Det räcker inte att vara för jämställdhet

Reinfeldt inleder sitt arbete ”för jämställdhet” starkt med att slopa förslaget om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag gillar i synnerhet hans alternativa strategi för att få fler kvinnor i ledande ställning:

” Men han tillägger att Alliansen genom andra åtgärder ska försöka se till så att den könsmässiga balansen i näringslivet och därmed i bolagsstyrelserna blir bättre.
- Våra ansträngningar ligger på en bättre familjepolitik. Om vi ger kvinnor möjlighet att göra karriär så kommer det att avspegla sig i näringslivet. Alliansens förslag om en jämställdhetsbonus är en bärande grund för hur man ska möta problemet, säger Fredrik Reinfeldt. “

Ja, och vårdnadsbidraget är såklart också ett steg i samma riktning. Det kommer verkligen främja kvinnors möjligheter i näringslivet.

Visst håller jag med om att jämställdheten börjar i hemmet. Det privata är politiskt, det vet vi ju (även om jag inte insåg att Reinfeldt var av den skolan). Men det känns lite tröstlöst att vi ska vänta och se om en jämställdhetsbonus (skatteavdrag på 3000 kronor var det, va?) leder till fler kvinnor i näringslivet och bolagsstyrelserna. Känns ungefär lika troligt som att papporna självmant kommer börja plocka ut halva föräldraledigheten.

Nähä, är det sant?

Och bland dagens ”No shit, Sherlock”-nyheter tar nog den här priset. Psykiskt störd, jaså verkligen?

Kan man inte få vara något annat än ett kön?

Flera dagar i rad har L velat ha anmärkningsvärt mycket rosa på sig i skolan. Det känns inte helt osannolikt att det är relaterat till en kommentar som hon fått från nån kaxig kille i trean som tyckte att ”hon såg ut som en kille” eftersom hon hade något blått på sig. Var FÅR de här ungarna såna här idéer från? Inte så svårt att räkna ut i och för sig, men VARFÖR VARFÖR tutar föräldrarna i sina ungar såna här så kallade sanningar?

En mamma som jag pratade med på skolan tyckte synd om fröken som fått så många pojkar i klassen (tror de är 14 pojkar och 8 flickor) för pojkar är ju så vilda. ”Ja, då har du inte träffat min dotter” sa jag, i ett försök att antyda att det knappast har med kön att göra. ”Ja, och så flickor som ÄR som pojkar också då!”, var mammans svar på det. Jo, det var precis så jag menade. Och några lugna pojkar har man ju aldrig sett till heller.

Min dotter är en vild, prinsessig, monsterälskande, studsig, pysslig, hårdrockande och störtskön liten tjej. Varför måste alla hennes egenskaper och intressen kategoriseras som flickiga eller pojkiga? Kan det inte vara både och? Hon vill vara tjej för det är det hon är, klart hon inte vill höra att hon är som en kille då, och ja, det är lite mycket begärt att en sexåring själv ska kunna se igenom normen och gå emot den. Det värker i mig när jag ser att hon anpassar sig till hur andra tycker att hon borde vara. Är det så vi vill ha det, att styra in barn i olika beteenden och intressen utifrån vad vi inbillar oss att pojkar och flickor ska tycka om? Vore det inte mycket trevligare om de bara fick vara som de är?

Man får ofta höra att feminister vill att alla ska vara lika. Jo tjena. För att önska att varje individ får vara som de är istället för att tvingas in i en könsroll, det är ju verkligen samma sak som att vilja stöpa alla i samma form. Och att tycka att pojkar inte kan ha rosa eller dansa balett eller att flickor ska ha långt hår och kjol, ja det är ju verkligen att uppmuntra mångfald och individualitet.

Det är så viktigt att pojkar får vara pojkar och flickor får vara flickor, heter det. Ja, är det någon som försökt förhindra det? Men allt det här naturliga och oundvikliga beteendet som gör pojkar och flickor så olika – om det nu är så naturligt och självklart, måste det då förstärkas vareviga minut? Vilket naturligt beteende är det man är rädd ska förändras så radikalt om pojkarna får ha lite färgglada kläder för en gångs skull eller om vi helt enkelt slutar stämpla allt beteende med kön.

