Den här Bitterfittan vill jag läsa. Bara titeln!
Och sammanfattningen som finns på omslaget av boken ""Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?"
Ja, hur ska det gå till?
skip to main |
skip to sidebar
Den moderna familjen, en kvinna och en man, fyra ungar mellan 5 och 11 år från tidigare förhållanden och en helt nykläckt gemensam liten skrutt, tre katter, en bortsprungen kanin och ett hus i södra Stockholm.
10 comments:
Det är lätt, börja med att acceptera att begränsning snarare än "rättighet" eller "frihet" är grundförutsättningen för tillvaron, både för kvinnor och för män. Dvs varje rättighet eller frihet du åtnjuter gratis arbetar någon annan för. På samma sätt är påståendet att kvinnor inte skall vara tacksamma för det arbete män gör är en medveten söndra- och härska strategi.
Vad gjorde feminismen med vänsterpartiet?
Varför kan inte alla vara prinsessan på ärten, förlåt, leva i den perfekta jämställda tillvaron?
Tja varför tror de att de kan det från början?
http://www.pobronson.com/blog/2007/02/on-consequences-of-self-esteem-innate.html
Anonymous ett: Jag kan acceptera att begränsning är en del av tillvaron, och förväntar mig inget gratis. Men att jag ska ha andra begränsningar än män enbart baserat på kön är inte något jag tänker acceptera, på samma sätt som jag inte tänker acceptera att andra begränsas pga religion, hudfärg eller annat som inte har med individen att göra.
Anonymous två:
Prinsessan på ärten? Tillåt mig småle. Det är så jäkla irriterande att när kvinnor vill ha samma saker som män så upplevs det som att vi vill ha mer, ha särbehandling.
Men visst, vi borde inte låta oss luras av den falska idén som sprids i samhället om att vi faktiskt är jämställda. Det sitter rätt många blålurade kvinnor i landet.
Älskar titeln! Muttorna har varit mitt tjejgängs ord för oss själva i dessa sammanhang, bitterfitta var bättre! : )Ja varför upplevs det som om vi vill ha särbehandling när det är lika/lika? Eller att mannen är så BRA och kvinnan bara vill ha...
Hmm, så ditt kön är inte en del av din individualitet?
Vanligtvis har inte män "fått" vad de har, de har konkurrerat med andra män om det. Hela retoriken om "vill ha" förutsätter att det är någon som ger dig det du får, dvs en traditionellt kvinnlig roll, eller?
Men du har rätt, vi skall inte låta oss luras att samhället är jämställt. Vi skall inte heller låta oss luras att kvinnor vill ha ett jämställt samhälle. Jag minns en affisch från Stockholms Universitet: Tjejer vill ha jämställdhet. Tills de skaffar barn, då vill de ha en bil och en fet villa på Lidingö.
:-) eller vad säger du?
Problemet är att jämställdhet inte betyder "allmänt hyfs", "ömsesidighet" eller ens "gemenskap".
Det betyder i bästa fall ett försök till repression mot folket från några överhetens hangarounds. Eftersom det är godtyckligt vad som är "manligt" är det ett förträffligt verktyg för detta.
I sämsta fall är det ett försök att använda klassisk provokativ vänsterstrategi på människors intuitiva uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt. Dvs provocera "män" att göra "kvinnor" illa och peka sedan finger och håll fram det som "bevis" och du har vunnit. Vem tjänar och vem förlorar på detta?
Båda dessa grupper söker anhängare, gör dem besvikna.
Svårt att hålla isär alla anonymous här (Vad är problemet med att ta sig ett nick?).
Men om vi numrerar då
1) visst är mitt kön en del av vem jag är, men jag vill inte bli definierad utifrån kön utan som person. Jag tror du förstår skillnaden. Jag är inte mitt kön, och att bli tillskriven en massa egenskaper och förväntningar pga att jag är kvinna är enormt begränsande. (den begränsningen borde rimligtvis även män vända sig mot)
2) Jag antar inte någon offerroll i att jag sitter och vill ha saker till skänks. Men det är grymt irriterande att bli bemött efter en annan skala för att man råkar vara född med fitta istf kuk. Personligen vill jag inte ha villa och bil på bekostnad av jämställdhet, men det är ju ett bekvämt sätt att skämta bort en allvarligt fråga såklart.
3) det här inlägget förstår jag öht inte, så det går inte att bemöta. Någon som är allmänt mot feminism och vänstertendenser och drar en massa slutsatser utan någon som helst relation till vad jag skriver på den här bloggen. Ger mig inte in i en sån diskussion.
Jag måste säga att jag inte förstår mig på alla dessa kvinnor runt 30 eller hur gamla dom nu är som hela tiden manifesterar sin kamp "för att få tillvaron att gå ihop" med hem och barn. Jag brottas varje vecka med en hopplös agenda för att få ihop schemat med hem och barn. What’s the big deal! Det är i min värld och närhet ingen skillnad mellan män och kvinnors slit för att pussla ihop vardagen. Det är lika för alla. Fast det är klart, ska man dessutom bli författare så kan jag tänka mig att det blir extra körigt. Och sen begriper jag inte Maria Svelands tes att det är bra att var lite bitter för då kan man få kontakt med kraften och kan kämpa. Målet borde väl vara att inte vara bitter och kämpande? Att hela tiden utgå från någon sorts offerroll och kämpa ur något självpåtaget underläge måste ju bli urtrist i längden, och säkert sjukdomsframkallande också vad det lider. problemet kanske ligger i denna maniska fixering vid grupperingar. Feminister, humanister, nazister, chauvinister, vänster, höger, psykopater, bögar, flator, HBT och allt vad som hittas på. Varför kan ingen prata om människor istället? Dessa etiketter och krystade stämplar konserverar och förstärker ju bara det man försöker frigöra sig ifrån och hindrar människor att blir det dom önskar vara! Energy flows where attention goes!
Post a Comment