande att vara feminist. Som om livet gick ut på att göra allt så lätt som möjligt för sig. Som om det inte fanns saker som är viktigare och större än att smälta in och segla med. Hur kan någon som älskar sina barn uppmuntra dem att inte sticka ut för annars kommer de bli behandlade sämre av lärarna och inte få några jobb? Skugges argument låter som de som inte vill att homosexuella ska adoptera. Det är de som sticker ut som ska ändra på sig, inte mobbarskitarna som kräver att man ska anpassa sig till normen. Kära godaste godhet, låt mig aldrig bli så bekväm.

Hemmaspa och uteöl

I lördags hade vi hemmaspa. Gudomligt skönt. Vi bastade, körde både kropps- och ansiktsscrub, gjorde fotbehandlingar, lade ansiktsmasker, smorde och oljade och kom ut på andra sidan som lena väldoftande nya människor. På kvällen latade vi oss ännu mer och beställde hem mat från Hungriga Olle. Vilken underbar tjänst, måtte det gå bra för det företaget!

Söndagens solsken lockade till promenad, och vi bestämde oss för att gå in till Söder. Väl där shoppade vi loss ganska rejält med allt från gamla serietidningar till vårt första gemensamma (och pyttelilla) konstverk att hänga därhemma. Första uteölen intogs på Medborgarplatsen. Lite lite kallt ännu, men man får ju offra sig. Promenerade hem och hyrde King Kong på vägen hem. Rekommenderas ej. Gud så seg den var.

Har varit en usel bloggare

Energin har inte varit på topp de senaste veckorna, influensan och vintern från helvetet har helt sugit musten ur mig. Nu har jag börjat komma igång ordentligt igen, behöver inte alvedon för att stå upprätt längre och börjar (naivt?) hoppas på att det faktiskt blir vår i år också. Jag känner att jag äntligen driver saker på jobbet igen istället för att bara flyta med. Att jag orkar annat än bara lägga mig i soffan när jag kommer hem. Saker blir fixade, jag somnar inte halvnio framför TVn utan orkar till och med läsa en del och umgås med älskade R. Ljuvligt.

Nu har vi den första helgen utan barn på rätt länge framför oss, och ärligt talat ska det bli asskönt! Inte för att jag inte älskar alla barnen och vill vara med dem, men för att det är så enormt lyxigt att få vara bara vuxen och ego en hel helg. Inleder ikväll med romantisk middag på icke-barnvänlig restaurang, med vin och vuxenmat och jag tänker inte skära upp någon annans mat eller torka någon annan om munnen eller blåsa på någon annans varma mat. Jag säger det en gång till: ljuvligt.

Kalas

Det firades tvåårskalas hemma hos oss i morse. För kaninen. Alla fyra barnen hade ritat grattiskort med kaniner och morötter på (jo, lille D hade ritat en bil, för det är vad han vill ha på sina grattiskort – jag misstänker starkt att det kvittar rätt mycket för kaninen om kortet föreställer en morot eller en bil), tillverkat låtsatsmorötter av tomma toarullar (som det praktiskt taget blev slagsmål om igår kväll – vi blev tvungna att rulla av pappret från två rätt så fulla rullar för att få ordning på torpet, vad gör man inte för lite lugn och ro?).

Alla barnen gick ner i källaren i samlad tropp i morse och sjöng jamåhanleva och grattade den förmodligen rätt förvånade födelsedagskaninen. Tydligen blev han väldigt glad, särskilt över låtsasmorötterna.

Undrar om man själv kan förvänta sig lika storartad uppvaktning när det är dags?

Vårsol och vårskor

Ah solen tittar fram. Tänk så mycket lättare allt känns när solen skiner. Och hemma kan vi för första gången på många månader gå i våra två yttertrappor utan att riskera liv och lem. Härligt!

Det tre äldsta barnen fick nya fina basketkängor (rosa, med glitter och fjärilar, visst låter det underbart?) för ett par veckor sen och frågar flera gånger i veckan om de inte kan få ta dem till dagis/skolan nu. Kanske kanske försvinner äntligen snön snart så de kan få inviga nya vårskorna. Jag minns såväl den där känslan. Nya skor. Jag vill också ha nya skor. Ska absolut hitta ett par snygga basketkängor till mig själv också. Mest av allt vill jag ha rosa converse (utan glitter och fjärilar). Är det här en försenad 30-årskris?

Jag blir aldrig frisk känns det som. Kanske måste jag masa mig iväg till vårdcentralen i alla fall och få en penicillinkur snart, bihålorna mår inte bra och jag är trött på att vara trött. Förra året fick jag halsfluss lagom till midsommar och den penicillinkuren gav på sista dagen en allergisk reaktion som förde mig till huddinge sjukhus akutmottagning vid tretiden på natten. Mitt ansikte var helt sjukt svullet, läpparna minst tre gånger sin normala storlek och hela kroppen täckt av upphöjda röda kliande fläckar som såg ut som en världskarta över okända länder. Nu känner jag mig inte så jättepigg på att knapra penicillin igen. Det finns väl flera sorter i och för sig, men hypokondrisk som jag är misstänker jag att jag skulle få fantomsvullnader i ansiktet efter ett par dagar oavsett sort.

Sjuk shopping

Jag känner mig som världens evighetsgnällande sjukling, men jösses, kan det aldrig ta slut?

Orkade i alla fall ut på en intensiv shoppingspree igår eftermiddag (vi har ju fått lön!) och det gör ju att man känner sig lite bättre. Eller hur?

Köpte ett par ascoola mörkblå dieselstuprörsjeans som är så smickrande för figuren! Jag är enormt nöjd, trots att det var bland de dyraste jeans jag köpt någon gång. JC i Globen har för övrigt världens bästa expedit. Andra gången jag köper jeans av honom och han har ett helt fantastiskt sätt att bemöta kunderna. Man slipper känna sig som en totalt ute 35-åring som försöker poppa till sig (det vill säga som den man är), och istället känns det helt rätt att köpa just de där jeansen. Han är bäst. Hoppas han får provision.

Köpte en massa andra saker också: nya solglajjor, ny foundation (såndär mousse som de gör reklam för...påverkad av reklam, jag? Näää...), mörkgrå ögonskugga, stay-ups, leggings, cool röd och blårandig top, assnyggt långt stort halsband och så två paket alvedon. Sen var jag helt slut och somnade på soffan i två timmar när vi kom hem.

Ämlig

Jag är på jobbet idag. Det borde jag nog inte vara. Får bli en kort dag.

På den positiva sidan så blir det ju helg på riktigt när jag nu jobbat idag...! Jag vill äta hämtsushi ikväll. Misstänker att R blir lätt att övertala.

Helt sänkt

Ls sjukdom slog till hos mig i söndags kväll och hela gårdagen tillbringades i någon slags feberyra i soffan. Stackars L som fortfarande var hemma från dagis fick tillbringa hela dagen med att se på TV för jag orkade verkligen inte sysselsätta henne alls. Hon var så enormt tålmodig och duktig att hon borde få medalj. Idag är jag ensam hemma och L är hos pappa.

Återkommer när det finns mer ork...

Sjuklingar

Lille D vaknade med feber igår och fick åka hem till farmor och farfar för omvårdnad och kärlek. Jag misstänker att de vill behålla honom en natt till.

L blev också sjuk igår och hade hög feber. I natt fick hon en slags feberkramper. Den lilla kroppen ryckte och hon ropade aaaaj. Helt plötsligt glömde hon bort att prata svenska och pratade förvirrat på engelska. I morse blandade hon för första gången på flera år mellan svenska och engelska "mamma jag måste pee". Ruggigt.

Nu sitter hon dock och äter makaroner och köttbullar med god aptit, språket är tillbaka och febern verkar ha lagt sig. Törs man pusta ut?

Egna barn och andras

Den här veckan har vi på grund av lite omplanering barn hemma varje kväll, fast inte riktigt alla samtidigt. Det är ovanligt! Å andra sidan hade jag extremt mycket ensamtid förra veckan, så jag klagar inte. Klagat skulle jag inte gjort annars heller i och för sig, det är mysigt att ha barnen hemma och de är alltid välkomna hos oss. Det är deras hem helt.

Jag funderar på hur det vore att ha fyra barn på heltid. Jag misstänker att vi kommer enkelt undan – att det är lätt för oss att säga att det funkar bra med fyra barn, vi har ju halva tiden att vila ut oss på och vara bara vuxna. Lallamen har nog inte samma bild av livet med fyra barn som jag har!

Å andra sidan är det skillnad på att leva med sina egna barn och någon annans. Hur mycket man än tycker om dem eller till och med älskar dem så är det annorlunda.

Man reagerar annorlunda. Då menar jag inte att man alltid reagerar bättre på sitt eget barn, vissa saker är mycket lättare att ha överseende med när det är nån annans barn, tro mig...Det är som att ens eget barn kan trigga något inom en som aldrig kan triggas av någon annan. Men på samma sätt som man kan bli argare än argast på sitt eget barn så finns det ingen man är beredd att göra mer för. Nåde den som rör min unge. Henne går jag i döden för.