Min gissning är att det handlar om rädsla. Vad ska man ha att luta sig mot om man inte har en roll att uppfylla längre? Vad ska vara sanningen om det inte längre är sant att kvinnor är bra på relationer och män är bra på att snickra?

Ryggar

Ajajajaj jag är så stel i ryggen. Jag kan säga såhär, vi kunde inte följa Rs detaljplan till punkt och pricka under helgens trädgårdprojekt. När vi grävde en djup ränna för att lägga elkablarna till utebelysningen i så var tanken att den skulle gå rakt och fint på ena sidan av trädgårdsgången. Istället såg rännan ut som vi varit redlösa och grävt helt på måfå i sicksack över gången och gräsmattan. Det går liksom inte att gräva genom berg, hur mycket man än vill. Entreprenören som byggde området i början av förra seklet gick i konkurs av allt sprängarbete som behövde göras på berget. Nu förstår vi varför.

Det blev fint till slut i alla fall.

Och apropå ryggar så vidarebefodrade min syster det här från sin dotter. Kan bara konstatera att min humor är helt i nivå med 12-åringars:

- hej, hur är det med dig idag då?
-jo, det är bra, men jag har ett hål i ryggen.
-ett hål i ryggen?
-ja, men det sitter så långt ner så det skiter jag i !

Notis

Och priset för årets bästa rubrik går till...Full kines bet panda.

Svenskans hopp

Anna Larsson är tamejfan briljant. Tur för SvD som annars fullkomlingen druknar i biologistiskt dravel av stjärnor som Elise Claesson att de i alla fall har Anna Larsson som lyser vägen!

Helgplanen

R har varit enormt effektiv senaste veckan och inte bara bokat in möten med larmsnubbe (kom på besök i tisdags kväll och fick sälja en hel del larmprylar till oss) och bergvärmesnubbe (kommer ikväll med goda prognoser att också få sälja mycket prylar), utan även gjort den här superfina planen för vårt helgprojekt.

I helgen ska vi alltså påbörja projektet med att gräva ur vår befintliga gång genom trädgården, forsla jorden och gruset till baksidan där vi behöver fyllmassa till en ny terrassering (fick en mur byggd i somras), lägga i markduk och dra elkabel för att förbereda för trädgårdsbelysning och så det jag ser fram emot mest: basta och beställa hem massvis av god mat med hjälp av Hungriga Olle.

Senare nästa vecka får vi leverans av samkross (ett helt nytt ord för mig) och gångsingel så då får vi skotta lite till. Återstår att köpa pollare (ytterligare ett helt nytt ord) och kanske till och med en lite kitschig lyktstolpe. Ser fram emot att inte behöva snubbla fram genom trädgården i höstmörkret utan kunna skrida värdigt genom vår väl upplysta värld.

Törnrosahuset

Vårt sköna hus beskrevs förresten i senaste numret av Family Living som en riktig Törnrosadröm. Jag som köpt tidningen för att sitta hemma och förhäva mig lite över alla Stockholmsövremedelklassfamiljer med perfekta hem och superstajlade ungar blev lite ställd när vårt eget hem fanns med. Inte på bild eller så, men tillräckligt detaljerat beskrivet i en artikel för att vi som bor här skulle fatta att jo, det var just vårt hus den här journalisten hade varit på visning i och drömt om att köpa.

Jämställdhet i praktiken

R konstaterade förresten i helgen att ibland så lever vi faktiskt som vi lär. I lördags när nyblivna 10-åringen skulle firas av farmor och farfar (dvs vårt släktkalas, till skillnad från kompiskalaset eller familjekalaset eller det andra släktkalaset – är det något ungar i moderna familjer inte behöver sakna så är det kalas) så ägnade R förmiddagen åt att göra tårta, laga mat och hålla koll på barnen, medans jag röjde i trädgården med vår mäktiga grästrimmer och den något mindre mäktiga handjagaren. Jag måste säga att jag njuter betydligt mycket mer av att härja med trimmern än att vispa grädde.

Sen fick jag i alla fall alla frågor om hur maten hade tillagats, så jag fick både cred för den välsmakande måltiden och interna jämställdhetspoäng. Perfekt. Men det är ändå lite konstigt hur ofta jag får frågor om maten oavsett vilka gäster vi har, även när det helt uppenbart är R som har svettats vid spisen.

