Det firades tvåårskalas hemma hos oss i morse. För kaninen. Alla fyra barnen hade ritat grattiskort med kaniner och morötter på (jo, lille D hade ritat en bil, för det är vad han vill ha på sina grattiskort – jag misstänker starkt att det kvittar rätt mycket för kaninen om kortet föreställer en morot eller en bil), tillverkat låtsatsmorötter av tomma toarullar (som det praktiskt taget blev slagsmål om igår kväll – vi blev tvungna att rulla av pappret från två rätt så fulla rullar för att få ordning på torpet, vad gör man inte för lite lugn och ro?).
Alla barnen gick ner i källaren i samlad tropp i morse och sjöng jamåhanleva och grattade den förmodligen rätt förvånade födelsedagskaninen. Tydligen blev han väldigt glad, särskilt över låtsasmorötterna.
Undrar om man själv kan förvänta sig lika storartad uppvaktning när det är dags?
skip to main |
skip to sidebar
Den moderna familjen, en kvinna och en man, fyra ungar mellan 5 och 11 år från tidigare förhållanden och en helt nykläckt gemensam liten skrutt, tre katter, en bortsprungen kanin och ett hus i södra Stockholm.
1 comment:
HAha, underbart! Det är sånt barn minns och blir ett sk barndomsminne :)
Post a Comment