Man har mer att säga till om. Hur mycket jag än tycker och tänker om vad som vore bäst för mina bonusar så är det faktiskt deras mamma och pappa som bestämmer vad som är bäst och viktigast för dem. Det kan gälla stora viktiga saker som var de ska gå i skolan eller små vardagsdetaljer som om det är ok att äta kakor varenda kväll i veckan.

Man är en viktigare person. Det är viktigare för barnen att bli omstoppade av sina föräldrar än av en bonusvuxen som råkar bo med mamma eller pappa. Det är mamma eller pappa man helst vill gråta ut hos om någon varit dum i skolan. Visst är det bra att det finns en extra vuxen till hands som bryr sig om, men det är pappas armar man vill bli kramad av när det gör ont.

Jag tror att kärnpunkten ligger här: sina egna barn måste man alltid finnas där för. Dem har man ett ansvar för som man aldrig får svika. Och det vet de. De vet att mamma och pappa alltid kommer finnas där. Man älskar dem ovillkorligt och utan sans. Det man som förälder får tillbaka av sina barn bara genom att de finns till, kan bära en framåt ett helt liv.

Som mamma känns det tryggt att veta att jag inte kan bli utkonkurrerad av någon ny kvinna som dyker upp i pappa Ls liv, hur mysig och fantastisk hon än skulle vara. Som bonusvuxen kan det hugga till i hjärtat av att veta att hur mycket jag än finns där och vad jag än gör för de här underbara bonusbarnen så kommer det aldrig vara lika viktigt för dem som det som mamma eller pappa gör. Två sidor av samma mynt.

Ingen rök...

Pappa L berättade en sak som hänt i helgen. L har fått en CD-spelare av farmor i USA.

I lördags pluggade Pappa L in den i Ls rum. Efter ett par låtar kom L springades och ropade ”Pappa det ryker ur CD-spelaren”. Jodå, det rök. CD-spelaren åkte ut, ingen annan skada skedd. L fick beröm för att hon så rådigt hämtat pappa.

Ls egen kommentar: ”Jaaa, jag vill verkligen inte att det ska börja brinna i mitt rum, jag har just städat!”.

Snöpromenad

Ok, hur trött jag än är på snön och vinterkylan nu så måste jag erkänna att när solen ligger på så här så är det ljuvligt med den gnistrande snön! R och jag gick för första gången från vårt nya hus in till Söder i söndags eftermiddag. Härligt! Det tog ungefär en halvtimme till Medborgarplatsen och då hade vi snurrat runt lite bland snövallarna vid Gullmarsplan ett tag också. Den där promenaden in till stan följd av en skönt sen lunch på nån restaurang har vi fantiserat om sedan vi köpte huset. ”Tänk, vi kan GÅ in till stan om vi vill!”. Fast jag bangade för promenaden hem. Måste klä mig bättre nästa gång.

Första promenaden avklarad.

Jag tänker inte på jämställdhet

Bakgrund: Jag jobbar i princip enbart med män, klassiskt litet industriföretag där kvinnorna jobbar antingen på ekonomiavdelningen, personalavdelningen eller i receptionen (undertecknad är ett av fyra undantag på totalt ca 150 anställda). Kärnverksamheten drivs alltså av män och makten innehas av män. Kort sagt, det finns en del problem med jämställdhet på det här företaget.

Idag hade vi en "intressant" diskussion på lunchen. Vi kom in på ämnet jämställdhet, nakenbilder (jo vi är kvar på den nivån, visst känns det 70-tal?) och kommentarer med sexuella anspelningar på jobbet.

Då är det inte utan att man blir full i skratt (färgat av uppgivenhet) när en av mina kollegor, en man i medelåldern tillika fackrepresentant, tydligt deklarerar att han tänker helt enkelt inte på sånt där som jämställdhet och han har aldrig märkt av såna där kommentarer, och han skulle inte ta illa upp om någon av tjejerna sätter upp nakenbilder på män på jobbet. Och det där med nakenbilder på jobbet, det har ju alltid varit så i tex verktygsbranschen, det kommer ju aldrig försvinna, och varför skulle det inte vara ok egentligen?

Att han själv faktiskt är en av de som fäller sexistiska kommentarer (undertecknad som tex är allt annat än en liten gumma har vid flera tillfällen blivit tilltalad just med ”lilla gumman” av honom) och att han som medelålders man knappast är den som är mest utsatt i den här typen av frågor slår honom inte.

Detta att tillhöra normen. Man ser det inte. Det är så komiskt och självillustrerande så man kan knappt tro det är sant!

Lättja och frosseri

Jag måste faktiskt ta tag i min kropp.

En gång för några år sen gjorde jag ett megaryck för att få bort graviditetskilona. Tränade sex dagar i veckan och åt väldigt kontrollerat och sunt sex dagar i veckan. Sedan total frossa och lättja en dag i veckan. Det fungerade hur bra som helst. Mycket strukturerat och enkelt att följa, när man nu kunde se fram emot att få frossa den där sjunde dagen. Jag höll i stenhårt i 12 veckor, sen lite halvhårt i kanske 12 veckor till och sen började frossan och lättjan spilla över ganska mycket på de andra dagarna, och nu skulle man nog kunna säga att jag kanske kanske låter bli att frossa den sjunde dagen men lättjan har tagit över mitt liv helt och hållet.

Jag bestämmer mig härmed för att jag ska bli en hängiven joggare. Det är billigt och går att göra närsomhelst och varsomhelst. Till och med på kvällen när barnen somnat. Men kanske borde jag invänta våren först? (ja ni ser, lättjan har mig verkligen i sitt grepp). Ok, vi säger såhär. Jag börjar med att gå långa promenader medans snön finns kvar, och så lovar jag att börja jogga när vägarna är rena igen?

Minitjejkväll

Tjejernas mamma ringde och undrade om hon kunde ha dem hos sig ikväll så kommer de som planerat i morgon. Klart hon kan och klart det är skönast för dem att vara hemma med mamma! Men gulligt att lägga fram det så, hon tänkte på om vi hade planerat någont särskilt. Det är mäkta skönt att både R och jag har så vettiga ex!

Men lite besviken är jag, det hade varit mysigt med alla tjejerna hemma. I morgon har K gympa så det blir inte samma mysfaktor de kvällarna, när man ska skjutsa och hämta, och stress i säng med alla barnen när man kommer hem.

Det får bli minitjejkväll med L då. Hon blev dock inte alls särskilt förtjust i min eminenta idé om våffelmiddag så det får bli pannkaksrullar med socker i istället, hennes stora passion. Det är väl samma sak egentligen.

8 mars i morgon

Nu är det kallt som f-n igen. Minus 14 grader visade termometern i bilen i morse. Det är inget bra att vara ensam hemma när det är så här kallt – jag behöver någon hjälper mig att hålla sängen varm. På kvällen brukar R ligga och värma min sida av sängen medans jag borstar tänderna och gör mig i ordning. Visst är det äkta kärlek? I går kväll saknades han mycket och sängen var kall nästan hela natten.

I morgon har jag alla tre tjejerna hemma och så är det internationella kvinnodagen till på köpet. Det måste uppmärksammas såklart. Tänkte överraska dem med att göra våfflor med sylt och grädde till kvällsmat. Hoppas det går hem. Kanske kostar jag på dem en liten föreläsning om internationella kvinnodagen också.

Förra året den 8 mars var jag ute och åt med några feministvänner. Efter en mycket trevlig kväll stötte jag på stans skummaste och otrevligaste taxichaufför på vägen hem:

När jag klev in i taxin satt chauffören i telefon. Så snart han lagt på bad han om ursäkt för att han pratat i telefon och började snacka om hur fascinerad han var över det här nypåfunna behovet av att kommunicera hela tiden och hur trafikfarliga fotgängare som pratade i telefon och inte hade reflexer på sig var. "Jaa för att inte tala om alla som kör bil och pratar i telefon" sa jag, dumdristigt nog.

"JAAA", svarade gubben, "jag är verkligen inte nån feminist" "NÄÄ men det är jag så det jämnar ut sig", svarade jag, "du vet väl att det är internationella kvinnodagen idag, jag har just varit och ätit mat med andra feminister förstår du. "Eeh jaha, men en sak ska jag säga, jag har kört bil länge och det är helt fantastiskt vad kvinnor har bra simultanförmåga som min fru säger, det ska jag säga att jag har åkt många gånger bakom de som kör i 40 och över tre filer på motorvägen och då tänker jag alltid att antingen är han full eller så är det en neger"....

Är det inte helt otroligt vad folk kan vräka ur sig utan att ha nån som helst aning om vem de pratar med. Jag borde ha sagt som det var "jaha du snubben, jag är inte bara feminist, jag har barn med en neger också och jag tycker du borde hålla käften!". Typ. Men som vanligt finner man sig inte förrän efteråt. Jag borde bett honom släppa av mig och vägrat betala. Inte ska man behöva stå ut med vad som helst?

