Lilla I och jag somnade i soffan igår kväll, hon i min famn och jag sittandes. Sen sov vi som små stockar (ok en stor och en liten då) hela natten med bara ett par amningsavbrott (skönt trendbrott mot de senaste veckornas eviga nattsnuttande) och vaknade pigga som lärkor i morse vid 7. I är lite småförkyld så hon varvar sitt glada humör med ett hest gnällande, men det tillhör verkligen ovanligheterna att hon gnäller så det är inte svårt att stå ut med.
Just nu sitter hon glatt och river sönder mina glassiga tidningar på golvet och äter på sladdar, medans pappa är ute och cykeltränar och jag sitter i soffan och slösurfar framför fyrans morgon-tv. Gud så skönt med lördagmorgon! Och våra fyra andra barn må förlåta mig, men det är rätt skönt med lite lugn också...
Det har verkligen hänt sjukt mycket i lilla Is liv under sommarlovet. Hon har gått från att vara en liggande bebis som ligger där man lägger henne, via en sittande som sitter där man sätter henne till en hasande och numera sedan två dagar tillbaka krypande bebis som utan bekymmer sätter sig upp själv och går ner i krypläge och tar sig framåt. Det är enormt häftigt att ha en bebis!
Hon älskar när vi sjunger I ett hus vid skogens slut... och viftar hysteriskt med armarna och skrattar till slutet när man sjunger "räck mig handen din..." och då sträcker hon fram sin lilla mulliga bebisnäve. Hur gulligt är inte det? Jag smälter varje gång.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment