Barnveckor

Igår kom Rs barn hem och det är skönt att ha barn i huset igen!

Jag minns att jag tyckte det var jobbigt förra året när hans barn kom hem medans L fortfarande var hos sin pappa. Vi hade inte setts på 7-8 veckor och det kändes ovant och konstigt att ha så många barn i hemmet igen. Jag tycker nog att en av de jobbigare sakerna med den här moderna familjen är just när barnen varit borta länge. Det blir som en liten omstart, man måste vänja sig vid varandra igen litegrann. Klassisk gruppdynamik, eller hur? Det bästa vore om de alltid bodde hos oss, så att det alltid var som vanligt. Men nu måste vi ju dela med oss av barnen, så då får man lära sig att leva med omställningarna. I år kändes det i alla fall annorlunda, allra mest jättemysigt att de var hemma igen. Kanske (förhoppningsvis) för att vi nu hunnit bo ihop nästan 2 år och har våra egna relationer och egna vanor härhemma som snabbt kommer på plats igen även om vi inte setts på länge. Det är skönt att känna så.

Nu är det nedräkning till L kommer hem. Torsdag morgon åker jag till Arlanda för att hämta upp henne och Pappa L. Längtan är alltid värst precis när hon har rest och dagarna innan hon kommer hem. Nu hoppas jag bara att de inte råkar ut för några förseningar på hemresan. På resan till Kalifornien fastnade de i Philadelphia i 26 timmar på grund av åskoväder. Inte på hemresan, inte på hemresan, inte på hemresan...