Extra gott

L och jag trotsade snöstormen i lördags och kom ut oskadda på andra sidan redan i Södertälje där vädret var betydligt mer humant än i Stockholm. L var för övrigt på ett strålande soligt humör så det kan ha varit så att hon alldeles själv blidkade vädergudarna så vi fick vettigt väglag de tjugo milen till Linköping. Och vem kan vara på annat än soligt humör när man nyss varit på femårskalas och därefter får åka raka vägen till älskade mormor och morfar och träffa älskade kusinerna och moster och morbror?

Elvaåriga kusinen tar chansen att leka med riktiga barnleksaker när L dyker upp och L njuter i fulla drag av kusinleken. Hon har inte ens tid att kissa eftersom man faktiskt kan missa något kul då.

Nu är jag gräsänka nästan en vecka och ikväll utan barn också. Känns ovant även om det händer då och då. Visst borde jag få äta något extra gott och se på nån riktigt tårdrypande film ikväll? Mmm så får det bli. Och sen måste vi naturligtvis äta något extra gott på onsdag när jag är ensam med tjejerna och så självklart något extra gott på fredag när jag också är själv och sen något extra gott på lördag när R är hemma igen. Hrm. Det är exakt såhär jag har gått upp ungefär 5 kilo det senaste året.

Minisportlov

Skolbarnen har sportlov, D har feber och L fick stanna hemma från dagis för ett minisportlov. Jag och tjejerna har varit på Barnadiset i två och en halv timma. Nu sitter alla fyra barnen och tittar på Peter Pan och R bakar bullar. Mysfaktorn är hög alltså.

I morgon ska L på kalas hos en dagiskompis och efter det åker vi till mormor och morfar i Linköping för resten av helgen. Åker inte tillbaka till Stockholm förrän måndag morgon, och då är R redan på väg till USA för en veckas jobbresa. Extra mysigt att få en dag tillsammans idag alltså.

Ikväll blir det pizza på lokala pizzerian. Vi har varit lite restriktiva med att äta ute med barnen den sista tiden - för att det gick slentrian i det, kostar en hel del när man är sex personer och dessutom för att vi helt enkelt lagat en massa god mat hemma istället - så det känns extra festligt att gå ut ikväll!

Snöhelvete

Tar det aldrig slut? Jag höll på att börja gråta i morse när jag såg att det snöade massor IGEN! Och det håller fortfarande på. Jag vill ha vår nu! Jag är trött på vinterjackor, att skrapa bilen (till och med på insidan!), hala vägar, hal trappa, blöta skor och sura kläder i hallen. Jag vill ha vårjackor, gympaskor och grus överallt istället! Jag vill ha försommar och grillning på altanen. Och sommarlov. Gud vad jag vill ha sommarlov!

Följetong

Ls tankar i bilen blir en följetong.

Igår morse, apropå att hon ska börja förskoleklass till hösten:

L: Mamma om det finns ett experimentrum på skolan, då ska jag göra en salva eller typ en kräm där.
L: Den krämen ska göra att man blir yngre.
L: Inte ung som en bebis, men typ som du mamma eller moster H.
L: Så kan mormor använda den.
L: Men jag tror inte gammelmormor kan använda den för jag vill inte gräva i jorden...

Saker som faller på plats

Pappa L bor idag kvar i den lägenhet vi bodde i tillsammans tidigare, en fyra med alldeles för hög hyra och nästan två mil bilväg från där jag bor nu. Det innebär en hel del resande för lilla L som ju bor på båda ställena. I nästan två år nu så har Pappa L letat efter en billigare lägenhet och sen i juni förra året har han siktat in sig på områdena närmre där vi bor. En inte helt lätt uppgift förstår de som känner Stockholms bostadsmarknad. Men trägen vinner.

Idag har han tackat ja till en lägenhet som ligger bara några kilometer från vårt hus, mindre än 10 minuters bussresa.

Det känns så obeskrivligt skönt så ja, det är obeskrivligt helt enkelt.

Det kunde inte kommit lägligare heller. Flytten blir i mitten av juli och i augusti är det dags för L att börja förskoleklass. Nu kommer hon gå i en skola som ligger nära båda sina hem. Fatta vad det innebär för henne, med möjligheter att ta hem kompisar och att slippa resa fram och tillbaka. Det är så man kan gråta. Många stora glädjetårar.

Matrapport

Kronärtskockorna var ätbara men inget vi kommer göra igen. Kronärtskockor gör sig bäst på pizza tror jag.

Chipotleglaserad fläsfilé med vitlöksmos – underbart ljuvligt fantastico! En sån där måltid när man hela tiden utbrister ”men gud vad gott det blev!”. Ser fram emot min lunchlåda idag...!

Helg

Skönt med helg. Vi hade trevliga gäster i fredags kväll, åt god mat och utbytte en massa ondsint skvaller, i nästan lika god stil som Elitlistan...

Lördagen var ganska såsig, med en sväng in till stan och sen eftermiddagslunch på TGIFriday's. Slötittade på Melodifestivalen, men herregud vilka usla bidrag.

Idag sov vi ut, låg länge i sängen och läste i morse och kravlade oss till slut upp och åt en smarrig brunch. På eftermiddagen har vi lyckats storhandla och även införskaffa en mixer (en sån där man kan göra lyxiga margaritas eller kanske mer nyttiga smoothies i) och en mycket välbehövlig ny dammsugare. Nu har vi städat och R hävdar att det nästan var roligt att dammsuga nu. Jag undrar jag. Den nya dammsugaren är vackert röd - varför köpa fula saker när det finns snygga liksom?

Återstoden av helgen (tja eller resten av kvällen) får gå vidare i lugnets tecken. Kanske någon film på TV ikväll och så har vi en smaskig middag planerad såklart - kronärtskockor till förrätt och sedan chipotlegaserad fläskfilé med vitlöksmos. Återkommer i morgon med besked om det blev ätligt.

Elitlistan

Cecilia Hagen, mitt i prick.

Lugn

Hade en lugn och skön kväll igår utan hot och utan skrik och nästan utan TV för den delen. Skönt.

Även om jag har ett lite för häftigt humör (gissa om det gått i arv?) så känner jag att L och jag har en väldigt bra dialog om känslor. Vi pratar mycket om hur man kan känna sig, att det är ok att känna på olika sätt men att man inte får göra vad som helst ändå. Att det inte är hennes fel om jag blir arg utan att det ligger hos mig. Inbillar mig att det ändå hjälper litegrann.

Eftersom jag känner mig mer balanserad idag ska jag istället tänka på saker som gör mig till en bra förälder. Jag pratar mycket med L, jag läser mycket för henne, har alltid tid att kramas, tar hennes åsikter på allvar, jag ritar och spelar spel med henne ofta, har aldrig tvingat henne att sova själv när hon inte velat (och nu fem och ett halvt år gammal sover hon äntligen tryggt hela natten i sin egen säng!), sjunger sånger för henne när hon ska sova och älskar henne mer än det går.

Ikväll är vi dock barnlediga och ska ha gäster. Det verkar som jag trissat upp förväntningarna genom att skriva om våra matlagningssuccéer här. Undrar om gästerna blir besvikna om vi serverar varm korv med bröd...?

Värsta mamman

Av någon outgrundlig anledning har jag blivit precis en sån där förälder som jag inte ville bli. Jag hotar (”om du inte slutar så...”), tjatar vid matbordet och använder flitigt TVn som barnvakt. Jag skriker på henne också. Jag vill inte skrika på mitt eget barn. Hur blev jag sån egentligen? Det är inget vidare att känna sig som sämsta mamman.

Jobbar intensivt med mig själv just nu för att lägga ner hotandet helt och att inte kommentera ätande över huvud taget. Att sluta skrika är ju givet, men f-n så svårt. TVn får dock fortsätta vara barnvakt – det ÄR omänskligt att behöva gå upp klockan 6.00 på lördagar och söndagar och lite pragmatisk får man väl ändå vara i sitt föräldraskap, eller hur?

Ibland tror jag att det svåraste med att vara förälder är att förlåta sig själv för att man misslyckas hela tiden. Att inte låta sina misslyckanden överskugga möjligheten att vara en tillräckligt bra förälder nästa stund.

Matgalna

R och jag överträffar oss själva i köket så gott som varenda dag nuförtiden (om man bortser från vissa bottennapp). Igår, snabblagad men fantastiskt smakrik och läcker kvällsmat: färsk tortellini med lax och limesås och vitlöksfräst spenat. Aaaa.

