Duktiga matplanerare

R och jag har varit fasligt duktiga på att göra veckomenyer och storhandla nästan ända sen vi flyttade ihop. Ibland blir det ett uppehåll på en eller ett par veckor, men det är så himla jobbigt att vara sådär oplanerade när man har fyra ungar i huset så vi börjar alltid igen med vår planeringsrutin.

Nyligen hörde vi på radion att man ekonomiskt nästan alltid förlorar på att storhandla, tvärtom mot vad de flesta tror alltså. Det första rådet man brukar få om man vill spara pengar är ju att börja storhandla. I verkligheten är det tydligen så att man handlar för mycket och får slänga en massa matvaror som hunnit bli dåliga innan man ätit upp dem.

Det må vara hänt, men oj så avstressande det varit för oss att ha en veckomeny att luta oss emot. Att slippa svänga förbi mataffären när man hämtat barn på skola och dagis, och att slippa försöka vara kreativ klockan kvart över fem efter en pressad dag på jobbet. För oss är det värt några ruttna äpplen.

Sen tvivlar jag i och för sig på att de som förlorar på att storhandla väljer mellan att småhandla på ICA Globen (Shit, vilken pretentiös snobbinriktning den affären har och shit shit så höga priser de har. Till och med potatisen är dyr.) eller att storhandla på Willys i Länna. Man kan slänga rätt mycket mat för den prisskillnaden.

Själv har jag aldrig lyckats veckoplanera eller storhandla tidigare, så jag känner mig enormt duktig och präktig. R likaså.

Barnen uppskattar det nästan lika mycket som vi. På måndagar när den nya menyn kommit upp på anslagstavlan rusar de in i köket efter skolan för att se vad vi ska äta i veckan. ”Åååh ska vi ha varma mackor på söndag” och ”Mmmm ikväll blir det hemmagjorda chicken nuggets, DET låter gott”. Mysigt.

OK då, ibland säger de ”Uuuuu är det minestronesoppa ikväll, jag tänker INTE smaka”. Men entusiasmen för menyn i sig kvarstår.