Saker man inte får göra, del 2

På Ls skola har de fått sätta upp kompisregler och rita och illustrera sina regler. De flesta barnen hade ritat och skrivit saker som ”man får inte säga dumma saker” eller ”man får inte slåss”.

På Ls teckning fanns en illgrön drake bredvid ett barn. Över draken hade hon skrivit ”Man får inte äta upp folk”. Mycket bra regel.

Saker man inte får göra, del 1

Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Man får inte låta sitt dåliga humör gå ut över en sexåring. Det är oförlåtligt och hemskt och man inte bara känner sig som världens sämsta förälder, man är det också. Och hur mycket man än vill ha det ogjort så går det inte.

I boken Livet i familjen citerar Jesper Juul en femåring som säger att vuxna som skäller ”slår med rösten”. Det borde man tänka på innan rösten far iväg mot ett barn. Kan man få lova att bättra sig och hoppas att man inte förstört ungen för livet?

Vardagslyx

Äsch, nu kommer värmen igen. Jag som njöt i fulla drag i lördags kväll när vi plötsligt kände oss huttriga och frusna och kom på den briljanta idén att säsongsinviga bastun. Underbart härligt, även om jag kroknade snabbt när temperaturen nådde 100 grader. Vi lever värsta lyxlivet på riktigt – egen vedeldad bastu nästan mitt i stan, vem behöver åka på spa? Allt som behövs är lite mer äkta höst.

För att öka på lyxkänslan så beställde vi en ny fåtölj på IKEA igår, stor som en mindre soffa. R och jag fick plats tillsammans, men det krävs kanske att man vill vara nära varandra om man ska sitta två. En mycket efterlängtad läsplats i vardagsrummet, där vuxna kommer ha absolut företräde framför ungarna som får trängas vidare i gamla soffan. (Jo tjena, det lär ju funka)

Integrera Östermalm

Jag är inte ett stort fan av Lars Ohly, men här träffar han banne mig mitt i prick.

Nätet är fullt av idioter

Sitter på jobbet och längtar ihjäl mig efter R.

Var dum nog att ge mig in i en rastisk diskussion på ett välkänt föräldraforum där någon skrev ett rätt grovt inlägg om hur bara afrikaner antastade henne på stan och påpekade att det minsann INTE stod ”ja jag älskar n-kuk” i pannan på henne (så de där negrerna borde ju fattat att hon inte var intresserad)... Diskussionen ledde till att någon anonym idiot fann det givande att påpeka att jag ju minsann faktiskt älskade n-kuk om hon mindes rätt.

Vad är det för j-la värld befolkad av idioter som vi lever i egentligen?

Jag vet, man ska inte ta åt sig av anonyma efterblivna stackare på nätet, men jag blir så beklämd när en person i mitt liv blir reducerad till en negerkuk för att någon fått slut på argument. Jag blir beklämd för att jag blir påmind om att det är just så många ser på världen. Det är så sjukt.

Det underbara med en sexåring

I bilen på väg till skolan:

- Mamma, varför är jag jag? Ibland tänker jag på om jag kanske bara är en dröm. Och varför man lever?

På skolgården vid porten till skolan:

- Mamma, nu känner jag igen mig överallt på skolan. Det känns mysigt. Jag älskar lukten av min skola.

Ombytlighet

För ett år sen var L helt störtkär i Darin. Verkligen verkligen kär, på riktigt. Vi köade i typ två timmar i Skärholmen C för att få Darins autograf. Till och med jag blev lite kär när vi var där, han var ju så söööt.

I går sjöng L mycket stolt en ny sång som hon lärt sig av nya bästisens storebrorsa (tror ni fattar vilken melodi det ska vara) :

”Ont det gör ont,
det gör ont en stund om natten men inget på dan,
och alla omkring
dom hatar Darin
Håll käften Darin!”

Efteråt förklarade hon att när hon sjöng ”håll käften Darin” så menade hon att han skulle vara tyst för att han sjunger så himla dåligt. Bra att hon förklarade för jag kände inte alls till det uttrycket innan.

- Jaha, ska du ta ner alla Darinplanscherna i ditt rum nu då?
- Hm..ja, jag funderar på det. Darin suger, mamma.

Jaha, där ser man.