Det är som att när vi nu väl börjat testa olika recept så finns det ingen hejd. I måndags när vi handlade och jag sa ”men vi gör hemmagjorda pommes” så tittade R först på mig som om jag var helt galen (visste han inte redan det?), sen landade han i tanken och konstaterade: ”självklart”. Vi insåg också att vi kommer bli outhärdliga om det fortsätter såhär. Nästa gång blir det hembakade hamburgerbröd och så får en av oss gå ut i trädgården och hämta de egenodlade sesamfröna, och när någon bjuder på köpeaioli så erbjuder vi oss att gå ut i köket och svänga ihop en hemmagjord sats för det blir ju sån enorm skillnad på smaken. Eller inte.

Jag är rejält inspirerad av Exil-mamman just nu för övrigt och mäkta sugen på att köpa bakmaskin. Och så får man lön på fredag.

L fortsätter filosofera

Samtal (eller mest monolog kanske) med L i bilen i morse.

L: Mamma vet du varför Bratz har så himla små kroppar och stora huvuden...?
L: Man kan väl anta att det ligger i släkten.

L: Min Fairytopiadocka vet ALLT mamma
L (till dockan): Varför är spöken så läskiga?
L (i dockans ställe): Det vet jag inte
L: Mamma, DET var en sak hon inte visste, för JAG vet inte det och det är ju jag som pratar åt henne.

L: Vet du mamma när älvor tappar färgen så slocknar de,
L: Vet du när de gör det?
L: När de dricker öl...
L: Och när de flyger för länge
L: Och om någon säger att de inte tror på älvor
L: Då säger jag: I do believe in fairies, I do I do I do.

Gudamat

R och jag gjorde en måltid för gudar igår. Fantastiska hemmagjorda burgare, guacamole (och syster H, man behöver INTE en påse med pulver för den bästa guacamolen...), coleslaw (vad gör man annars när man har två vitkålshuvuden liggandes hemma???) och så Jamie Olivers fantastiska hemmagjorda fries. Vi hade egentligen alldeles för mjölig potatis och trodde allt blivit misslyckat och fel, men det visade sig att mjöliga pommes enligt detta recept är de godaste man nånsin kan tänka sig.

Recept kommer därför här (ärligen snott från nämnde herr Oliver alltså):

Ugnsstekta tjockskurna pommes frites med rosmarinsalt

De här pommes fritsen är så fantastiska, och dessutom mycket nyttigare än friterade sådana. Jag åt sådana i Italien, och de var så goda att jag knappt trodde mina smaklökar. Rosmarinsaltet håller i flera månader om det förvaras i en liten lufttät burk, och det har en fantastiskt intensiv smak som också passar utmärkt till kyckling, fläskkotletter och så vidare.

Antal portioner: 4
Beredningstid: 15 minuter
Tillagningstid: 15 minuter

Ett kilo potatis, som skärs i centimetertjocka pommes frites
Olivolja
En hel vitlök
Nymalen svartpeppar
3 rosmarinkvistar
Skalet av en citron
85 gram salt

Ställ en bakplåt i ugnen och värm upp ugnen till 230 grader. Koka pommes fritsen med skinnet på i ungefär tio minuter i saltat vatten. Värm upp lite olivolja i en stekpanna, krossa vitlöken, släng i klyftorna och ha därefter i pommes fritsen. Skaka runt dem i oljan och peppra. Ugnsstek på den varma plåten i 15-20 minuter, eller tills de är knapriga och gyllene.

Ta bort bladen från rosmarinkvistarna och lägg dem i morteln tillsammans med citronskalet och saltet. Mosa tills det blir till en grön röra. Och ha i mer salt om det blir för blött. Sila saltet. Strö det över pommes fritsen.

Som sagt, de blir fantastiska, och saltet räcker till mer än en måltid.

Vår potatis tog nästan slut med den här måltiden och jag hann knappt säga "vi måste köpa mer potatis" innan det ringde på dörren och där stod vår lokale ägg- och potatisförsäljare. 10 kg potatis och 30 ägg hemburet till dörren för 140 spänn. Inte så illa.

Ännu en härlig helg

Det är fantastiskt att måndag efter måndag kunna se tillbaka på helgen och tänka ”ah vad härligt vi hade det”.

Resumé

Fredag: tacos på kvällen och allmänt mys.

Lördag: barnaktiviteter på förmiddagen. Bakade chokladrutor med tre av barnen på eftermiddagen som vi alla smaskade i oss senare på dagen (chokladrutorna, inte eftermiddagen...). D undrade om "chokladfönstren" var klara snart. R fixade upp vår nya lampa över matsalsbordet. Snyggt! L och jag sov middag så hon (och jag) skulle orka vara uppe och se melodifestivalen. Hemmagjorda pizzor till kvällsmat och sen mys framför melodifestivalen. Barnen drog fram mikrofoner och mimade och lille D ville absolut också ha kjol som han kunde snurra runt med. Han var mycket besviken att vi inte hade några glittriga klackskor i hans storlek när lilla L klapprade runt i sina. L jämförde sin stil för kvällen med Fs "Jag är mera discotjej och du är mera som en sommartjej".

Söndag: fler barnaktiviter på förmiddagen. Hela familjen in till stan för att se Den lilla kycklingen. Ds andra biofilm med oss och han sov sig igenom den här också, men berättade ändå mycket stolt för farfar senare på kvällen att han varit på bio och sett lilla kycklingen. Gullungen. D är inne på sin andra förkylningsvecka i rad och fick därför åka hem med farfar för att vara där några dagar. Vi andra åt varma mackor, bastade, gemensam godnattläsning och så läggdags. Mysigt mysigt mysigt.

Jag och tjejerna läser Sandvargen just nu som godnattläsning. Den är härlig och mycket djup. L funderar mycket på den här boken och drar paralleller till sitt eget liv. God litteratur alltså som får barnen att tänka vidare.

Kom på

att jag måste ändra i den där korta lilla beskrivande texten av bloggen. D är ju faktiskt 3 år nu, stora killen. Alltså: fyra barn mellan 3 och 9.

Min dotter poeten

brås på sin far poeten måhända.

På dagis skriver hon sagoböcker om drakar och prinsessor. I morse skrev hon den här dikten:

Denna dag
hittade jag
en kvist
Jag skriver nu
en dikt som är finare än du
kvist
Ännu har hon inget val
än att
simma till havets bal

Tja, inte så pjåkigt för en femåring. Men så är jag rätt partisk också.

Dagens musiktips

Måste rekommendera Martha Wainwright till er som inte upptäckt henne ännu. Hade aldrig hört talas om henne men fick CDn ”Martha Wainwright” av R i julklapp och den är...underbar. (Ja, jag borde hitta fler och bättre superlativ, men nu fick det bli det gamla vanliga.) Har lånat hörlurar på jobbet och lyssnar på den när jag jobbar. Äkta vardagslyx.

Feberfest

Igår kväll var jag på mitt livs första releaseparty. Det var det nystartade förlaget Rosenlarv som släppte sin första bok, Feberboken. Det stora dragplåstret var Ann Petrén som skulle läsa ur boken, men tyvärr var hon sjuk med feber (hade passat bra på en feberfest) och tappad röst och kunde inte komma. Förlaget utlovade dock att hon skulle dyka upp på nästa releaseparty istället, och garanterade på det viset full uppslutning till nästa gång också. Partyt och sällskapet var trevligt, men själv var jag urtrött och kroknade redan vid 21-tiden. Något jag i och för sig var tacksam för i morse när klockan ringde vid 5.25.

Nu ser jag fram emot att läsa Feberboken. Det finns så många bra böcker, jag kan inte låta bli att parallelläsa. Det är Den amerikanska flickan som ligger på nattduksbordet just nu. Och Tillrättalägganden. Och Erövraren. Och snart Feberboken då. Sen har jag en hög till som drar och pockar på min uppmärksamhet. Det är rikedom, att ha en hel hög med nya olästa böcker som ligger och väntar.

L filosoferar

Det kommer många sköna tankar från lilla L i bilen på väg till och från dagis. Tankarna får vandra fritt när hon sitter där och ser ut genom fönstret.

- Mamma vet du vad jag har gjort?
- Jag har gjort ett laserpärlhalsband.
- Varje pärla skjuter ut 300 laserstrålar
- Jag kan ha det när jag kämpar mot monster. Kanske ett geggamojjamonster.
- Jag kommer nog få kämpa mycket.


- Mamma om jag vill gå någonstans nån gång och du inte vill följa med..?
- Ja då, då lägger jag ut chips på marken där jag går, så följer du efter!

Hjärtedagen igår

Alla hjärtans dag igår, om nu någon lyckats undgå det. Kommersiellt jippo eller ej, men alla anledningar att mysa lite extra uppskattas hemma hos oss. Vi var hemma tidigt allihop och små allahjärtansdagspaket och kort delades ut i hela familjen. Det är varmt att få allahjärtansdagkort från tre små ungar och inte bara sin egen. Bonus i den moderna familjen. Alla barnen fick varsitt örngott med hjärtan på och så kunde inte R hålla sig utan köpte en DVD med Madagaskar också och så ett par askar gelehjärtan. Enormt fång med tulpaner till mig och ett paket med mycket små kläder i (nejnej, inte till en bebis, att ha under...). R gjorde ett stort lass med minisemlor också och oj vad goda de blev. Själv misslyckades jag totalt med att hitta på något till R. Jag tänkte och tänkte och tänkte för att komma på den perfekta presenten. Den där som visar precis hur mycket jag älskar honom och hur underrar han är och som är personlig och uttrycker allt. Fick prestationsångest och det blev...inget. Får uttrycka min kärlek på andra sätt, som att göra frukostmackor när han är superstressad och har fått jobbiga budgetmail från chefen redan klockan 7.

