Slutbloggat?

Det känns som jag har slutat blogga. Jag har haft NOLL inspiration till att uppdatera vare sig här, på min syblogg eller familjens fotoblogg. På måndag om exakt en vecka börjar jag jobba igen och även om jag kan tänka mig att inspirationen möjligtvis infinner sig då så lär inte tiden göra det.

Vi får se.

Jag ska uppdatera sybloggen lite nu i alla fall.

Finanskrisen i tätt samarbete med Newsmill...

...lockar fram de där stollarna jag hört talas om men egentligen inte trodde existerade. Höginkomsttagare som förköpt sig på bostadsmarknaden - i artikeln med både bostadsrätt i innerstan och sommarhus - men som inte gjort någon kalkyl på vad de egentligen hade råd med. Den här personen har dessutom köpt när räntorna var som lägst, jobbade själv som mäklare under samma period (!!!!) och är ändå totalt förvånad över att en ränteökning från 3 till 6 procent faktiskt påverkar privatekonomin om man har stora bostadslån. Wow. Det visar ju om inte annat på hur oseriös mäklarbranschen är och har varit.

Vi har varit romantiska i helgen

nåtsåpass. Jag trodde jag skulle gå och klippa mig i fredags eftermiddag (MYCKET välbehövligt för övrigt, har inte varit hos frissan sen i maj och det märks...) men näppeligen. R hade avbokat tiden i smyg den luringen och istället bokat in oss på romantisk weekend på Sundbyholms slott utanför Eskilstuna. Det var en födelsedagspresent till mig som kom oss båda tillgodo kan man säga. I fick också följa med, vilket skulle kunna inneburit att romantiken uteblev, men så blev det inte.

Jag älskar Sundbyholms slott. Underbart fantastisk mat, härligt afternoon tea med scones, marmelader, ostar och massor av godsaker. Finfina rum, eller sviter kanske, med bubbelbadkar. Och så helt fantastiska omgivningar. Såhär års är det oslagbart. Stora stora lövträd i alla höstens färger som omger slottet. Vattnet runtom. Perfekt för promenader. Då somnar bebisen och man kan gå in på rummet och vara lite romantiska också.

Höststädningen går trögt

I vill inte sova på nätterna, bara äta och rivas. Jag känner att jag börjar bli dimmig av tillfällig sömnbrist och jag orkar definitivt inte ta tag i någon storstädning. Måste skriva inbjudningar till Ls försenade barnkalas som hon ska ha tillsammans med en klasskompis (jippi, fyra vuxna att ta hand om huliganerna istället för bara två!). Det känns oöverstigligt.

Jag var på öppna förskolan med I för första gången idag förresten. Det är som en egen liten värld där. Det var väldigt många föräldrar som kommit dit för sångstunden och alla är så glada och ler mot varandra och ger uppmuntrande tillrop till varandras barn fast man vet att inuti tänker de "ha! våran unge är i alla fall sötast här" när de ser sig omkring och "håll tassarna borta från min bebis din fula unge annars ska jag visa dig" när nån annan dreglande unge kryper fram mot deras. Eller så är det bara jag som tänker så. Eller det gör jag såklart inte. Det är ju min unge som kryper fram för att nypas. Och min unge som är sötast där. Fakta. Jag undrar hur man blir av att jobba där. Väldigt mild och vän. Eller så lever man ut sina aggressioner hemma kanske? Vilken tur att jag har ett jobb där jag får bli arg ibland, så jag slipper bli arg hemma (haha, säg det till min åttaåring!).

Ok nu känner jag att jag yrar. Dags att sluta.

En öl ikväll...

...skulle bli en billig fylla. I vaknade kring 4.30 i natt och ungefär en timme senare kände jag att det inte var någon större ídé att ligga kvar. Eller vi kan säga att jag som en sann kvinna och en god mor offrade mig så att R skulle kunna få sova, eftersom hon började bli högljudd. I har sedan tagit igen sin sömnbrist med att sova lääänge mitt på dagen, men vid det laget hade jag hällt i mig så mycket kaffe att jag definitivt inte kunde somna.

Nu räknar jag ner till läggdags. Eller kanske skulle åka och köpa en öl ändå...?

Norénlördag

Vi var på IKEA igår och jag höll på att köra på Lars Norén med barnvagnen. IKEA en lördageftermiddag efter lön måste vara den ideala platsen för honom att leta inspiration till nästa pjäs. Jag ansträngde mig till mitt yttersta för att vara glad och trevlig så länge han var inom synhåll för att slippa känna igen mig i någon kommande Norénproduktion.

Sen blev jag såklart mitt vanliga folkilskna jag...

Belinda är bäst

Jag har nyligen börjat läsa Belindas blogg och hon är bara bäst. Jag håller inte med om allt hon skriver, men hon har en skön stil. Det här om Linda Skugge och Malin Wollin var bland det skönaste jag läst på länge.

Vad har egentligen hänt med Skugge? Alltså jag vet att det inte är någon nyhet att hon har gått från att vara arg feministisk Fittstimsredaktör till moderata hemmamorsan i Odd Molly-kofta (som skriver en kokbok riktad till morsor - vad hände med de matlagande farsorna liksom?), men alltså vad hände...? Var hon en sån där feminist som det brukar snackas om, som är feminist för att de inte får något och innerst inne drömde hon alltid om att vara förortsmorsa, eller fick hon hjärnsläpp när hon klämde ut första ungen eller vad? Jag fattar verkligen inte. Förut kunde jag tycka att hon var grym, nu är hon bara grymt dålig.

Tur att Belinda finns då.