Sommarens bloggtorka har hållt i sig. Mina få läsare kanske har tröttnat på min ouppdaterade blogg, men jag fortsätter ändå för min egen skull, precis som jag började för min egen skull.
Jag har haft fullt upp med att skola in L på sexårsverksamheten och mig själv i min nya tjänst som gruppchef. Plötsligt känns alla mina sanningar om hur en bra chef ska vara väldigt svåra att nå upp till. R är en bra chef. Den bästa faktiskt. Ja, för mig var han ju så bra chef så att jag flyttade ihop med honom. Riktigt så bra kanske jag inte vill bli?
För den som undrar så kan jag berätta är R inte min chef längre. Ingen av oss jobbar ens kvar på det företaget (haha, fast inte pga vår relation, shit, det här låter bara värre och värre ju mer jag försöker förtydliga). Fast det företaget jag jobbar på nu har R också jobbat på för typ 10 år sen eller nåt. Han hade faktiskt nästan exakt samma jobb som jag har nu. Ett par av mina anställda har alltså haft min sambo som chef tidigare. Min nuvarande chef också. Sverige är sjukt litet och industrisverige ännu mindre.
skip to main |
skip to sidebar
Den moderna familjen, en kvinna och en man, fyra ungar mellan 5 och 11 år från tidigare förhållanden och en helt nykläckt gemensam liten skrutt, tre katter, en bortsprungen kanin och ett hus i södra Stockholm.
3 comments:
Men lite känns det ju som om man är sugen på att börja blogga igen i alla fall, kan det vara hösten som är på ingång? Jag har skrivit fyra inlägg på två dagar! *impad av mig själv*
Förresten, nu när du är chef kan du väl ta nån chefslunch och åka in till stan och luncha med mig? *S*
Hahaha, nä min chef tyckte tvärtom att jag borde vara lite mer på jobbet nu när jag också var chef. Så detta är nog helt enkelt hans ondsinta plan att få ut mer timmar ur mig tror jag.
Orkar du dröja dig kvar för feministfika på torsdag?
Torsdag kan jag inte tyvärr, chauffören är på sitt ordinarie arbete *S*. Det får bli en annan gång!
Post a Comment