Taekwondobild

Måste posta en bild som Pappa L skickade från gårdagens Taekwondoträning för lilla L. Kolla in posen...

Ljuvlig helg

Hade TP-kväll hemma hos oss i fredags med kollegor till mig. De kom vid 20-tiden och plötsligt var klockan 2 på natten. Jag som brukar vara död vid 22-tiden på fredagskvällar hade knappt hunnit med att gäspa. Vi orkade inte bjuda på mat utan utnyttjade Hungriga Olles tjänster igen. Suverän grej, hoppas innerligt de kan hålla lönsamhet i verksamheten så de finns kvar.

Lördagen tillbringades med att såsa runt. Gjorde underbar brunch med hash browns, ägg, varma småbaguetter, korv, ost, cream cheese, tomat och kiwi och apelsin/blodgrapejos. Värsta frukostbuffén. R som vaknade och var sjuk blev plötsligt frisk igen efter att ha ätit brunch. Hmm...jaja. Låg i soffan och läste medans R spelade Need for Speed (igen!). Somnade i soffan. Gud vad skönt det är att få sova mitt på dagen. På kvällen hyrde vi film - Cinderella Man med Russel Crowe och Renée Zellweger, gjorde massor av tacos och njöt av livet i största allmänhet.

På söndagen upprepade vi lördagens brunchsuccé. Gjorde veckomatsedel för nästa vecka. Vi är så DUKTIGA!! Det är nog fjärde veckan i rad vi gör veckomatsedel. Sen feng shuiejade vi lite och tömde boden som var full av rester från julen. Åkte till miljöstationen med allt skräp och sen vidare till IKEA. Känns det igen? (här...) Vi skulle bara köpa ljus, batterier och en hängförvaring till Ls gosedjur eftersom katterna envisas med att kissa på dem när de ligger på golvet. Hur naiva är inte vi? Det är ju omöjligt att gå in på IKEA och bara köpa det man kom dit för. Vi hittade en lampa som kommer göra sig fint ovanför vårt underbara matsalsbord. Och skedar. En kokbok. Och en kartbok till barnen. Ja lite sånt där och annat som man måste ha.

På söndagkvällen bastade vi och avslutade med värsta gourmetmiddagen: grillad rostbiff, grillade auberginer och en massa goda grönsaker i ugnen (squash, svartrot, fänkål, potatis, sötpotatis..you name it). Hemmagjort vitlökssmör till det. Och efteråt: chokladfondue med ananas, mango, jordgubbar och kiwi. Fatta va lyxigt!!

Som sagt – ljuvlig helg!

Lugn igen...

Läkarbesöket gick snabbt (satt nog längre tid i väntrummet än i läkarens mottagningsrum) och min rädsla för att det skulle vara något farligt och livshotande och det som slutligen tar kål på mig var enligt läkaren med 99.9% sannolikhet obefogad. Fick en tid nästa vecka för att ta bort fläcken ändå, men han sa att han skulle bli mycket förvånad om det var något farligt. Gud vad skönt sånt är att höra!!!

Mental note: kom ihåg det här nästa gång jag tror jag har en dödlig sjukdom.

Nervös

Sitter och oroar mig för ett läkarbesök i eftermiddag. Jag har upptäckt en leverfläck som ser konstig ut och det är svårt att inte tänka på att det kan vara något allvarligt. Sånt här är så ångestfyllt. Tittar på varenda websida om malignt melanom och jämför och blir rädd. Sen jag fick läkartiden har jag kunnat lugna ner mig, men nu när jag snart ska dit är jag livrädd för vad han ska säga. Egentligen är jag glad att jag ska dit så att någon sakkunnig får bedöma fläcken, men mina tankar drar iväg hur långt som helst ändå.

Det är kul att svara på frågor och göra listor

Hittade den här och nu har jag tyvärr glömt vilken blogg jag var på när jag hittade den. Men jag svarar iaf. Häng gärna på!

Vad gjorde du för tio år sedan?
Våren 96 bodde jag i Lyon och pluggade franska. Anledningen att jag valde just Lyon var att det ligger rätt nära Schweiz där min dåvarande pojkvän sedemera make och pappa till min dotter jobbade i skidorten Verbier. När skidsäsongen var över kom han till Lyon och bodde hos mig i min totalt omöblerade etta med kokvrå (jag hade en madrass, ett minimalt bord och två stolar...). Sommaren tillbringades i Grekland med tältning och båtluff. Under hösten gjorde jag mitt ex-jobb i Göteborg.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Levde. Bodde i min lägenhet med lilla L sedan ett drygt år tillbaka och träffade R och hans barn så ofta det bara gick. Senare på våren såg vi en annons på ett hus som lät helt underbart. Nu bor vi där!

Fem snacks du gillar (utan inbördes ordning - ty alla snacks äro skapade jämställda...):
1. Ostbågar (OLWs såklart)
2. Vickningschips med lökdip
3. Nachos med guacamole
4. Japansk mix
5. Lantchips med gräddfilsmak

Fem sånger du kan HELA texten till:
1. You can cal me Al (Paul Simon)
2. Imse vimse spindel
3. Trollmors visa
4. Äsch vad svårt, det blir bara en massa barnvisor helt enkelt.
5. Pass.

Fem saker du skulle göra om du var miljonär:
1. Sluta jobba (hm, krävs ju mer än EN miljon, så jag antar att vi snackar minst 10 miljoner här!)
2. Resa massor, både ensam med R och med alla barnen
3. Anlita en personal shopper för att fixa en helt ny garderob
4. Köpa ny bil
5. Köpa hur mycket böcker jag bara vill och kanske matcha med specialbyggda bokhyllor lite varstans i huset

Fem dåliga vanor:
Svarade jag inte på det här för nån vecka sen?
1. Biter på naglarna
2. Petar mig i näsan
3. Gnager av skinnet på läpparna
4. Struntar i att tvätta bort sminket ungefär varannan kväll
5. Oroar mig helt i onödan för sånt jag inte kan kontrollera.

Fem saker du gillar att göra:
1. Vara med familjen (ah, vilket allmänt svar, men jag gillar verkligen det).
2. Läsa böcker
3. Gå på bio
4. Spela Tony Hawks American Wasteland på PS2
5. Resa

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
1. Hatt
2. Knytblus
3. Nattlinne
4. En äkta päls
5. Vadsomhelst med playboysymbolen på

Fem favoritleksaker:
1. R
2. Min laptop (nåja min och min, den är jobbets, men jag låtsas)
3. Tony Hawks American Wasteland på PS2
4. Eye toy-spelet på PS2
5. Hockeyspelet vi fick i julklapp

Jag skulle ju börja träna!

Hmmm plötsligt slår det mig att jag avgav något slags nyårslöfte om att jag skulle börja träna i år. Nu är det redan den 8:e februari och jag har knappt funderat på att köpa gymkort än. En enda långpromenad har jag gått, det var på nyårsdagen...Sällan har jag varit med om en så usel förmåga att hålla nyårslöften! Jag smygtänker att bara det blir vår så kommer jag kanske igång, men egentligen vet jag ju att det inte handlar om vädret eller årstiden utan om att man måste bestämma sig på riktigt. Jag har blivit så bekväm. Och det är så underbart mysigt att sitta hemma i soffan med R istället för att åka iväg till ett gym. Måste peppa honom att följa med till gymmet så kan vi träna tillsammans istället.

Ett tag så tränade vi faktiskt rätt ofta tillsammans. Vi var inte ett par då men jobbade på samma arbetsplats med tillgång till bra gym. Vi var väl båda inne i nån period där vi ville få kroppen i trim och kanske inte längtade hem mest i hela världen som det har visat sig såhär i efterhand. Min syster har också intygat att hon började träna mycket när förhållandet började krisa, det kanske är symptomatiskt? Ett behov av att förändra något i sitt liv och så börjar man med det mest uppenbara – kroppen! Kanske skulle tolka oförmågan att komma igång med träningen som positiv då, vi är i alla fall lyckliga tillsammans *tänker ut fler bra ursäkter till att fortsätta slappa*.

Hutter!

Det är kallt kallt kallt! Vårt hus byggdes 1909 och jag har börjat fundera på om värmepannan kanske installerades samma år. Brrr! Att se över värmesystemet står redan på att-göra listan hemma hos oss, men oj vad skönt det hade varit om det redan vore klart.

Det positiva med kylan är att vi eldar mycket i vardagsrummets superfina kamin och att mysfaktorn blir hög. I morse gjorde R varm choklad till alla barnen till frukosten och satte på alla plattorna på gasspisen för att värma upp köket. När de druckit upp trängdes de kring kaminen i vardagsrummet för att värma sina små rumpor och fötter. Mest för att det kändes mysigt tror jag, riktigt så kallt var det inte. K tyckte att pappa skulle ta en varm dusch om han frös, ha! Skönt att vara liten och inte behöva känna till sånt där som varmvattenberedare som inte funkar som de ska.

Man får lite lägerkänsla när man vaknar med kall nostipp och inleder morgonen med en kall dusch. Kanske borde inhandla marsmallows till kvällen, och köra lite grillning? Det är ju bara R och jag hemma så då får man ju äta godis på en måndag. Skönt att vara vuxen också och sätta sina egna regler.

Liten kampsportstjej

Lilla L har länge pratat om att hon vill börja på karate och idag fick hon äntligen äntligen testa, ja inte karate men taekwondo, som åtminstone i en femårings ögon absolut är tillräckligt likt. Jag och Pappa L var nog nästan lika förväntansfulla som hon själv var. Vi smygtittade såklart in under träningen och såg en mycket fokuserad tjej som lyssnade oerhört noga på instruktörerna och vars ansiktsuttryck växlade mellan ett stort leende och total koncentration.

En mäkta stolt tjej kom ut efter träningen och ville absolut vara med igen. Så mamma anmälde lydigt och pungade ut med terminsavgiften och så självklart, vem kan motså bedjande hundögon som vill ha en egen taekwondodräkt? Ja, inte den här mamman i alla fall.

På väg till tunnelbanan hem fantiserade L om hur det skulle bli nu när hon hade egen dräkt och skulle fortsätta träna:
- Mamma tänk om jag blir så bra nästa söndag så jag får svart bälte, och så bara kommer jag ut med det i handen och säger "Maaammaaa, kolla hääääär".
- Ja tänk om du gör det, då kommer jag svimma.
- Mmmm.

JAG är trött

men barnen, de är hur pigga som helst tydligen. Nu väntar jag på att Riket ska ta slut (det är inte JAG som tittar utan barnen) så det kan bli dags att läsa Spiderwick och så barnen kan gå och lägga sig och så jag och R äntligen kan ta fram vår bytta med Björnen och Lejonets italienska chokladglass. Visst får man ha godsaker som man väntar med att plocka fram tills barnen somnat?

Ikväll har jag förresten bakat oätliga kakor, det verkar som misslyckanden i köket går i skov.

Jomenvisst

Nu har jag slagit upp ett alternativt recept på Pad Thai (som var vad jag försökte mig på igår) och mycket riktigt så är det utspädd tamarindpasta som skall användas. Kolla här, 2 tsk pasta i 5 msk vatten, det är lite skillnad mot 4 msk ren pasta!

Nästan så jag skulle våga mig på att testa en gång till då. Fast kanske är det säkrast att göra det när R är bortrest.

Äckligt äckligt äckligt

Någon som har erfarenhet av att laga mat med tamarindpasta? För igår kväll så lagade jag för första gången i mitt liv tror jag en rätt som var helt oätlig. Det såg sååå läckert ut på bilderna och till och med i pannan, men när man väl smakade så var det så asäckligt att det var helt omöjligt att äta vidare. R blev väldigt lättat när jag konstaterade att det var oätligt, han vågade väl inte riktigt säga det först. Jag misstänker starkt att det hade med tamarindpastan att göra. Receptet angav 4 msk tamarindpasta vilket jag lydigt la i. När jag efter äckelattacken tittade närmare på burken så kunde jag läsa hur man med 1 tsk tamarindpasta i 1 dl vatten kunde göra tamarindvatten. Någonstans anar jag att det var 4 msk tamarindvatten som skulle använts i den här rätten och inte 4 msk ren tamarindpasta. Någon som tror sig veta?

Det bästa med att vara osams

är att man får bli sams igen! Det är ljuvligt varmt och pirrigt att krama varandra på yttertrappen innan man ens kommit in i huset, kramas så länge så man nästan ramlar omkull och så länge att allt som finns kvar är värme och kärlek.

Trött

Känner mig trött och låg. R och jag grälade i går kväll och fortsatte i morse och det ger mig en känsla av tomhet inuti för jag har inte ens fattat vad det är vi bråkar om. Egentligen borde jag inte posta det här för jag vet att det finns personer som läser den här bloggen som jag inte vill blanda in i mina eventuella problem med R, men samtidigt känner jag att jag inte orkar bry mig om det. Jag orkar inte försöka bevisa för andra att R gjorde rätt som flyttade ihop med mig. Det räcker väl att han vet det. Och att jag vet det. Orkar inte känna mig skärskådad eller försöka motbevisa saker om mig själv som aldrig varit sanna till att börja med. Inser att det här blir kryptiskt och konstigt men jag orkar och vill inte förklara mer heller. Trött.

PS: om någon undrar så gäller fortfarande min positiva lista i inlägget nedan. Vi har en bättre relation än jag trodde man kunde ha. Men det händer att vi bråkar och det händer att jag känner mig låg.

Fullt hus

Igår kväll hade vi sju ungar hemma, fyra egna och tre inlånade. R gjorde megasatsen köttfärssås och ungarna åt som om de aldrig sett mat förr. Inser att inom några år när våra egna blivit större och lagom tonåriga så kommer vi få laga sådär sjukt mycket mat varenda kväll. Blir yr av tanken på att steka pannkakor till fyra tonåringar. Hoppas allihop vill gå gymnasiet på internatskola i Ludvika... Fast dagsnoteringen är att alla fyra säger att de aldrig kommer flytta. Möjligtvis kan de tänka sig att bygga varsin stuga på tomten och bara komma in till oss när de är hungriga.

Måndag morgon och det känns bra!

Ah vilken skön helg, har ätit underbar mat och långa sköna frukostar med morgontidningen, shoppat lagom mycket (dvs så mycket att både garderoben och hemmet känns förnyat, men så lite att jag inte känner mig ruinerad), sett bra filmer, umgåtts med storasyster och R och tagit det lugnt i största allmänhet. Underbar helg alltså!

Tips för er som bor i Stockholm: beställ hem mat från Hungriga Olle! Man väljer upp till två restauranger från deras lista som man vill beställa mat från och så kör Hungriga Olle hem maten inom en timme för i vårt fall en avgift på drygt 100 spänn (varierar lite beroende på var i stan man bor). Vi beställde hem ljuvlig indisk mat och slapp laga mat efter en lång dag på stan, men slapp också ge oss ut i kylan igen. Helt suveränt.

Fler goda nyheter: Pappa L har med tjat på arbetsgivaren åtminstone tillfälligt fått jobbflytten till norra stan uppskjuten, så vi slipper bekymra oss om det på ett tag. Skönt!

Det känns som veckan börjar bra helt enkelt!

Jag antar ovaneutmaningen

från Thinkerbell, men bryr mig inte om att skicka den vidare till fem andra eftersom jag också avskyr kedjebrev! (Och jaaa mitt inlägg idag innebär att vårt internet kom igång igen i fredags. Påminn mig om att om jag ska glömma någon räkning i framtiden så måste det vara någon som inte är lika viktig som bredbandsräkningen!).

Såhär lyder utmaningen:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

Jag nöjer mig alltså med att lista mina egna fem konstiga ovanor eller egenheter:

• När något roligt hänt i mitt liv så gör jag en litet sång- och dansuppträdande hemma. Det här började för typ 10 år sen med sången "I changed the tire" som var ett utbrott av glädje över att jag själv på min första bil framgångsrikt bytt hjul när jag fått punka.
• Jag biter på naglarna men envisas med att tjata på min dotter att inte göra detsamma
• Jag är otroligt nyfiken på andras liv och det är därför jag älskar att läsa privata bloggar. Förmodligen skulle jag kunna bli en såndär som står med kikare och spanar på vad grannen har för sig.
• Jag anpassar min dialekt efter den jag pratar med på ett sätt som definitivt gränsar till det pinsamma.
• Jag är en tröstätare och hittar alltid en anledning till att äta något extra gott, vare sig det är för att fira eller för att tröstas.

Stafettbloggar igen

Ah vi har inget internet hemma (betalade räkningen liiiite för sent *klantiga*) och det är så frustrerande. Uppkopplingen ska komma igång igen i början av nästa vecka igen men ack så irriterande det är att inte kunna maila (eller blogga) hemifrån. Jaja, jag kommer ju vara upptagen i helgen ändå eftersom älskade storasyster kommer på besök så det är ju ingen större katastrof.

Så kör vi en stafettblogg till som jag lånat från Thinkerbell.

Fyra jobb jag haft:
1. Suttit i kassan på en stor bildelsfirma
2. Sekreterare på samma firma
3. Flygplansmontör
4. Teknisk projektledare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Pulp Fiction
2. Kill Bill I + II
3. Star Wars (alla sex)
4. Och eftersom det där är betydligt fler än fyra filmer så skriver jag ingen mer...

