...det är ett ganska schysst koncept. I alla fall när man är såhär trött som jag är just nu. I vanliga fall tror jag att jag skulle bli galen av att vara hemma själv hela dagarna, men nu är jag så himla trött hela tiden så det känns helt ok att mest sitta i soffan hela dagen. Fast idag har jag varit på stan och ätit supertrevlig långlunch (2 timmar!) med en kompis. Sånt får jag aldrig göra när jag jobbar eftersom jag jobbar en bra bit utanför stan, så det uppskattas verkligen.
Ikväll är R ute på jobbmiddag (På Grodan. För andra gången på två veckor. Stackars stackars.) och det är tur att jag har träffat folk på dagen idag för nu börjar det kännas som att jag bara sitter och väntar på att han ska komma hem. (Gah jag kommer bli outhärdlig om några veckor. Stackars R. På riktigt den här gången.) När jag var mammaledig med L så jobbade hennes pappa kväll/natt på bar, så vi var ju hemma tillsammans hela dagarna och jag behövde aldrig anstränga mig för att få lite vuxet socialt umgänge. Vi tittade på alla säsonger av Star Trek Voyager och gjorde andra viktiga saker ihop. Inser att det blir rätt annorlunda den här gången. Samtidigt kommer vi ju ha FEM barn halva tiden, så jag kanske kommer njuta ohämmat av den där ensamtiden med bara bebis och jag, vad vet jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Låter härligt att gå och vänta och bara vara sådär, ladda inför förlossningen och bebisens ankomst.
Post a Comment