Fyra ställen jag bott på:
1. Motala
2. Beijing
3. Skärholmen
4. Amherst, MA

Fyra tv-program/serier jag gillar:
1. West wing
2. Room service
3. Gilmore girls
4. Jamie Olivers matlagningsprogram

Fyra ställen jag semestrat på/i:
1. Grekland (alla möjliga öar...)
2. Kalifornien
3. London
4. Ungern

Fyra webbplatser jag besöker dagligen:
1. www.dn.se
2. www.alltforforaldrar.com
3. groups.yahoo.com
4. husmusen.blogg.se

Fyra favoritmaträtter:
1. Thaikyckling i grön curry
2. Sushi
3. Jordärtskockssoppa
4. Falafel

Fyra ställen jag hellre är på just nu:
1. I sängen
2. På en bar med R (jaja klockan är 10 nu men det är sant iaf)
3. Poolside nånstans där det är varmt med alla barnen och R
4. I soffan med en bok

Treårsdag

I morse hade vi treårskalas för D! Ett mycket mysigt sätt att börja dagen på får man säga. Istället för tårta fick han på egen begäran ett stort berg av glass med tre ljus i såklart. Paketskörden var enorm och kommentaren ”Nu orkar jag inte öppna fler paket” säger väl allt. Underbart!

Ikväll blir det födelsedagsbarnets val av mat också: korv och makaroner!

Perspektiv

Bara för att jag känner för att gråta, så tänker jag skriva en lista på saker i mitt liv som är superbra just nu. Bara för att sätta lite perspektiv på tillvaron typ. Ingen inbördes rangordning, bara några av alla saker i mitt liv som är bra.

- Min dotter är frisk och smart och hur skön som helst. Vi skrattar tillsammans.
- R och jag har en relation som är bättre än vad jag kunnat drömma om att det kunde vara. Det går inte att beskriva. Han gör mig till en bättre person.
- Hela vår familj är så himla mysig.
- Min syster kommer hit på lördag och stannar till söndag eftermiddag.
- Även om det är kallt i vårt hus just nu så har vi en vacker kamin och massor av ved.

Det är mycket med det praktiska

Ls pappa jobbar i rivningsbranschen vilket innebär att hans arbetsplats flyttar på sig vartefter rivningsuppdragen blir klara. Ett bra tag har han nu jobbat mitt inne i stan, vilket har funkat riktigt bra för oss alla. Nu har han just fått besked om att inom två veckor blir det flytt till en ny site långt norr om stan. Han bor långt söder om stan och det kommer bli jobbigt att hantera praktiskt. Vi löser det, inget snack om saken, men jag får en stor klump i halsen och en i magen också för den delen av att inse att det kanske innebär ännu längre dagar för L.

Inte för att jag tror att dagis är dåligt för barn i allmänhet eller för henne mer specifikt, men för att hon redan idag är så trött när hon kommer hem från dagis. De dagar hon sovit hos pappa får hon gå upp 5.30 på morgonen och så hämtar jag henne vid 6 och vi åker hem till oss och tar det lugnt en stund innan dagis. Det är klart hon är trött då när hon blir hämtad vid 16.30, även om hon inte kommer till dagis förrän strax efter 8. Nu kanske det blir hämtning efter 17 de dagar pappa ska hämta. Det finns inte mycket utrymme för mig att kompensera heller. Jag lämnar redan idag varje morgon på dagis och har riktigt svårt att få ihop arbetstiden som det är (läs: min arbetsgivare har överseende med att jag inte är på plats 40 timmar i veckan).

Jag är säker på att vi reder ut det, men ibland känns det praktiska bara helt övermäktigt när man inte lever med sitt barns andra förälder och man vill bara sätta sig ner och gråta.

Rosa eller blått snöre?

Var på en bokhandel på lunchen och köpte några presenter till D som fyller tre år i veckan. Fick paketen inslagna och när det var dags för snörena frågar expediten ”Är det till en kille eller tjej?”. ”Eh en kille” svarade jag, innan jag kom på att tillägga ”Men det spelar väl ingen roll, sätt ROSA snöre för han älskar rosa”. ”Ja ok, ja en del är ju så känsliga för sånt där” svarade hon förklarande. ”Ja, vi är nog tvärtom i så fall, vi tycker det är synd att stämpla barnen redan i treårsåldern”. ”Jaha jo det är väl ok, bara man inte sätter knallrosa på en kille så..”.

Tur att hon inte visste att D har flera rosa klädesplagg och helt knallrosa blommiga tapeter i sitt rum dessutom.

Och ÄR det så svårt att fråga vilken färg man vill ha på snöret istället för att förutsätta att killarna vill ha blått och tjejerna vill ha rosa? Nu blev det ett paket med blått snöre, ett med rosa och ett med både ock.

Helgplaner

Snorhalt snorhalt snorhalt. En bra anledning att åka tidigt från jobbet i eftermiddag så jag inte behöver stressa till dagis i halkan *smart*

Ser fram emot helgen. Ikväll blir det fredagstacos och allmänt mys med alla barnen. I morgon ska K på gympaläger med övernattning. Vi andra fem ska få middagsgäster, en gymnasiekompis till mig, hans supertrevliga fru och deras två små barn. Middagsmaten kommer bli en upprepning av förra lördagen (som var utan gäster): helstekt oxfilé med jordärtskockspuré och lättkokta sugar snap peas. Ljuvligt!

På söndag planerar jag att överraska L och F och ta med dem på bio. Tanken var att vi skulle se Fem barn och ett sandtroll, men nu när jag läser recensionerna börjar jag tveka. Kanske får det bli Wallace och Gromit, som fått betydligt bätte recensioner överlag. Barnen vet inte om att vi ska på bio vilket ger mig chansen att enväldigt bestämma film.

Hälsorapport

Ds fot har röntgats och inga skelettskador funna. Vrickning eller stukning, och han vill inte gå på foten än. Hemma från dagis alltså lille plutten.
Rs rygg är inte ett dugg bättre och han rullar i och ur sängen. Jag vårdar ömt min 7 år äldre sambo och hjälper den gamle mannen på med strumpor och kalsonger.
L har fått springmask och hela familjen medicinerats.
Vi andra mår bra!

Två sätt att leva

Det finns två sätt att leva. Det ena är som om ingenting vore ett mirakel. Det andra är som om allting vore ett mirakel. Albert Einstein

Det finns de som för att inte riskera att tappa ansiktet aldrig vill verka imponerade av någonting. Som att de redan hört och sett allt som är värt att höras och ses, och att ingenting någon annan säger kan imponera dem nu när de är såhär förtvivlat världsvana. Givetvis är det brist på självkänsla som får människor att bete sig såhär. Jag har själv vuxit upp med en sån här person i min närhet, och länge länge anammade jag samma attityd. Men tänk så skönt det är att släppa den där masken av oberördhet och låta sig imponeras. Att vara öppen för att andra människor också har erfarenheter och kunskap som är värda något och som kan lära mig något.

Jag vill leva som om allting vore ett mirakel! Heja Albert!!

Hemsk morgon

Vaknade i morse av ett rejält brak och hörde sen att lille D började gråta och så att R ropade högt. Jag flög nästan ut ur sängen samtidigt som K kom in för att hämta mig. Ute i hallen låg R rakång på golvet och lille D satt bredvid. De hade ramlat i trappan. Det går inte att beskriva hur hemskt det var att se R ligga där. De där sekunderna innan man förstår vad som hänt, innan man hör om han är vid medvetande över huvud taget, om han blöder, om han är allvarligt skadad.

R kom upp till slut i alla fall, med vansinnigt stel rygg. Lille D verkar ha stukat foten och skjutsades till farmor och farfar som ändå var barnvakt hemma hos Rs syster.

Mental note: köp halkskydd till trapporna!

Julen är utstädad

Vi städade ut julen igår. R högg ner och eldade upp granen i öppna spisen och jäklar i bänken vad det brann! Det var enklare än att dra granen genom vardagsrummet och ut på altanen. Känns skönt att ha tagit ner alla tomtar och adventsljusstakar och annat krams. Tänk att det känns så vackert när man sätter upp det och så urtrist när man tar ner det en knapp månad senare. Tur att det hinner bli vackert igen till nästa jul. Passade på att vara duktig också och ordna till det lite i förrådet så att alla kartonger fick plats där istället för den tidigare placeringen precis utanför förrådet *förtjänar medalj*.

Dagen avslutades med en ljuvlig middag. Hemmagjorda falafel, sesamyoghurtdip, squashplättar, dolmas och tomatsallad. Jeezus vad gott det var och lyllos mig som fick med mig resterna i lunchlådan idag!

Slappar

Jag sitter i soffan och surfar och R sitter bredvid och jagar vidare i Need for Speed. Soft.

Vi har varit en sväng i några möbelaffärer och spanat lite löst på matbordsstolar (eh, finns det ordet?) och fåtöljer till vardagsrummet. Jag blir alltid lika fascinerad när vi går in på R.O.O.M, vilka oerhört superstylade människor som shoppar där och hur vansinnigt superstylade till och med deras ungar är. Jag får lite krypningar av sånt om jag ska vara ärlig. Alla mina fördomar om innerstadsbor känns plötsligt besannade och jag är tyvärr ack så villig att få dem besannade.

Hursomhelst så gick vi därifrån med följande: 120 st assnygga blommönstrade muffinsformar, en ny turkos psykomönstrad necessär till mig (rea, kostade bara 100 kronor) och en bok om Meze. Jag blev också glad att se att matsalsbordet vi köpte i höstas INTE ingick i rean.

Polen och svenska fördomar

Hemma igen efter tjänsteresa i Polen. Första gången jag skulle dit, i maj förra året, var mitt huvud så proppfullt av fördomar av hur det skulle se ut och hur folk skulle vara och gå klädda och you name it, att jag var helt chockad över hur fint allt var. När jag åkte hem kände jag att jag gärna gärna vill åka till Polen på semester. Den här resan var vädret inte till landets fördel och det såg lite mer ut som den stereotypa bilden av en öststat kanske – det vill säga grått grått grått. Å andra sidan kändes Sverige ungefär lika grått och trist när vi kom hem igen.

Besökte en fabrik därnere som tillverkar kretskort åt företaget jag jobbar på. Härhemma är det ganska många som intar en lätt överlägsen attityd gentemot den polska tillverkningen, man tror att personalen inte kan lika mycket som vi kan härhemma i duktiga Sverige, att deras högskoleutbildning nog inte riktigt räknas och att vi i vilket fall som helst kan och vet mer i största allmänhet. Think again, säger jag. Helt klart är det så att om vi fortsätter med den attityden i Sverige så kommer det inom inte alltför lång tid vara vi som tar färjan till Polen för att städa hos polska ingenjörer och plocka deras jordgubbar.

Njuter

av att ha L hemma igen. Det är konstigt att två veckor känns så otroligt mycket längre när hon är i USA än när hon är i Sverige eller åtminstone Europa! I höstas var hennes farmor, farfar och faster på besök i två veckor och då sågs vi inte alls på hela den tiden, men eftersom de höll sig i Stockholm (och ett par dagar i Rom) så kändes det inte alls lika jobbigt som när hon nu var i USA. Det är tidsskillnaden och den långa resan. Att jag inte kan rusa dit om något händer. Tror jag.

Vi har haft en skön helg, snabbt tillbaka i gamla gängor. Alla barnen är glada att återses. De har saknat varandra på varsitt håll och frågat om varandra när L varit bortrest. Det känns härligt att de faktiskt saknar varandra och att de tycker om varandra mycket. Det känns som en bra grund i den moderna familjen som ju trots allt kan vara lite mer komplicerad än kärnfamiljen.

Vi har ätit god kvällsmat och dansat vilt i vardagsrummet tillsammans. Nu sover ett barn, två badar och en testar sin godistillverkningsjulklapp. Ikväll får det bli läggdags lite tidigare, dags att fasa in dem i vardagsvanor igen.

Mmmm härligt härligt

En stycke dotter återbördad till hemmet. Rosa cowboyboots uteblev eftersom de ej fanns i rätt storlek. Dock levererades flera par coola modeller av Timberlands inköpta till vrakpris. Gotta love it.

Jetlagen verkar än så länge ha uteblivit. L somnade vid 22-tiden igår kväll och sov sedan till 9 i morse. Skönt!

Nu väntar vi på att R ska komma hem med sina barn som varit hos farmor och farfar hela veckan. Känns härligt att ha hela familjen hemma igen!

Bästa eftermiddagen!

Idag kommer L hem. Äntligen äntligen äntligen!!!

Hon har en hög med julklappar som ligger och väntar och de pratar hon om varje gång vi hörs på telefon. Jag är nyfiken på vad hon har med sig hem från USA också. Pappa L pratade om ett par små rosa cowboyboots han sett, undrar om det blev något köp. Hur cool vore hon inte i dem liksom?

Blir skönt att vara ledig några dagar och bara softa och kramas mycket. På söndag ska L och jag se Disney on Ice. Hon vet inte om det ännu, men hon har pratat mycket om att hon vill gå till Globen och se Disney on Ice, så jag tror det blir bra. Rs barn ska se samma föreställning på lördagen med sin mamma, annars hade vi naturligtvis gått allihop tillsammans. På måndag kommer min mamma upp på ett kort besök och tar sen med sig lilla L hem, eftersom jag ska åka till Polen med jobbet ett par dagar och inte kan lämna på dagis på mornarna (tja inte hämta heller såklart, men det kan ju Pappa L göra i normala fall). Nu slipper Pappa L ta ledigt på mornarna från jobbet det första han gör efter semestern och L får ha några mysdagar med mormor och morfar. Win-win.

Nu ska jag bara jobba undan några timmar och sen åker jag till Arlanda och kramar min lilla älskling!!

Tröttnade illa kvickt

som förutspått och återgår till gamla mallen tills jag orkar fixa en egen. That's all for now folks.

Lugn kväll

Skön kväll i går. R och jag käkade god thaigryta. Alltså, de färdiga grytbaserna man kan köpa till thaicurry är så otroligt bra. Komplettera med kyckling och kanske lite bambuskott och färsk paprika och voilà, värsta goda middagen. Till efterrätt (för ovanlighetens skull, en del av vår nya sunda livsstil...?) en mäkta enkel men supersmaskig historia.

Såhär: kavla ut 2 plattor smördeg till ca 15*15 cm plattor. Skiva ett oskalat men urkärnat äpple tunnt tunnt. Lägg ut äppleskivorna på smördegsplattorna och lägg in i frysen i ca en halvtimme. Sedan in i ugnen med plattorna i 200 grader tills de fått fin färg. Låt dem svalna litegrann och klicka sedan ut vaniljglass på en av plattorna och lägg den andra plattan ovanpå. Strö florsocker och kanel över. Ät och njut!

För min egen del blev urkärningen av äpplena en blodig historia eftersom jag lyckades skära ett djupt jack i en fingertopp. Inga plåster i huset = R fick laga maten = jag latade mig = fick belöning för blodbadet. Måste komma ihåg att köpa plåster.

Beställde hem en stillsam film från Bredbandsbolagets pay-per-view: Birth med Nicole Kidman. Perfekt för en vardagkväll.

Fipplar med mallen

Kom på att jag ville byta mall till min blogg. Nån gång ska jag lägga lite energi på att fixa en ny mall själv, men den gången blir inte idag. Nu sliter jag mitt hår med att få den här mallen att bete sig som jag vill. Lönlöst tror jag. Tror jag kommer tröttna på denna ganska snart.

Får användning för kappan

Det är orimligt kallt på kontoret där jag jobbar.

Min chef som sitter vid skrivbordet mittemot mig har satt på sig mössa och täckjacka. Han började med mössan, men det räckte inte. Jag satte just på mig min assnygga nya kappa. Inte bara för att den är snygg utan för att jag fryser ihjäl annars. Dricker varm choklad också och låtsas litegrann att jag sitter på en fjälltopp och att det är helt naturligt och bra att det är såhär kallt.

Fick mail från Ls pappa med rapport om nyårsfirandet. Att väcka henne vid midnatt hade varit komplett omöjligt, så hon sov sig in i det nya året.

Det står klart att L är en liten tjej med stor integritet. Igår hade hon lekt med en pojke som är sex år. R hörde (Hmm det här kan bli komplicerat, Ls pappa är också en R men som ni förstått vid det här laget inte samma person som min älskade sambo R. Jag får hitta på en annan förkortning för Ls pappa alltså) - i alla fall, Pappa L (vi kör på det så länge) hörde från övervåningen där barnen lekte att hon ropade "I don’t want to play that game!!" När hon kom ner och han frågade vad som hänt ville hon inte berätta. Till slut, när han tog henne åt sidan så de kunde prata ifred, berättade hon att pojken velat "play married" och föreslagit att hon skulle röra vid hans penis så skulle han slicka på hennes snippa. Avancerat. Pappa L var enormt stolt att L sagt ifrån så tydligt när hon inte ville vara med. Jag kan bara instämma i känslan. Självklart klandrar man inte på något sätt ett så litet barn för att han föreslagit leken, men det känns otroligt skönt att L inte i första taget går med på sånt som inte känns bra för henne själv.

Ett nytt bra år!

Ett nytt år. Jag känner inte riktigt den där surrande förväntan inför det nya året som man borde. För mig brukar hösten vara tiden för nystart. När man kliver in i vardagen igen efter sommaren, en chans att upprätta nya rutiner och starta nya vanor.

Men föralldel, jag tar chansen och gör en nystart idag också! Vi börjar med att ta en långpromenad, men först ska jag få stryk av R i bordshockey.